Kärlkramp

Om du har kärlkramp är det vanligt att du får

• ett tryck mitt över bröstet, ofta vid ansträngning
• andfåddhet som kommer i samband med ansträngning
• en känsla av att det är trångt i bröstet
• smärta i bröstet som ibland strålar ut i en arm, mot halsen, ryggen eller underkäken.

Flera olika symtom

Kärlkramp kan ge flera olika symtom. Det är vanligt att känna smärtor som ett brett band bakom bröstbenet där hjärtat sitter. Om smärtan strålar ut från bröstet går den oftast i riktning mot vänster arm, men kan även gå ut i höger arm. Smärtan kan också kännas i halsen, ryggen eller i underkäken.

Smärtan kan vara mycket stark och det kan vara svårt att andas. Det gör att många reagerar med oro och ångest. Ibland är värken mer diffus och du kan känna ett tryck över bröstet eller bli väldigt andfådd. Symtomen varar ofta i ett par minuter, men de kan också kännas som ett långvarigt molande.

Kärlkramp uppstår ofta i samband med fysisk ansträngning eller vid starka känsloyttringar som ilska eller upprördhet. Ibland börjar det i vila, och det kan även hända att du vaknar av kärlkramp nattetid. Kall väderlek, blåst och stress kan utlösa eller förvärra kärlkramp.

Bröstsmärtor är inte alltid orsakade av kärlkramp

Ont i bröstet är en av de vanligaste anledningarna till att människor söker akut sjukhusvård och kan ibland vara tecken på hjärtinfarkt. Men bröstsmärtor betyder inte automatiskt att man har hjärtproblem. Smärtorna kan även bero på till exempel irritation i slemhinnan i nedre delen av matstrupen eller sjukdomar i magsäck och gallvägar. Sjukdomar i lungan, exempelvis infektioner kan ge liknande symtom, precis som muskelskador.

Ring alltid 112 i följande fall:

• Du har en stark, tryckande eller krampartad smärta i bröstet som inte försvinner.
• Du har en diffus men obehaglig känsla i bröstet som varar i mer än en kvart och som inte har en naturlig, ofarlig förklaring.
• Du har bröstsmärtor och samtidigt känner dig andfådd, kallsvettig eller har oregelbundna hjärtslag.

Ambulanser har utrustning som gör det möjligt att snabbt ta ett EKG, som kan visa om hjärtat har syrebrist. EKG kan sändas elektroniskt till närmaste hjärtintensivvårdsavdelning för bedömning och behandling kan påbörjas redan i ambulansen om det misstänks att du har fått en hjärtinfarkt.

Om du är orolig för att du har kärlkramp kan du kontakta en vårdcentral. Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Du har också möjlighet att få en fast läkarkontakt på vårdcentralen.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Det finns mycket du kan göra själv för att minska risken för kärlkramp och för att den inte ska förvärras. I första hand handlar det om att förändra dina levnadsvanor. Det kan du göra genom följande åtgärder:

• Sluta röka.
• Var fysiskt aktiv regelbundet.    
• Ät hälsosam kost, vilket innebär mer frukt, grönsaker och fisk.
• Lär dig att hantera stressiga situationer och ilska.

För att få hjälp med att ändra dina levnadsvanor kan du vända dig till en sjuksköterska på en hjärtmottagning eller till en vårdcentral.

Diabetes och blodtryck ska kontrolleras

Om du har diabetes och högt blodtryck kan det öka risken för kärlkramp. Det är därför viktigt att du har diabetessjukdomen under kontroll och får hjälp att sänka blodtrycket till nivåer under 140/90.

Motion, frukt och grönsaker minskar risken

Regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Blodtrycket sänks och blodfettbalansen förbättras. Risken för åldersdiabetes minskar, liksom risken för att få blodpropp.

Om du äter frukt och grönsaker varje dag så minskar också risken för kärlkramp och hjärtinfarkt.

Ärftlighet spelar en viss roll

Ofta beror åderförfettning på att en ärftlig oförmåga att ta hand om kroppens blodfetter. Arvsanlagen kan också påverka kroppens förmåga att omsätta sockerämnen som finns i blodet. En tendens att utveckla högt blodtryck och fetma kan också vara ärftligt.

Hur vanligt är det med kärlkramp?

Kärlkramp har med ett förändrat levnadssätt och en ökad medellivslängd blivit en folksjukdom. Varje år får ungefär 11 000 personer mellan 45 och 70 års ålder i Sverige kärlkramp.

Nästan 100 000 personer i åldrarna upp till 75 år har kärlkramp, och ungefär 90 000 personer i åldrarna över 75 år. Omkring hälften av alla som får kärlkramp har symtom som begränsar det dagliga livet.

Skillnader mellan kvinnor och män

Kärlkramp är ungefär dubbelt så vanligt hos medelålders män jämfört med medelålders kvinnor. En förklaring är att hormonet östrogen har en skyddande effekt som gör att kvinnor insjuknar cirka tio år senare i livet än män. I samband med klimakteriet sjunker nivåerna av östrogen och då ökar risken för kärlkramp hos kvinnor.

