Reportage: Levde ett dubbelliv som spelberoende

– Jag levde ett otroligt dubbelliv. Jag kände mig falsk och tyckte att jag var den mest vidriga människa som fanns, säger Patrik Axelsson om sin tid som spelberoende.

Patrik Axelsson levde ett skötsamt och präktigt liv. Han tyckte det var viktigt med moral och att göra rätt för sig.
– Jag har aldrig varit full och inte varit i närheten av droger men spelet det tog mig, säger han.
Spelandet blev en djävulsk besatthet och en flykt undan problem.

Spelandet för 49-årige Patrik började när han var 31 år gammal. Han satt på ett gatukök och såg att en kille vann en del pengar på en pokermaskin. Patrik frågade hur man gjorde och fick instruktioner.
– Jag vann 2500 kronor. Jag förstår sedan inte vad som hände. Jag hade fram till dess varit en logiskt tänkande människa. Jag kom tillbaka några dagar senare och då vann jag igen. Tyvärr.
Patrik hade tidigare provat olika former av spelmaskiner under färjeresor men aldrig känt sig lockad av att satsa några stora summor pengar. Varför han fastnade den gången på gatuköket vet han inte men Patrik tror att det beror på att han vid det tillfället mådde dåligt. Spelandet blev därefter ett sätt att fly vardagen.

Patrik som själv hade tittat snett på olika former av missbruk, blev snart själv en missbrukare.
– Lögner var det värsta jag visste. När jag gick in i spelandet blev jag exakt en sådan person som jag avskydde.

Ett liv fyllt med lögner

Patrik levde i flera år med en kvinna. De hade två barn och bodde i ett radhus. Allt var till synes idealiskt. Men mycket snabbt kom Patrik in en virvelvind av spel, lögner, lån och skulder. Han försökte smita iväg från hemmet till något ställe som hade en pokermaskin. I början spelade han i grannskapet. Därefter letade han upp spelmaskiner i nya stadsdelar för att inte bli igenkänd.

Skuldsatt över öronen

Mycket snart gick det inte att betala räkningarna och Patrik började lånade från bekantskapskretsen. Han fick hela tiden hitta nya vänner att beveka för att kunna spela eller betala gamla skulder. Efter tre år av stress, ångest, huvudvärk och kronisk magkatarr, trillade det ned ett brev från kronofogden. Myndigheten hotade med att ta huset om inte alla skulder betalades. Patrik ljög friskt därhemma om att allt var en missuppfattning.
Nu kom panikkänslorna. Patrik ville verkligen inte förlora huset som var familjens fasta punkt. Han började ta ut pengar från hustruns bankkonto och skyllde därefter kapitalbristen på felbokföring och att han själv skulle ta upp saken med banken för att få förklaring till underskottet.

Stal pengar från barnen

Desperationen växte. Patrik behövde pengar till skulder, täcka sina bedrägerier och för att fortsätta spela.
– Jag började till och med stjäla småpengar från mina barn. Man förnedrar verkligen sig själv som spelberoende, suckar Patrik.
Patrik ordnade en fullmakt för att kunna ta ut pengar på barnens fondkonto. Han förfalskade hustruns namnteckning och lämnade in papperet i största hemlighet. Han tänkte att bara huset kunde räddas så skulle han betala tillbaka pengarna till barnen sedan. Trots den svåra ekonomiska situationen fortsatte han att spela.
– Jag inbillade mig att jag på så sätt kunde lösa den mest akuta krisen men det var förstås en inbillning. Men spelet blev också ett slags flykt in i en bubbla, bort från alla bekymmer, förklarar han.

Fick sparken från jobbet

Nästa steg i självförnedringen var att Patrik blev avskedad efter att ha stulit pengar från sin arbetsgivare. Han vågade inte berätta för sin fru om sitt spelberoende eller att han hade fått sparken.
– Jag tyckte att mitt liv höll på att ta slut men jag kunde bara inte erkänna. Jag hade dagliga självmordstankar. Under fjorton dagars tid gick jag upp varje morgon och låtsades gå till jobbet.
Företagshälsovården var vid det här laget informerad om missbruket. Läkaren ställde ultimatumet att Patrik måste berätta om sina problem för familjen annars skulle läkaren själv berätta.

