Intervju med terapeuten: Om att separera när man har barn tillsammans

  • Porträtt på Inger Ekbom

    Inger Ekbom, socionom och legitimerad psykoterapeut. Fotograf Björn Terring

Inger Ekbom arbetar som socionom och legitimerad psykoterapeut på Stockholms Stadsmission. Hon har arbetat mycket med barn och föräldrar när föräldrarna har svårt att komma överens. Här ger hon tips och råd på hur du kan tänka när du bestämt dig för att separera.

 
Att ta beslutet att separera är en stor händelse som påverkar många. Tänk på att alla barn reagerar olika och att du alltid kan få hjälp och stöd via din kommun, som ska erbjuda familjerådgivning och samarbetssamtal.

 

Hur ska vi berätta för vårt barn att vi ska flytta isär?

Många föräldrar som ska flytta isär oroar sig för hur de ska berätta det för barnet. Inger Ekbom råder dem att säga som det är, men det är inte nödvändigt att föräldrarna berättar precis samma sak. Det som är viktigt är att föräldrarna berättar på ett sätt som barnet kan förstå och att det blir tydligt att skilsmässan inte beror på barnet.
- Den ena föräldern kan ha en bild, den andra en annan. ”Jag tycker att vi bråkar så mycket” kanske en säger. ”Vi är inte kära i varandra längre” säger den andra. Barnen klarar av det, säger Inger Ekbom.
Det är också viktigt att man inte blandar in barnen i de vuxnas konflikter för att få deras stöd, menar hon.
- Det är okej att gråta och vara ledsen som förälder, men det är inte barnen som ska trösta och stötta den vuxna.

 

Varför tror en del barn att de är orsak till separationen?

Barnet behöver höra många gånger att hen inte är orsak till separationen. Barnet kan ha fått för sig det om hen till exempel hört föräldrarna bråka om hen eller något hen gjort. Då kan barnet dra slutsatsen att det är ”jag” som är orsak till att föräldrarna är osams och vill separera.
- Ofta är det så att du behöver upprepa för små barn att det inte beror på hen att föräldrarna inte vill leva tillsammans längre, att det inte är barnets fel.
Inger Ekbom betonar att barn är egna personer och att de blir mer kompetenta om de får hjälp att begripa vad det är som pågår omkring dem.
- Barnet försöker förstå vad som händer omkring dem. Om de inte får hjälp med att förstå skapar de egna förklaringar, utifrån sin egen utvecklingsnivå, säger Inger Ekbom.

 

Ska vi hålla ihop för barnets skull?

Visst finns det föräldrar som bestämmer sig för att fortsätta leva ihop för barnets skull. Men som förälder har du rätt att känna efter var den egna gränsen går och vad du mår bra av. Om du inte mår bra kan det i sig påverka de runt om dig.
- De vuxna måste få bestämma vilket liv de vill leva, säger Inger Ekbom. Man måste också komma ihåg att det inte behöver vara negativt att föräldrar flyttar isär.


Hur ska vi göra sedan när vi har flyttat isär?

Ett viktigt råd som Inger Ekbom vill ge alla föräldrar som ska flytta isär är: ha inte för bråttom. Ni behöver inte bestämma med detsamma var barnet ska bo och hur de kommande åren ska se ut. Ni kanske är i kris och det är många saker ni ska planera och ordna upp. Då är det bäst att ta ett litet steg i taget. Viktigt är att få vardagen att fungera så bra som möjligt till att börja med. Låt det få ta tid att fatta beslut om framtiden.
En utmaning kan vara att acceptera att den andra förälderns vardagsliv med barnet ser annorlunda ut än vad du kanske önskar dig. Den andra föräldern kan ha andra regler och vanor. Det kan vara svårt och smärtsamt att som förälder släppa kontrollen.
Även om barnet kommer att leva mest hos den ena föräldern, är det viktigt att hen får information och kunskap om hela sin släkt och andra närstående. Barnet behöver känna att det är okej att prata om det och ställa frågor. Där har du ett ansvar som förälder, att hjälpa barnet att få kunskap om sin egen historia.

 

Hitta en form för överlämningarna

Det är bra att tänka på att det kan vara jobbigt för barn med själva överlämningen mellan föräldrarna.
- Kanske har barnet ett behov av att dra sig tillbaka på sitt rum när hen just har kommit, och vara ifred ett tag. Eller att sura och vara vresig. Och det är viktigt att respektera. Om det är besvärligt för barnet med överlämningarna får man försöka lyssna in barnet, stå ut och försöka prata om det, råder hon.
Barn kan reagera på många olika sätt när föräldrarna flyttar isär.
• Det märks ingenting, det verkar vara precis som vanligt.
• Få svårt att sova, drömma mardrömmar eller vilja vara ifred.
• Bli orolig och ledsen.
Det är bra om du kan bekräfta barnets känslor att det kan kännas oroligt eller konstigt. Försök att prata med och lyssna till barnets tankar och frågor vid ett lämpligt tillfälle.

 

Hitta ett sätt att ha kontakt  med den andra föräldern

Inger Ekbom menar att det är viktigt att hitta ett fungerande sätt att ha kontakt med den andra föräldern. Här behöver man som föräldrar fundera och planera. Några frågor kan vara:
• Kan vi prata med varandra och samarbeta runt barnet på ett respektfullt sätt?
• Fungerar det bättre för oss att mejla eller sms:a?
• Hur mycket kontakt behöver och vill vårt barn ha med dig när hen bor hos mig?
En del föräldrar berättar att de kan uppleva krav från omgivningen på att de ska börja göra saker tillsammans med den andra föräldern, som att fira jul eller födelsedagar. Om det inte känns okej måste du få säga nej, även om det är svåra beslut att fatta. Det tar tid att skapa nya rutiner. Och det måste få ta tid.

 

Var kan vi få hjälp?

Det kan finnas en risk för att separationen och konflikterna dominerar det nya livet för mycket, även barnets. Då kan du som förälder behöva hjälp och stöd.
Om du som förälder behöver hjälp med att hitta lösningar eller prata kan du vända dig till familjerådgivningen eller få hjälp genom samarbetssamtal som varje kommun ska kunna erbjuda.
Det finns också böcker om att separera. Inger Ekbom har skrivit flera barnböcker som till exempel boken ”Skilda vägar – när föräldrar flyttar isär”, Konsladden Barnboksförlag, 2016.
Du kan läsa mer om skilsmässa eller separation i en barnfamilj här.

Senast uppdaterad:
2017-10-13
Skribent:

Mia Faber, frilansjournalist

Redaktör:

Anna-Maria E. Alsand, 1177 Vårdguiden

Fotograf:

Björn Terring