Du får behandling för att minska vanföreställningarna och hallucinationerna, och för att minska risken att få en ny psykos.När symtomen minskar och med stöd från familj, vänner, vården och socialtjänsten kan du så småningom ordna din tillvaro så att den fungerar bra för dig.
Målet med behandlingen är att du ska få en vardag du trivs med och kunna göra aktiviteter som får dig att må bra.
Behandlingen utgår från dig
Det är viktigt att du är med när behandlingen planeras och att det är du som bestämmer målen för behandlingen. Att få vara med och bestämma gör ofta att man känner hopp och motivation till att vara aktiv i behandlingen.
Behandlingen ska planeras utifrån dig och beror bland annat på hur du mår, vilka symtom du eventuellt har kvar och hur de påverkar din vardag. Om du samtycker kan dina närstående vara med och planera.
Psykiatrins och socialtjänstens roller är att hjälpa dig så att du kan nå dina mål, genom att erbjuda dig behandling och insatser som är anpassade efter dina behov.
Består av olika delar
Behandlingen består av
- läkemedel
- psykologisk behandling
- social träning
- insatser som arbetsträning eller stöd för att fortsätta studera
- att du och dina närstående tillsammans får lära er om psykos och psykosbehandling.
Läkemedlen lindrar symtomen så att den psykologiska behandlingen, den sociala träningen och insatserna fungerar bättre. Dessa behandlingar kallas för psykosociala insatser. De kan hjälpa om du trots medicineringen har kvar symtom som svaga hallucinationer, svårigheter att minnas saker eller att planera framåt.
Syftet med de psykosociala insatserna är att träna viktiga funktioner så att du kan klara vardagliga sysslor som att handla och ta hand om dig, men även studier, arbete och sociala relationer.
Närstående kan stötta
Stöd från familj och vänner kan vara en viktig del i behandlingen. Om du har minderåriga barn kan de vara med och stötta, men bara om du gett ditt samtycke och barnen känner att de vill och kan. Det är också viktigt att du känner dig trygg i den miljö du befinner dig i och att du litar på personerna som ger dig vård.
Att få sova tillräckligt och att få till regelbundna rutiner är också en del i behandlingen.
Läkemedel vid psykos
De läkemedel som används vid psykoser dämpar eller minskar symtom som vanföreställningar och hallucinationer. Läkemedlen kallas för antipsykotiska läkemedel eller neuroleptika.
Det finns olika sorters antipsykotiska läkemedel. Det är viktigt att du och din läkare bestämmer tillsammans vilket läkemedel som passar dig eftersom du kan behöva använda läkemedlen flera år. Vilket läkemedel som fungerar bäst för dig beror bland annat på hur du reagerar på läkemedlet och hur du upplever biverkningarna. Läkaren berättar vilka biverkningar som är vanligast för de olika läkemedlen. Det kan då bli lättare att välja läkemedel.
Du kan få sömnmedel om du har svårt att sova, och har du ångest kan du få ångestdämpande läkemedel. Vid en depression kan du få antidepressivt läkemedel.
Det är vanligt att få en depression efter att ha haft en psykos. Det är då viktigt att behandla depressionen eftersom den kan öka risken för självmordstankar och självmordsförsök.
Din psykos kan gå över efter ungefär en månad med läkemedelsbehandling, men du kan ha kvar en del symtom. Det tar tid att återhämta sig, och du kan behöva fortsätta med behandlingen för att lindra besvären och för att inte riskera att få en ny psykos.
Läkemedelsbehandlingen börjar inte på en gång
Är det första gången du insjuknar i en psykos får du antagligen inte antipsykotiska läkemedel med en gång. Läkaren behöver först ta reda på att psykosen inte beror på en annan bakomliggande sjukdom.
Det finns också en del undersökningar som läkaren behöver göra först. Du får börja med medicineringen när diagnosen är klar, vilket kan ta upp till en vecka.
Har du haft psykos tidigare får du läkemedel snabbare. Oftast får du då samma läkemedel som tidigare om det fungerat bra. Du kan behöva ta läkemedel även om du inte tycker att du behöver dem.
Rätt dos av läkemedlet
Berätta för din läkare hur du mår av ditt antipsykotiska läkemedel. Det är viktigt att du känner att ditt läkemedel fungerar bra för dig, och att du är delaktig i besluten kring din medicinering.
