Smitta och sår vid träning

Träningsredskap

Täck sår med plåster, gör rent träningsredskap och tvätta/sprita händerna. Det är några tips på hur riskerna för infektioner och smitta kan minska. Fotograf/Illustratör: Helena Knuuti

Bakterier finns överallt där vi rör oss. De flesta av dem är till nytta men vissa gör oss sjuka. Bakterier trivs bäst i fuktiga miljöer, till exempel i sår. När man idrottar kan bakterier överföras mellan människor som har hudkontakt med varandra, eller via träningsskydd och träningsredskap som inte är rengjorda. För att undvika att ”byta bakterier” med andra är det viktigt att du håller din hud hel och ren.

  • Använd bara dina egna träningsskydd.
  • Rengör träningsredskap efter användning.
  • Duscha alltid efter träning.
  • Använd bara din egen handduk och dina egna hygienartiklar, som till exempel rakhyvel.

Kan jag träna med sår?

Ja, om ditt sår är ordentligt täckt med ett lämpligt förband och du känner dig frisk. Sår, som exempelvis små skrubbsår och skavsår, ska vara täckta med plåster. Är såret större kan du behöva använda ett kraftigare och större förband som kan köpas på apotek. Tänk på att alltid tvätta händerna före och efter du byter förband. 

Men - träna INTE om du tror att såret är infekterat, eller om du har en böld på huden. Träna inte heller om du har feber eller känner dig sjuk.

Varför ska mina sår vara täckta?

Därför att bakterier från ditt sår annars kan spridas direkt till andra personer, eller via träningsredskap. Det finns också en risk att bakterier från omgivningen kan hamna i ditt sår och ge dig en infektion.

Hur vet jag om mitt sår är infekterat?

Såret blir ofta rött och svullet, och ibland kan man även få feber. Om du har ett sår eller en böld som gör ont och inte läker, bör du kontakta en vårdcentral för att få hjälp.

Läs mer om behandling av små sår

Smittrisker vid idrottsutövning

På idrottsanläggningar kan infektioner spridas på flera sätt: Dels direkt mellan människor (till exempel genom hudkontakt, via blod eller sårsekret), dels via föremål (exempelvis träningsredskap eller handduk).

Bakteriella hudinfektioner, vårtor eller svampinfektioner, som sprids via direkt kroppskontakt mellan människor, är vanligast. Svampinfektioner, särskilt fotsvamp, anses också kunna spridas via omklädningsrum och duschutrymmen.

Bakteriella hudinfektioner orsakas vanligen av stafylokocker (som ger bölder eller ytliga infektioner) eller streptokocker. Infektionerna brukar föregås av någon skada på huden. Idag är det vanligt med brännskadeliknande skador som uppstår genom friktion när huden skavs mot framför allt moderna syntetiska underlag.

Fakta

Impetigo (svinkoppor) är en mycket smittsam hudinfektion som kan få stor spridning i förskolemiljöer och i samband med idrottsutövning. Många människor bär normalt på dessa bakterier utan att vara sjuka. Bakterierna sprids från en smittad person till en annan, antingen genom direkt hudkontakt eller också indirekt via något föremål, till exempel en leksak, som tidigare varit i kontakt med den smittade personen.

MRSA (Meticillinresistenta gula stafylokocker) är bakterier som sprids och orsakar infektioner på samma sätt som stafylokocker. Eftersom infektioner med MRSA ofta är resistenta mot många antibiotika är behandlingsmöjligheterna många gånger begränsade.

Fotvårtor sprids lätt via duschgolv och omklädningsrum och är vanliga hos yngre personer. Fotvårtor hos skolbarn och idrottsutövare bör därför snabbt behandlas.

Fotsvamp är en infektion orsakad av hudsvamp. Svamparna trivs i varma och fuktiga omgivningar och fotsvamp är därför vanligare hos dem som går i alltför tättslutande skor eller vistas mycket i badhus. Fotsvamp kan smitta genom till exempel handdukar, skor eller golv.

Ringorm är en svampinfektion i huden eller hårbotten. Infektionen bildar fjällande fläckar som, när de vuxit till några centimeters storlek, börjar läka i mitten och blir ringformade, därav namnet. Kroppskontakten är säkerligen den viktigaste spridningsvägen men de torde också kunna spridas via brottarmattor eller annan utrustning. Husdjur som nöt­kreatur, marsvin och katter kan också sprida smitta.

Publicerad:
2015-06-24
Skribent:

Marianne Bengtsson, hygiensjuksköterska och Kristina Nyström, smittskyddssjuksköterska. Båda arbetar på Smittskydd Västra Götaland.
Maja Rosén, miljöinspektör, Miljöenheten, Lerums kommun.

Redaktör:

Jan Kallenberg

Manusunderlag:

Hygien, smittskydd och miljöbalken - Objektburen smitta. Folkhälsomyndigheten.

Granskare:

Leif Dotevall, bitr. smittskyddsläkare i Västra Götaland.
Michael Ressner, avdelningen Miljöhälsa, Folkhälsomyndigheten

Fotograf:

Helena Knuuti