Ville ta sitt liv

Patrik flydde iväg på Danmarksbåten och funderade på att hoppa, helst nära propellern för att ända sitt liv snabbt och effektivt. Men det kändes svårt att lämna familjen ensam så Patrik följde med båten tillbaka till Göteborg. När han kom hem fanns plötsligt syskon, föräldrar och hans svåger i huset. Man hade tillsammans listad ut att det var något fel, man gissade på droger. Nu hade man samlats för att prata ut. Patrik erkände.
– Det var en otrolig lättnad att få släppa ut allt men det var samtidigt en otrolig skam. Jag kände mig som en treåring som gjort något rackartyg. Men jag har aldrig känt kudden så skön som när jag gick till sängs den kvällen.

Återfall i spelberoende

Patrik fick en andra chans av hustrun. Han ville nu verkligen ta tag i sitt liv, bli skuldfri och respekterad. Han tog två heltidsjobb för att övertyga sig själv och andra om att han nu var en ny människa. Att arbeta blev ett ny slags besatthet. När han kände att det inte var hållbart i längden att jobba så mycket sjönk självkänslan.
– Men jag kände ju till en jättebra antidepressiv medicin: spelmaskinen.
Under ett och ett halvt år fortsatte Patrik sitt missbruk, sina lögner, sitt trixande med att få fram pengar. Till sist kom sanningen ikapp och skilsmässan var ett faktum.

Hjälper andra spelberoende

Återigen gnagde tankarna på självmord som enda vägen ut. Räddningen blev en fyra månader lång vistelse på ett behandlingshem för spelberoende. Här fick han börja med att släppa sitt självförakt. Att tycka om sig själv var ett budskap som var oerhört svårt att ta in för Patrik.
– Jag hade levt ett otroligt dubbelliv och förändrats som människa. Jag kände mig smutsig och äcklad över mig själv. Jag kände mig falsk och tyckte att jag var den mest vidriga människa som fanns.
Vägen tillbaka har inte varit spikrak. Patrik har haft depressioner och självmordstankar. Relationer har gått i kras och han har känt sig fruktansvärd ensam och övergiven. En vändpunkt kom vid ett återbesök till behandlingshemmet då Patrik läste upp reflektioner över sitt liv. Gruppmedlemmarnas reaktioner var stöttande, empatiska, igenkännande och inte alls dömande. Patrik kände att han hade ett värde trots alla tidigare problem.
Idag arbetar Patrik som rådgivare på Spelberoendes förening Göteborg. Han känner igen sig i många hjälpsökande. Han hade själv svårt att sätta gränser, satte andras välbefinnande före sitt eget, han var inte värd att hamna i fokus.
– Är det något som folk har gemensamt som kommer hit så är det den dåliga självkänslan. Samtidigt är många högpresterande och kreativa människor, berättar han.

Allt fler unga män i spelmissbruk

Patrik ser oroande tendenser. Allt fler unga män söker hjälp. De farligaste spelen där du snabbt och enkelt kan satsa och vinna, har ökat. Olika spel på internet är öppna 24 timmar om dygnet. Idag beräknar man att nio procent av unga män 18-24 år är fast i ett spelberoende. De är nästan en fördubbling på tio år.

Viktigaste är att vara ärlig

Patrik betraktar spelberoende som alkoholism. Det går inte att prova lite, lite. Då är det stor risk att man åker fast igen.
För att slita sig loss från sitt beroende tror Patrik på hundra procent ärlighet, man måste erkänna och berätta. Dessutom är det bra att lämna ifrån sig sina pengar till någon som kan sköta din ekonomi.
– Det är pengarna som är själva drogen så det gäller att göra det så svårt som möjligt för en spelberoende att få tag på pengar.
Patrik ser också att närstående kan spela en stor och viktig roll. Men det gäller att vara besvärlig och envis, våga fråga när man märker en personlighetsförändring.

Relationer är de tyngsta förlusterna

Idag mår Patrik riktigt bra. Han har inte spelat sedan 11 augusti 2002, dagen innan han åkte till behandlingshemmet. Han har en sambo, har bra kontakt med sina barn och han har ett välordnat liv. Men han saknar sina tidigare kontakter, bland annat med hans före detta frus familj.
– Jag har spelat bort mycket med pengar men det värsta ändå är relationsförlusterna.

Senast uppdaterad:
2014-08-21
Skribent:

Jan Kallenberg, Vårdredaktionen, Västra Götalandsregionen.