Adhd

Adhd är en funktionsnedsättning som påverkar din förmåga att koncentrera dig och att styra och kontrollera ditt beteende. Det kan också påverka hur aktiv och intensiv du är som person.

Alla med adhd är olika. Adhd har ingenting med intelligens att göra. Det är en medfödd känslighet i hjärnans nervsystem.

Svårigheter i vardagen

Adhd är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket innebär att du kan ha olika problem i vardagen. En vanlig svårighet är att du lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med.

För att en person ska få diagnosen adhd krävs att svårigheterna har funnits under en lång tid och att de ger så stora problem i vardagen att det medför en funktionsnedsättning. Svårigheterna ska dessutom märkas i flera miljöer, både hemma och på jobbet eller i skolan.

Varför heter det adhd?

Bokstäverna AD står för attention deficit, som betyder brist på uppmärksamhet. Bokstäverna HD står för hyperactivity disorder, som betyder hyperaktivitets-störning, alltså att man har ovanligt mycket energi. 

Men alla med adhd är inte överaktiva, utan kan tvärtom ha problem med för låg aktivitet. Ibland kallas det i vardagligt tal för add. Inom sjukvården pratar man i stället om olika former av adhd.

Olika former av adhd

Du kan ha olika form av adhd, beroende på vilka symtom du har, och vilka svårigheter det skapar i ditt dagliga liv. Adhd brukar delas in i tre former:

• Kombinerad form – du har problem med uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet. Det är den vanligaste formen av adhd.

• Huvudsakligen ouppmärksam form – du har problem med uppmärksamhet och koncentration, men få eller inga problem med överaktivitet och impulsivitet. Denna form av adhd benämns ofta add. Eftersom denna form inte alltid märks lika mycket utåt kan det ibland ta längre tid att upptäcka.

• Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form – du har problem med överaktivitet och impulsivitet men få eller inga problem med uppmärksamhet. Denna form av adhd är vanligast hos förskolebarn och kan med tiden antingen avta eller övergå till en kombinerad form av adhd. 

Adhd ihop med dcd

Om du utöver din adhd har svårigheter att utföra och samordna vissa rörelser, till exempel har svårt med lagsporter, kan du ha andra svårigheter som brukar förkortas dcd. Dcd står för Developmental Coordination Disorder. På engelska betyder det att din utveckling av koordination, alltså samordning av rörelser, är påverkad.

Andra vanliga svårigheter

Det är vanligt att den som har adhd har problem med sömnen. Låg självkänsla och olika former av psykisk ohälsa som ångest, depression eller ätstörningar är vanligt. Det är också vanligt att man lättare hamnar i ett beroende, till exempel av nikotin eller alkohol.

Det är vanligt att man har dyslexi eller andra inlärningssvårigheter. En del har samtidigt autistiska drag eller ett autismspektrumtillstånd, som Aspergers syndrom eller någon form av Tics som till exempel Tourettes syndrom.

Hur vanligt är adhd?

Det har blivit vanligare att diagnosen adhd ställs. Det beror troligen på flera saker, men den största orsaken är att kunskapen om adhd har ökat, vilket gör att fler utreds och får diagnos.

Drygt 5 procent av barn i skolåldern beräknas ha adhd. Hos vuxna är det cirka 2,5 procent. Att det är färre vuxna beror till stor del på att man ofta lär sig att hantera sina svårigheter med tiden.

Det är stor skillnad på hur adhd märks hos olika personer. Hur du påverkas varierar också beroende på omgivningen och vilka krav som ställs på dig.

Vanliga tecken på adhd

Om du har adhd är det vanligt att du känner igen dig i flera av dessa beskrivningar:

• Du har svårt att koncentrera dig och har många tankar och idéer i huvudet på samma gång.
• Du har svårt att komma igång med uppgifter.
• Du har svårt att komma ihåg långa instruktioner.
• Du kan ha svårt att skapa ordning och struktur omkring dig.
• Du har svårt att passa tider.
• Du glömmer eller tappar ofta bort saker.
• Det är vanligt att du skjuter upp saker tills det blir försent.

Det finns också annat som är vanligt vid adhd, som till exempel att:

• Du tycker att det är jobbigt att skriva eller läsa.
• Du kan ibland göra saker utan att tänka efter före.
• Du har ett stort behov av att röra på dig.
• Du kan vara orolig, ha ångest eller ha svårt att sova.
• Du kan bli trött av att umgås länge med andra.
• Du kan ha svårt att reglera ditt humör.
• Du kan vara extra stresskänslig.

