Reportage: Varsam vandring till vardags

Vardagsvandrarna

Vandringarna ger inte bara motion utan också nya kunskaper om växter, djur, natur och hembygden. Fotograf/Illustratör: Jan Kallenberg

En gång i veckan drar deltagarna i torsdagsgruppen på sig stövlarna och packar ryggsäcken med fika. Tillsammans upptäcker man landskapet runt Uddevalla.
– Bättre friskvård finns inte. Man mår så gott, både i kroppen och i själen. Vi tar hand om varandra och tar hänsyn till var och ens problematik, säger Gunila Blomqvist som med sina 68 år är yngst i gruppen.

Det är grått och kulet. Ett stilla regn faller. Ändå dyker 20 vandrare upp varav två herrar. Ingen klagar på vädret. Istället ligger det en pirrande förväntan i luften. Vandringarna är ett slags startskott för våren.

Det skojas och flamsas lite. Det är som en skolklass som ska på utflykt. En del har vandrarstavar med sig. En dam har rollator och en annan är nästan blind. Alla hälsas välkomna till torsdagsgruppen och Vardagsvandrarna av Anita Wireby, ledare i Friluftsfrämjandet i Uddevalla.

Efter två kilometers samåkning samlas man åter i utkanten av Uddevalla. Där beger man sig iväg längs med strandpromenaden mot den anrika badorten Gustavsberg. Snabbt delas gruppen in i två klungor, en snabbare och en långsammare. Två ledare från Friluftsfrämjandet är med och även de delar upp sig. Ingen vandrare ska känna sig övergiven längst där bak. Det är också en fråga om säkerhet. En bil har dessutom parkerats vid utflyktsmålet för att ta med dem som inte orkar gå vägen tillbaka igen.

Som en stor familj

Promenaden går i sakta mak längs med vattnet. Havet tiger stilla. Allvarligt och grått. Man småpratar, njuter av naturen och efter en halvtimme är man framme vid Gustavsbergs vandrarhem som har en otrolig havsutsikt. Där bänkar man sig på en veranda som har tak.
Kärlekskranka gudingar och ådor ligger och småpratar med varandra. Ejdrarna paddlar snabbt därifrån och blir ersatta av måsfåglar som har ett sjätte sinne för mat. Och mycket riktigt. Ur ryggsäckarna plockas det fram fika. Efter att kaffetermosar, sockerkakor och mackor kommit fram så uppmärksammas gruppens födelsedagsbarn med allsång. Eva fyller nittio år. Många känner henne. Med åren har man blivit lite av en familj. Det finns en varm och go stämning i gruppen, som en stor öppen famn. Här kan man må bra.

Såg ett behov av dagaktiviteter

Året var 1986 då Anita Wireby, ledare i Uddevalla Friluftsfrämjande, såg ett behov av dagaktiviteter för folk som var sjukskrivna, arbetslösa eller jobbade deltid. I samband med nedläggningen av Uddevallavarvet fanns det också ett stort sug efter olika former av sysselsättning. Som ledare i Friluftsfrämjandet tänkte Anita Wireby naturligtvis på naturen som den bästa platsen för rekreation och läkande. Vardagsvandringarna blev snabbt populära.

Det finns tre vandringsgrupper

Anita Wireby beskriver verksamheten som Skogsmulle för vuxna. Ett 20-tal ledare i Friluftsfrämjandet letar upp smultronställen i den vackra naturen runt Uddevalla och Ljungskile. Man vandrar först för att sedan fika på lämpligt ställe. Vandrarna samåker i bilar för att kunna komma iväg och se nya miljöer.  Säsongen varar från mars in i november. Alla får prova på att vandra men ska man vara med en längre tid krävs medlemskap i Friluftsfrämjandet.

Konceptet med vardagsvandring har hållit i snart 25 års tid. Idag finns tre grupper. Måndagsgruppen har vandringar i lugnt tempo 4-7 kilometer, onsdagsgruppen går raskare och upp mot en mil och torsdagsgruppen anpassas efter deltagarnas förmåga.

Det går bra att vara med alla grupper, eller byta grupp efter dagskonditionen. Flera har som spänstiga 60-åringar startat i en mer krävande grupp för att senare i 80-årsåldern välja den lugna torsdagsgruppen.

Alla kan vara med

Anita Wireby ansvarar för torsdagsgruppen. Hon ser den som ett slags friluftsförsäkring – den ger deltagarna en chans att fortsätta med sina vandringar oavsett vilka fysiska problem man har. Ibland samlas man i Ålslån, en gammal museiliknande gårdsmiljö. Den som vill kan vandra längs markerade stigar. Annars kan man stanna kvar vid Ålslån och bara njuta av naturens dofter, titta på blommor och lyssna på lövprassel, porlande bäckar och fågelsång.

Anita Wireby vurmar mest för torsdagsgruppen

– Funktionshinder är inte bara förknippat med hög ålder utan kan drabba vem som helst. Gruppen har en stor social funktion. Vi vet ju att många blir ensamma när de blir äldre, säger hon.

En vandringsgrupp ger också trygghet. Oron för att gå vilse eller ramla finns inte på samma sätt i en gemenskap.

Anpassas efter deltagarnas förmåga

– Torsdagsgruppen är mest angelägen för mig. Den är anpassad efter deltagarnas kapacitet. Vi har till och med haft med oss rullstolsburna, säger Gunila Blomqvist.

Gunila anser att hon själv är dålig på att ta sig ut i naturen och vandra. Hon är ensamstående och har ingen som släpar iväg henne. Men hon vet att Vardagsvandrarna står och väntar på henne vid samlingsplatsen i ur och skur. Fasta rutiner underlättar för att det ska bli någon motion.

Är små upptäcksfärder

Det finns inga som helst prestationskrav i torsdagsgruppen.
– Det går bra att gå i den takt man själv väljer. Orkar man inte med kan man sätta sig ned och vila och det är alltid någon annan som då stannar och håller en sällskap.

– Men det är otroligt vad man orkar när man har rätt uppbackning. Då kan man göra vad som helst, tycker Gunila Blomqvist.

Vandringarna ger nya kunskaper om växter, djur, natur och hembygden. Anita Wireby har en folkbildande entusiasm som smittar av sig tycker Gunila. Vandringarna är som små upptäcktsfärder.
– Och det är inte bara vandringen. Den sociala gemenskapen är minst lika viktig, poängterar hon.

En fantastisk friskvård

Gunila Blomqvist är pensionerad sjuksköterska. Sett ur en professionell synvinkel tycker hon att naturpromenaderna är en fantastisk friskvård, inte minst för alla som annars inte skulle våga sig ut på egen hand. Gruppen skapar den nödvändiga tryggheten. Deltagarna har ofta olika slags krämpor: synskada, hjärtbesvär, KOL, ryggsmärtor, sviter efter stroke och så vidare.

– Vad är det som motiverar oss alla att komma ut och gå? Jo, det är samvaron, man mår så bra av att komma ut tillsammans!

Senast uppdaterad:
2012-08-27
Skribent:

Jan Kallenberg, Vårdredaktionen 1177, Västra Götalandsregionen.