PERSONLIGA BERÄTTELSER

Hemma med hemsjukvård

Innehållet gäller Kronoberg

Hemma med hemsjukvård

Vi åkte hem en söndag, för då visste vi att hemsjukvården skulle komma dagen efter. Syrgas var installerad hemma sedan några dagar tillbaka.

Bilen var fullpackad. Jag minns att Emil och Lisa satt i sina bilbarnstolar utanför lasarettet. Människor gick förbi och vi hörde att de sa ”Vad små, dem är ju alldeles nyfödda.”. Vi sa ingenting, men små var de inte. Nu tyckte vi ju att Emil och Lisa blivit stora! Vi har sju mils hemfärd från Växjö och visst larmade det på hemresan men vi var beredda. Syrgasen var fatspänd i framsätet så vi lätt kunde reglera den. Hemresan gick bra och när vi närmade oss hemmet ringde jag några samtal och sa ”Emil och Lisa är på väg hem!”. Mina föräldrar hade gjort i ordning så att det fanns barngrejer. Ingenting var gjort när jag åkte hemifrån för tio veckor sedan.

Det gick väldigt bra med Emil och Lisa hemma. Den första natten hemma larmade övervakningsapparaterna mycket. Vi var rädda för att inte höra larmet, men vi höjde volymen och då gick det bra. Det larmade mycket, både för låg och hög puls. Vi sondmatade barnen och jag ammade dem. Pappan kämpade med flaskmatning, vilket gick något bättre. Lisa slapp sin sond redan efter tio dagar. Det var när hon själv drog ut sonden som sköterskan tyckte vi kunde prova utan, och Lisa fortsatte att gå upp i vikt. Emil drog sin sond två veckor senare och han gick också upp i vikt som han skulle. Det var oroligt utan sond eftersom vi inte kunde ”sonda till” när vi tyckte att de inte hade ätit tillräckligt. Det här var inte de enda gångerna barnen drog sina sonder, men vi behövde aldrig köra till Växjö mitt i natten för att sätta i dem. Det ska erkännas att både mamman och pappan har dragit några sonder. Vi var även på återbesök för öron, ögon och röntgenkontroll på neonatalavdelningen.

Emil och Lisa var ute på promenader varje dag. Som vi hade längtat efter att vara ute! Emil och Lisa trivdes och mådde bra ute. Under promenaden fick vi ofta höra ”Så små de är. Är det inte jobbigt att sköta dem med allt runtomkring?”. Vi svarade alltid ”Nu är de stora och allt går bra”. Idag när vi ser fullgångna bebisar tycker vi att de är små. Vi har liksom glömt hur små Emil och Lisa egentligen var.

 
Till toppen av sidan