Hjälp med andningen
Lungorna hos ett för tidigt fött barn har ofta outvecklade lungblåsor och brist på ett ämne, surfactant, vars uppgift är att hålla lungblåsorna öppna. När lungblåsorna inte håller sig öppna kommer syret inte ut i blodet och det blir svårt för barnet att andas själv. Detta kallas Respiratory Distress Syndrome, förkortas RDS, och är vanligare ju tidigare födseln sker. Om den som är gravid får kortison 12-24 timmar innan födseln ger det barnet en bättre möjlighet att andas efter födseln.
Barnets kan få hjälp att andas bättre med speciell utrustning, så kallad högflödesgrimma, eller CPAP. Den sätts över barnets näsa. Barnet andas själv via utrustningen, som hjälper till att syresätta barnets blod. Ofta får barnet också syrgas i inandningsluften. Behandlingstiden med CPAP kan variera från ett par dagar till flera veckor.
Ibland räcker det inte med CPAP. Då kan barnet få en tub nerförd i luftstrupen, och kopplas till en respirator. I tuben kan medicinen surfuktant sprutas ner direkt i lungorna. Ofta blir barnets syresättning snabbt bättre. Ibland kan effekten vara så bra att tuben kan tas bort och barnet kan få CPAP igen. Men det tar oftast några dagar och ibland veckor tills barnets lungor mognat så att barnet inte behöver andningshjälp.
Ovanlig komplikation med andningsproblem
En ganska ovanlig komplikation är så kallad pneumothorax. Det betyder att luft från lungan läcker ut i den lungsäck som omger lungan. Trycket i lungsäcken ökar och leder till att lungan pressas ihop och barnet får svårt att andas. För att lungan ska kunna fyllas med luft igen sätts en slang genom huden in i bröstkorgen och via den sugs luften ut. Lungsäcken läker ofta inom några dagar, och då tas slangen bort.
Bronkopulmonell dysplasi
De mest för tidigt födda barnen kan få bronkopulmonell dysplasi, som förkortas BPD. Det gör att det blir en störning på lungans utveckling. Barnet har svårt att andas. Det är inte klart varför det blir så, men forskning visar att det kan bero på lungans omognad, otillräcklig tillväxt eller en inflammation.
Barnet behandlas med repirator och eller CPAP i flera veckor eller månader. Ofta blir barnet bättre kring den tid då graviditeten är fullgången. Ibland behöver barnet fortsatt syrgasbehandling hemma.
Apnéer
Ett vanligt tecken på barns omognad är att barnet har korta andningsuppehåll, så kallade apnéer. Ofta faller också barnets puls plötsligt. Mot det behandlas barn oftast med läkemedlet koffein, men om problemet är stort används CPAP som påminner barnet om att andas. Som förälder kan det vara dramatiskt att se sitt barn sluta andas, men övervakningsutrustning och personalen övervakar barnet. Föräldrar brukar fort lära sig att röra lite på barnet så att barnet börjar andas igen.
Barnets blodtryck
Barn som är väldigt tidigt födda och/eller sjuka får ibland alltför lågt blodtryck.. För att alla organ i kroppen ska få tillräckligt med blod får då barnet ofta blodtryckshöjande mediciner eller blod- eller vätsketransfusioner.. Barnen är då ofta mycket sjuka och övervakas med regelbunden blodtrycksmätning, oftast via mätning via kateter i en artär.
Blodtranfusioner
Det är inte ovanligt att ett mycket för tidigt fött barn kan behöva blodtransfusioner under tiden på sjukhuset. Det beror dels på att barnet har svårt att själv tillverka nya blodkroppar, i takt med sin snabb tillväxt, dels på att blod som tas i blodprover måste ersättas.
Ductus - ett blodkärl som ska stängas
Under graviditeten får fostret syre från moderkakan och inte från sina lungor. Därför har fostret ett blodkärl som heter ductus som leder blodet från moderkakan förbi lungorna, direkt ut i kroppen. Ductus stängs vanligtvis inom några få dygn hos det nyfödda barnet, men hos för tidigt födda barn händer det ibland att det inte stängs i tid, vilket blir en belastning på barnets hjärta.
Det finns medicin som under barnets första levnadsvecka kan bidra till att ductus stängs. Ibland, men det är ovanligt, hjälper inte medicinen, och det händer att barnets hjärta blir för ansträngt. Då får barnet genomgå en operation så att ductus stängs.
Inflammation i tarmen
En sällsynt komplikation som mycket för tidigt födda barn kan få kallas för nekrotiserande enterokolit, det förskortas NEC. Det är en inflammation i tarmen, vars orsak inte är helt klar. Barnet kan bli allvarlig sjuk med magproblem, där magen är uppspänd, de kräks och har ont. Barnet kan också bli blekt, mycket stillsamt, andas sämre och få sänkt blodtryck. Sjukdomen behandlas genom att tarmen får vila och barnet får näring genom dropp istället.
Det är mycket ovanligt, men ibland går det hål på tarmen. Barnet får då genomgå en operation så att hålet lagas. Ibland behöver barnet stomipåse under en tid.
