Blod i urinen hos barn

Skriv ut (ca 6 sidor)

Urin som är röd eller rödbrun kan innehålla blod. Urinen kan också färgas röd av saker som barnet har ätit, till exempel rödbetor eller vissa läkemedel. Den vanligaste orsaken till blod i urinen hos barn är urinvägsinfektion. Om barnet har en urinvägsinfektion får hen behandling med antibiotika.

Skriv ut

Symtom

Symtom

Urinen är oftast gul, ljusare eller mörkare beroende på hur mycket barnet har druckit. Om urinen är röd eller rödbrun kan den innehålla blod.

Ibland syns det inte om barnet har blod i urinen. Då kan det upptäckas om barnet lämnar ett urinprov av någon annan anledning.

Nyfödda barn kan ha en tegelröd fläck i blöjan de första dagarna i livet. Det är oftast inte blod utan beror på salter i urinen, så kallade uratkristaller. Det är ofarligt och går över efter några dagar.

Fäll ihop

När och var ska jag söka vård?

När och var ska jag söka vård?

Kontakta en vårdcentral, en barnläkarmottagning eller en jouröppen mottagning om du tror att ditt barn har blod i urinen. Om det är stängt kan du vänta tills den jouröppna mottagningen eller vårdcentralen öppnar.

Kontakta en vårdcentral, barnläkarmottagning eller jouröppen mottagning om barnet har blod i urinen och samtidigt har något av följande symtom:

  • feber
  • ont i magen
  • ont i ryggen.

Om det är stängt på vårdcentralen, barnläkarmottagningen eller den jouröppna mottagningen, sök vård på en akutmottagning.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Ring 112 om barnet har blod i urinen efter att ha varit med om en olycka. 

Fäll ihop

Undersökningar

Undersökningar

För att ta reda om barnet har blod i urinen och vad det kan bero på undersöks barnet på flera sätt. Här är några exempel:

Berätta för läkaren om fler i familjen eller släkten har blod i urinen

Det är viktigt att du berättar för läkaren om det är fler i familjen eller släkten som har eller som har haft blod i urinen. Ibland behöver föräldrar, syskon och andra släktingar också undersökas. Det beror på att vissa njursjukdomar är ärftliga.

Urinprov

För att ta reda på om barnet har blod i urinen får hen lämna ett urinprov. Urinprovet kan visa om det finns blod, protein, vita blodkroppar eller bakterier i urinen. Urinprovet undersöks oftast först med urinsticka. När provet undersöks med urinsticka doppas först stickan i urinen sedan kan läkaren titta på stickan i ett mikroskop.

Urinprovet skickas till odling om läkaren tror att barnet kan ha en urinvägsinfektion. Odlingen kan visa vilken typ av bakterie, mängden av bakterier och vilka antibiotika som bakterien är känsliga mot.

Barnet kan också få lämna fler urinprov. Det kan till exempel vara om läkaren tror att barnet har njursten eller för mycket kalk i urinen. Då undersöks bland annat olika typer av salt i urinen, framför allt kalk.

Olika sätt att lämna urinprov

Barn som kan kissa på uppmaning får kissa i en behållare. Barn som inte kan kissa på uppmaning får i stället en särskild påse kring penisen eller blygdläpparna som urinen kan samlas i. Hos bebisar som har feber tas urinprovet direkt från urinblåsan. Det kallas för en blåspunktion. Då sticks en tunn nål in genom huden och vidare in i urinblåsan. Sticket är ofarligt och känns ungefär som att ta ett blodprov från ett blodkärl.

Scintigrafi

Njurarna kan undersökas med en så kallad scintigrafi. Då sprutas en särskild vätska direkt in i blodet genom en venkateter. En venkateter är en liten tunn plastslang som förs in i ett blodkärl med hjälp av en nål som sedan tas bort. Vätskan som sprutas in fastnar i de delar av njuren som fungerar som de ska. Med hjälp av en särskild kamera, en gammakamera kan läkaren se de områden som inte fungerar eller som är påverkade av en infektion.

Undersökningen tar ungefär en halvtimme och barnet måste ligga på magen hela tiden. Vissa barn behöver lugnande medicin. En närstående får vara med hela tiden.

Cystografi - MUCG

En undersökning med röntgen av urinblåsan, urinröret och urinledare kan visa om barnet har förändringar i urinvägarna som kan göra att hen har ökad risk att få urinvägsinfektion. Det kan till exempel vara reflux. Det innebär att urinen åker tillbaka från urinblåsan upp mot urinledaren och njuren. Den här undersökningen kallas också för cystografi.

Först får barnet kontrastmedel genom en kateter i urinröret. Kontrastmedel är en vätska som gör att urinvägar och njurbäckenen syns tydligare på röntgenbilderna. Medlet tas inte upp i kroppen och är inte skadligt. En kateter är en tunn, mjuk slang som tömmer urinblåsan på urin.

Röntgenmaskinen tar bilder dels när blåsan är fylld, dels när barnet kissar ut kontrastmedlet och blåsan pressar ihop sig. 

Innan undersökningen behöver barnet oftast få lugnande medicin.

Blodprov och blodtryck

Barnet får också ofta lämna ett blodprov. Det kan till exempel vara för att mäta blodvärde, vita blodkroppar, infektionsvärde som kallas CRP och hur njurarna fungerar.

Njurarna är det organ som renar blodet från olika restprodukter. Genom att mäta halten av vissa ämnen i blodet, såsom urea och kreatinin, kan läkaren se hur njurarna fungerar.

Hos alla barn med blod i urinen kontrolleras också blodtrycket.