Du kan också ha svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt. 

Olika hos olika personer

En del som har adhd har svårt att kontrollera sina impulser och sätter igång med flera olika saker samtidigt. En del har svårt att sitta still. Andra är mer passiva och har svårt att komma igång med en uppgift. En del är utåtriktade och sociala, andra är mer inåtvända.

Det kan vara svårt att följa instruktioner och hålla uppmärksamheten på sådant som du inte är intresserad av. Det du själv tycker är kul eller intressant, kan du däremot lyckas bra med.

Att ha en neuropsykiatrisk diagnos som adhd innebär inte att det är något fel med dig, utan att du har ett annorlunda sätt att fungera på än det som ofta förväntas i samhället. Det innebär att du kan ha olika svårigheter i vardagen, eftersom samhället är uppbyggt på ett sätt som inte passar alla.

På grund av de svårigheter som du har kallas det för en funktionsnedsättning, även om ditt sätt att vara även har fördelar. Därför kan du, om du hellre vill det, kalla det för en funktionsvariation.

Du är alltid mer än diagnosen kan förklara

Adhd kan innebära olika svårigheter beroende på din personlighet och vilken livssituation du befinner dig i. Svårigheter som du hade som barn kan till exempel ha förändrats med tiden, och som vuxen kan du ha lärt dig hur du ska hantera det du tyckte var svårast då.

Din personlighet, ditt temperament, dina egenskaper, värderingar och intressen påverkar också hur du är och fungerar. Diagnosen kan därmed bara delvis beskriva vem du är. Din personlighet är alltid mer komplex än vad som kan förklaras av din funktionsvariation eller funktionsnedsättning.

Ökad förståelse och acceptans 

Att inte kunna styra eller kontrollera sitt beteende kan göra att man lätt känner sig missförstådd och frustrerad i relation till andra människor. Det kan leda till konflikter med omgivningen.

När en person kommer försent ofta eller glömmer bort saker kan det skapa irritation hos omgivningen. Det kan uppfattas som att personen inte anstränger sig, fast det inte alls är så.

Det kan vara viktigt för omgivningen att förstå varför du har svårt med vissa saker. Ju mer du förstår och accepterar ditt sätt att fungera, desto lättare kan det bli för dig att förhålla dig till andra människor och deras förväntningar. Det blir också lättare för dig att förklara för andra vad du behöver för att må bra.

Hitta egna strategier

Om du accepterar dina begränsningar och svårigheter kan du hitta lösningar som passar dig. En del saker kan kännas omöjliga om du tänker på dem som en enda uppgift. Men delar du upp dem i etapper och gör en sak taget kan du lyckas även med det du tycker är svårt.

Om du har en impulsiv eller hyperaktiv form av adhd har du ofta svårt att se konsekvenserna av ditt handlande. Du kanske ofta väljer det som känns bra för stunden, i stället för det som är bäst på längre sikt. Det kan göra att du hamnar i situationer där du känner skuld och känner att det är svårt att bemöta andras irritation. Genom att du lär dig mer om hur du fungerar och hittar dina egna strategier kan det minska dina skuldkänslor och hjälpa dig att hantera omgivningen krav.

Din motivation är ofta avgörande

Om du har adhd har du ofta svårt att planera och organisera uppgifter eller aktiviteter om du inte är mycket motiverad. Du skjuter ofta upp sådant som du tycker är svårt eller tråkigt, som att städa eller betala räkningar.

När du väl är motiverad kan du gå in för det du gör så mycket att det blir svårt att avbryta det du håller på med. Om du har svårt att förhålla dig till tid och att prioritera vilken uppgift du ska göra först kan du ha stor hjälp av elektroniska hjälpmedel, som påminner dig om att det är dags att ta en paus. Läs mer i kapitlet om hjälpmedel.

Ofta bättre med tiden

Hur stora svårigheter du har i ditt liv kan också ändras med tiden. Ju mer du lär dig om hur du fungerar och hittar egna lösningar för att klara olika situationer, desto lättare kan du få att hantera dina svårigheter. Det brukar också bli lättare att se och utveckla sina positiva egenskaper som beror på adhd när man är äldre. Då kan det också vara lättare för dig att välja vilka sammanhang du vill vara i.

Om du har adhd brukar överaktiviteten minska med åren. Även om otåligheten finns kvar, har du kanske lärt dig att hantera den på olika sätt. Att ta reda på hur din adhd påverkar dig kan hjälpa dig att acceptera dig själv. Ju mer kunskap, desto lättare brukar livet kunna bli för dig som har adhd. 