Gulsot behandlas med ljus
Många nyfödda barn får gul färgad hud och ögonvitor någon gång under de första dygnen. Det brukar minska efter tre till fyra dygn och försvinner inom sju till tio dagar hos fullgångna barn, men det dröjer längre ju omognare barnen är. Den absolut vanligaste orsaken är att leverns omognad gör att ämnet bilirubin, en restprodukt från blodet, inte kan utsöndras med bajs och kiss. Bilirubin kommer då ut i vävnaderna och barnets hud blir gulfärgad. Det kallas gulsot och om halten bilirubin i blodet blir för hög finns en risk att hjärnan kan skadas. Det förhindras genom att barnet får behandling med speciellt blågrönt ljus.
Hos ett för tidigt fött barn är gulsot mycket vanligare. Hjärnan hos för tidigt förra barn är också känsligare för gulsot och därför behöver dessa barn oftare ljusbehandling.
Det är mycket vanligt att för tidigt födda barn behöver ljusbehandling, ibland under flera veckor. Behandling gör inte ont och är inte besvärlig.
Ökad risk att få infektioner
Nyfödda barn får lätt infektioner som lätt kan bli allvarliga. Immunförsvaret hos för tidigt födda barn är omoget och de vårdas i en främmande miljö, där de också utsätts för mycket stress och olika ingrepp. Det gör att de lättare får infektioner. Det viktigaste sättet att förhindra det är att ha god handhygien.
Ibland kan för tidigt födda barn få infektioner före, under och strax efter förlossningen. Det brukar då visa sig de första två-tre levnadsdygnen.
För tidigt födda barn behöver ofta många olika vårdåtgärder som kan göra att bakterier kommer in i blodet. Därför får barnet ofta antibiotika även om det bara finns en misstanke om att det har en infektion.
En vanlig infektion orsakas av bakterier som kallas koagulasnegativa stafylokocker, det förkortas KNS. Bakterien ingår i de flesta människors normala bakterieflora på huden. För friska människor är den helt ofarlig. Men hos för tidigt födda barn kan bakterien komma in i blodet och ge sepsis, även kallad blodförgiftning.
Det viktigaste sättet att förhindra spridning av infektioner i sjukhusmiljön är att ha god handhygien. Därför använder alla, både personal och föräldrar, handsprit.
Risken för infektioner minskar om barnet får vara nära hud mot hud med föräldrarna. Det är också bra att barnet får bröstmjölk, så tidigt som möjligt, då det skyddar mot infektioner.
Barnets ögon undersöks regelbundet
Mycket för tidigt födda barn kan få en sjukdom som gör att blodkärlens tillväxt i ögats näthinna förändras. Det kallas Retinopathy of Prematurity, och förkortas ROP. Alla barn födda före graviditetsvecka 31 blir undersökta regelbundet av ögonläkare från cirka fem veckors ålder, för att upptäcka tecken på ROP. Om allt ser ut som det ska upprepas undersökningarna varje eller varannan vecka tills ögats näthinna har utvecklats färdigt. Om det finns några förändringar görs undersökningarna tätare.
Vid undersökningen får barnet först ögondroppar som vidgar pupillen. Sedan används en lampa eller kamera för att lysa in i barnets ögon.
Sjukdomen delas in i stadier beroende på hur svår den är. Om barnet har en lindrig form av blodkärlsförändring läker ögonen av sig själva. De svårare formerna kan behandlas med laser. På så sätt kan det nästan alltid undvikas att näthinnan lossnar och att barnet får nedsatt syn.
Barnets hjärna utvecklas
Hjärnans utveckling hos för tidigt födda barn är viktig. Hjärnan växer och utvecklas väldigt snabbt, men är också mer sårbar under den tid barnen är på neonatalavdelningen. Denna period är mycket viktig för barnets framtida utveckling. Även blodkärlen är under utveckling och kan vid sällsynta situationer, före och under förlossningen och under de första levnadsdygnen, vara så sköra att de brister. Det finns därför då en liten ökad risk för en blödning i hjärnan.
En hjärnblödning hos ett för tidigt fött barn behöver inte få samma konsekvenser som hos en vuxen. Det beror på att barnet i under sin utveckling kan utnyttja och utveckla friska delar av hjärnan för uppgifter som egentligen skulle ha skötts i det skadade området.
För att upptäcka eventuella blödningar i hjärnan undersöks mycket för tidigt födda barn flera gånger med ultraljud.
Om blödningen är liten behöver den inte ha någon betydelse för framtiden. Den allvarligaste formen av hjärnblödning som för tidigt födda barn kan få, är när en stor blödning tränger in i hjärnvävnaden, vilket kan leda till olika former av framtida funktionsnedsättningar för barnet.
Periventrikulär leukomalaci, PVL
Hos mycket för tidigt födda barn händer det i ovanliga fall att hjärnans utveckling störs av dålig genomblödning. Det kan påverka tillväxten och även göra att det blir en inflammation. Det kan leda till periventrikulär leukomalaci, det förkortas PVL, som ger skador på en del av hjärnvävnaden. Det kan upptäckas med ultraljud eller magnetkamera.
Att följa hjärnans utveckling
Det för tidigt födda barnet kan både före, under och efter förlossningen få infektioner, näringsbrist, känna smärta och uppleva stress, som på olika sätt kan påverka hjärnans utveckling. Genom att följa barnets utveckling kan funktionsnedsättningar upptäcks och behandlas. Det kan till exempel vara svårigheter med motorik, syn, hörsel, beteende, koncentration och inlärning. I Sverige finns därför ett program för uppföljning där bland annat barnläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer, dietister, ögonläkare deltar.