Inuti många av kroppens ben finns benmärg där röda blodkroppar och andra celler bildas. Benet är en levande vävnad som bryts ned och byts ut i en ständig anpassning till de krav skelettet utsätts för. Denna ombyggnad pågår hela livet och styrs av hormoner som bisköldkörtelhormon och könshormon, men också av mängden D-vitamin och kalcium i kroppen. Du byter ut hela ditt skelett under loppet av 10 till 20 år.
Vanligtvis finns en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben, men när du har benskörhet rubbas balansen och mer ben bryts ned än vad som återbildas.
Vanligt med benskörhet efter klimakteriet
Kvinnors skelett byggs framför allt upp under de första 20 levnadsåren. Hos män fortsätter uppbyggnaden i ytterligare några år och de får oftast en högre benmassa än kvinnor. De flesta behåller sedan i stort sett sin benmassa upp till 50 års ålder.
I samband med klimakteriet minskar mängden kvinnligt könshormon, så kallat östrogen. Detta hormon har många effekter i kroppen. Skelettet påverkas av östrogen på så sätt att benmassan bibehålls. När östrogenproduktionen sedan minskar i samband med klimakteriet ökar nedbrytningen av ben. Benmassan minskar som mest under de första åren efter att menstruationen har upphört.
Kvinnor med lite mer kroppsfett efter klimakteriet tycks ha ett visst skydd mot benskörhet. Det beror på att kvinnor även efter klimakteriet kan tillverka ett östrogent hormon av det manliga hormonet androstendion. Detta sker i kroppens fettväv.
För de allra flesta är det bra att motionera för att förebygga benskörhet. Men unga kvinnor som hårdtränar i tävlingsklass kan riskera att få en sämre benmassa. Det beror framför allt på att den hårda träningen påverkar hormonbalansen i kroppen, vilket även visar sig genom att menstruationerna glesar ut och kan försvinna helt. Detsamma kan hända kvinnor med anorexi.
Brist på kalcium
Efter 70-årsåldern sker benförlusten i jämnare och långsammare takt och är inte längre lika beroende av minskande nivåer av könshormonet östrogen. Det beror bland annat på att äldre har lättare att få brist på D-vitamin, som behövs för att ta upp kalcium från tarmen. Då minskar mängden kalcium i blodet och kroppen kompenserar det genom att ta kalcium från skelettet. Om du har för låga nivåer med D-vitamin kan skelettet på sikt bli urkalkat på grund av detta.
Kvinnor har högre risk än män
Risken för att få benskörhet och olika benbrott kan öka av många olika anledningar. Till exempel har kvinnor en två till tre gånger högre risk än män, eftersom de har lägre benmassa från början och dessutom utsätts för den extra benförlust som sker efter klimakteriet.
En långvarig låg nivå av östrogen i blodet hos kvinnor kan till exempel bero på att menstruationen startade sent och att klimakteriet startade tidigt. Män som har låg halt testosteron i blodet har en ökad risk för att få benskörhet.
Om man har tidigare benbrott kan det bero på benskörhet och öka risken för att man får ett nytt benbrott. Har man minskat i längd, mer än tre centimeter före eller fem centimeter efter 70 års ålder, kan det bero på en sammanpressning av kotorna i ryggraden, som i sin tur kan bero på benskörhet.
Fler orsaker till att risken ökar
Det kan finnas andra orsaker till att risken ökar. Här är några exempel:
- Rökning.
- Att du har druckit mycket alkohol under lång tid.
- Läkemedel som till exempel kortison, vissa medel mot epilepsi, långvarig behandling med det blodproppsförebyggande medlet heparin och anti-hormonella läkemedel vid behandling av bröstcancer och prostatacancer.
- Att du rör på dig för lite.
- Sjukdomar som till exempel ledgångsreumatism, anorexi, överkänslighet för gluten, sköldkörtel- och bisköldkörtelsjukdom.
- Brist på D-vitamin.
Ärftlighet spelar roll
Ärftliga faktorer är en stark riskfaktor för att få benskörhet och benbrott. Bland annat påverkar ärftligheten mängden kalcium och andra mineraler i skelettet. Det kan också påverka balansen. Risken att du får benbrott är större om du har nära släktingar, till exempel föräldrar och syskon, som råkat ut för benskörhet och benbrott.
Hur vanligt är benskörhet?
Benskörhet blir allt vanligare, delvis beroende på att människor lever längre idag. I 70-årsåldern har drygt var tredje kvinna och var sjätte man benskörhet.