Senast reviderad 2017-10-11

Hur kan jag minska risken för obalans av kroppssalter vid triathlon?

Fråga

Jag utövar sporten triathlon där en tävling pågår cirka elva till tolv timmar. Under långvarig belastning kan man drabbas av något som heter elektrolytobalans. Hur minimerar vi som håller på med långdistanstävlingar risken att drabbas av detta? Räcker det med att öka intaget av koksalt, natriumklorid, eller behöver man öka intaget av någon annan elektrolyt också, för att eliminera risken för elektrolyt obalans?

Svar

Den elektrolyt som man syftar på när det gäller rubbningar i elektrolytbalansen vid triathlon är natrium. Ett enklare namn för elektrolyter är salter. Natrium är den ena delen av natriumklorid, koksalt.

Det kan vara en svår balansgång att få i sig rätt mängd vätska under extrema förhållanden, som under ett triathlon. Dricker du för lite så får du vätskebrist, försämrad prestationsförmåga och eventuellt överhettning. Dricker du för mycket får du vattenförgiftning med för låga natriumhalter i blodet.

Personligen tror jag att det viktigaste är att lyssna på kroppens varningssignaler och dra ner på takten när du märker att det inte går bra.

Det är också viktigt att undvika vissa läkemedel som till exempel en del värktabletter.

Sportdrycker är anpassade för att innehålla en lagom mängd koksalt, men för låga halter av natrium kan uppstå även hos den som dricker sportdryck under maraton och liknande.

Den viktigaste faktorn när det gäller risken för att få en kollaps av det här slaget är att inte dricka för mycket vätska. Det är inte att rekommendera att ändra på saltmängden i sin sportdryck på måfå. När det gäller hur mycket man ska dricka tror jag att den största erfarenheten finns bland idrottarna själva, så mitt råd är att tala med dina idrottskollegor.

En möjlighet att minska risken för rubbningar i elektrolytbalansen är att testa sina saltnivåer under träning och tävling för att hitta en sportdryck med individuellt anpassad mängd salter. Detta är inget som görs inom den vanliga sjukvården. Det sköts i så fall av idrottsläkare, som kan finnas vid olika idrottsklubbar.


Rikard Viberg, läkare, specialist i allmänmedicin