Skador på fotleden hos barn

Skriv ut (ca 8 sidor)
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Det är vanligt att barn som är äldre än tre år skadar fotleden. Det kan till exempel hända när foten vrids hastigt, som vid en vrickning eller stukning. Benbrott i fotleden är däremot mer ovanliga.

Om barnet har vrickat eller stukat foten brukar foten läka på en vecka, men om skelettet är skadat behövs en operation och gipsförband. Barn brukar inte få några framtida besvär av en bruten fotled. Det kan däremot ta flera veckor innan foten känns helt bra och barnet kan vara med på idrottslektionerna igen.

Symtom

När barnet har skadat fotleden gör det ont, och hen vill ofta inte stödja på foten. Ofta finns en svullnad eller ett blåmärke där skadan är.

Behandling

För att lindra smärtan är det bra om barnet får en elastisk binda som hjälper till att stadga fotleden. Det är också bra om hen undviker att stödja på foten. Du kan också ge receptfri smärtlindrande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil.

Om barnet har vrickat foten får hen ha ett förband så länge det gör ont, vanligtvis runt en vecka.

Om benet måste rättas till behöver barnet sövas med narkos. Ibland måste skadan också stabiliseras med hjälp av skruvar. För att skadan sedan ska kunna läka får barnet ett gipsbandage som får sitta på mellan fyra och sex veckor.

Om barnet har fått skruvar inopererade brukar de tas bort efter ungefär två till tre månader.

När ska jag söka vård?

Om barnet har ramlat och inte vill stödja på foten eller har mycket ont ska du söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

 
Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Det är vanligt att barn äldre än tre år skadar fotleden. Sådana skador inträffar ofta när foten vrids hastigt, som till exempel vid en vrickning eller stukning. Benbrott i fotleden är däremot mer ovanliga och kräver större våld mot fotleden.

Det som vanligtvis kallas fotleden består egentligen av två leder. Lederna kallas övre och nedre språngbensleden och förstärks av kraftiga ledband.

Barn får andra skador än vuxna

Både barn och vuxna kan skada fotlederna vid olycksfall. Men det växande barnskelettet och det vuxna, färdiga skelettet får olika typer av skador. Barn har starkare och mer hållbara ledband än vuxna, som ofta får mer besvärliga skador i fotleden.

Några skillnader mellan barn och vuxna:

  • Musklerna fäster på skelettet med senor. Hos barn är skelettet mjukare och mer poröst än senan och senfästet. När barn råkar ut för olycksfall går därför inte senan eller muskeln sönder, utan de får oftare en skelettskada än vuxna.
  • På grund av att skelettet är mjukare får barn ibland skador där skelettet inte bryts av som hos vuxna, utan bara böjs. Dessa skador behandlas som vanliga benbrott.
  • Barn har tillväxtzoner i skelettet som är mjukare och porösare än det övriga skelettet. Här kan barnet få ”förskjutningar”, så kallade epifysiolyser. Även dessa skador behandlas som vanliga benbrott.
  • Barnets skelett bygger om sig när det växer. Därför behöver felställningar efter benbrott inte alltid läggas tillrätta eller opereras. Hos barn rättas felställningar till av sig själva, medan vuxna som har samma felställningar oftast måste behandlas.
  • Läkningen går mycket fortare hos barn än hos vuxna och därför är behandlingstiden kortare.

Svårt att förebygga denna typ av skador

Det är svårt att förebygga skador på fotlederna som kan inträffa när barnet leker. Det enda du kan göra är att försöka använda ditt sunda förnuft och inte till exempel låta för små barn klättra i träd eller cykla. Lite större barn kan använda skydd när de till exempel åker inlines eller snowboard.

Läs mer: barnsäkerhet

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

När barnet har skadat fotleden gör det ont och hen vill ofta inte stödja på foten. Svullnader, rodnader eller blåmärken brukar vara vanliga symtom.

Skadan behöver inte innebära att barnet har brutit ett ben. Det kan till exempel handla om en vrickning eller stukning som går över med tiden.

När ska jag söka vård?

