Öroninflammation

Det här är vanliga symtom på öroninflammation:

• Det gör ont i örat, särskilt när du ligger ner.
• Feber.
• Det känns som lock för örat.
• Hörseln är sämre.

Barn under ett år får ofta feber och mycket ont vid öroninflammation.

Barn som är äldre än tre till fyra år brukar inte få feber. De kan ibland få dålig matlust, svårt att sova och lätt bli irriterade.

Ibland spricker trumhinnan. Då rinner det var ur hörselgången. Varet är vitgult i färgen och tjockare än vatten. Innan trumhinnan spricker brukar det göra väldigt ont, men när den har spruckit minskar smärtan.

Själva öroninflammationen orsakas av bakterier som oftast inte smittar. Däremot kommer öroninflammation ofta i samband med en förkylning, och förkylningsvirus sprids väldigt lätt.

Som vuxen är risken för att få öroninflammation ganska liten. Det kan vara svårt att undvika öroninflammationer helt hos barn, eftersom förkylningar är så vanliga och smittsamma. Det är däremot bra att undvika miljöer med tobaksrök.

Amning har en skyddande effekt under den period barnet ammas.

Barn och vuxna som får återkommande öroninflammationer kan få ett rör inopererat i örat. Röret leder in luft i mellanörat vilket minskar risken för nya öroninflammationer.

Läkaren undersöker hörselgången och trumhinnan inuti örat.

För att undersöka örat använder läkaren ett otoskop eller ett öronmikroskop. Otoskopet är som en ficklampa och öronmikroskopet som en kikare. De lyser upp och förstorar trumhinnan så att läkaren kan se bättre.

För att undersöka trumhinnans rörlighet blåser läkaren luft med en liten ballong mot trumhinnan för att se hur den rör sig.

Ibland använder läkaren en så kallad tympanometer för att undersöka hur trumhinnan rör sig och vilket tryck det är i mellanörat. Läkaren placerar då en liten mjuk propp i hörselgångens öppning och kopplar en apparat till proppen. Apparaten ger ifrån sig ett tutande ljud.

Ingen av dessa undersökningar gör ont.

Andra undersökningsmetoder

Ibland tar läkaren en bakterieodling från den övre delen av svalget, som ligger bakom näsan. Då använder hen en smal bomullspinne som förs upp i näsan. Det kan svida och kännas obehagligt under en kort stund.

Öron-näsa-halsläkare

Du eller ditt barn kan behöva undersökas mer på en öron-näsa-halsmottagning. Det kan vara om infektionen verkar allvarlig, eller om du eller ditt barn ofta får nya öroninflammationer.

Hos barn läker de flesta öroninflammationer av sig själv. Men ibland kan en öroninflammation behöva behandlas med antibiotika.

Dessa behöver alltid behandlas med antibiotika vid öroninflammation:

• Barn under ett år.
• Barn under två år som har öroninflammation i båda öronen.
• Barn över tolv år och vuxna.
• Alla barn och vuxna som har sprucken trumhinna. 

Barn mellan ungefär ett och tolv år kan behöva behandlas med antibiotika om det här stämmer in:

• Barnet har hög feber, trots behandling med läkemedel mot värk och feber.
• Barnet har mycket ont i örat, trots behandling med läkemedel mot värk.
• Det finns en risk för att infektionen sprider sig.
• Barnet har någon annan allvarlig sjukdom.

Risken för svåra infektioner varierar i olika åldrar

Orsaken till att behandlingen är olika i olika åldrar är att risken för svåra infektioner och komplikationer varierar med åldern. Infektionen är ofta allvarligare för en vuxen som blir sjuk. Barn som är ungefär mellan ett och fem år får oftast öroninflammationer som är mindre allvarliga och som oftast går över av sig själv.

Du får alltid antibiotika om det har gått hål på trumhinnan

Oavsett din ålder får du alltid behandling med antibiotika om trumhinnan har spruckit. Det beror på att detta är ett tecken på att infektionen är allvarligare. Då brukar läkaren även skriva ut örondroppar som ska användas under några dagar. Efter två till tre dagar ska det sluta rinna var ur örat. Själva hålet i trumhinnan läker sedan oftast av sig själv ganska snabbt, vanligtvis på några dagar upp till en vecka.