Det kan ta tid innan du och din läkare hittar den dos som passar dig. Om du får en för låg dos ger läkemedlet inte tillräckligt bra effekt, om du får för hög dos kan du få besvärliga biverkningar.
Vilka biverkningar du får beror på läkemedlet och hur du reagerar på det. Får du mycket biverkningar kan du prata med din läkare om att minska dosen, eller byta läkemedel.
Du kan behöva använda läkemedel under flera år för att inte få en ny psykos, och då är det viktigt att läkemedlet inte ger dig besvärliga biverkningar. Risken finns annars att du avbryter behandlingen.
Det kan vara kämpigt och ta tid att hitta det läkemedel och den dos som passar dig. Men det gäller att inte ge upp utan att fortsätta ta läkemedlet. Så småningom kommer du att hitta en läkemedelsbehandling som passar.
Om du vill sluta med läkemedlet
Vill du pröva att klara dig utan dina läkemedel är det viktigt att du gör det i samråd med din läkare. I sådana fall sänker ni dosen lite i taget under en period för att se hur du reagerar.
Det är viktigt att du berättar för din familj och de vänner du litar på att du minskar dosen av ditt läkemedel. Risken är stor att du blir sämre igen. Då är det bra att dina närstående vet om detta, så att de kan vara uppmärksamma på om du får symtom igen.
Om du har barn väljer du själv om du vill berätta för barnet, men barn har inget ansvar att kontakta vården. Det är i sådana fall en närstående vuxen som ska se till att du får vård.
Psykologisk behandling
Med hjälp av psykoterapi kan du bearbeta känslor och tankar som kan komma i samband med en psykos. Många minns till exempel hur skrämmande verkligheten var under psykosen eller har ångestfyllda upplevelser av att ha fått vård mot sin vilja. Man kan också skämmas över saker man sagt eller gjort under psykosen. En del kan också ha svåra upplevelser sedan tidigare som behöver bearbetas.
Det är vanligt att få dåligt självförtroende, både av att ha fått en psykosdiagnos men också av att ha vårdats på sjukhus, kanske mot sin vilja. Den psykologiska behandlingen kan då hjälpa dig att bearbeta den kris som ofta kommer av dessa erfarenheter.
Du kan få behandling och bearbeta krisen själv, men det är värdefullt om dina närstående kan vara med. När ni lär er mer om hur ni, med hjälp av personalen, kan undvika att symtomen kommer tillbaka leder det ofta till att du undviker att bli sjuk igen.
Du börjar med psykoterapin när du har använt antipsykotiska läkemedel ett tag och symtomen har dämpats. Terapin kan hjälpa dig att förstå vad som hänt, varför du fick en psykos och vad du behöver göra för att undvika att få en ny psykos. Att bearbeta tankar och känslor kan vara en viktig del i återhämtningen och ökar möjligheten att få en vardag du trivs med.
Kognitiv beteendeterapi
Den psykoterapiform som har visat sig vara mest effektiv vid psykoser är kognitiv beteendeterapi, KBT. KBT går ut på att förändra sitt beteende i olika situationer. På så sätt kan du själv påverka situationer du annars inte mår bra i. Du kan till exempel få hjälp om du har ångest eller depression som är svår att hantera, eller om du har kvar svaga hallucinationer eller vanföreställningar trots att du äter läkemedel.
KBT kan också hjälpa dig om du besväras av röster trots att du tar läkemedel. Med hjälp av KBT kan du minska hur mycket rösterna påverkar dig, så att du kan koncentrera dig på annat i stället. Behandling med KBT sker oftast en gång i veckan under några veckor och ges av en legitimerad psykoterapeut.
Musikterapi
För många kan musikterapi vara en god hjälp. Ofta används det i samband med annan samtalsbehandling.
Gruppbehandling
Det finns gruppbehandlingar där du kan stärkas och lära dig mer om sjukdomen och hur den behandlas. Du deltar i gruppbehandlingen tillsammans med andra som har liknande erfarenheter. Exempel på olika gruppbehandlingar är Ett självständigt liv och Illness management and recovery.
Ett självständigt liv, ESL
Ett självständigt liv syftar till att stärka och öka ens förmåga att umgås med andra. Med hjälp av gruppbehandlingen kan du träna upp din sociala förmåga genom att öva dig på att ha vardagliga samtal. Många blir också tryggare i sig själva när de umgås med andra. Behandlingen pågår i några månader. Den kallas också för ESL, en förkortning för Ett självständigt liv.