Prov från halsmandlarna eller från ett infekterat sår

Om barnet har halsfluss eller ett infekterat sår tas en odling därifrån. Då används en liten bomullsklädd pinne som stryks mot halsmandlarna eller mot såret. Provet visar om det finns bakterier där som kan ha orsakat en njurinflammation.

Datortomografi av magen

Ibland görs även en datortomografi av magen. Den kan visa om barnet har en njurskada, till exempel en blödning efter ett slag eller en olycka.

Buköversiktröntgen

Barnet undersöks med röntgen av magen om läkaren tror att barnet har njursten. Läs mer om röntgen av magen på barn, buköversikt här.

Ultraljud

En ultraljudsundersökning visar njurarnas storlek och hur de ser ut. Ofta undersöks även urinblåsan vid samma tillfälle.

Njurfunktionsundersökning - iohexolclearance

Vid en njurfunktionsundersökning får barnet först dricka för att bli kissnödig och sedan kissa så att urinblåsan blir tom. Sedan sprutas ett visst ämne in i blodet. För att spruta in ämnet för en sjuksköterska in en nål med en tunn plastslang i ett blodkärl, en så kallad venkateter. Oftast sätts den på handens ovansida eller i armvecket. När plastslangen är på plats tas nålen bort och slangen fästs med ett förband.

Undersökningen mäter hur väl njurarna kan rena blodet från ämnet som har sprutats in. Undersökningen brukar ta några timmar då mätningarna görs med mellanrum. En närstående får vara med hela tiden.

Njurbiopsi

Läkaren gör en njurbiopsi om hen misstänker att barnet har en njurinflammation. Då tas ett prov från njurens vävnad. Barnet ligger ner på mage eller på sidan. Läkaren börjar med att undersöka barnets njurar med hjälp av ultraljud. Bilderna från ultraljudet förs över till en skärm där läkaren kan granska resultatet.

Sedan för läkaren en tunn nål mot ena njuren. När nålen dras ut följer en mycket liten bit från njuren med. Det kallas för ett vävnadsprov.

Provet analyseras sedan i ett laboratorium med ett mikroskop.   

En del barn är sövda under undersökningen och andra får lokalbedövning och lugnande läkemedel. Själva provtagningen tar några sekunder och hela undersökningen är klar efter ungefär 15 till 30 minuter. En närstående får vara med hela tiden. 

Det kan finnas en liten risk för en blödning i njuren efter undersökningen och därför behöver barnet ligga ned det närmaste dygnet. Hen behöver därför vara kvar på sjukhuset på dagen som biopsin görs och dagen efter.

Barn bör inte idrotta de närmaste en till två veckor efter undersökningen.

Fäll ihop

Vad beror blod i urinen på?

Vad beror blod i urinen på?

Blod i urinen kan bero på flera olika saker. Den vanligaste orsaken är urinvägsinfektion. Vid en urinvägsinfektion har bakterier kommit in i urinröret och sedan vidare upp till urinblåsan.

Urinrörsinfektion hos pojkar eller urinblåsinfektion kan bero på vissa typer av virus. Då kan ganska mycket blod läcka från den irriterade slemhinnans små blodkärl och följa med urinen ut. Dessa infektioner går oftast över inom några dagar. De är ofarliga och behöver inte behandlas med antibiotika.

Blod i urinen kan också bero på en annan form av urinvägsinfektion som heter njurbäckeninfektion. Då har bakterierna spridit sig till den ena eller till båda njurarna.

Njurinflammation mer ovanlig orsak

En ovanligare orsak till blod i urinen hos barn är njurinflammation, även kallad glomerulonefrit. Då har barnet fått en inflammation i den delen av njuren som bland annat renar blodet.

Andra ovanliga orsaker till blod i urinen hos barn är ärftliga njursjukdomar, njursten eller kalkkristaller som inte bildar njursten. Det kan även komma blod i urinen om barnet har ramlat eller slagit sig i nedre delen av ryggen.

Urinen kan vara röd utan att det är blod

Urinen kan färgas röd om barnet till exempel har ätit rödbetor. Vissa färgämnen i godis och en del läkemedel kan också färga urinen röd. 

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Behandlingen som barnet får beror på vad som är orsaken till blodet i urinen. Ibland behövs det ingen behandling.

Om barnet har en urinvägsinfektion får hen antibiotika. Blod i urinen försvinner alltid när urinvägsinfektionen behandlats.

Små barn som har njurbäckeninfektion kan behöva vård på sjukhus. Då kan hen få antibiotika direkt i blodet.

Njursten behandlas med stötvågsbehandling, så kallad ESVL. Då krossas njurstenen och barnet får sedan kissa ut delarna. Det är en urolog som gör behandlingen.

Njurinflammation som är kopplad till bakterier på halsmandlarna behöver oftast inte behandlas. Andra njurinflammationer bedömer läkaren med hjälp av njurbiopsi.

Barnet får behandling med kortison om blodet i urinen beror på nedsatt njurfunktion, högt blodtryck eller protein i urinen.

Ibland kan läkaren inte hitta orsaken till att barnet har blod i urinen. Då följer läkaren upp hur barnet mår under några år. 

Fäll ihop

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Njurarna är viktiga för att kroppen ska kunna rena blodet och göra sig av med ämnen som inte behövs. De ämnena kallas för restprodukter. Njurarna reglerar också hur mycket vätska som behöver finnas i blodbanan. Restprodukterna och vattnet lämnar kroppen med urinen. Urinen bildas i njurarna och transporteras genom urinledarna, samlas upp i urinblåsan och fortsätter sedan ut genom urinröret. 

Fäll ihop
Skriv ut (ca 6 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-11-08
Redaktör:

Jenny Andersson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Bogna Niwinska-Faryna, läkare, specialist i njursjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm