Reportage: Ångest, Ewas berättelse

Ewa Karlsson är som solreflexer på en vattenyta; böljande glitter som sprider ljus åt alla håll. Det är svårt att tänka sig att hon har haft svåra ångestattacker. Men ångest är reaktioner från nervsystemet som man inte kan styra själv. Ångesten tar inte bara kommando över din hjärna. Den kan kidnappa hela din kropp. Ewa har haft extrem huvudvärk, mycket högt blodtryck, tryck över bröstet, ont i käkar och i höger arm och rusande hårda hjärtslag. Symtomen har föranlett fyra akuta sjukhusbesök varav två utredningar och inläggningar på sjukhus: ena gången misstänkte läkarna stroke och den andra gången hjärtinfarkt. Ewa fick också problem på grund av felmedicinering, något som dock upptäcktes och åtgärdades.

Kontaktade själv psykiatrin

Symtomen gjorde Ewa rädd. Mycket rädd. Det var en omskakande upplevelse. Hon hade inte kunnat tro att ångest kunde ge sådana starka fysiska problem. Men även om det var mycket obehagligt var det faktiskt inte farligt.
Sjukvårdspersonalen missade tyvärr att ställa rätt diagnos.
– Jag fick en professionell utredning och behandling på strokeenheten men det var ingen som sa att mina symtom kunde bero på ångest, säger Ewa.
Till slut tog Ewa själv initiativet till att kontakta psykiatrin. De kände igen symtomen och förstod Ewas situation.

Systerns död utlöste ångesten

Ewa Karlsson kan peka ut den enskilda händelsen som utlöste ångesten – hennes älskade 50-åriga syster Helens död 29 maj 2016. Hon dog av aortadissektion. Under 30 års tid drabbades Helen av det ena medicinska problemet efter det andra. Hon ramlade ned från sjunde våningen, hon fick stroke, hjärtinfarkt och brottades med psykiska problem.
– Jag tror nog att all oro jag hade för Helen satte sig i min kropp. Under flera år hade jag värk i muskler, leder och i nacken. Ett tag var jag också utbränd och sjukskriven.

Under år 2016 skedde dessutom flera dödsfall i Ewas närhet som kom att beröra henne starkt. Helens död blev det som fick bägaren att rinna över. Det blev för mycket. Till sist tar det stopp. Och det gjorde det med besked.

Levde i en ångestbubbla

Efter systerns bortgång sov Ewa inte på tre veckor.  Hon levde liksom inte i verkligheten, stängde av, var inte närvarande. Utan sömn blir man känsligare för stress, något som i sin tur kan öka ångesten.
– Det var jätteäckligt, det kändes som man var inne i en bubbla och jag såg Helen framför mig hela tiden. En anledning tror jag kan bero på att när jag fick se henne på bårhuset så var hon helt vit i ansiktet. Man hade tömt henne på blod eftersom hon var organdonator men att hon skulle se ut så där hade ingen berättat för mig.
Synen fastnade på näthinnan. Bilden av den döda systern kom tillbaka gång efter gång.

Osannolik trötthet

Ewa kände sig helt dränerad på krafter. Hon orkade inte ens att titta på sin dator eller mobil. Det var inte en vanlig trötthet som hade slagit klorna i Ewa. Det var en fullständigt förlamande matthet.
– Det var dagar jag bara låg helt stilla och inte gjorde någonting. Läkarna var rädda att jag skulle glida in i en depression.
– Efter en vecka orkade jag till slut att gå ut till soprummet. Det blev jag glad över att klara. En annan sak jag blev nöjd över var den första natten jag kunde vara utan sömntabletter, säger Ewa som dessutom tog lugnande- och ångestdämpande medicin.

Kroppen reagerade starkt. Under sex veckors tid hade Ewa ett extremt högt blodtryck.
– När blodtrycket gick upp blev jag orolig och då gick trycket upp ännu mer, påpekar hon.
Ewa blev dessutom orolig för hur hennes lillasyster Ingrid mådde som i sin tur blev orolig för hur Ewa mådde som då blev ännu mer orolig för att Ingrid gick runt och oroade sig…

Fokusera på det ljusa

När krafterna sakta men säkert långsamt återvände började Ewa och Ingrid gå långa promenader tillsammans, ofta över en mil. Ibland gjorde hon cykelturer. Den fysiska ansträngningen hjälpte Ewa att må bättre. Ewa tog också kontakt med sin vårdcentral där hon fick träffa en psykolog som ville att Ewa skulle försöka fokusera på det ljusa som finns i livet. Och visst hade Ewa saker att glädja sig åt, inte minst sina tre utflugna barn som också har stöttat henne under den svåra tiden.

Viktiga andningsövningar

Ewa har gått med i en ångestskola och har använt sig av yoga, avslappnings- och andningsövningar. Det handlar om att vara närvarande, att fokusera på andningen.
– Jag har lärt mig att styra tankarna. Jag går in i andningen och bara ligger där och tänker på att jag är på en tropisk sandstrand eller på moln, förklarar Ewa.

Helt öppen med sin ångest

Ewa har en härlig öppenhet inför ångest. Hon gör den inte till något märkvärdigt. Den är inte konstigare än en fraktur. Hon har berättat för anhöriga, vänner, grannar, jobbarkompisar och för alla som känner henne. Hon vill att folk som ser henne få ångestsymtom till exempel inne i livsmedelsbutiken där hon jobbar, inte ska bli rädda.
– När jag känner att hjärtslagen börja öka och jag blir stressad ställer jag mig bland butikshyllorna och djupandas, skrattar Ewa.

Lyssnar på kroppens signaler

Ångesten har inte hindrat Ewa från att leva. Hon har fortsatt göra det som hon tycker är viktigt för henne även om det har funnits risk för obehagliga känslor. Steg för steg tar hon kommando över sitt psyke.
Sjukdomsperioden har gett Ewa nya insikter om sig själv och vad hon mår bra av.
– Idag lyssnar jag mycket mer på kroppens signaler, förr tyckte jag sånt bara var konstigt. Numera tar jag tid till avslappning och tid till att ta hand om mig själv, vårda mig, åka på spa och liknande. Jag kan också ta en liten tupplur efter jobbet eller göra avslappningsövningar när jag kommer hem.