Artrosskola istället för operation

Det är inte lätt att veta vad man ska eller inte ska göra vid artros. Kan jag mildra symtomen? Kan jag träna? Vad ska jag träna? För att få svar på sina frågor kan man anmäla sig till en artrosskola.

MotionscykelDeltagarna i artrosskolan får lära sig att aktivitet är bra för leden och att en viss smärta under träning inte är farlig.

Artros är en vanlig orsak till inaktivitet bland äldre. Att inte röra på sig är en riskfaktor för fysisk och psykisk ohälsa. Samtidigt är många rädda för att aktivitet ska skada lederna.
Här kommer artrosskolan in. Tack vare den kan många operationer undvikas, rörligheten förbättras och livskvaliteten öka.

Remiss behövs inte

Artrosskolor finns över hela Sverige. Personer med ledbesvär kan söka till artrosskolan direkt eller bli hänvisade av vårdgivare. Remiss behövs inte.
Artrosskolan vänder sig till dig med besvär från höft, knä eller hand. Röntgenundersökning eller diagnos är inte nödvändigt. Röntgen kan behövas vid oklara fall.

Varje patient träffar en fysioterapeut (sjukgymnast) som ställer diagnos eller utesluter andra orsaker till besvären. Du får en bedömning av ditt besvär och funktion. Fysioterapeuten leder skolan. På vissa håll kan även en arbetsterapeut medverka.

Artrosskolans innehåll

Innehållet i en artrosskola följer Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid grundbehandling av artros. Här får du den senaste informationen om forskning, förhållningssätt och behandling. Uppföljningen sker vanligtvis mot BOA-registret, (Bättre Omhändertagande av patienter med Artros)

Vid tre teoritillfällen får du information om vad artros är, riskfaktorer, tillgänglig behandling och råd om egenvård. Därefter erbjuds du ett individuellt utprovat träningsprogram och möjlighet att träna regelbundet tillsammans med andra under handledning och övervakning av sjukgymnast. Övningarna kan anpassas för att utföras såväl hemma som på gymmet.

Dessutom kommer en artrostinformatör som själv har diagnosen artros på besök till skolan. Informatören pratar om sina egna erfarenheter av fysisk aktivitet och om saker som har hjälpt för att kunna leva ett gott liv.

Bli inte rädd för smärtan

Det är vanligt att smärta tolkas som en varningssignal, vilket oftast inte är fallet vid långvariga smärttillstånd som artros. Deltagarna i artrosskolan får lära sig att aktivitet är bra för leden och att en viss smärta under träning inte är farlig. 

En tumregel är att det får lov att göra ”acceptabelt ont” och att eventuell ökad smärta ska ha klingat av inom 24 timmar.

Därför ska man träna

Studier visar att leder som inte utsätts för belastning får en försämrad broskkvalitet. Träning som förbättrar styrka, kondition, balans samt regelbunden motion, leder till minskade besvär, ökad aktivitetsförmåga samt ökad livskvalitet. Ju starkare du blir och bättre kondition du får desto mindre symtom får du.
En del patienter behöver också få stöd för att gå ned i vikt för att på så sätt minska sina ledbesvär.

Föll handlöst till marken

En person som lovordar artrosskolan är 75-åriga Inga Andersson som 2014 slog i sitt knä i när hon föll handlöst till marken. Det var julskyltning och mellan all bodar ringlade svarta kablar. Inga snubblade och då hon är höftledsopererad har hon inte smidigheten att räta upp en obalanserad kropp. Hon slog sönder glasögonen och fick sys i ansiktet. Det vänstra knät fick en ordentlig smäll. Även om artros hade kommit i knät förr eller senare så påskyndade skadan smärta och besvär.

Dålig kännedom om artrosskolan

Till sist blev smärtorna i knät för svåra. Inga kände att hon behövde hjälp från sjukvården.
– Jag gick då till en vårdcentral där läkaren visade ett mycket svagt intresse för mitt problem. Han ville inte ens känna på mitt onda knä. Sedan kom jag till en sjukgymnast som mest satt och gäspade. Ingen nämnde något om artrosskola eller träning. Kunskapen om att det finns artrosskolor borde vara större. Det är ju märkligt att inte ens vårdcentralen vet något om den, säger Inga.

Efter ytterligare två läkarbesök fick Inga till slut tipset om att söka sig till en ortopedisk öppenvårdsmottagning på sjukhuset. Här fick hon rådet att ansöka till artrosskolan.

Har aldrig gillat träning

Att anmäla sig till artrosskola var inte helt lätt. Inga undrade vad hon verkligen hade gett sig in på. Det kändes nervöst. Och hård fysisk träning var knappast Ingas passion här i livet.
– Jag har aldrig tyckt det har varit roligt att träna, inte ens i skolan, men det här kom verkligen att sporra mig.
Ledarna gav inte bara ett träningsprogram, råd och stöd – de ingav också mod.
– Jag vågade mer och mer. Jag fick också förklarat för mig att det inte gör något att träna om det bara gör lite ont, att det inte blir värre, berättar Inga Andersson.

Även många yngre med artros

Efter några gånger med teori fick Inga Andersson träna i artrosskolan en timme per gång, två gånger i veckan under sammanlagt fem och en halv veckas tid.

Övningarna utfördes i grupp där alla försökte uppmuntra varandra. Deltagarna hade lite olika problem och smärtor. Flera hade svårt att utföra samtliga övningar och positioner.
Inga blev förvånad över deltagarsammansättningen. Hon hade förväntat sig att alla skulle vara gamla men en hel del var unga.

Effektiv träning

Träningen gav snabbt resultat.
– Jag skulle träna upp balansen på en så kallad balansplatta. Första gången jag stod på den fick jag hålla i mig i väggen. Senaste gången jag stod på den gjorde jag det bara på ett ben. Jag tycker jag var jätteduktig, skrattar Inga Andersson.

Köpte en motionscykel

All smärta gick inte bort med hjälp av träning. Däremot blev funktionen av leden mycket bättre. Inga har fortsatt med fysisk aktivitet för att inte knäleden ska stelna.
– Eftersom jag inte orkar gå lika långt som förut så skaffade jag mig en motionscykel. Det känns ju också tryggt. Man ramlar ju inte omkull på den som man kan göra om man cyklar utomhus.

Visst känner Inga av lite smärta i knät när hon går men behöver inga värktabletter. Och nu vet hon att träning ger effekt.
– Jag kan verkligen rekommendera att gå i artrosskola!

Publicerad:
2016-04-27
Skribent och redaktör:

Jan Kallenberg

Granskare:

Carina Thorstensson, leg sjukgymnast och docent.