Reportage: Lisas strategier hjälper henne i vardagen

Lisa ler. Har rött hår och blå tröja

Lisa Rangedahl har Aspergers syndrom. Så gott som dagligen kämpar hon med att strukturera sin vardag och få tiden att räcka till. Lisa har strategier som underlättar livet. Hon går Informatörslinjen på Ågesta folkhögskola i Älvsjö, strax söder om Stockholm. I utbildningen ingår att informera om Aspergers syndrom för de som är intresserade.

Lisa Rangedahl sätter sig tillrätta i fåtöljen i mötesrummet en trappa upp i Ågesta Folkhögskola. Hon drar upp det ena benet under sig. Det röda, långa håret faller ned över axlarna.

Klasskamraterna fortsätter lektionen men Lisa har valt att berätta om diagnosen Aspergers syndrom, AS, som hon fick för två år sedan. Hon vill dela med sig av hur hon får vardagen att fungera på ett smidigare sätt.

Idag är Lisa 24 år. När hon fick sin diagnos blev hon inte helt överraskad. Det var hennes eget förslag att göra utredningen.

- Min lillebror har också Asperger. Han fick sin diagnos tidigt, när han var fem år. En del av det som han har svårigheter med stämmer in på mig också.

Lisa hade läst en hel del om Aspergers syndrom och kände igen sig i beskrivningarna. Att få diagnosen blev mest ett konstaterande. "Så är det – varken positivt eller negativt", säger hon.

Likheter men mycket skiljer också

För personer med Aspergers syndrom kan det vara svårt att planera och organisera. En del kan vara extra känsliga när det gäller hur man uppfattar vad man ser samt smakar, hör, känner och luktar. Höga ljud, starkt ljus eller kläder som sitter för trångt kan ge obehag. Att ständigt matas med olika sinnesintryck kan vara mycket tröttande.

Det kan också vara svårt att sätta sig in i hur andra människor tänker och känner. Då kan samspelet med andra människor försvåras. Det kan vara besvärligt att föreställa sig nya situationer som man inte varit med om tidigare. Då är det inte alltid lätt att vara flexibel.

Medan de flesta av oss kan skapa en helhet av olika detaljer kan detta vara svårare för personer med Aspergers syndrom. Detta gör verkligheten svår att förstå och överblicka.

Lisa kan känna igen sig i en del av detta, men det är viktigt att komma ihåg att varje person upplever sin tillvaro på olika sätt.

Svårt att söka jobb

Efter ett år på Komvux för att läsa in vissa ämnen och ett år på en textilutbildning hade Lisa några praktikplatser. Det fungerade ganska bra men blev problematiskt ibland, särskilt när instruktionerna hur uppgifterna skulle göras blev otydliga.

- Jag vill veta exakt vad jag ska göra, steg för steg. Annars blir jag väldigt stressad.

Det blev dags att söka "riktiga" jobb, men det var svårt att strukturera sökandet, skriva ansökningar och gå på jobbintervjuer. I jobbannonserna dök ständigt beskrivningar som social, flexibel, stresstålig och strukturerad upp – sådant som Lisa har svårare med.

Lisa_pratar_med_sin_larareLisa tillsammans med en av sina lärare.

Nya möjligheter

I och med diagnosen öppnade sig möjligheten att få studera på Ågesta folkhögskola. Först gick Lisa en må-bra-kurs där hon fick lära sig mer om Aspergers syndrom. Kunskap om olika rättigheter samt sätt att hantera stress ingick också i kursen. Nu går Lisa den 1,5-åriga Informatörslinjen.

Här känner Lisa att hon hamnat rätt. Eleverna får genom föreläsningar sprida kunskap och informera om sina erfarenheter när det gäller Aspergers syndrom.

- För ett tag sedan föreläste jag för en föräldragrupp som har tonårsbarn. Det var lite läskigt men allt gick bra, säger hon.

Lisa kallar sig "vardagsinformatör" och berättar att hon pratar med vänner och bekanta om vad som kan vara knepigt för henne på grund av diagnosen.

- Jag vill vara ärlig och berätta hur jag fungerar i sociala situationer. Många vill inte säga att de har en diagnos, men ju fler som gör det desto mer ökar förståelsen. Och då minskar förhoppningsvis de fördomar som finns.

Bland de hon umgås med tycker Lisa att det finns en hög tolerans för att människor är olika och behöver bli behandlade på skilda sätt. Men hon anser att det finns mycket som kan bli bättre i samhället när det gäller detta.

I klassen finns tryggheten av att möta andra som också har Aspergers syndrom. Lisa tycker det ger mycket att höra om de andras erfarenheter.