Barn är olika. En del är livliga och andra mer stillsamma. Hur barn utvecklas och mognar skiljer sig också åt. Om ditt barns beteende skiljer sig från övriga jämnårigas kan du som förälder bli orolig. Särskilt om dina tillsägelser inte verkar hjälpa.

Adhd kan vara en förklaring till att barnet har svårt att styra sig själv. Om barnet har sådana problem brukar det bli uppenbart när barnet börjar på förskolan eller skolan. Hur pass snabbt du ska agera som förälder beror på hur stort behovet av hjälp är.

Hur märker jag om mitt barn har adhd?

Det tydligaste tecknet på adhd är att barnet är impulsivt, har svårt att sitta still och koncentrera sig. Barnet kan ha svårt att vänta på sin tur och lyssna på den som pratar. Det är vanligt att barnet växlar från en sak till en annan och har svårt att komma igång eller bli klar med uppgifter. En del föräldrar kan själva ha liknande svårigheter, och kanske känner du igen dig i barnets beteende.

Svårigheterna kan bero på adhd, men behöver inte alltid göra det. Det kan också vara en fas i utvecklingen som går över av sig själv.

Att kunna styra sitt beteende och inte genast följa sina impulser är viktigt för att kunna fungera tillsammans med andra och utveckla sin självständighet. Om man inte klarar det kan det skapa frustration och konflikter. Att ständigt vara i konflikt med andra kan påverka barnets självkänsla. Därför är det viktigt att ta barnets problem på allvar och agera så tidigt som möjligt om barnet har stora svårigheter i sin vardag. 

Utbrott och konflikter

Det är vanligt att barn med adhd är senare med att börja prata. Barnet kan ha svårt att hitta ord, att formulera sig i fullständiga meningar och att uttrycka sin vilja. Om barnet inte kan uttrycka vad det vill kan det lätt bli konflikter.

Det är vanligt att barnet har snabba humörsvängningar och reagerar med kraftiga utbrott, även vid små motgångar. Då brukar det vara viktigt att någon vuxen finns i närheten, som ser och förstår barnets behov.

Det är också vanligt att barn med adhd har sömnproblem, särskilt när det gäller att somna på kvällen.

Stöd och hjälp med inlärning

Barn med adhd kan behöva extra stöd i läsning och skrivning. Det kan också vara så att barnet inte uppfattar de ljud som bygger upp orden, fonemen. Då uppfattar inte barnet att ord rimmar och det blir svårare att uttala ord rätt. Det blir också svårt att koppla ihop bokstäver med rätt ljud när barnet lär sig läsa.

Det kan vara vanligare med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter hos barn med adhd. Här kan du läsa mer om dyslexi och få råd om hur du kan hjälpa ditt barn. Det är bra att börja hjälpa barnet tidigt. Det finns bra hjälp att få.

Vad kan jag göra för att stötta mitt barn?

På många håll finns det föräldrautbildningar där du kan lära sig mer om adhd och du kan få råd om hur du kan bemöta barnet och hur du kan förhålla sig till vissa beteenden. Ett sådant program är Komet som har som mål att lära ut verktyg som leder till mindre bråk och konflikter hemma och i skolan. Ett annat är COPE.

Det finns också material som riktar sig direkt till barnet. Till exempel finns en pedagogisk skrift i form av broschyr som heter ”Adhd – snubbeltråden”. Den går även att ladda ner som pdf. Där beskrivs adhd som en snubbeltråd, och tanken är att om man ser den är det lättare att låta bli att snubbla på den.

Du kan få stöd som förälder

Som förälder till barn med funktionsnedsättning kan du få stöd från samhället. Vilket stöd du kan få beror på vilka svårigheter barnet har i sin vardag. De flesta insatser måste du söka själv och därför är det bra att känna till vilken typ av hjälp du kan få. 

Du kan diskutera med det team som gjorde utredningen och du kan också vända sig till socialtjänsten i kommunen där du bor. Du kan till exempel få prata med andra föräldrar i en anhöriggrupp. Läs mer om anhörigstöd.

Det kan vara värdefullt att träffa andra som är i samma situation som du själv. Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Attention har lokalföreningar på många platser i landet. Där kan du träffa andra föräldrar och delta i olika aktiviteter som föreningen erbjuder.

Samordnad individuell plan

Det kan kännas svårt att räcka till som förälder. Förutom att stötta ditt barn kan det vara många andra saker att hålla reda på kring ditt barns planering. Om det finns flera olika personer inblandade i insatser som rör ditt barn kan du be att få en så kallad SIP, samordnad individuell plan för att samordna de olika insatserna och göra det tydligt vem som har ansvar för vilken insats.

Vad händer när barnet fyller 18 år?

När ditt barn fyller 18 år sker många förändringar. Många föräldrar berättar att det är svårt att veta hur de ska hantera att barnet då förväntas ta större ansvar, samtidigt som föräldrarollen får mindre utrymme. Här kan du läsa mer om vad som händer när ditt barn blir myndigt.

Om du som vuxen eller ditt barn har stora svårigheter i vardagen som du misstänker beror på adhd ska du söka vård. För att få det stöd och den hjälp som du eller ditt barn behöver kan ni först behöva göra en utredning.

Söka vård under 18 år

Om du tror att ditt barn har adhd och behöver hjälp kan du söka vård på flera ställen:

• barnavårdscentralen, bvc – för barn upp till 5 år
• barnläkarmottagning eller vårdcentral
• barn- och ungdomspsykiatrin, bup.   

Du kan kontakta bup direkt eller få en remiss från vårdcentralen. Då kan du få en första bedömning, och sedan inleds eventuellt en utredning av barnet.

Om du är tonåring och tror att du har adhd och behöver hjälp kan du själv kontakta vårdcentralen, en ungdomsmottagning eller bup. Du kan också prata med elevhälsan om du behöver hjälp med var du kan söka vård.

Söka vård över 18 år

Om du är över 18 år kan du kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning för att få en första bedömning. Om du ska göra en fördjupad utredning görs den antingen på den mottagning där du sökt hjälp, eller på en mottagning som är specialiserad på neuropsykiatriska utredningar.

Ring telefonnummer 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning eller hjälp med var du kan söka vård. 

Om du eller ditt barn ska gå igenom en utredning kommer ni att få göra ett antal besök i vården, träffa flera yrkespersoner och svara på många frågor. Skillnaden mellan att utredas som vuxen och att utredas som barn är framför allt att utredningen av barn involverar även förskolepersonal eller skolpersonal.

Att utredas som vuxen

Att gå igenom en neuropsykiatrisk utredning som vuxen innebär att du träffar en läkare och en psykolog vid flera tillfällen och får göra flera intervjuer och tester.

Ibland kan utredningen göras av ett team. Då kan flera olika yrkespersoner delta, till exempel en psykolog och läkare, men även en pedagog, en sjukgymnast eller en arbetsterapeut.

När utredningen är klar får du information om resultatet och vilken hjälp, stöd eller behandling du kan få. Det kan vara bra att ha en närstående med sig vid det avslutande samtalet.

Läs mer om hur en utredning går till och följ de olika stegen i ett bildspel.

Utredning av barn involverar fler personer

En utredning innebär att du och ditt barn träffar en läkare som ställer frågor. Här är några exempel på frågor du kan få svara på:

• Hur har barnet utvecklats? När lärde sig till exempel barnet att gå och prata?
• Vilka styrkor och svårigheter har barnet?
• Har barnet några problem med sömnen eller med mat och ätande?
• Hur fungerar barnet ihop med andra barn?
• Finns det någon mer i familjen som har liknande svårigheter?

Förutom att du och barnet intervjuas brukar även personal på skolan eller förskolan hjälpa till att beskriva hur barnet fungerar i förskolan eller skolan, och på fritiden. Utredningsteamet har oftast en specialpedagog som tar kontakt med skolan och som också kan utreda barnet när det gäller till exempel förmågan att läsa och skriva.

Utredningen avslutas med att du som förälder få information om vad som kommit fram och vilken hjälp, stöd eller behandling barnet behöver. Barnet får också information, anpassad utifrån barnets ålder och mognad. Sedan informeras skolan vid ett möte där också du som förälder deltar.

Ofta skönt att få en diagnos

Det är olika hur det känns att få en diagnos, men oftast är det positivt. Det kan till exempel vara skönt att få ett namn på de svårigheter du eller ditt barn har och det kan i sin tur öka förståelsen från omgivningen.

Ju mer du lär sig om funktionsnedsättningen, desto lättare brukar det vara att acceptera situationen. Kunskap gör ofta att du lättare kan se möjligheter istället för bara svårigheter.

