Reportage: Stamcellsdonation, Johans berättelse

Johan Sandqvist låg i en säng i fyra timmar. Och det kanske räddade livet på en kvinna i Tyskland!
– Är det så här lätt att hjälpa en medmänniska så är jag tacksam över att fått den chansen. Det har varit en stark upplevelse och jag skulle inte tveka att göra om det, säger han.
Johan lämnade stamceller för att hjälpa en främling att besegra cancer.

Det är ofta människor med blodcancer som behöver nya stamceller. Stamceller är omogna celler som finns i benmärgen och som kan utvecklas till celler med olika funktioner. De kan bilda vita och röda blodkroppar samt blodplättar. Vid en transplantation letar sig stamcellerna in i benmärgen för att bilda nya friska blodceller.

Påverkad av verkliga fall

Så fort Johan hade fyllt 18 år anmälde han sig som blodgivare.
– Det är inte svårt att tänka sig att jag själv eller nära och kära någon gång skulle behöva blod. Därefter tyckte jag steget till att lämna stamceller inte var så stort.

Efter att ha sett reklam på blodgivningscentralen skrev han in sig som stamcellsdonator 1994. Något som starkt påverkade Johans beslut var ett par uppmärksammade fall i media, ett litet barn och så 17-årige cancersjuke Tobias. Båda dog i brist på stamceller. Tobias familj startade sedan det nationella registret över givare, det så kallade Tobiasregistret.

Frivillighet poängteras

Åren gick och tanken på stamcellsdonation föll lite i glömska. Men så augusti 2010 damp plötsligt ett tjockt kuvert ned hos Johan. Avsändare var Tobiasregistret. Man hade en patient som troligtvis kunde ta emot Johans stamceller. I kuvertet låg provrör. Om Johan ville så kunde han gå till en vårdcentral för att lämna blodprov.

Frivilligheten poängterades och Johan kände sig inte på något sätt pressad att fullfölja donationen. Han tyckte dock att det var självklart att ställa upp.
– För en person med blocancer är en stamcellstransplantation ofta sista utvägen efter att ha första ha provat cytostatika- och strålbehandling.

Kungligt bemött på blodcentral

Ungefär tre veckor efter Johans blodprover blev han uppringd av Tobiasregistret. Nu undrade man om han ville gå vidare och komplettera med ytterligare prover. Johan gick till en blodcentral.
– Jag blev kungligt bemött. Det var en helt annan attityd jämfört med vårdcentralen som inte visste vad Tobiasregistret var för något. På blodcentralen var personalen överlycklig över att få en person som ville donera stamceller.

Noggrann hälsoundersökning

Drygt en vecka senare kallades Johan till Hematologen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Här gick man grundligt igenom vad en stamcellstransplantation innebär. Fler blodprover togs. Hela kroppen undersöktes.
– Man sa att det förmodligen var den bästa hälsoundersökning jag någonsin skulle få, ler Johan.

Man tog sig tid att visa utrustning, lokaler och svara på alla frågor, även från Johans fru som var orolig för ingreppet. De olika metoderna för att samla upp stamceller diskuterades ingående. Det var upp till Johan att välja det alternativ som passade honom bäst. Han valde att ta ut stamcellerna direkt från blodet och inte från benmärgen. Då slapp han också att bli nedsövd.

Patientens immunsystem slås ut

Tre veckor i förväg fick Johan reda på vilket datum som donationen skulle genomföras. Nu fick han för sista gången välja om han verkligen ville fullfölja donationen. Ett ”ja” innebar även start på en förbehandling av mottagarpatienten. Därefter gick det inte att backa ur. Vid en transplantation måste nämligen mottagarens immunsystem kraftigt försvagas, annars kan de nya stamcellerna komma att stötas bort. Patienten skulle komma att bli beroende av Johans stamceller för att kunna bygga upp ett nytt immunsystem.

Injektioner med tillväxtfaktor

Fem dagar innan donationen behandlades Johan med en tillväxtfaktor, ett läkemedel som gör det möjligt att samla stamceller från blodet. En biverkning var att den ökade mängden vita blodkroppar ledde till en känsla av att ha en infektion i kroppen med muskel- och ledvärk.
– Alvedon fungerade alldeles utmärkt mot värken. Men jag har högt blodtryck och när jag fick en ökad produktion av blodceller ökade blodvolymen och blodtrycket steg. Jag blev svullen och fick då ta vätskedrivande medicin, berättar Johan.

Enkel och smärtfri procedur

Själva donationen tycker Johan var odramatisk och smärtfri. Han låg i en säng under fyra timmars tid och kunde titta på tv eller sova. Blod gick via en slang ut från den vänstra armen, in igenom en maskin som filtrerar ut stamcellerna och sedan gick blodet tillbaka in i kroppen via högerarmen. Saltbalansen kontrollerades och korrigerades under hela donationen.

Han övervakades noga, behandlades familjärt och passades upp – han kunde ju inte röra sina armar så mycket med de tunna slangarna som gick in i armvecken.
– En sköterska till och med matade mig med lunch. Det var en mycket speciell upplevelse, skrattar Johan.

Efter donationen kunde Johan gå hem. Dagen efter kände han sig mer eller mindre som vanligt. Känslan av infektion i kroppen var då nästan borta. Hela donationsprocessen var enkel men Johan rekommenderar ändå att man sjukskriver sig i samband med att man börjar ta tillväxtfaktor och en eller två dagar efter donationen. Man kan ju känna sig lite dålig av medicineringen. Prover och undersökningar stjäl dessutom tid.

Kände sig mycket uppskattad

Att bli stamcellsdonator var en mycket stark upplevelse för Johan. Han kom att inse att han faktiskt spelade en stor roll. Inte bara sjukvårdspersonalen och de anställda på Tobiasregistret var glada över hans bidrag. Johan träffade flera cancerpatienter i samband med sina sjukhusbesök.
– Det var en stark känslomässig upplevelse för mig att få umgås med människor där någon kanske skulle klara sig tack vare nya stamceller. Jag betraktar det jag har gjort inte som någon större insats. Jag har ju bara legat stilla i en säng i fyra timmar, men dessa patienter tyckte något helt annat.

– Kvällen innan donationen tänkte jag på patienten som skulle få mina stamceller. Jag visste bara att det var en kvinna i Tyskland men det skapade ett slags mental länk till henne, att veta att hon ligger och väntar på att få sitt immunförsvar utbytt med hjälp av mina stamceller. Jag kanske inte bara var hennes bästa chans att överleva utan kanske hennes enda chans, menar Johan.

En upplevelse för livet

Pricken över i:et var en fantastisk blomsteruppsättning som kom från Tobiasregistret en vecka efter donationen.
– Det här är en upplevelse jag kommer att bära med mig för resten av livet, säger Johan.

Publicerad:
2011-10-05
Skribent:

Jan Kallenberg, Vårdredaktionen, Västra Götalandsregionen.