- Klasskompisarna kan ha svårigheter som jag själv har. Då är det bra att få höra hur de löst det, säger hon.

Kan lätt bli missförstånd

Lisa ger ett eftertänksamt intryck. Hon tänker innan hon yttrar sig. Ofta tolkas det som blyghet av omgivningen.

- Jag är ointresserad av pratande för pratandets egen skull. Småprat är inget för mig, jag vill prata om det som är relevant, som folks intressen till exempel.

Hon berättar att hon brukar iaktta människor för att se hur de fungerar. Sedan kanske hon väljer att närma sig.

När man har Aspergers syndrom kan det vara svårt att tolka andra. Vad betyder det? Varför säger de så? När Lisa blir osäker försöker hon ställa frågan "Hur menar du nu?" På så sätt undviks en del missförstånd.

Ja och nej-frågor är något annat som Lisa upplever som knepigt, generaliseringar likaså.

- Saker är mer komplicerat än så. Jag vill gärna ge ett utförligare svar, säger hon.

Skapa struktur i tillvaron

Att strukturera och planera sin tid och olika aktiviteter får Lisa kämpa med så gott som dagligen.

- Andra märker det inte så mycket men själv blir jag jättestressad när tiden inte räcker till.

Ska hon göra något särskilt ställs väckarklockan så det finns extra tid, men Lisa erkänner att det händer att hon kommer för sent, just för att planeringen spricker. Till vännerna brukar hon säga att hon kan bli sen. "Då är de förberedda och behöver inte bli irriterade."

Lisas handyphone är ett stort stöd. I den programmeras tidpunkter för olika aktiviteter. Via en signal och text på en skärm ser hon vad som behöver göras. Det kan stå "Börja laga mat" eller "Dags att tvätta".

- Och så har jag lagt in "Gå och lägg dig!", annars finns det risk för att jag stannar uppe sent, säger hon och ler.

Att hantera stress

Om Lisa hamnar i en stressig situation, till exempel att lokaltrafiken inte fungerar, ringer hon till någon hon känner. Den personen får guida och försöka ta reda på vad som hänt.

- Är någon hemma får de gå in på internet och kanske kolla upp andra resvägar.

Känner Lisa sig mycket stressad kan hennes tunga kedjetäcke ha en lugnande inverkan, inte minst på natten om hon har svårt att koppla av och kunna somna. Kedjetäcket är ett hjälpmedel som genom sin tyngd och trycket mot kroppen hjälper kroppen att komma till ro. Det finns även bolltäcken med samma funktion.

Råd till föräldrar och andra vuxna

Det finns några råd som Lisa vill ge till föräldrar och andra vuxna som har kontakt med barn och ungdomar med Aspergers syndrom.

- Det är viktigt att fråga barnet hur det känner och tänker. Utgå inte från att barnet tänker på samma sätt som du själv.

- Många som har Aspergers syndrom tycker inte om fysisk kontakt som kramar eller en klapp på axeln. Fråga vad som är okej och respektera svaret.

- Föräldrar kan oroa sig för att deras barn inte har så många vänner. Det kan vara självvalt. Kanske har barnet inget behov av detta utan mår bättre av att vara ensam. Fråga till exempel hur barnet/ungdomen ställer sig innan det ordnas med kalas.

- Lyssna på barnet istället för att utgå från dina egna förväntningar.

Noveller och My Little Pony

Lisa har nyligen flyttat till en lägenhet utanför stan. Där bor hon med två kompisar.

- Vi hjälps åt och stödjer varandra, säger hon.

På fritiden skriver hon gärna, helst noveller som handlar om människor och relationer. Inspiration hämtas från folk i hennes omgivning.

Tecknad film är ett annat stort intresse. Landet för länge sedan och Ringaren i Notre Dame tillhör favoriterna.

- Det är som en helt annan värld och jag gillar att det syns att det är tecknat.

Lisa bygger också vidare på sin My Little Pony-samling. För tillfället trängs 1 400 plasthästar i olika färger och storlekar på hyllor i hennes rum.

- Jag satsar på att få en komplett samling, säger hon.

Inför framtiden önskar Lisa att respekten och toleransen för de som kommunicerar på ett annat sätt ökar.

- Människor tolkar utifrån sitt eget sätt att se, istället för att fråga personen det gäller. Ett "Hur menar du nu?" skulle underlätta för båda parter.

Publicerad:
2013-02-05
Skribent:

Nille Oxelind, 1177 Vårdguiden

Fotograf:

Juliana Wiklund