Om barnet har ramlat och har mycket ont eller inte vill stödja på foten ska du kontakta vården. Eftersom huden oftast är hel syns det inte hur allvarlig skadan är, och för att ta reda på det måste barnet undersökas. Ta kontakt med en vårdcentral eller akutmottagning.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Vad kan jag göra själv?

För att lindra smärtan är det bra om barnet får en elastisk binda som hjälper till att stadga fotleden. Det är också bra om hen undviker att stödja på foten.

När barnet skadar fotleden måste hen ibland sövas under behandlingen. Därför är det viktigt att barnet är fastande. Annars finns en risk att hen kräks under narkosen och att innehållet i magsäcken hamnar i lungorna och orsakar andningsbesvär.

Trots att barnet ska vara fastande kan du ge receptfri smärtlindrande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Läkemedlen finns i olika former och dosen anpassas efter barnets vikt. Det finns anvisningar på förpackningen. Om du ger barnet vanliga smärtlindrande tabletter genom munnen ska de sköljas ner enbart med lite vatten.

Läkaren undersöker fotleden

Läkaren som undersöker barnet känner på fotleden för att ta reda på var det gör ont och var den är svullen. Beroende på var på fotleden som barnet har ont brukar läkaren kunna avgöra om det handlar om en vrickning eller om skelettet har skadats.

Läkaren röntgar fotleden

Om läkaren misstänker att skelettet är skadat görs en röntgenundersökning. Då får barnet lägga foten stilla på ett särskilt röntgenbord. Sedan tas minst två röntgenbilder som visar om skelettet är skadat och om det har någon felställning. Därefter bestämmer läkaren vilken behandling som behövs.

Det gör inte ont att ta röntgenbilder. Däremot kan det göra ont när läkaren känner på benet. Som förälder eller närstående kan du vara med under hela undersökningen, men måste ha ett skyddande förkläde eller gå ut ur rummet just när röntgenbilderna tas.

Ibland kan det vara en så liten spricka i skelettet att det inte syns på röntgen. Om läkaren ändå misstänker att benet är brutet behandlas barnet som om skelettet vore skadat. Efter drygt en vecka får barnet komma tillbaka för en ny undersökning och först därefter fortsätter eller avbryter läkaren behandlingen beroende på vad den andra undersökningen visar.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Behandlingen av en skadad fotled beror på var skadan sitter och hur felställt benet är. Om barnet har vrickat foten får hen ha ett förband så länge det gör ont. Det brukar handla om cirka en vecka. Under denna tid bör barnet undvika att stödja på den skadade fotleden, men det är inte farligt om det händer. Barnet bör röra på fotleden för att få igång blodcirkulationen och förbättra rörligheten. Ett par kryckor kan vara bra, men kom ihåg att kryckor kan vara svåra att använda första gången.

Ibland måste barnet sövas

Om benet behöver läggas tillrätta måste barnet sövas med narkos. Då måste barnet ha varit fastande tillräckligt länge så att hen inte riskerar att kräkas under narkosen. Det är därför du inte ska ge barnet något att äta eller dricka innan ni åker till sjukhuset, utom möjligtvis smärtlindrande medicin.

En bedövningssalva sätts på huden i armvecket eller på handen. Salvan får verka i ungefär en timme. Därefter sätts en tunn slang in i ett blodkärl, antingen på handen eller i armvecket. Någon gång kan barnet ha så ont att hen behöver smärtlindrande medicin i blodet genast. Då använder inte läkaren bedövningssalva innan, eftersom det tar för lång tid innan den verkar.

När barnet ska sövas sprutas sömnmedel och bedövningsmedel in i den tunna plastslangen. Ibland sövs barnet genom att först andas in sömnmedel genom en andningsmask. Därefter sätts den tunna slangen in i armen så att mer sömnmedel kan ges. Som förälder eller närstående får du följa med barnet in i operationssalen och vara med tills hen somnar. En narkosläkare och en sköterska kontrollerar att barnet mår bra och inte har ont under behandlingen.

Läkaren lägger benet tillrätta

När barnet är sövt lägger kirurgen eller ortopeden det brutna benet till rätta i ett rakt läge. Ibland sätts en eller flera skruvar in för att stabilisera skadan. Skruvarna tas bort efter cirka två till tre månader och även då sövs barnet.

