Fostervattensprov

Skriv ut (ca 4 sidor)

Vid ett fostervattensprov går det att upptäcka om fostret har en kromosomförändring, som till exempel Downs syndrom. Vid provtagningen för läkaren en nål genom magen på dig som är gravid och suger ut lite fostervatten. Provet brukar göras tidigast i graviditetsvecka 15. Det är inte helt riskfritt, ungefär en av hundra provtagningar leder till missfall.

Skriv ut

Precis som all annan fosterdiagnostik är fostervattensprov frivilligt. Det är alltid du som är gravid som bestämmer om du vill göra fosterdiagnostik eller inte.

Att tänka på

Att tänka på

Innan du gör ett fostervattensprov är det bra att tänka igenom varför du vill göra provet. Det är oftast lättare att fatta beslut om du får bra information innan. Du kan få information om vad provet innebär på barnmorskemottagningen. Fundera också på vad du skulle göra om resultatet inte blir det du hoppas på. 

Ställ frågor om du inte förstår. Om du inte talar svenska kan du ha rätt att få hjälp av en tolk. Om du har en hörselnedsättning kan du ha rätt att få tolkhjälp.

Du kan också läsa mer i vår artikel  Vad är fosterdiagnostik? .

Fäll ihop

När och var kan jag göra testet?

När och var kan jag göra testet?

Fostervattensprov brukar tidigast göras i graviditetsvecka 15. 

Vilka som erbjuds att göra fostervattensprov är olika inom olika landsting och barnmorskemottagningar. Undersökningen är kostnadsfri.

För att göra fosterdiagnostik behöver du en remiss. En remiss är ett slags tillstånd från vården att du får göra ett visst prov eller en viss undersökning. Oftast är det en barnmorska som skriver remiss och bokar in besök för diagnostik. 

Du kan söka vård på vilken mottagning du vill i hela landet.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fäll ihop

Förberedelser

Förberedelser

Det är vanligt att göra KUB före provet. 

Innan provet kollar läkaren upp om du som är gravid har Rh-positiv eller Rh-negativ blodgrupp.

Det går bra att någon följer med under provtagningen. Du som följer med får sitta bredvid på en stol. Det brukar vara olämpligt att ta med sig barn till undersökningen. 

Fäll ihop

Så går undersökningen till

Så går undersökningen till

Först brukar läkaren dubbelkolla att du verkligen vill göra provet, eftersom det alltid finns möjlighet att ångra sig.

Undersökningen börjar med ett ultraljud som visar hur länge graviditeten pågått och om det är fler än ett foster. Läkaren smörjer en gelé på magen för att ultraljudsbilden ska synas så bra som möjligt. Ultraljudsbilden hjälper läkaren att hitta ett bra ställe att komma åt fostervatten. 

Därefter tvättar läkaren magen med desinfektionsvätska och klär den med sterila dukar.

Samtidigt som läkaren tittar efter fostervatten med hjälp av ultraljud för hen den tunna nålen genom magens hud in i livmodern. En liten del av fostervattnet, en dryg tesked, sugs upp genom nålen i en spruta. Det kan vara obehagligt, men själva sticket känns nästan inte, så bedövning behövs inte. Fostervattnet är ofta svagt gulfärgat.

Totalt tar besöket ungefär en halvtimme, men själva provtagningen tar bara några minuter.

Fäll ihop

Efter provet

Efter provet

Efter provtagningen kontrollerar läkaren fostrets hjärtljud.  

Vid en del kliniker finns det möjlighet att lagra prover i en så kallad biobank. I så fall blir du tillfrågad.

En del får lite mensliknande värk efteråt. Ett dygn efter provet är det bra att undvika fysisk ansträngning, samlag och bad.

Fostervattnet skickas till ett laboratorium.

Fäll ihop

Så får du svar

Så får du svar

Det finns en snabbanalys som visar om fostret har Downs syndrom eller någon annan av de vanligaste kromosomförändringarna. Vid snabbanalys kommer svaret inom en vecka. En nackdel med snabbanalys är att vissa mycket ovanliga kromosomförändringar inte kan upptäckas.

En fullständig analys av fostervattensprovet kan även ge svar på om fostret har mycket ovanliga kromosomförändringar. Ofta tar det två till tre veckor att få svar. 

Det går också att göra både snabbanalys och fullständig analys vid samma provtillfälle.

