Att vänta och att föda barn i Kronoberg

Läs föräldrars egna berättelser

Innehållet gäller Kronoberg

Föräldrar berättar

Förlossningen - ingen skräckupplevelse

Ända sedan jag var barn har jag lidit av förlossningsrädsla och tänkt att "det är det värsta jag någonsin kommer att vara med om". Framför mig har jag målat upp ett skräckscenario med massvis av blod, panikkänslor och en outhärdlig smärta som är omöjlig att fly från. Men eftersom jag så gärna ville ha barn så blev jag gravid ändå till slut. Jag hade föreställt mig att jag som gravid skulle ligga sömnlös och gruva mig inför förlossningen flera månader i förväg. Men - konstigt nog - så kände jag mig allt lugnare ju närmare jag kom det beräknade förlossningsdatumet. Kanske för att jag mentalt ställde in mig på att det här är något jag måste igenom, eller kanske handlade det om hormoner som gjorde mig lugn.

"Elins blodvärden var tokiga"

För oss var det en självklarhet att föda i Växjö, även om det är en bit att köra från Markaryd.

Små "tvillungar" på neonatalavdelningen

Det är torsdagen den första mars 2012. Vi ska få åka hem! Våra två små underbara ”tvillungar” Kuno, som är fyra långa minuter äldre än lillebror, och Tage ska äntligen få bli en del av vår galna familj på riktigt. Övriga syskon har väntat på oss, länge. Det känns overkligt, fantastiskt och pirrigt. Men också fruktansvärt nervöst.

Neonatal hemsjukvård

Jag vaknar på morgonen och hör att Lisa säger ”Mamma”. Jag ser att både Emil och Lisa står upp i sängen samtidigt – för första gången. Emil kunde resa sig för några dagar sedan och Lisa för första gången igår, men idag står båda upp. Samtidigt! Man kan inte avgöra vem som är lyckligast. Tvillingarna pratar med varandra, Emil och Lisa verkar ha ett eget språk som bara de förstår. Möjligen handlar samtalet om vem som ska få välling först den här morgonen.

Till toppen av sidan