Läkemedelsberoende

Att vara läkemedelsberoende är inte detsamma som att vara beroende av ett läkemedel för att lindra en sjukdom, till exempel att dagligen behöva ta insulin för att man har diabetes. Ett beroende innebär att man känner ett sug efter själva läkemedlet och får abstinens utan det. Abstinens är kroppens sätt att reagera med obehagliga symptom när den inte längre får det medel som kroppen är van vid.

När du tar vissa läkemedel kan det hända att din kropp vänjer sig vid läkemedlet och att behovet förändras. Du kan behöva allt större doser för att läkemedlet ska ge positiv effekt. Det kan också vara så att du egentligen inte behöver läkemedlet för de symtom som det skrevs ut för. Istället kanske du tar det för att det ger någon slags stimulans, välbehag eller tillfredsställelse.

Vem som helst kan bli läkemedelsberoende. Men det är inte alla som blir det, och risken är liten för den som använder läkemedlen på rätt sätt. Regelbunden användning under lång tid ökar risken för att utveckla beroende. Ofta är det först när du försöker sluta som du upptäcker beroendet.

Det varierar från person till person hur lätt man blir beroende. Om du sedan tidigare är beroende av till exempel alkohol är risken större att du utvecklar ett beroende av läkemedel.

Många läkemedel som kan ge beroende är viktiga läkemedel som du ibland kan behöva använda. Oftast ska du bara ta dem under en kort period. Ibland kan du behöva ta dem en längre tid.

För att minska risken för att du ska utveckla ett läkemedelsberoende är det viktigt att du alltid följer den ordination du har fått som informerar dig om hur mycket och hur ofta du ska ta läkemedlet. Ändra inte dosen utan att först prata med din läkare eller förskrivare.

Om du är rädd för att bli beroende, eller tror att du blivit det – prata med din läkare. Du kanske kan få råd om någon annan behandling, och du kanske kan få hjälp att trappa ner och sluta med läkemedlet.

Olika läkemedel ger olika symtom på läkemedelsberoende. Hur lång tid det tar innan du blir beroende beror också på vilket läkemedel du tar. Ofta är det först när du försöker sluta som du upptäcker beroendet, eller vad du haft för oönskade effekter av läkemedlet.

• Har du ont trots smärtstillande?
• Sover du illa trots sömnmedel?
• Är du orolig trots lugnande läkemedel?
• Måste du öka dosen för att få effekt av läkemedlet?
• Känner du ett ”sug” efter läkemedlet? Behöver du din medicin för att få en kick eller ett lugn?
• Har du svårigheter med att kontrollera intaget av läkemedlet?

Då kan du ha utvecklat ett läkemedelsberoende och kan behöva hjälp för att komma ur det.

Andra tecken på beroende kan vara:

• illamående och kräkningar
• svettningar
• svängningar i humöret
• ljud- och ljuskänslighet
• sömnighet
• minnesstörningar.

Innan du slutar ta ett beroendeframkallande läkemedel bör du stämma av med din läkare. I vissa fall kan du sluta tvärt – om du vill. I andra fall kan du behöva trappa ner läkemedlet. Hur nedtrappningen ska gå till beror på hur ditt problem ser ut. Diskutera med din läkare hur just du ska göra. Du kan få hjälp med till exempel motivering, nedtrappningsschema och samtal.

Symtom i samband med att du slutar med läkemedlet kan visa sig på flera olika sätt och beror på läkemedlets verkan och hur just du påverkas av det. Abstinensen varar ofta under en kortare tid och kan pågå i veckor men ibland i månader. 

Om du slutar med ett läkemedel som gett dig beroende kan du få abstinens. Det är kroppens sätt att reagera på att den inte längre får det medel som den vant sig vid.

Abstinens kan visa sig på flera olika sätt, till exempel:

• yrsel
• muskelryckningar
• förkylningskänsla
• hjärtklappning
• myrkryp i benen.

På kort sikt kan det kännas svårt att sluta att använda ett beroendeframkallande läkemedel. På lång sikt finns det flera positiva effekter med att sluta. Många som slutar upptäcker att de till exempel:

• inte har mer ont än när de tog starka värktabletter
• är mycket piggare på dagen än när de tog sömntabletter
• är gladare än när de tog lugnande läkemedel.

Här är några exempel på vanliga beroendeframkallande läkemedel:

• Starka smärtläkemedel som tramadol (till exempel Tradolan), oxikodon (till exempel OxyNorm/Oxycontin), fentanyl (till exempel Durogesic), kodein (till exempel Citodon) eller buprenorfin (till exempel Norspan)
• Bensodiazepinliknande sömnmedel som zopiklon (till exempel Imovane) eller zolpidem (till exempel Stilnoct)
• Lugnande bensodiazepiner som diazepam (till exempel Stesolid), Oxazepam (till exempel Oxascand) eller alprazolam (till exempel Xanor)
• Övriga läkemedel som pregabalin (till exempel Lyrica).

Har du frågor om användandet av ditt läkemedel, eller misstänker du att du är beroende av ett läkemedel och behöver hjälp med det? Då kan du kontakta en läkare på den mottagning där du har fått läkemedlet utskrivet.

Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Mottagningar – hitta vård