Läkemedel utifrån diagnos

Läkemedel vid Parkinsons sjukdom

Det finns flera läkemedel som används vid Parkinsons sjukdom. Läkemedlen kan kombineras på olika sätt för att få bästa möjliga lindring av symtomen. Behandlingen med läkemedel påverkar dopaminet i hjärnan på olika sätt.

Du kan inte bli frisk från Parkinsons sjukdom, men det finns olika läkemedel som kan minska besvären.

Behandling

Läkemedel kan lindra symtomen genom flera olika mekanismer.

Behandlingen med läkemedel går ut på att ersätta bristen på dopamin genom att tillföra levodopa, ett ämne som kroppen gör om till dopamin.

Läkemedel kan också förbättra verkan av dopaminet eller bromsa nedbrytningen av levodopa eller dopamin. Läkemedlen kan kombineras på olika sätt för att få bästa möjliga lindring av symtomen.

Vilken behandling du får varierar, eftersom sjukdomen kan ha olika förlopp. Du kan också reagera olika på läkemedel. Det innebär att samma läkemedel inte alltid kan användas av alla med Parkinsons sjukdom.

Många av symtomen försvinner helt i början av behandlingen, men med tiden kan läkemedlen fungera sämre. De läkemedel du får ta kan variera. Du kan få göra förändringar och justeringar i samråd med läkaren.

Olika typer av läkemedel

Det finns flera olika läkemedel för att behandla Parkinson och de vanligaste är följande:

  • Läkemedel som innehåller levodopa, även kallad L-dopa.
  • Läkemedel som härmar dopamin, så kallade dopaminagonister.
  • Läkemedel som genom att hämma enzymet MAO-B, gör att det dopamin som bildats i hjärnan bryts ner långsammare. De kallas MAO-B-hämmare.
  • Läkemedel som hämmar nedbrytningen av dopamin och levodopa genom enzymet COMT, så kallade COMT-hämmare.

Vanligen inleds behandlingen med levodopa i låg dos och gradvis dosökning till planerad underhållsdos.

Symtom på för låg eller hög dos läkemedel

Det gäller att ta en lagom låg läkemedelsdos redan de första åren som gör att du får tillräcklig symtomlindring. Det gör att du kan röra dig så bra som möjligt samtidigt som du får mindre risk för biverkningar.

Symtom på för låg dos

För att veta om läkemedlens dos är lagom är det bra att känna till vad som kan vara tecken på för låg läkemedelsdos. Det kan du märka på flera sätt, till exempel de här:

  • Det tar längre tid att göra olika rörelser och utföra det du har tänkt att göra.
  • Det kan gå långsammare både att röra sig och att tänka. 
  • Du får myrkrypningar i benen.
  • Du får muskelkramp.
  • Du kan få ont i kroppen.
  • Du kan känna dig stel i musklerna.
  • Du skakar mer och tar kortare steg.
  • Du kan få problem med både för mycket saliv i munnen och dregling.

Symtom på för hög dos

Det är också bra att känna till vad som kan vara tecken på för hög läkemedelsdos. Det kan du märka på flera sätt, till exempel de här:

  • Du kan få ofrivilliga överskottsrörelser i ansiktet, halsen, bålen eller armar och ben. Överrörligheten är inte rytmisk som skakningarna. 
  • Du kan få yrsel eller svimningskänsla på grund av lågt blodtryck när du sitter, ställer dig, står eller går. 
  • Du kan få hallucinationer, som ofta innebär att du ser saker som ser helt verkliga ut, men som egentligen inte finns där. Det kan också vara att du känner något som vidrör dig eller hör något, utan att någon verkligen finns där.
  • Du kan få mardrömmar.
  • Du kan bli mycket trött.
  • Du kan bli mentalt överaktiv med svårighet att koppla av. 
  • Du kan bli illamående.

Läkemedlens effekt minskar med tiden

I början får du behandling främst för att din rörelseförmåga blir sämre, men även för andra besvär och symtom. Efter en tid får läkemedlen ofta effekt under allt kortare tid och symtomen kommer tillbaka mellan doserna. Detta brukar kallas för dosglapp. Du kan då få ändra din medicinering.

Efter fem till tio år har hälften av alla med Parkinsons sjukdom kommit in i en så kallad komplikationsfas.

Vissa tillbringar mer än hälften av dagen med svåra symtom där rörelseförmågan är nästan helt borta. Tillståndet svänger snabbt och ofta mellan nedsatt rörlighet, att kunna röra sig som vanligt och överrörlighet. Det här brukar kallas för on-period och off-period. Off-period är de perioder när du har svårt att röra dig och kan skaka mer, och on-perioder är de perioder när du har lättare att röra dig med eller utan ofrivillig överskottsrörlighet.

Symtomen kan nu utöver de förutsägbara dosglappen variera oförutsägbart, trots att läkemedlen tas regelbundet. Rörligheten kan växla plötsligt och slumpmässigt flera gånger om dagen. Du kan inte längre vara säker på att läkemedlet alltid lindrar.

I on-perioden kan du få ofrivilliga slängiga rörelser i armar och ben. Under off-perioden kan rörelseförmågan vara kraftigt försämrad och du kan få svårt att klara dig själv.

Läkemedel och trafik

Din förmåga att köra bil kan påverkas av vissa läkemedel. Du kan till exempel bli dåsig, yr eller se suddigt. Olika personer reagerar olika. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet och reaktionsförmåga. Läs mer om trafikfarliga läkemedel.

Läs mer på Transportstyrelsens webbplats om de medicinska kraven för körkort.

Till toppen av sidan