Att leva med långvarig smärta

Smärta upplevs olika från person till person. Den styrs bland annat av synen på sig själv och sin hälsa. Även vårdens bemötande har stor betydelse.
– Det som är absolut viktigast för patienter är att bli trodda, säger Marianne Gustafsson som har skrivit en avhandling om att leva med långvarig smärta.

Tio procent av befolkningen lider av långvarig smärta. Det motsvarar nästan 60 procent av alla långtidssjukskrivningar i Sverige. Smärta innebär lidande på många plan. Den kan ge såväl fysiska som psykiska problem: huvudvärk, yrsel, hjärtklappning, andningssvårigheter, koncentrationssvårigheter, nedstämdhet och depression.

Smärta kan ge sociala problem

Sömnproblem är vanliga och en ständig trötthet minskar dessutom smärttåligheten. Smärta ger också sociala konsekvenser. Man kan tappa framtidstron, isolera sig och blir mer och mer passiv. Beroendet av andra människor kanske ökar. En långtidssjukskrivning kan dessutom innebära ekonomiska bekymmer och förlorad självkänsla.

Viktigt med synen på sig själv

Marianne Gustafsson är sjuksköterska och medicine doktor. Hennes intresse för långvarig smärta började för många år sedan då hon jobbade som företagssköterska.
– Jag träffade många invandrarkvinnor som stod vid bandet. De hade ofta smärta i axlar och nacke. De hade samtidigt svåra och framför allt förändrade levnadsförhållanden jämfört med vad de hade i hemlandet, berättar hon.

Två huvudgrupper kunde utkristalliseras bland dessa kvinnor. Smärtan var troligtvis lika intensiv i båda grupperna men medan kvinnorna i ena gruppen betraktade sig själva som sjuka så kände kvinnorna i den andra gruppen sig friska – trots smärtan. Det gav dem en känsla av kontroll, de kunde fortsätta fungera och också arbeta.

Upplevs olika från person till person

Varför smärtupplevelsen är unik beror på många faktorer: hur man känner sig för tillfället, synen på sig själv och sin hälsa, livssyn, värderingar och attityder. Det spelar ingen roll om man lider av exakt samma sjukdom – smärta är ett subjektivt fenomen.

En del människor blir helt upptagna av sin smärta. Andra ser sig inte som speciellt begränsade i sina liv. Då upplevs heller inte smärtan som allvarlig eller handikappande.

Hemska upplevelser ökar smärtan

Uppfattningen om den personliga hälsan är viktig. Är smärtan ett hot mot livet? Ångest kan förstärka smärtupplevelsen. Personliga problem eller tidigare traumatiska upplevelser som till exempel krig, är också negativa faktorer.
– Kvinnor med oförklarlig smärta kan ha råkat ut för övergrepp, säger Marianne Gustafsson.

Lyssna på patienten

Marianne Gustafsson har intervjuat 127 patienter om hur de såg på sin långvariga smärta. Många var helt fångna i sin smärta. De upplevde att smärtan tog över livet till hundra procent. Många blev dessutom inte trodda av vården eller fick någon behandling.
– Man ser ju inte smärta och den går inte att visa. Behandlaren kan också uppleva en frustration över att inte kunna hjälpa till och då kan denne lätt ge upp, säger Marianne Gustafsson.

Ofta underskattar patienten sin smärta vid ett läkarbesök. Tryggheten på läkarmottagningen har en dämpande effekt på smärtan.
– Man borde istället fråga hur smärtan ser ut under en helt vanlig dag, påpekar Marianne Gustafsson.

Viktigt med omgivningens stöd

Det visar sig att smärtpatienter har mindre ont när de har ett bra nätverk med vänner och arbetskamrater som stöttar. Då känner man sig också bekräftad och trodd. Samtidigt gäller det att inte överbeskydda så att den människan med smärta hamnar i en passiv sjukroll.

Strategier för att hantera smärta

Patienter kan lära sig olika strategier för att leva med sin smärta. Bara det att stärka sin självkänsla och känsla av egenkontroll kan lindra. Överlevnadsstrategier behövs också av en annan anledning – smärtstillande mediciner fungerar ofta dåligt för människor med långvarig smärta. En lösning kan vara att pröva alternativa behandlingsmetoder, allt från kognitiv beteendeterapi till hypnos. Att motionera, sluta röka, äta nyttigt och andra livsstilsfaktorer kan påverka positivt.

Ibland handlar strategin om att börja i rätt ände. Man kanske kan behöva få bukt med sömnproblem eller en depression innan man kan ta itu med sin långvarig smärta.

För att lyckas med rehabilitering krävs dessutom att patienten tror på behandlingarna och att han eller hon känner framtidshopp.

Måste bli tagen på allvar

Patienter med till exempel fibromyalgi känner sig ofta maktlösa på grund av en osäkerhet kring diagnosen och en skepsis inom sjukvården. Ofta har dessa patienter valsat runt i hela sjukvårdsapparaten utan att bli tagna på allvar. Då ökar smärtupplevelsen. Har man väl fått en diagnos känns det ofta bättre. Då har man ju blivit trodd.
– Smärta är vad patienten säger att den är och den gör precis så ont som patienten säger att den gör, poängterar Marianne Gustafsson.

Senast uppdaterad:
2013-01-09
Skribent:

Jan Kallenberg, Vårdredaktionen, Västra Götalandsregionen.

Granskare:

Marianne Gustafsson sjuksköterska och medicine doktor.