Chanserna att bli bättre

Långtidsprognosen är relativt god vid stabil kärlkramp. Effektiva läkemedel och nya behandlingstekniker har bidragit. Prognosen kan vara sämre om du samtidigt har en nedsatt pumpfunktion i hjärtat eller begränsat blodflöde i flera kranskärl. En kranskärlsoperation kan förbättra en sådan situation.

När du kommer till en läkare för att få veta om du har kärlkramp behöver läkaren svar på bland annat dessa frågor:

• Var sitter smärtan eller obehagen?
• Hur kan smärtan eller obehagen beskrivas?
• Kommer smärtan eller obehagen vid ansträngning?
• Hur länge varar smärtan eller obehagen?

Efter samtalet görs en läkarundersökning som bland annat omfattar hjärtat, lungorna och blodtrycksmätning i båda armarna.

EKG kan ge svar 

Du får alltid genomgår en EKG-undersökning, som innebär att tio elektrodplattor fästs över bröstet och över hand- och fotleder. Ett EKG kan visa om hjärtmuskeln har syrebrist, som är ett tydligt tecken på kärlkramp. Men även om ditt EKG är som det ska vara kan du ha kärlkramp, så därför görs även andra undersökningar.

Ofta tas blodprover som kan visa på blodbrist, diabetes eller förhöjda blodfetter. Proverna kan bidra till att kartlägga om och vilka riskfaktorer du har, och de ger därigenom ett underlag för hur du ska behandlas.

Arbetsprov

Ofta räcker symtomen, eventuellt tillsammans med ett vanligt EKG, för att du ska få diagnosen kärlkramp. Men ibland behöver du också göra ett arbetsprov för att se om hjärtat får syrebrist när det ansträngs. Ett arbetsprov utförs på en motionscykel eller på ett gångband. Under provet kontrolleras symtom, puls, blodtryck, EKG och om du får symtom som bröstsmärta eller andnöd.

Undersökningen utförs ofta på ett sjukhus, men kan också ske på en specialistmottagning.

Ultraljudsundersökning

Ultraljudsundersökning, ekokardiografi, är ett exempel på en annan undersökning som ofta behöver göras. Det är en undersökning av hjärtat som ger en bild av hjärtmuskelfunktionen och hjärtklaffarnas funktion. Den kan också göras som ett alternativ till arbetsprov om du av olika skäl inte kan cykla eller resultatet är svårtolkat. Undersökningen kallas då stressekokardiografi.

Kranskärlsröntgen

Ibland kan det behöva göras en kranskärlsröntgen. Undersökningen utförs på sjukhus. Läkaren för in en tunn plastlang, en så kallad kateter, genom ett blodkärl i ljumsken eller i armen, upp till hjärtats kranskärl. När ett kontrastmedel sprutas in syns de förträngningar som eventuellt finns i kranskärlen. 

Andra undersökningar

Ibland görs en datortomografisk undersökning av hjärtats kranskärl. Denna undersökning är vanlig då läkaren vill utesluta kranskärlssjukdom och en vanlig läkarundersökning och till exempel arbetsprovet inte gett några tydliga svar.

En annan undersökning är hjärtskintigrafi. Det är en undersökning som vanligen bara görs efter remiss från hjärtspecialist, om resultatet från arbetsprovet är svårtolkat.

Om du har kärlkramp är läkemedel den vanligaste behandlingen för att minska påfrestningarna på hjärtat och för att öka blodflödet i kranskärlen. De lindrar också smärta, andfåddhet och trötthet. Om du får kärlkrampsanfall trots den förebyggande medicineringen får du andra läkemedel som ska lindra symtomen.

Operation om det inte räcker med läkemedel

Det kan bli nödvändigt med någon form av kranskärlsbehandling om läkemedlen inte hjälper tillräckligt, eller om riskerna för hjärtinfarkt bedöms som särskilt stora. De operationer som görs är antingen ballongvidgning av kranskärl eller kranskärlsoperation, också kallad bypass-operation eller CABG.

Vilken behandling som är mest lämplig beror på vad de olika undersökningarna visar. Kranskärlsoperation är ofta bättre för äldre, framför allt om det finns ett stort antal förträngningar i kranskärlen. Riskerna för att kärlkrampen återkommer är mindre efter en kranskärlsoperation. Ballongvidgning är lindrigare än en kranskärlsoperation och är ofta bättre för yngre personer med få förträngningar i kärlen.

Ballongvidgning av kranskärl

Behandlingen vidgar kärlförträngningen så att blodflödet förbättras. Ofta läggs även ett metallnät, ett så kallat stent, in i kranskärlet för att behålla det utvidgat. Ballongvidgning görs ofta direkt i samband med kranskärlsröntgen.

