Att vara närstående till någon som har en ätstörning

Skriv ut (ca 9 sidor)

Det är vanligt att bli orolig eller upprörd om man får veta att någon man bryr sig om har en ätstörning. Det finns mycket du kan göra för att hjälpa personen. Du kan ställa frågor, lyssna och visa att du bryr dig och hjälpa till att söka hjälp. För att kunna vara ett bra stöd behöver du ta hand om dig själv.

Skriv ut

Den här texten riktar sig till dig som är närstående till någon som har en ätstörning. Med närstående menas du som är förälder, partner, syskon eller vän.

Tecken på att någon har en ätstörning

Tecken på att någon har en ätstörning

Ätstörningar kan utvecklas under lång tid. Då kan de vara svåra att upptäcka. Det är också vanligt att den som har ätstörningen döljer sina problem. Dels för att hen inte berättar om sina tankar, dels för att ätstörningar inte alltid syns utanpå. Ibland kan personen verka må bra, och själv inte uppleva att hen har något problem. Det gäller framför allt anorexi.

Kan utvecklas oavsett ålder och kön

De som får anorexi brukar insjukna under de tidiga tonåren, men det kan ske även tidigare eller senare än så. Bulimi och hetsätningsstörning utvecklas oftast senare, från 20-årsåldern och uppåt. Men en ätstörning kan utvecklas oavsett ålder och kön.

Det finns flera tecken på att någon håller på att utveckla en ätstörning. Något eller några av dem kan märkas på nästan alla människor, utan att det handlar om en ätstörning. Men om du är närstående till någon som du tror är i riskzonen för ätstörningar, är det bra att vara uppmärksam på vissa förändringar eller nya vanor.

Snabb viktminskning

Ofta kan en ätstörning börja med en stor viktminskning, och då kan du märka det på din närstående, som att någonting positivt har hänt. Personen kan vara på ovanligt gott humör och känna sig fylld av energi.

Om omgivningen reagerar med att bekräfta viktnedgången kan det förstärka personens upplevelse av att den låga vikten måste behållas.

Intensiv träning

Intensivt motionerande och fixering vid att äta överdrivet nyttigt kan också vara tecken på att en person håller på att utveckla en ätstörning.

En person som bantar hårt eller motionerar intensivt kan vara mer irriterad och retlig än vanligt. Hen kan också känna sig frusen och vara mer känslig för kyla än vanligt.

Ändrade matvanor

Om du till exempel ser att personen har nya matvanor och undviker gemensamma måltider, kan det vara bra att fråga om varför hen har ändrat sina vanor.

Om en person börjar införa regler kring maten kan det vara ett tecken på att hen funderar mycket på sin vikt och på sitt ätande. Det kan till exempel handla om att undvika fett och socker, bli vegetarian eller vegan eller införa godisförbud.

En person med ätstörning kan till exempel börja dra sig undan och undvika att träffa eller besöka vänner för att slippa gemensamma måltider. Vid varje måltid kan personen ha sin uppmärksamhet på att till exempel kontrollera portionernas storlek, hur mycket som ligger på tallriken, hur mycket andra vid bordet äter och att inte äta själv.

Fäll ihop

Att vara närstående till någon som har en ätstörning

Att vara närstående till någon som har en ätstörning

Om du står nära någon som har problem med mat och ätande är det lätt att bli orolig och bekymrad. Du kan bli både arg, rädd och ledsen av att se din närstående må dåligt och behandla sin kropp på ett skadligt sätt. 

Olika typer av ätstörningar

Det finns olika typer av ätstörningar, bland annat bulimi, anorexi och hetsätningsstörning. Alla typer av ätstörningar skadar kroppen och den psykiska hälsan. 

Det är vanligt att den som har ätstörningar helt förnekar sina problem, eller blir arg om du frågar om matvanor eller kroppsvikt. Det är lätt att känna sig hjälplös om personen kommer med undanflykter, ljuger eller vägrar prata om problemen. Då kan du behöva tänka på att sådana reaktioner kan vara en del av ätstörningen.

Beror inte på föräldrarna

Många föräldrar känner skuldkänslor och anklagar sig själva för sina barns problem, men ingenting tyder på att ätstörningar beror på vad föräldrarna gjort eller inte gjort mot sina barn. Istället handlar ätstörningar om en vilja att få ordning på sina tankar och känslor, och en önskan att få kontroll över sitt liv.

Fäll ihop

Vad kan jag göra som närstående?

Vad kan jag göra som närstående?

Det finns saker du kan göra som betyder mycket för den som har ätstörningar.

