När en vuxen blir sjuk - vad ska man tänka på och hur ska man berätta?

Det är bra att prata med barnen så tidigt som möjligt. Du behöver däremot inte ge så mycket information till en början. Berätta vad som hänt och vad som kommer att hända den närmaste tiden.

Tänk noga igenom hur du ska informera barnen. Det bästa är om du kan informera alla barn samtidigt, även om de är i olika åldrar. Om det inte går, låt inte för lång tid gå mellan samtalen.

• Tala rakt och enkelt.
• Berätta vem som är sjuk och vad sjukdomen heter.
• Undvik symbolspråk.
• Det är inte nödvändigt att berätta allt du vet om du inte är säker på att barnet förstår eller behöver veta, men allt du säger måste vara sant.
• Använd inte för många ord och prata inte för länge.
• Gör pauser och ge barnen möjlighet att göra annat. Särskilt yngre barn behöver få informationen i mycket korta sekvenser.
• Vänta på barnens frågor och försök att fånga upp frågor även om barnen inte kan uttrycka dem klart. Låt gärna de mindre barnen göra teckningar som de sedan får berätta om. Det kan hjälpa dig att förstå hur de känner.
• Var inte rädd att fråga de lite äldre barnen vad de känner och tänker. Frågor och svar i en atmosfär där barnen känner att det är tillåtet att prata, och där det finns tid för deras frågor kan betyda mycket för dem.
• Barn vill ofta veta hur de vuxna känner och det är viktigt att vara ärlig med det. De märker att den vuxna är annorlunda. Tala om att det inte är farligt eller konstigt att du är ledsen och orolig.

Barns förmåga att förstå och hantera situationen är olika i olika åldrar. Därför är det viktigt att du anpassar samtalet till barnets ålder.

Spädbarn

Det lilla barnet känner av skiftningar i stämningsläget hos föräldern. De kan ännu inte förstå något utan det viktigaste för dem är bibehållen trygghet och rutiner. Din röst, tonfall och hur du håller och tar i barnet förmedlar att du finns där. Bär ditt barn och sjung eller prata lugnt med hen. Var noga med att upprätthålla de vanliga rutinerna med mat, sömn och blöjbyten.

Förskolebarn

Förskolebarn lever i nuet och ser sig själva som världens centrum. Deras förmåga att tolka och förstå verkligheten gör att de lätt kan tro att sjukdom eller olyckor är deras fel. Familjen är den trygga basen i deras liv och de är rädda för att förlora den basen. Att vardagliga rutiner rubbas kan vara mer skämmande än att en förälder har en livshotande sjukdom. Berätta vad som hänt på ett enkelt sätt och var tydlig med att sjukdomen inte är någons fel.

Skolbarn

Barn i skolåldern är mycket intresserade av den konkreta verkligheten och vill ha konkreta förklaringar till sjukdomen. Mycket handlar om att skapa ordning, reda och begriplighet i tillvaron. Barnen funderar mycket på vad som är rätt och fel. De har börjat förstå att det finns risker i livet och döden bli allt mer en realitet. Barnen kan känna rädsla över att de själva eller någon annan i familjen ska råka ut för något och du kan flera gånger få förklara att allvarliga sjukdomar är ovanliga.

Tonåringar

Tonåringar förstår den fulla innebörden av att vara allvarligt sjuk. De kan bli extremt familjebundna eller helt vända hemmet ryggen. Respektera deras integritet, men visa samtidigt att du finns där för dem. Berätta om sjukdomen och hur behandlingen ska gå till. Låt tonåringarna själva bestämma om och när de vill följa med till sjukhuset, men försök att stötta dem i att gå dit. Tvinga inte på information och tröst och undvik bråk relaterat till sjukdomen.

En förälders sjukdom kan vara svårt att ta in. Tonåringar vet att de ännu inte är redo att klara sig själva och "tonårsrevolten", att frigöra sig ifrån sina föräldrar, blir svårare med en sjuk förälder.

Den första reaktionen är inte alltid den du förväntar dig. Som vuxen har du ett försprång då du redan tagit in vetskapen om sjukdomen och din förmåga att förstå och orka med påfrestningar är större än barnens. En del barn kan verka helt oberörda eller vägra att ta till sig det svåra beskedet. Det kan ta tid för informationen att sjukna in. Vissa har inte förstått vad en livshotande sjukdom/skada innebär, andra kanske inte vill visa sina känslor. Respektera detta en tid om du tror att det är bäst för barnet.

