Invagination hos barn

Skriv ut (ca 2 sidor)

Tarmarna i kroppen rör sig med kramande rörelser för att föra maten framåt. Invagination innebär att en del av tarmen har krupit in i den efterföljande delen. Då blir det stopp i tarmen och barnet får ofta mycket ont. Invagination är vanligast hos barn som är mellan sex månader och tre år.

Skriv ut

Symtom på invagination

Symtom på invagination

  • Mag-tarmkanalen

    Den sista biten av den smala långa tunntarmen förs in i i tjocktarmen, som är grön på bilden.

Symtomen kan komma plötsligt, ofta efter en magsjuka eller i samband med en luftvägsinfektion.

Det börjar med att barnet har rejält ont i magen. Smärtan kommer i och går i intervaller. Tiden mellan att det gör ont kan i början vara ganska lång men blir efterhand allt kortare.  Till slut kan det göra ont hela tiden.

Barnet är ofta trött och medtaget av smärtorna. Hen kan gny och verka frånvarande.

Det är vanligt att barnet mår illa och kräks.

Det kommer ingen avföring eller gaser, men ibland kan det komma blod och slem ur ändtarmsöppningen.

Magen brukar vara öm och spänd om man känner på den.

Barn kan också ha ont i magen av andra anledningar.

Fäll ihop

När ska man söka vård?

När ska man söka vård?

Man ska söka vård direkt på en akutmottagning om man misstänker att barnet har invagination. Man kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Sök vård direkt om barnet har fått vaccin mot rotavirus och får symtom på invagination. Det är ovanligt, men risken att få invagination kan öka något av vaccinet.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

När man kommer till sjukhuset får man berätta för läkaren om barnets symtom. Barnet undersöks sedan med ultraljud och med tjocktarmsröntgen. Med tjocktarmsröntgen kan läkaren se om en del av tunntarmen har krupit in i tjocktarmen.

Barnet kan behöva mer vätska efter att ha kräks och av att ha en svullnad i tarmen. Hen får då dropp direkt i blodet.

Fäll ihop

Vad händer i kroppen vid invagination?

Vad händer i kroppen vid invagination?

Vid invagination brukar den sista biten av tunntarmen, ileum, åka med in i tjocktarmen, kolon. Det händer också att en del av tunntarmen åker in i efterföljande del av tunntarmen, men det är ovanligt. 

Invagination gör att det blir ett stopp i tarmen. Om invaginationen inte går över sig av sig själv kan ibland blodkärlen i området klämmas till. Delar av tarmvävnaden kan då ta skada och det kan gå hål på tarmen om blodtillförseln till tarmen stryps.

Det går inte att förebygga invagination. 

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Vid tjocktarmsröntgen används kontrastmedel som kan trycka tillbaka tunntarmen ut från tjocktarmen. Besvären går då över och barnet behöver inte opereras. Barnet mår ofta så pass bra att man kan åka hem efter några timmar på sjukhuset. Ju tidigare barnet får behandling i samband med röntgenundersökningen, desto större är chanserna att barnet inte behöver opereras.

Om tarmen inte kan tryckas rätt kan barnet behöva opereras. Under operationen är barnet nersövt och läkaren försöker i första hand lägga tarmarna rätt. Om det inte går, eller om en del av tarmen har skadats, behöver all tarmvävnad som har skadats tas bort. De friska tarmändarna sys därefter ihop.

Efter en operation behöver barnet ofta vara kvar på sjukhuset i två till fem dagar, beroende på hur tarmen såg ut vid operationen. Barnet kan äta mat direkt om tarmen trycktes ut vid tjocktarmsröntgen eller vid operationen. Opererades en del av tarmen bort får barnet näringsdropp i blodet så att tarmen får vila. Efter ett par dagar kan barnet börja äta små portioner mat. Barnet får äta lite mer allt eftersom, för att till slut kunna äta samma matmängder som tidigare.

Fäll ihop

Hur går det sedan?

Hur går det sedan?

Det finns en viss risk att invaginationen kommer tillbaka, oavsett om invaginationen gått över i samband med tjocktarmsröntgen eller efter en operation. Man ska därför söka vård direkt på en akutmottagning om barnet får liknande symtom igen.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 2 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-11-28
Redaktör:

Anna Bendt, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Niclas Högberg, läkare, specialist barnkirurgi, Barnkirurgiska kliniken, Akademiska Barnsjukhuset, Uppsala.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge