Andning vid ryggmärgsskada

När musklerna är i viloläge sköter diafragman cirka 75 procent av inandningen. När du andas in normalt arbetar bröstkorgens muskulatur för att hjälpa till att höja bröstkorgen. Behöver du andas kraftigare och snabbare, som vid ansträngning, aktiveras även muskler i halsen och skuldrorna.

Svaga muskler gör det svårt att höja bröstkorgen och att öka lungornas volym för att få in luft. Resultatet blir att lungvolymen minskar och att ventilationen av hela lungan blir sämre. Utandningen sker däremot passivt eftersom bröstkorgen och lungorna vill sjunka ihop.

När du behöver hosta eller är andfådd får du hjälp med utandningen från magens och bröstkorgens muskler.

Vid en ryggmärgsskada är oftast någon del av muskulaturen som styr andningen påverkad. Om skadan finns längre ner i ryggen (ländryggen eller bröstryggen) kan det vara svårt att hosta ordentligt. Det kan samlas slem i lungorna som längre fram kan leda till lunginflammation. Finns skadan högre upp (i nacken) kan det vara svårt att andas in. 

Till viss del kan andningsmusklerna tränas genom andningsträning, vilket du får hjälp med av fysioterapeuten i samråd med läkare. Att ta djupa andetag och träna andningen genom att andas mot motstånd (PEP/IMT-andning) kan hjälpa till att ventilera lungorna. På sjukhuset, direkt efter din skada/sjukdom, gör fysioterapeuten en bedömning och du kan då få ett hjälpmedel för att träna andningen.

Om du får slem i luftrören eller lungorna, exempelvis vid en förkylning, finns hosttekniker (huffing) som kan underlätta för slemmet att lossna och minskar risken för lunginflammation. Är dina magmuskler svaga kan du behöva lägga ett tryck på magen för att kunna få till en hostning. Ta hjälp om du behöver.

För att undvika komplikationer, som exempelvis lunginflammation, är det viktigt att ändra kroppsläge flera gånger dagligen för att hjälpa lungorna att fungera.