Operationen avslutas med att foten gipsas

När läkaren anser att skadan är stabil gipsas foten, och sedan körs barnet i sin säng till en så kallad uppvakningsavdelning. Där får barnet ligga tills hen vaknar ordentligt, vilket kan ta upp till ett par timmar. Som förälder eller närstående kan du sitta bredvid sängen under tiden. En del barn kan må illa efter uppvaknandet.

Det varierar hur länge barnet måste ha gipsförband. Men beroende på hur gammal hen är rör det sig vanligen om mellan fyra och sex veckor. Under denna tid får barnet inte stödja på foten och måste därför gå med kryckor. När gipset tas bort tar det ytterligare en till två veckor innan barnet kan gå utan kryckor och ännu längre tid innan hen går som innan olyckan.

Under behandlingens gång görs ytterligare kontroller med röntgen för att se om foten läker som den ska.

Kryckor kan fås på vårdcentralen

Det går vanligtvis att få kryckor på den vårdcentral eller akutmottagning du vänt dig till första gången. När barnet inte längre behöver gå med kryckorna ska de lämnas in på närmaste vårdcentral.

Små barn under sex års ålder kan för det mesta inte balansera med kryckor. De kan eventuellt behöva använda en rollator istället.

Det kan vara jobbigt att ha gips

Barn kan tycka att det är spännande att ha gips under några dagar, men sedan kan det bli jobbigt. Efter ett tag kan det till exempel börja klia under gipset. Gipset hindrar också rörligheten.

Förbandet måste skyddas mot vatten

Barn som har gips ska inte bada. Duscha går bra, men gipset måste skyddas mot vatten eftersom det kan luckras upp. Förband i form av ett ”plastgips” blir inte förstört av vatten, men vätan stannar kvar innanför gipset och det gör att huden inte mår bra. Då finns risk för svampinfektion.

På apotek finns speciella plastskydd som kan användas när barnet duschar. Du kan också använda en tät plastpåse.

Om gipset går sönder

Om gipset går sönder när barnet till exempel har trillat brukar det lagas, så länge det inte bara är några dagar kvar på den tid barnet måste gå med gips. När gipset gått sönder och måste lagas bör du ta kontakt med den vårdcentral där barnet fått gipset.

Vissa kan tycka att det är otäckt att ta bort gipset

En del barn kan tycka det är obehagligt att ta bort gipset. Om det handlar om ett gips som omsluter foten måste gipset sågas upp med en speciell såg. Det gör inte ont, men kan ge en vibrerande känsla och upplevas som lite skrämmande. Foten kan kännas ovanligt lätt efter borttagningen av gipset.

När barnet har fått gipset borttaget undersöker läkaren om fotleden verkar ha läkt och om det behövs fler återbesök. Läkaren kan vara tvungen att göra en ny röntgenundersökning efter en vecka för att se om benbrottet fortfarande ligger i ett bra läge.

Barn brukar inte få några framtida besvär av en bruten fotled. Det kan däremot ta flera veckor innan foten känns helt bra och hen kan vara med på idrottslektionerna igen.

 

Vid frågor om fakturering och avtal går det bra att kontakta vår administratör Susanne Grundel, Hon nås på susanne.grundel@sll.se

 

 

Skicka fakturan till nedanstående adress:

 

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen 1500

 

Ref 1500772

 

Box 12081

 

102 23 Stockholm

 

 

Mvh

Peter

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Barnfilmer

I barnavdelningen på 1177.se kan man se en tecknad film om hur en röntgenundersökning går till. I filmen får man följa Gabriella Gnu när hon åker till sjukhuset och blir undersökt med röntgen.

Man kan även förbereda barnet innan det får bedövning med narkos och opereras. Se filmen om Oliver, som åker till sjukhuset efter att ha skadat armen.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 8 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-04-21
Skribent:

Marie-Louise Molander, barnkirurg, Stockholm

Redaktör:

Rebecka Persson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Tomas Wester, barnkirurg, Karolinska universitetssjukhuset Solna