Personliga berättelser

Reportage: Ingrid fick en hjärtinfarkt

Innehållet gäller Stockholms län

– Vi hade varit på kalas under helgen och ätit mycket fet mat. Det gjorde ont i mellangärdet och strålade ut i ryggen och jag tänkte att det här är gallsten, berättar Ingrid.

Ingrid har alltid promenerat och ända sen hon blev pensionär har hon haft för vana att börja dagen med en morgonpromenad. En morgon för tre år sedan tog det helt plötsligt emot. Hon kände sig trött och orkeslös men fortsatte ändå promenaden.

Orkeslösheten hängde i ett par dagar och på måndag morgon när hon skulle ge sig av till sitt extrajobb, anade hon oråd. Efter en helg med mycket festmat gjorde det ont i mellangärdet och smärtan strålade ut i ryggen. Ingrid trodde att hon fått gallsten. Hon ringde återbud till jobbet och åkte istället till sjukhuset.

– Där blev jag utfrågad om allt möjligt, var hade jag ont, när började det, hur upplevde jag smärtan... De tog prover och la in mig för observation på en vårdavdelning.

Ingen typisk hjärtpatient

Lite senare blev Ingrid kallad till läkaren som meddelade det ofattbara, "Du har haft en hjärtinfarkt!"

– Jag blev väldigt ledsen och började gråta. Hjärtinfarkt är en stor sak och jag var inte alls förberedd på det beskedet. Jag har aldrig föreställt mig att jag skulle få hjärtinfarkt, trots att det finns i familjen.

Ingrid är lång och smal och har haft lågt blodtryck hela livet. Ett något högt kolesterolvärde uppmärksammades på en hälsokontroll en gång men det var inte tillräckligt högt för att behandlas. Cigaretter har funnits med i hennes liv, som ung rökte hon regelbundet och på senare år någon gång då och då.

– Gråt du, med all rätt, det är inget konstigt med det, sa den kvinnliga läkaren, minns Ingrid.

Hon ringde sin man för att berätta och sedan till barnen.
– Jag ville prata med dem själv för att avdramatisera det hela.

Behandling samma dag

Senare samma dag fick Ingrid göra en ballongvidgning. Då gick man in med en kateter, via en artär i armen och in till hjärtat, öppnade upp det tilltäppta kärlet och lagade det med ett nät, en så kallad stent. Vid ingreppet kunde man se att ett stort kärl var helt täppt men att de andra runt omkring såg bra ut.

– Det gjorde lite ont i hjärtat efteråt men det var helt i sin ordning. Jag fick smärtstillande medel och en mitella runt armen för att hålla den i stillhet, berättar Ingrid.

Efter två dygn blev hon utskriven från sjukhuset.

– Läkaren visade mig röntgenbilderna på hjärtat och sa: "Nu är du frisk. Du ska känna dig för till en början men det är bra om du återgår till ditt gamla liv så snart som möjligt."

Nedstämdheten avtog

Ingrid fick kolesterolsänkande och blodförtunnande läkemedel och kärlskrampsmedicin att bära med i handväskan, om det skulle behövas. Den sistnämnda har hon ännu efter tre år inte behövt använda.

Till en början kände sig Ingrid lite nedstämd men allteftersom hon kunde återgå till sitt vanliga liv försvann den känslan. Hon mådde ju bra! Så småningom återupptog hon sina promenader och gympan. Hon slutade helt att röka och på sommaren vikarierade hon på sitt gamla jobb precis som tidigare år.

Grubblar inte

Ingrid kallas till vårdcentralen en gång i halvåret för att mäta blodtrycket, ibland tar man även andra prover.

– Jag tänker inte på hjärtinfarkten särskilt mycket och jag undviker att prata om den. Jag tror inte att det är bra att gå upp i sjukdomar för mycket. Däremot borde jag tänka lite mer på vad jag äter. Jag följer inte riktigt råden som finns om hur man håller ner kolesterolvärdet.

FOTNOT: Ingrid heter i verkligheten något annat.

Till toppen av sidan