Min covid-berättelse

Christian, 33 år, Linköping

Innehållet gäller Östergötland

"Påverkas barnet i magen? Hur sjuk kommer min fru att bli?"

Vi båda stirrade på skärmen. I tystnad. På det positiva provsvaret. Och sen bröt vi ihop.

Det var i början av året. Jag och min fru kände oss lite förkylda. Vi visste att det var ett utbrott av covid-19 på min frus jobb. När hon fick feber gick hon och testade sig. Hon fick snabbt svar.
Ett positivt svar.

Hon hade covid-19. Och var gravid i vecka 27.

Vi bröt som sagt ihop där framför skärmen. Det var tusen tankar och funderingar då. Påverkas barnet i magen? Hur mår hen? Hur sjuk kommer min fru att bli? Kommer hon att klara av att vara sjuk och gravid. Det var jättetufft. Jag kände mig rädd och stor vanmakt eftersom jag inte kunde påverka någonting.

Vi hamnade i karantän. Min fru fick feber, hade ont i kroppen och ja, hon tappade smak och lukt. Men det ebbade ut ganska snart.

Rimligt men ändå jobbigt

Som en blivande pappa i pandemin så har jag inte fått vara med på någonting. Inga besök på mödravården, på kontroller eller ultraljud. Frun har fått gå själv och jag har fått andrahandsinformation, sett bilder och filmer från ultraljud.

Jag vet varför! Jag tycker att det är en fullkomligt rimlig anledning till det. Men, för mig har det varit jobbigt att inte ha kunnat vara ett stöd för min fru. Inför besök hon skulle på har jag känt oro ”tänk om det är något besked som hon behöver möta själv”. Jag har inte kunnat vara ett stöd på plats. Eller dela dessa stunder med henne.

Samma tankar hade jag inför förlossningen. Tänk jag inte kan vara med? Inte vara stödet till min fru, eller få dela upplevelsen. När det var dags fick jag följa med och jag fick ta ett snabbtest. Det var långa 45 minuter innan provsvaret kom. 

Provsvaret var negativt och jag kunde vara med när min son föddes. Jag fick även vara kvar på BB. Vi fick inte lämna rummet. Det blev en bra första tid för oss tre, tillsammans i en lugn miljö. Jag känner bara stor ödmjukhet inför personalen. Vilket otroligt jobb de gör i denna situation, i full skyddsutrustning.

Bra tajmning

Jag tror att vi hade en bra tajming. Vi blev sjuka före förlossningen och hann bli friska i tid. Det bästa av allt var att sonen inte var påverkad. Jag blev också smittad och har fortfarande nedsatt luktsinne. Det är prefekt vid blöjbyten.

Om jag ska vaccinera mig?

Absolut. Det är det mest solidariska man kan göra. Och visst, en viss egoism finns det ju också, jag vill inte bli sjuk igen.

En kille tittar in i kameran. Han har keps på sig, och en rödrutig skjorta. Han står bland fjällen. Bakom sig har han snöiga fjäll. Foto.
Christian, Linköping.
Till toppen av sidan