Hjärnan fungerar annorlunda

Adhd beror på att vissa delar av hjärnan arbetar på ett annorlunda sätt än hos personer utan adhd. Bland annat syns minskad aktivitet i den delen av hjärnan som gör att man viljemässigt kan styra sin uppmärksamhet, sina impulser och reaktioner och förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt. Dessa funktioner är viktiga för en persons förmåga att kunna styra, planera och samordna sina handlingar.

Signalsubstanser har betydelse

Mycket är fortfarande okänt om hur hjärnan fungerar. Det är bara delvis känt vad adhd beror på, men det har bland annat att göra med så kallade signalsubstanser, som behövs när signaler skickas mellan olika nervceller i hjärnan.

Signalsubstanser som är viktiga när du har adhd är dopamin och noradrenalin. Om du har adhd fungerar de här signalsubstanserna annorlunda än hos någon som inte har adhd.

Både ärftlighet och miljö påverkar

Ärftlighet verkar vara den viktigaste faktorn till att du får adhd. Det är vanligt att flera i en familj eller släkt har liknande svårigheter. Man kan även ha adhd utan att det finns någon ärftlighet. Detta kan vara sådant som ni diskuterar med läkaren i utredningsteamet i samband med att du får din diagnos.

Hjärnans utveckling påverkas också av de upplevelser och erfarenheter som du har under din uppväxt. Det innebär att både arv och miljö spelar en roll för hur problemen vid adhd visar sig.

Att du lär dig mer om din funktionsnedsättning är grundläggande i behandlingen. Det är viktigt både för dig själv och för andra att förstå hur du fungerar. Genom att lära dig mer om adhd kan du förstå mer om varför du har vissa svårigheter och lära dig att hitta strategier för att handskas med problemen i vardagen.

Du kan behöva prata med någon som kan hjälpa dig att förstå hur din adhd påverkar dig. Du kan ofta be att få mer tid med teamet som gjorde utredningen.

Du kan även ha hjälp av att få någon typ av samtalsstöd, kognitiv beteendeterapi (KBT) eller psykosocialt stöd. Då kan du gå och prata i grupp eller enskilt.

Rätt till individuell skolplan

När det gäller barn med adhd kan en utredning leda till att barnet får en individuell skolplan. Det är viktigt att undervisningen eller skoldagarna anpassas utifrån vad barnet har svårt eller lätt med och behöver. Det gäller oavsett i vilken skola eller klass barnet går.

Om barnet har dyslexi eller andra problem med inlärning finns hjälp att få, genom bland annat kompensatoriska hjälpmedel. Läs mer om kompensatoriska hjälpmedel i texten om dyslexi.

Skolan har ansvar att erbjuda det stöd och den hjälp barnet behöver för att klara sin inlärning. Det kan till exempel innebära att barnet får extra tid till vissa uppgifter, får göra vissa saker i mindre grupp eller får en stödlärare eller assistent som är med i skolan och ger extra stöd.

Viktigt med struktur i vardagen

För dig som är vuxen med adhd kan du behöva hitta dina egna strategier för att strukturera dina arbetsuppgifter och organisera din vardag. Hittar du ett sätt som fungerar för dig kan det lösa dina problem, även om du fortfarande har dina svårigheter. Du kan pröva dig fram tills du hittar ditt eget sätt.

Du kan till exempel behöva hjälp med att klara av vissa saker i ditt hem, som att hålla ordning, sortera och slänga saker, handla, laga mat, städa och tvätta. Det kan också handla om att göra en budget och att hitta ett system för att sortera räkningar och se till att de blir betalda i tid.

Stöd på arbetsplatsen

På arbetsplatsen kan det underlätta om du får möjlighet att arbeta i en lugn miljö. Att gå ner i arbetstid kan hjälpa om du har en stressad livssituation och att få styra din tid och dina arbetsuppgifter själv, kan göra att det blir lättare att upprätthålla motivationen.

Vuxenutbildning och studier

Många vuxna med adhd har haft problem i skolan och har inte hängt med i undervisningen och kunnat utbilda sig i nivå med sin kapacitet. Om du vill ta igen studier finns speciella folkhögskolor för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd. Komvux kan också vara ett alternativ.

Det kan vara lättare att ta till sig utbildningen som vuxen för att du har fått behandling eller för att du är mer mogen eller mer motiverad att studera.

Ofta kan du behöva hjälp att strukturera studierna. På högskolor och universitet kan det finnas en samordnare som har till uppgift att stötta den som behöver det. Det kan handla om att du kan få längre tid på dig vid en tentamen, eller muntlig istället för skriftlig examination eller tillgång till en mentor.

