Reportage: Bipolär sjukdom, Malins berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Malin Jönssons första symtom kom i 13-årsåldern. Hon fick bland annat problem med tvångstankar och tvångshandlingar. – Jag kunde till exempel tvätta händerna oerhört mycket. Jag var jättelänge inne på toaletten. Till sist fick någon där hemma låsa upp och ta ut mig därifrån.

Malin Jönsson sitter i en trappa
Malin har haft psykoser med vanföreställningar där hon har upplevt att alla tycker illa om henne.

Malin Jönsson, 32, har bipolär sjukdom. Hon har haft vissa perioder av maniskhet men det är framförallt depression som har dominerat med bland annat självmordstankar. Hon har fått hjälp av vården när det har varit alltför svårt.
De maniska perioderna kan innebära att man gör oövertänkta impulsiva saker.
–Jag har handlat saker, tyvärr har det ibland blivit stora summor, kommenterar hon.
Malin har också haft psykoser med vanföreställningar där hon har upplevt att alla tycker illa om henne. Hon har periodvis isolerat sig, vägrat lämna sin bostad.

Utsattes för mobbning

När sjukdomen debuterade i de tidiga tonåren, tog Malins föräldrar henne till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Hon blev inskriven på sjukhus.
Malin misstänker att hennes situation i skolan var en orsak till att hon fick psykiska problem.
– Jag var fruktansvärt mobbad i skolan. Det ville jag inte berätta för mamma, jag höll istället allt inombords, berättar hon.

Fick koncentrationssvårigheter

Mobbningen fortsatte under hela grundskolan men därefter vände det.
– Gymnasiet var jättebra för mig. Jag fick också komma till en ny stad.
Malin fick bra gymnasiebetyg och började på socionomutbildningen. Efter ett halvår återinsjuknade hon.
– Stegvis upptäckte jag att jag hade fått koncentrationssvårigheter. Jag vågade heller inte gå ut. Jag blev akut sjuk och blev inlagd på sjukhus under en period.

Medicinen fungerar

Beroende på symtom delas bipolär sjukdom in i typ 1 och typ 2. Malin passar inte riktigt in i någon av kategorierna så hon har diagnosen ospecificerad bipolär sjukdom.
Läkarna har haft svårt att sätta diagnos på Malin. Hon har tidigare förklarats ha borderline, schizoaffektiv sjukdom med mera.

Sjukdomen har påverkat Malin kraftigt. Hon har inte kunnat leva fullt ut. Vändningen blev när hon fick medicin innehållande litium
– Tidigare kände jag att jag inte ens vågade gå från hemmet. Plötsligt upplevde jag att saker och ting började fungera. Jag går också dessutom i samtalsterapi. Att få chansen till att bearbeta saker tycker jag är jättebra.

Undviker stress och press

Sömnbrist, stress och press är dåligt för Malin. Då kan koncentrationsförmågan och minnet svikta. Malin är lite mer stillsam, lite mer försiktig och tillbakadragen än många andra. Hon håller medveten igen på aktiviteter för att inte råka ut för skadlig stress.
Malin försöker även undvika vissa miljöer.
– Trånga utrymmen med mycket folk kan vara väldigt stressande, till exempel en fullsatt buss, förklarar hon.

Fördomar om psykisk sjukdom

Malin Jönsson har haft tur som har fått stöd från sin omgivning.
– Jag har jättebra föräldrar som stöttar och jag har folk runt omkring mig som kan lyssna, säger hon.
Men precis som många andra med psykiska sjukdomar, har Malin Jönsson råkat ut för fördomar.
– Man kan bli behandlad som man inte kan tänka. Folk kan också bli lite rädda och avvaktande. Det har inneburit att jag har tappat en del gamla kontakter. Jag har till exempel märkt att folk kan träffa min pappa och säga att han ska hälsa hem till mig men när samma person träffar mig personligen så säger hen ingenting till mig.

Tror på framtiden

Idag arbetstränar Malin Jönsson på en vårdcentral och har administrativa arbetsuppgifter. Det är också inom vården som Malin vill stanna. Hennes plan är att plugga till medicinsk sekreterare. Utbildningen är på två år. Hon lyser upp när ämnet framtid kommer upp. Hon är fylld av tillförsikt.
– Idag mår jag bättre än på länge!

FOTNOT: Vill du veta mer om Malins liv kan du läsa hennes blogg Bipolär resa.

Till toppen av sidan