Skaffa dig kunskap

Som närstående kan du bli orolig och känna dig maktlös eller osäker på vad du ska göra. Ofta kan du känna att du behöver mer kunskap för att veta hur du ska hantera situationen.

Visa att du bryr dig

Du kan inte lösa din närståendes problem, men du kan stötta och hjälpa genom att finnas till för den som är sjuk. Att vara beredd att lyssna kan vara ett mycket bra sätt att visa att du bryr dig.

Den som har en ätstörning kan känna sig mycket ensam. Att någon försöker lyssna och förstå kan göra det lättare för personen att klara av att ta de stegen som behövs för att bli av med ätstörningen.

Genom att visa att du bryr dig och uppmuntra den som har en ätstörning att söka hjälp kan du stötta din närstående att ta tag i sitt problem. Du kan till exempel följa med på vårdbesök och vara ett stöd både innan, under och efter behandlingen.

Försök att förstå orsakerna

Det finns olika skäl till varför en person utvecklar en ätstörning. Hur hanterar personen svåra känslor och tankar? En ätstörning kan hindra personen från att hitta andra sätt att hantera känslor och lösa problem. Då kan det vara bra att prata om det. Fråga och visa att du bryr dig om, och har tid att lyssna på svaren.

Det kan vara så att personen inte själv vet vad som orsakat problemen. Ni kan behöva fundera tillsammans. Finns det något särskilt som skapar stress i hens liv? Har det hänt något speciellt? Hur ser relationer till vänner och familj ut? Känner hen sig ensam eller utsatt på något vis? Det kan till exempel handla om höga prestationskrav, konflikter eller mobbning.

Du kan tala om att du ser problemen och att du bryr dig om det som händer. Även om du inte får svar på de frågor du ställer eller de förslag du har, kan omtanken hjälpa personen att må bättre.

Ta pauser från oron och gör saker ihop

En sak som är viktig är att ta pauser från oron. Gör trevliga saker tillsammans, med familjen eller vännerna. Vad brukar ni gilla att göra tillsammans? Vad brukade ni uppskatta tidigare?

Försök att hitta sätt som gör att alla kan slappna av och ha det fint tillsammans, även om personen inte har blivit fri från sin ätstörning. Försök att inte låta ätstörningen styra ert liv allt för mycket, till exempel i familjen.

Oftast behövs mer hjälp

Det kan vara svårt som närstående att själv hjälpa någon hela vägen till att bli frisk. Oftast behövs också insatser från någon som jobbar med att hjälpa människor med den här typen av problem.

Du kan alltid stötta din närstående genom att till exempel ta reda på vilken hjälp som finns. Tipsa om det du hittar. Fråga om hen vill att du ska hjälpa på något annat sätt.

Tips när du pratar med någon som har en ätstörning

  • Säg att du har sett vad personen håller på med och att du vet att det inte är bra för kroppen. Försök att vara rak och direkt, men inte bli arg eller konfronterande eftersom detta kan öka känslor av skam och skuld. Visa att du är orolig och vill förstå personens tankar och känslor. Glöm inte bort att lyssna på hens svar och reaktioner på det du säger.
  • Fråga hur personen mår. Låt hen berätta om sina känslor. Försök att bara lyssna, även om du kanske inte håller med, till exempel om hen uttrycker tankar att hen är sämre än andra. Du kan bekräfta att du har hört, och till exempel säga: "Okej, så du har mycket självkritiska tankar?"
  • Försök att inte komma med råd och lösningar direkt. Du behöver inte göra det. Det viktiga är att du finns där. Vänta in personens egna tankar.
  • Försök att inte prata om mat eller vikt. Särskilt inte i matsituationer. Prata om annat och försök att låta måltiden vara en trevlig stund.
  • Anklaga eller hota inte. Se inte ätstörningen som ett sätt för personen att påverka personer omkring sig. Att se på det så brukar inte vara hjälpsamt för den som är sjuk. Säg eller visa att du förstår att det är svårt att sluta och att personen behöver hjälp att få andra sätt att hantera sina svårigheter.
  • Säg att du vill förstå och vill vara ett stöd för personen att må bättre. Fråga om hen vill ha hjälp från dig och vad du i så fall kan göra.
Fäll ihop

Bedömning och behandling

Bedömning och behandling

Den som har en ätstörning kan få olika typer av hjälp. Vilken hjälp personen får beror på hur mycket och hur länge hen har haft ätstörningen, och vad det finns för problem som ligger bakom. Hen kan få behandling för andra problem om det behövs.

Om ni söker vård på bup eller inom vuxenpsykiatrin görs ibland en första bedömning på telefon. Ibland görs bedömningen vid det första besöket. Därefter får ni veta om mottagningen kommer att fortsätta med ytterligare utredning eller behandling.