Illness management and recovery, IMR
Med hjälp av Illness management and recovery lär du dig om psykossjukdomen, hur du kan hantera den och vad den innebär. När du lär dig mer ökar möjligheten till återhämtning.
Gruppbehandlingen är också bra om du vill öka din självständighet och därmed stärka din självkänsla. Illness Management and Recovery betyder ungefär sjukdomshantering och återhämtning, och förkortas ibland till IMR. Gruppbehandlingen pågår en gång i veckan i nio månader.
Kontaktperson
Om det är första gången du insjuknar kommer du att få en kontaktperson inom psykiatrin. Det kan till exempel vara en sjuksköterska som är specialiserad inom psykiatri, eller en erfaren mentalskötare. Kontaktpersonen stödjer dig och dina närstående. Har du minderåriga barn kan kontaktpersonen stödja barnet, om du ger ditt samtycke.
Kontaktpersonen svarar på frågor, ger råd, hjälper till att planera vården och att förmedla kontakter inom vården och socialtjänsten. Ni har en tät och regelbunden kontakt, även när du har blivit bättre.
Det är viktigt att du litar på och känner förtroende för din kontaktperson. Om du inte trivs med hen kan du berätta det för din läkare. Du har rätt att få en ny kontaktperson eftersom det är en viktig person i din återhämtning.
Om det psykiatriska teamet som du tillhör inte har en ny kontaktperson att erbjuda dig kan det innebära att du får byta team. Du kan då få en ny läkare, sjuksköterska och psykolog, men det kanske är värt det eftersom kontaktpersonen är din närmaste behandlare.
Familj och närståendes medverkan
Familj och vänner kan vara ett viktigt stöd och ha en stor och aktiv roll i din återhämtning. Men det är du som bestämmer om de ska få ta del av din behandling, och i sådana fall hur mycket. Du bestämmer också vilka av dina närstående som ska vara delaktiga.
Har du minderåriga barn väljer du själv om du ska berätta för barnet. Du väljer också hur mycket barnet ska få veta. Även om det kan kännas svårt och jobbigt att berätta mår barn oftast bättre om de får veta, oavsett hur gamla de är.
Om du vill kan din kontaktperson vara med när du berättar, hen kan då hjälpa dig att förklara så att barnet förstår. Barnet kan också få stöd och hjälp från sjukvården och socialtjänsten, till exempel genom samtalsgrupper. Behöver du stöd i föräldrarollen finns sådan hjälp att få, prata med din kontaktperson.
Familjemöten är en del av behandlingen
Dina närmast närstående kan komma till de möten när ni planerar din behandling, om du vill det. De som är mest delaktiga i din vård är också med på mötena, till exempel din läkare, din kontaktperson och din socialsekreterare från kommunen.
Minderåriga barn kan vara med på mötena, om du ger ditt samtycke. Men barn kan inte och ska inte ha samma delaktighet i din återhämtning som en vuxen.
Psykopedagogiska möten
En typ av möten som dina närstående kan vara med på är psykopedagogiska möten. På mötena får de lära sig hur de bäst kan stödja dig i din återhämtning. För att mötena ska bli så bra som möjligt är det värdefullt om både du och dina närstående deltar. Det är viktigt att dina närstående förstår att din sjukdom leder till att de inte kan förvänta sig lika mycket av dig som de kunde innan du insjuknade.
På de psykopedagogiska mötena får dina närstående lära sig vad som kan ha utlöst din psykos, och vad ni tillsammans kan göra för att minska risken att du ska bli sjuk igen. De får även lära sig hur du reagerar om du håller på att få en ny psykos och vem de ska kontakta då. Det är viktigt eftersom de då kan vara med och söka hjälp i tid.
Stöd för familj och närstående
Närstående kan vara ett bra stöd för dig. Men de kan också behöva avlastning för att orka. I artikeln Att vara närstående till någon som har en psykossjukdom kan du som är närstående läsa mer om vad du kan få för hjälp och vad du kan göra själv för att påverka hur du mår.
Behandlingsmiljön viktig
Under själva psykosen blir du antingen inlagd på sjukhus eller så bor du kvar hemma och får besök av vårdpersonal. Var du får vård beror bland annat på vilken typ av psykos du har och hur stödet från familj och vänner ser ut. Att du känner dig trygg i miljön du behandlas i ökar chanserna till återhämtning.