Det kommer ett brev från laboratoriet om provet inte visar några förändringar. Om det finns en avvikelse i provet ringer en läkare för att meddela svaret och boka en tid för återbesök. 

Fäll ihop

Du som har Rh-negativ blodgrupp

Du som har Rh-negativ blodgrupp

Om du som är gravid har Rh-negativ blodgrupp får du en spruta efter fostervattensprovet. Sprutan hindrar de problem som kan uppstå om fostrets och ditt blod möts. Är du Rh-positiv behöver du ingen spruta.

Fäll ihop

Vad kan provet visa?

Vad kan provet visa?

Genom att analysera fostervattnet går det att se

  • hur många kromosomer fostret har
  • om det finns större förändringar på kromosomerna.

Provet kan även med säkerhet tala om fostrets biologiska kön. Du som är gravid får själv bestämma om du vill veta könet eller inte. 

Ett fostersvattenprov kan bara ge svar om vissa typer av förändringar.

Fäll ihop

Vilka erbjuds att göra provet?

Vilka erbjuds att göra provet?

Anledningar till att sjukvården erbjuder fostervattensprov kan vara om

  • du som är gravid har fått en hög sannolikhetsiffra på KUB
  • det finns kromosomförändringar inom den biologiska familjen
  • du som är gravid tidigare har fött barn med kromosomförändringar
  • tidigare ultraljudsundersökningar eller tester har visat på avvikelser
  • ett NIPT tyder på kromosomavvikelse
  • du som är gravid är över en viss ålder, eftersom sannolikheten att föda ett barn med förändringar på sina arvsanlag ökar ju äldre du är.

Rutinerna för vilka som får göra provet kan vara olika i olika landsting och på olika mottagningar.

Fäll ihop

Biverkningar eller komplikationer

Biverkningar eller komplikationer

När läkaren för in en nål i livmodern innebär det en risk för graviditeten. Sticket gör hål i fosterhinnorna och fostervatten kan läcka ut genom slidan och sätta igång ett missfall. Knappt en av hundra får missfall efter provet. 

Direkt efter provtagningen kan det komma lite blod eller fostervatten ur slidan. Om det händer efter att du har lämnat mottagningen, eller om du får feber, är det viktigt att du hör av dig till sjukvården.

Den förhöjda missfallsrisken är borta efter två veckor.

Fäll ihop

Känslor efteråt

Känslor efteråt

Om provet visar att fostret har någon avvikelse kan det kännas jobbigt. Det är vanligt att ha frågor och funderingar. Det kan vara skönt att få hjälp att reda ut sina tankar. Du kan behöva prata med en kurator, barnmorska eller läkare. Vårdpersonalen hjälper dig med dina funderingar. Det gäller inte bara för dig som är gravid utan även för dig som är blivande medförälder.

Du har rätt att få information om hur det är att leva med en funktionsnedsättning, vad samhället kan erbjuda för stöd, vilka patientföreningar som finns och hur du gör om du vill göra en abort

Med stöd och information brukar det bli lättare.

Fäll ihop

Alternativ

Alternativ

Ett alternativ till fostervattensprov är moderkaksprov. Dessa kan också föregås av NIPT. Annan fosterdiagnostik är ultraljudsundersökning och KUB, men de kan inte ge samma säkra svar.

Fäll ihop

Du som är gravid bestämmer

Du som är gravid bestämmer

Det är alltid du som är gravid som bestämmer om du vill göra fosterdiagnostik eller inte. Det kan vara bra att prata med den som du blivit gravid tillsammans med om hur du vill göra. Om det går är det också bra att fatta ett gemensamt beslut. Men ibland går inte det och då bestämmer du som är gravid. 

Även du som är blivande medförälder har rätt att få stöd och information, även om du inte får besluta om fosterdiagnostik.

Fäll ihop

När är undersökningen olämplig?

När är undersökningen olämplig?

Det går att göra fostervattensprov även om det är en graviditet med fler barn än ett. Missfallsrisken är högre och om provsvaren för barnen är olika kan besluten bli komplicerade. Så när det gäller fler barn än ett är det lämpligt med särskild rådgivning om du vill göra fostervattensprov. 

Det kan vara olämpligt med fostervattensprov om du som är gravid har hepatit eller hiv, eftersom fostret riskerar att smittas. 

Fäll ihop
Skriv ut (ca 4 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-12-15
Redaktör:

Kristin Bengtsson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Katarina Tunón, gynekolog och förlossningsläkare, Östersunds sjukhus