I artikeln ätstörningar kan du läsa mer om vilken hjälp personen kan få.

Hjälp som känns bra fungerar bäst

Det är viktigt att personen som får hjälp känner förtroende för den behandlare hen träffar, för att hjälpen ska fungera. Be att få träffa någon annan om det inte känns bra.

Det är en rättighet att få information som man förstår

Den som får hjälp kan ställa frågor till behandlaren om det är något hen inte förstår. Be att få informationen nedskriven eller översatt för att kunna läsa den i lugn och ro.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

Ju tidigare den som har en ätstörning får hjälp, desto lättare är det att komma till rätta med problemet. Därför ska du inte vänta med att prata med personen om att söka hjälp om du har förstått att det behövs. 

Söka vård för personer under 18 år

Du som är närstående till ett barn eller en ung person under 18 år som har en ätstörning: Sök hjälp, oavsett hur mycket eller länge personen har haft ätstörningen. Det är alltid bra att få en första bedömning av situationen och av vilken hjälp som behövs.

Det är också bra att få en bedömning om barnet eller den unga är 

  • nedstämd under en längre tid
  • blir irriterad eller aggressiv
  • får mer ojämnt humör än tidigare
  • ofta verkar orolig eller ångestfylld. 

Andra saker som du kan vara uppmärksam på är om det börjar fungera sämre i skolan, hemma eller på fritiden, om hen sover dåligt eller om hen inte ser någon mening med sådant som förr var roligt.

Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin (bup), en ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. Den ni träffar kan hänvisa vidare till mer specialiserad vård om ni tillsammans kommer överens om att det behövs. 

En tonåring kan också själv ta kontakt med bup eller en ungdomsmottagning, eller elevhälsan om hen går i skolan. Även personer under 18 år ska få vara med och bestämma om sin egen behandling. Bedömningen och behandlingen blir oftast bättre om föräldrar eller närstående är delaktiga i vården.

Söka vård för personer över 18 år

En person som är 18 år eller äldre behöver söka vård själv. Som närstående kan du förstås erbjuda dig att ta första kontakten, boka tid eller följa med. 

Hen kan kontakta en vårdcentral, vuxenpsykiatrin eller en akutmottagning. Personen kan också kontakta en ungdomsmottagning om hen är upp till 20-25 år, åldersgränsen varierar mellan olika mottagningar. 

Om hen studerar och problemen har med studierna eller högskolan att göra, kan hen kontakta studenthälsan. På en del orter finns psykiatriska mottagningar för unga vuxna upp till 25 års ålder. Som närstående får du vara delaktig i vården av någon över 18 år om personen själv vill det.

Om det samtidigt finns andra problem

Sök hjälp om personen förutom ätstörningen har andra problem, till exempel skadar sig själv eller missbrukar alkohol eller droger. Om personen har allvarliga självmordstankar ska ni söka vård direkt.

En person som har en ätstörning kan behöva samla kraft och mod för att söka hjälp. Det kan även kännas svårt att ta emot hjälp. Att du som närstående finns där och ger stöd kan betyda mycket.

Ni kan behöva söka hjälp flera gånger innan ni hittar något som fungerar. Om ni tidigare har fått hjälp, men inte tycker att det var rätt, försök igen.

Fäll ihop

Att vara närstående till någon som inte vill ha hjälp

Att vara närstående till någon som inte vill ha hjälp

Det betyder mycket att du som närstående eller förälder finns där för den som mår dåligt. Att du lyssnar, visar att du bryr dig och erbjuder dig att hjälpa, är viktigt för att hen ska må bättre. Men om personen själv inte vill ta emot behandling, kan du troligen inte få hen att göra det. 

Detta gäller även personer under 18 år. Det kan vara en mycket svår och jobbig situation för dig. Försök att respektera personens önskan. Det du kan göra är att fortsätta prata om hur hen mår. Ta upp frågan om hjälp gång på gång, på ett kravlöst sätt. 

Ibland behövs tvångsvård

En huvudregel i svensk sjukvård är att ingen ska vårdas mot sin vilja eller behandlas utan att själv ha gått med på det. Detta gäller även personer under 18 år. 

Samtidigt finns det lagar som säger att en person kan tvingas till vård i vissa situationer där livet står på spel. Det kan till exempel bli aktuellt om någon skadar eller svälter sig själv. 