Hjälpmedel

Det finns hjälpmedel för att organisera vardagen om du har adhd. Det kan vara veckoscheman eller appar i mobiltelefonen med kalenderfunktion som ger ifrån sig en signal när du ska göra någonting. Det finns också hjälpmedel om du har svårt med tidsuppfattningen, som till exempel timers för att stänga av elektroniska apparater.

Du kan få hjälpmedel genom att kontakta en arbetsterapeut eller en hjälpmedelscentral. Oftast behöver du en remiss från en läkare för att få tid hos en arbetsterapeut. Hjälpmedelshanteringen är organiserad på olika sätt i olika delar av landet.

På Tema hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få hjälpmedel, och söka fram vilka som finns att få där du bor.

Både barn och vuxna kan ibland utöver annan hjälp ha stor nytta av läkemedel som gör det lättare att koncentrera sig och fokusera på uppgifter, klara skolarbetet och minska rastlösheten och impulsiviteten.

Centralstimulerande läkemedel kan hjälpa

De vanligaste läkemedlen är de som kallas för centralstimulerande medel, som till exempel Concerta och Ritalin. Läkemedlen innehåller det verksamma ämnet metylfenidat. Det finns även läkemedel som innehåller dexamfetamin eller lisdexamfetamin som exempelvis Elvanse och Attentin.

Centralstimulerande medel kan användas från 6 års ålder.

Så fungerar centralstimulerande läkemedel

Det är inte helt känt hur centralstimulerande läkemedel verkar vid adhd, men det påverkar mängden av signalämnena dopamin och noradrenalin i hjärnan. Det gör att du lättare kan koncentrera dig och att du känner dig lugnare och mindre rastlös.

Strattera är ett annat alternativ

Ett annat läkemedel som används ibland är Strattera, som innehåller det verksamma ämnet atomoxetin. Det är inte ett centralstimulerande medel. Det är inte helt klarlagt hur läkemedlet verkar, men det ökar mängden av signalsubstansen noradrenalin i hjärnan, vilket gör att du lättare kan koncentrera dig.

Biverkningar

Biverkningar av läkemedel vid adhd kan förekomma och därför ska alla som får medicin noga följas upp i sjukvården. Det är individuellt hur man reagerar på ett läkemedel men syftet med medicinering är att man ska få bra hjälp för sina symtom, utan några biverkningar.

Den vanligaste biverkan är minskad aptit. Läkemedlen kan också ge en liten ökning av blodtryck och puls som därför kontrolleras vid återbesöken.

För personer som fortfarande växer kan det för en del finnas en risk att medicinen påverkar längdtillväxten negativt. Det märks då i samband med uppföljningen, då bland annat vikt och längd kontrolleras. Då kan dosen ändras eller läkemedlet bytas ut.

Det förekommer även att man kan blir nedstämd av medicineringen. Då kan du få pröva en annan medicin, eller så kan behandlingen behöva avbrytas.

Ingen risk för beroende

Det finns inte någon risk för att bli beroende av läkemedlen när de används som behandling av adhd.

Centralstimulerande medel är narkotikaklassade, men behandlingsdosen för ett barn med adhd, ger inte beroende i de doser som läkaren förskriver. 

Forskning visar att behandling med centralstimulerande medel inte ökar risken för framtida missbruk av centralstimulerande preparat. Tvärtom så visar klinisk erfarenhet och vetenskapliga studier att risken för missbruk snarast minskar.

Att ge medicin till barn

När barn får läkemedlet kombineras det med andra insatser, som exempelvis information och rådgivning till föräldrar. I början av behandlingen får barnet gå på täta kontroller. Därefter minst var sjätte månad, och dessutom om dosen ändras.

Det är vanligt att föräldrar upplever att barnet inte alltid behöver ta medicinen, utan kan göra uppehåll på exempelvis lov och helger. 

Det är bra om du som förälder har kontakt med läkaren kring dessa uppehåll, för att diskutera fördelar och nackdelar. Att göra uppehåll i medicineringen är i sig inte skadligt, men kan göra att barnet fungerar sämre under den perioden, vilket kan förta effekten av de förbättringar som skett till följd av behandlingen.

Därför är det bra om du som förälder är observant på hur det fungerar under de planerade uppehållen. Detta förutsätter förstås att barnet fungerar och mår bra av medicinen. Från 18 års ålder bestämmer ditt barn själv över om medicineringen ska fortsätta eller ej.