Det är vanligt att bli kallad på återbesök för att kontrollera att trumhinnan har läkt ordentligt och att hörseln är som vanligt igen.

Ett rör kan opereras in i örat

Barn och vuxna som har mycket besvär med vätska i örat eller återkommande öroninflammationer kan få ett rör i örat. Det opereras in på en öronklinik.

Läkaren sätter då in ett plaströr i trumhinnan så att luft kan komma in i mellanörat. Det gör att det samlas mindre vätska bakom trumhinnan och att trumhinnan kan röra sig fritt så att hörseln blir bättre. Röret kan också minska risken för nya öroninflammationer.

Återbesök efter öroninflammation

Barn som är yngre än fyra år och som har haft besvär i båda öronen ska komma på återbesök efter tre månader. Då undersöker läkaren på vårdcentralen om barnet har kvar vätska bakom trumhinnan eftersom det kan påverka barnets hörsel.

Barnet får också undersökas på en öron-näsa-halsmottagning om hörseln inte är helt återställd, eller om trumhinnan inte ser ut som den ska.

Äldre barn och vuxna behöver bara kontrolleras om de har besvär efter att infektionen har läkt ut.

En öroninflammation kommer ofta i samband med en förkylning.

Förkylningsviruset gör det svårare för slemhinnorna i näsan och öronen att försvara sig mot bakterier. Bakterierna kan då orsaka en infektion i mellanörat och du får en öroninflammation. Trumhinnan blir då röd och tjock, och den kan bukta utåt och röra sig sämre. Det bildas var bakom trumhinnan, som gör att trycket i mellanörat ökar. Att det gör ont beror på att svullnaden och trycket ökar. Ibland blir trycket så högt att trumhinnan spricker.

Barn kan vara extra känsliga

De flesta barn får öroninflammation minst en gång innan de är fem till sex år, men en del barn får öroninflammation oftare.

Det är vanligast att barn får öroninflammation mellan ett och två års ålder.

Öroninflammation kan vara ärftligt. Därför har vissa större risk att få upprepade öroninflammationer.

Ont i örat kan bero på andra saker än öroninflammation.   

Till exempel kan ont i örat vara symtom på öronkatarr. Då hör du också sämre och kan få lock för örat. Det är vanligt att barn får öronkatarr efter en förkylning, men även vuxna kan få det. Oftast går det över av sig själv.

Ont i örat kan även vara tecken på en inflammation i hörselgången. Det kallas för hörselgångseksem och symtomen påminner ibland om öroninflammation.

Ibland finns vätska kvar bakom trumhinnan en tid efter att du har blivit frisk, vilket kan göra att hörseln tillfälligt blir sämre. Besvären kan försvinna snabbare genom att du tryckutjämnar flera gånger varje dag. Om besvären kvarstår länge eller är stora ska du söka läkare.

Mastoidit – en ovanlig komplikation

Mastoidit är en komplikation till öroninflammation och innebär att inflammationen har spridit sig till benet bakom örat. Mastoidit är den vanligaste komplikationen men är mycket ovanlig.

Symtomen är kraftig smärta i och bakom örat, feber och utstående öron. Hos små barn kan komplikationen komma så snabbt att öroninflammationen inte har hunnit märkas.

Barn med mastoidit läggs in på sjukhus och får antibiotika direkt i blodet. Ofta sövs de också så att läkaren kan ta hål på trumhinnan och släppa ut varet. De flesta blir friska efter den behandlingen, men ibland krävs en större operation.

Mer ovanliga komplikationer

Öroninflammation kan också orsaka andra mer ovanliga komplikationer om den sprider sig, som till exempel ansiktsförlamning och hjärnhinneinflammation. 

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

Barn ska få vara delaktiga

Barn ska få vara delaktiga i sin vård. Det finns ingen åldersgräns för detta. Barnets möjlighet att ha inflytande över vården beror på hens ålder och mognad.

För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att barnet och du som vuxen förstår den information ni får av vårdpersonalen.