Kranskärlsoperation, så kallad bypass-operation

Ibland finns det flera förträngningar i kranskärlen som kan sitta på svårbehandlade ställen. Då kan det bli aktuellt med kranskärlsoperation, så kallad bypass-operation. Operationen innebär att blodet leds förbi förträngningen i kranskärlen.

De flesta klarar sina vardagliga uppgifter och intressen trots kärlkrampsattacker då och då. Det finns heller inga hinder för ett sexuellt samliv. Däremot är det viktigt att lyssna på kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situationen. Att ha kärlkramp kan påverka den fysiska orken och det sociala livet.

Om det är något du undrar över när det gäller sjukdomen kan du alltid fråga en läkare eller sjuksköterska där du får din behandling.

Hjärtat är en muskel, stor som en knuten hand, som pumpar ut syrerikt blod till kroppens alla organ. Själva hjärtmuskulaturen behöver också syrerikt blod för sitt ständiga arbete. Det är kranskärlen som försörjer hjärtat med blod. De ligger i fåror på hjärtats utsida och fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag.

En förträngning av kärlen

Kärlkramp, så kallad angina pectoris, beror oftast på en förträngning i ett eller flera kranskärl. Förträngningen orsakas av åderförfettning, som betyder att bland annat fett, blodkroppar och bindväv har lagrats i den inre kärlväggen under en längre tid. Detta benämns ibland också för åderförkalkning.

Höga halter av blodfetter ökar risken

Kolesterolhalten i blodet är en riskfaktor för att utveckla kranskärlssjukdom. En viss mängd kolesterol behövs, till exempel för att kroppen ska kunna bilda hormoner. Kolesterolnivåerna i kroppen påverkas av ärftliga anlag, men vad du äter har också stor betydelse. Om du äter för mycket mättat fett får kroppen mer kolesterol än den behöver och kolesterolet inlagras då i kärlväggarna. Mättat fett finns bland annat i mjölk, smör, grädde och annat fett som kommer från djur.

Det finns två grupper av kolesterol. Den ena kallas för LDL-kolesterolet, eller det skadliga kolesterolet, och står för huvuddelen av det kolesterol som finns i blodet. Det transporteras runt i blodet och lagras i cellväggen. Risken för förträngningar i blodkärlen ökar ju högre nivå du har av LDL-kolesterol.

HDL-kolesterolet, eller det nyttiga kolesterolet, har en skyddande funktion eftersom det transporterar kolesterol till levern där det bryts ned. Det är alltså bra med en hög nivå av HDL-kolesterol i blodet.

Syrebrist leder till bröstsmärta

Du får syrebrist i hjärtmuskulaturen om blodet inte kan passera optimalt på grund av kranskärlsförträngningar.  Då visar sig de första tecknen på kärlkramp, som bröstsmärtor och tryckkänsla. Andra symtom är andfåddhet som kommer snabbt eller en känsla av att det är trångt i bröstet. Symtomen kommer vanligtvis när du anstränger dig kroppsligt, till exempel då du går uppför en backe eller bär tungt. De kan också komma i samband med en stark psykisk påfrestning. Symtomen upphör oftast snabbt efter att ansträngningen har avslutats.

Kranskärlen som försörjer hjärtat med blod ligger i fåror på hjärtats utsida. När det blir en förträngning i ett eller flera kranskärl kan det orsaka kärlkramp.

Förträngningen orsakas av att fett, blodkroppar och bindväv lagrats in i kärlväggen under en längre tid, så kallad åderförfettning. Syrebrist uppstår när blodet inte kan passera tillräckligt förbi förträngningar i kranskärlet och nå hjärtats muskelceller . Då kan du känna smärtor i bröstet, som oftast är det första tecknet på kärlkramp. Andra symtom är att man snabbt blir andfådd eller får en känsla av att det är trångt i bröstet.

Andra orsaker till kärlkramp

En mindre vanlig orsak till kärlkramp är en tillfällig muskelspasm eller sammandragningar i kranskärlet som förhindrar tillräckligt med blod att passera ut i hjärtat. Det kallas spasmkärlkramp eller spasmangina.

Du kan också få symtom som påminner om symtomen vid kärlkramp utan att du har några förträngningar i kärlen. Det kan till exempel bero på förändringar i en eller flera hjärtklaffar eller att hjärtmuskeln är förtjockad.

Hjärt-Lungfonden är en ideell, opolitisk förening som stödjer forskningen inom hjärt-, kärl- och lungsjukdomar. Där finns en del information om alla slags hjärtsjukdomar.

Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Den arbetar för att hjärt- och lungsjuka ska få rätt till ett värdigt och innehållsrikt liv – även efter sjukdom. Organisationen anordnar bland annat en hjärt- och lungskola.

Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för behandling av olika sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar. Riktlinjerna ger rekommendationer om hur till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården ska prioritera sina resurser. De bygger på samlad vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riktlinjerna finns också i en version som är riktad till patienter. Patientversionen ger dig kunskap om vilka krav du kan ställa på vården och omsorgen där du bor. Här kan du läsa mer om de Nationella riktlinjerna för behandling av hjärtsjukdomar.