En del barn frågar mycket - andra ingenting

En del barn har många frågor. Räkna inte med att du kan besvära alla på en gång. Det behöver inte vara negativt att fundera på frågan eller säga att du inte vet. En del barn frågar ingenting. Kanske kommer frågorna senare eller så har barnen fått veta allt de behöver. Så länge barnen mår bra och inte har ändrat sitt beteende alltför mycket finns ingen anledning att försöka få ett tyst barn att fråga mer.

Ta hjälp av böcker och film

När en förälder blir sjuk kan barn börja fundera mer över de stora existentiella frågorna. Varför lever vi och vad händer efter döden? Det är viktigt att någon vuxen finns där för att prata, men även böcker och film kan hjälpa till att beskriva situationen.

Låt barnen få följa med till sjukhuset. Stötta dem i att våga krama och vara hos den sjuke, låt dem krypa upp i sängen om det är möjligt. Om ett barn är tveksamt till att följa med till sjukhuset, ta reda på varför. Det kan vara orsaker som lätt kan övervinnas.

Berätta om sjukhuset

Berätta i förväg hur det ser ut på sjukhuset och i sjukrummet. Berätta också hur den sjuke ser ut och varför utseendet är förändrat. Fånga upp barnens frågor och svara på dem, både under och efter besöket.

Be vårdpersonalen berätta

Be gärna vårdpersonalen berätta för barnen om de olika sakerna som finns i sjukrummet och varför man gör som man gör.

Livet är mer än bara sjukdomen. Att hålla på de dagliga rutinerna hjälper barn att känna sig trygga. Barn vill att föräldrar ska fortsätta vara just föräldrar. Släpp därför inte de regler som ni vanligtvis har och fortsätt att ställa krav.

Låt barnen vara delaktiga

Om barnen är delaktiga i det som sker och de får hjälpa till med det de klarar av, kan barnen bättre hantera situationen. De ska däremot inte belastas med vuxenuppgifter.

Det är tillåtet att ha roligt

Uppmuntra barnen att fortsätta med sina aktiviteter och att träffa vänner. Det blir en frizon och en hjälp att fortsätta leva och utvecklas. Det är fortfarande tillåtet att ha roligt. Glöm inte att ta vara på det som är bra, att kunna vara glad, skratta och ha det bra tillsammans.

Barn som får löpande och åldersanpassad information om förälderns sjukdom blir sällan överrumplade om föräldern dör. Barnen har redan hunnit påbörja sin sorgebearbetning. Om familjen kommer att förlora en förälder känns det ännu viktigare att spendera mycket tid tillsammans.

Berätta konkret om framtiden

Barn behöver veta hur framtiden blir om föräldern avlider. Om de bor tillsammans med en sjuk ensamförälder är det särskilt viktigt att barnen vet vem som tar hand om dem då föräldern gått bort. Barnen behöver konkreta svar och få höra att det mesta kommer att fortsätta som vanligt med förskola, skola och kompisar.

Barn har behov av att hoppas

I den svåraste situation är det viktigt att hitta det som är hoppfullt. Även om barn inser allvaret kommer de att ha hoppet kvar in i det sista. Balansera kravet på fakta och ärlighet mot barnets behov av att hoppas.

Barn visar ofta sina känslor mer genom beteende än med ord. Trots att barn för det mesta klarar situationen bör du vara vaksam på beteendeförändringar och symtom som återkommande magont, huvudvärk, muskelvärk, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar och problem i skola eller på dagis. En del barn blir inbundna och passiva, andra blir utagerande och aggressiva. Tveka inte att söka professionell hjälp om du tror att barnet behöver det.

Be om hjälp

Att prata om det som händer och om sin oro kan vara ett bra sätt att hantera det som är svårt. Hälso- och sjukvården har ett särskilt ansvar att uppmärksamma barn som anhöriga och hjälpa till med information, råd och stöd. Tala med sjukhuset. Det finns hjälp att få.

Du kan också få stöd av:

• sjuksköterska, kurator eller psykolog på skolan
• ditt privata nätverk där andra vuxna eller barnets kamrater
• din kommun - alla kommuner har insatser för barn, ungdomar och deras familjer
• frivilliga organisationer.

"Sorg hos barn: en handledning för vuxna" av Atle Dyregrov.

"Sorg, saknad, sammanhang: böcker om barn och ungdomar i svåra livssituationer" – en sammanställning av bra böcker om barn i svåra livssituationer av Gunilla Brinck och Anna Lindberg.