Hemma
Ofta är hemmet en trygg plats, och om det är möjligt kan du bo kvar hemma hos dig själv eller hos närstående. I sådana fall har du eller dina närstående en tät kontakt med din kontaktperson och annan viktig personal, till exempel en läkare.
Inom psykiatrin är vården ordnad i så kallade psykiatriska team som bland annat gör hembesök.
Sjukhus
Om du inte har möjlighet att bo kvar hemma läggs du in på en psykiatrisk avdelning. Det kan till exempel vara om du har fått starkare symtom, bor ensam och riskerar att skada dig själv eller andra, eller av något annat skäl behöver byta miljö för att kunna bli bättre. Behandling på sjukhus gör ofta att symtomen minskar fortare, även om det kan kännas skrämmande till en början att bli inlagd.
Hur länge du får vara på sjukhus beror på hur snabbt du blir bättre. I genomsnitt brukar det handla om ett par veckor till en månad. Den viktigaste behandlingen är till en början antipsykotiska läkemedel.
Tvångsvård
Ibland kan du läggas på sjukhus även om du inte vill, så kallad tvångsvård. Kanske har dina symtom blivit så starka att du inte uppfattar att du behöver vård, och dina närstående kan då ha ringt din läkare enligt er krisplan som ni tillsammans har kommit överens om.
Innan du får vård mot din vilja blir du undersökt och bedömd av en läkare och en psykiatrisk specialist vid två olika tillfällen. Att få vård mot sin vilja kan upplevas som kränkande, men det kan vara nödvändigt för att du inte ska skada dig själv eller andra.
Du har rätt att få en stödperson om du får vård mot din vilja. Hen ska vara ett stöd i personliga frågor under tiden du är på sjukhuset, och en kort tid därefter. Stödpersonen har tystnadsplikt och ska inte jobba på avdelningen där du får vård.
När du skrivs ut
Det är viktigt att du får kontakt med ditt psykiatriska öppenvårdsteam innan du skrivs ut från sjukhuset. Det psykiatriska öppenvårdsteamet tar över ansvaret för din vård när du skrivs ut. Kanske din kontaktperson, socialsekreterare och läkare från öppenvårdsteamet besöker dig på sjukhuset. Ni kan då planera dina återbesök och boendestöd, eller annat som är viktigt för att du ska fortsätta att må bra.
På sjukhuset skriver ni en plan för hur den närmaste tiden ser ut efter att du har skrivits ut. Det kan till exempel handla om vem som ordnar boendestöd, när och var du ska träffa ditt psykiatriska öppenvårdsteam. I planen skriver ni också hur länge dina läkemedel ska räcka och hur du ska ta dem.
Att bli bättre
Det är svårt att förutse hur länge en psykos eller en psykossjukdom kommer att vara. En tredjedel av alla som insjuknat i en psykossjukdom blir symtomfria och fungerar bra i samhället, även om vissa behöver ta en låg dos läkemedel för att inte blir sjuka igen.
De andra två tredjedelarna återhämtar sig långsammare. Förutom läkemedel behövs både psykologisk behandling och social träning för att klara av vardagslivet. Hur mycket behandling och social träning som behövs varierar från person till person.
Hur din återhämtning ser ut och hur lång tid den tar beror bland annat på psykossymtomen och hur din tillvaro varit innan psykosen, men även på hur pass delaktig och aktiv du själv är i behandlingen.
Många brukar ofta bli bättre inom de tre första månaderna efter att ha insjuknat, om läkemedlen har effekt. Det är vanligt att uppleva starka känslor av nedstämdhet, osäkerhet och oro upp till ett år efter insjuknandet. Det kan öka risken att få symtom igen och därför är det viktigt att fortsätta ta sina läkemedel, inte göra för mycket på en gång, undvika att dricka alkohol och att inte ta droger.
Risken att insjukna i en ny psykos minskar ju längre tiden går, så länge behandlingen fungerar bra och man får det stöd och den hjälp man behöver.
Om du inte är nöjd med vården
Du har rätt att klaga och att lämna synpunkter om du inte är nöjd med vården du får. Det gäller oavsett om du är missnöjd med den psykiatriska vården eller vården du får till exempel på en vårdcentral. Det finns flera olika sätt som du kan klaga på. En närstående kan också klaga åt dig, om du ger hen din tillåtelse till det.