Socialtjänsten kan besluta om vård av unga 

Socialtjänsten kan omhänderta en person under 18 år enligt lagen om vård av unga, LVU. Det kan till exempel vara aktuellt om personen som har ätstörningen också riskerar sin hälsa allvarligt på något annat sätt, till exempel med droger eller annat självdestruktivt beteende. Då ges vård utanför hemmet, till exempel i ett så kallat hem för vård och boende, HVB-hem. Insatser enligt LVU är inte frivilliga.

Tvångsvård om någon riskerar att skada sig allvarligt och vägrar ta emot behandling 

Personer kan också tvingas till vård enligt en lag som heter vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Den gäller till exempel om någon riskerar att allvarligt skada sig själv eller andra på grund av psykisk sjukdom, och vägrar ta emot vård och behandling. 

Det kan handla om någon som har allvarliga planer på att ta sitt liv och vägrar ta emot vård. Om det förekommer våld kan polis hjälpa till så att den som mår psykiskt dåligt kommer till en psykiatrisk klinik. En läkare bedömer om LPT bör användas. Den här lagen gäller både barn och unga och personer över 18 år.

Fäll ihop

Vad kan jag själv få för stöd?

Vad kan jag själv få för stöd?

Som närstående kan du också behöva stöd. Att vara nära någon som har en ätstörning kan kännas tungt och väcka många känslor hos dig som närstående. Det är naturligt att känna sig otillräcklig eller maktlös. Att du visar att du bryr dig betyder mycket. Du gör så gott du kan. 

Det kan vara svårt att vara ett stöd för någon annan om man själv är mycket orolig, rädd eller ledsen. Därför är det bra att själv ta hjälp.

Prata med någon om du känner dig osäker på vad du ska göra. Du ska också alltid prata med någon om personen som har ätstörningen inte alls vill prata om det. Det kan hjälpa dig att se fler möjliga lösningar på problemet. 

Prata med andra

Du kan börja med att prata med någon du känner, som en vän eller någon i bekantskapskretsen. Du kan prata med elevhälsan eller annan skolpersonal om personen går i skolan, eller studenthälsan om hen studerar på högskola eller universitet. 

Du kan också kontakta en ungdomsmottagningen vårdcentral, någon som arbetar med föräldrastöd inom socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin, bup

På en del orter finns stödgrupper eller utbildningar för personer som är anhöriga till någon som har en ätstörning. 

Ens känslor kan ändras

Det är inte ovanligt att man med tiden börjar känna irritation och frustration. Man kan också känna sig ledsen jämt. Kanske känns det som att man inte orkar bry sig längre. Så kan det bli om man har varit överväldigad av svåra och smärtsamma känslor under en längre tid. 

Till slut stänger man kanske av de känslorna för att orka med resten av livet, som skola, arbete, vänner och andra saker man måste göra. Att känna sig arg och vilja stänga av kan vara ett försök att komma ifrån sin sorg, rädsla och oro. Det behöver inte betyda att man har slutat bry sig. 

Om du själv behöver söka vård

Kontakta en vårdcentral om du mår mycket dåligt under en längre tid. Där kan du få träffa en kurator eller en psykolog och få samtalsstöd.

Ring telefonnummer 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning. Där kan du även få hjälp med var du kan söka vård.

Viktigt att prata

Ring till Hjälplinjen om du behöver prata med någon. Där kan du få ett första stödsamtal och få råd om hur du kan söka dig vidare för att få rätt hjälp. 

Föreningen Mind är en ideell förening som erbjuder samtalsstöd och råd via föräldratelefonen. Det finns även andra föreningar som erbjuder stöd genom telefonjourer och chattjourer.

Du kan även höra efter med försäkringskassan eller din kommun om du kan få någon form av anhörigstöd

Stöd för närstående

Det finns ideella föreningar för personer med ätstörningar som också har grupper för närstående. 

Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstörningar är en ideell förening som ger stöd åt dem som har ätstörningar och deras närstående. Föreningen anordnar bland annat föreläsningar och informationsträffar för närstående. 

Kunskap kan hjälpa 

Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS, anordnar föreläsningar om ätstörningar för närstående och sjuka. De erbjuder också en internetbaserad utbildning för närstående till personer som har ätstörningar. Utbildningen heter "STÄRKA" och finns på http://utbildning.atstorning.se

Ta hand om dig själv

Glöm inte bort dig själv. Fokusera också på saker som får dig att må bra och att göra saker som du gillar. Träffa personer som du gillar att umgås med. Försök att se till att äta och sova bra och att röra på dig, till exempel genom att träna. Du behöver det för att orka vara ett bra stöd och för att minska din egen sårbarhet.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 9 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-01-12
Redaktör:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden

Granskare:

David Clinton, psykolog och psykoterapeut, Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge