Läkemedel vid benskörhet

Skriv ut (ca 6 sidor)

Målet med läkemedelsbehandling mot benskörhet är att minska risken för benbrott. Före behandlingen gör läkaren en bedömning av vilken risk du har för att få benbrott i framtiden. Benskörhet behandlas inte alltid med läkemedel.

Skriv ut

Risken för att få benskörhet och olika benbrott kan öka av många olika anledningar. Om du tidigare har haft benbrott är risken hög för att du ska få ett nytt benbrott i framtiden. Därför är det viktigt att du får behandling och råd om vad du själv kan göra för att undvika att bryta fler ben i kroppen.

Det finns olika läkemedelsgrupper för behandling av benskörhet. Dels sådana som minskar nedbrytningen av ben, dels sådana som hjälper till att bygga upp ben.

Läkemedel som minskar nedbrytningen av ben:

  • läkemedelsgruppen bisfosfonater.
  • läkemedel som innehåller denosumab.
  • östrogen, ett kvinnligt könshormon.

Läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben:

  • läkemedel som innehåller parathormon, PTH.

Behandling för att bilda ett normalt ben i kombination med annat läkemedel:

  • läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D.

Vanliga läkemedel

Vid benskörhet och ökad risk för benbrott får du vanligtvis bisfosfonater i tablettform. Läkemedlen har en bra effekt när det gäller att förebygga benbrott.

Du kan få bisfosfonat som dropp direkt i blodet om du har svårt att svälja tabletter eller klara av att ta tabletter regelbundet. Ett annat alternativ är behandling med denosumab. Du ska inte använda bisfosfonater om du har problem med njurarna. Då är denosumab också ett alternativ. Du får denosumab som en spruta två gånger per år.

Om de vanliga läkemedlen inte hjälper

Du kan få parathormon istället om du använt de vanliga läkemedlen men ändå har svår benskörhet och får upprepade benbrott. Den behandlingen används bara om inget annat läkemedel fungerar. Den kräver mer kontroll och brukar skötas av läkare med specialistkunskap.

Under behandlingen

När du använder läkemedel mot benskörhet bör du oftast även ta extra tillskott av kalcium och vitamin D.

När du har använt läkemedel mot benskörhet i cirka två år får du vanligtvis göra en ny bentäthetsmätning för att undersöka om behandlingen har hjälpt. Då kan läkaren ta ställning till om du ska fortsätta med samma läkemedel, få pröva något annat läkemedel eller avsluta behandlingen.

Läkemedel kan ge biverkningar

En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Du bör kontakta din läkare om du har besvärliga biverkningar. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Bisfosfonater

Bisfosfonater

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad.

Det finns flera bisfosfonater men de som används mest är de som innehåller de verksamma ämnena alendronsyra eller risedronsyra. Du får dem vanligtvis som en tablett som tas en gång per vecka.

Zoledronsyra är en bisfosfonat som du får direkt i blodet som dropp. Denna behandling behöver du endast få en gång per år. Läkemedlet kan vara lämpligt om du har svårt att svälja och inte kan ta bisfosfonat i tablettform. Zoledronsyra kan också vara lämpligt om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens. 

Viktigt när du använder bisfosfonater 

Du ska inte använda bisfosfonater om du har problem med njurarna. Du kan rådgöra med din läkare för mer information.

Du tar bisfosfonater i tablettform en gång i veckan. Tabletten ska tas på morgonen på fastande mage och minst 30 minuter innan du äter frukost. Du ska svälja tabletterna med ett glas kranvatten. Du ska bara dricka kranvatten tillsammans med tabletterna. Medicinerna fungerar inte om du tar dem tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel.

Du ska sitta eller stå när du tar tabletterna och sedan förbli i upprätt ställning i minst 30 minuter och tills du har ätit frukost. Det beror på att det verksamma ämnet i medicinen kan reta slemhinnan i svalget och matstrupen och risken ökar när du ligger ner. Du ska inte använda medicinen om du, på grund av till exempel sjukdom eller skada, inte kan stå eller sitta upp i 30 minuter eller har svårt att svälja.

Biverkningar av bisfosfonater

En del personer som använder medicinen kan känna av biverkningar från magen, till exempel magont, illamående och sura uppstötningar, gaser, förstoppning eller diarré. Andra mer ovanliga biverkningar är huvudvärk eller ont i musklerna och lederna.

Vid droppbehandling med Zoledronsyra kan du få influensaliknande symptom, feber, huvudvärk och muskelvärk under de första dygnen efter behandlingen. Detta kan ofta förebyggas genom att du samtidigt med behandlingen får läkemedel som har effekt på den typen av symtom, såsom Panodil eller Alvedon. Risken för att få dessa influensaliknande symtom minskar vid nästa behandlingsomgång.

Kontakta läkare om det gör ont att svälja, gör ont bakom bröstbenet eller om du får halsbränna när du behandlas med veckotabletterna.

Ibland, men det är mycket ovanligt, kan du få en speciell typ av lårbensbrott när du tar bisfosfonater. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften. Du ska då kontakta läkare.

Du bör meddela din läkare om du planerar ett större tandingrepp i samband med att du ska påbörja en behandling med bisfosfonater. Du kan då välja att avvakta med att starta behandlingen till efter tandingreppet för att undvika att läkningsprocessen i käken påverkas.

Exempel på bisfosfonater

Läkemedel som innehåller alendronsyra:

  • Alenat och Alenat Veckotablett.
  • Alendronat och Alendronat Veckotablett.
  • Fosamax Veckotablett.
  • Fosavance, Fosastad och Adrovance som även innehåller D-vitamin.

Läkemedel som innehåller risedronsyra:

  • Optinate Septimum.
  • Risedronat med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Risedronat Actavis.

Läkemedel som innehåller zoledronsyra:

  • Aclasta.

Det finns även andra bisfosfonater, men de brukar inte användas vid benskörhet.

Fäll ihop

Denosumab

Denosumab

Denosumab minskar nerbrytningen av ben genom att hämma bildningen, funktionen och överlevnaden av de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten bedöms vara minst jämförbar med bisfosfonater.

Läkemedlet kan användas av kvinnor som passerat klimakteriet och som har ökad risk att få benbrott. Det kan även användas av män som har minskad benmassa på grund av behandling av prostatacancer. Då används läkemedel som sänker halten av manligt könshormon, vilket ökar risken för benbrott.

Läkemedlet används inte som ett förstahandsval. Vanligtvis används det om det inte fungerar att ta bisfosfonater i tablettform på grund av biverkningar eller om njurarna fungerar dåligt. Denosumab kan även vara ett alternativ om du har svårt att svälja tabletter eller om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Du får läkemedlet som en spruta var sjätte månad.

Viktigt när du använder denosumab

Du ska inte använda denosumab om du har låg kalciumhalt i blodet. Det kontrolleras med ett blodprov innan du får medicinen.

Biverkningar av denosumab

Biverkningar som kan förekomma är smärtor i skelett eller muskler samt besvär från urinvägarna. Kontakta din läkare om du får biverkningar som besvärar dig.

Du kan få infektion i huden, men det är mindre vanligt. Det visar sig som ett svullet, rött och ömt område på huden, vanligen på underbenen. Du ska då kontakta läkare.

En ovanlig biverkan är allvarlig kalciumbrist. Du brukar därför få tillägg av kalcium och vitamin D under behandlingen för att motverka det.

Exempel på läkemedel som innehåller denosumab

  • Prolia.
Fäll ihop

Östrogen

Östrogen

Om du får behandling med östrogen mot vallningar och svettningar i samband med klimakteriet får du också en benbevarande effekt så länge behandlingen pågår. Men östrogen är inte ett läkemedel som används i första hand vid behandling av benskörhet. Det beror på att långvarig behandling med östrogen i de doser som behövs för att förebygga benskörhet kan öka risken för bröstcancer och livmodercancer.

Östrogen är ett alternativ under en kortare period om du har hög risk för framtida benbrott, inte kan ta något annat läkemedel mot benskörhet och även behöver behandling mot klimakteriebesvär.

Fäll ihop

Parathormon

Parathormon

Parathormon, PTH, är ett annat ord för hormon från bisköldkörtlarna. Läkemedel som innehåller parathormon stärker skelettet genom att stimulera de celler som bygger upp benvävnad.

För att få läkemedlet ska du ha svår benskörhet och ökad risk för benbrott. Det kan till exempel vara om du har fått nya benbrott trots behandling med bisfosfonater. Ett annat skäl är om du av någon orsak inte kan ta några andra läkemedel mot benskörhet. Män och kvinnor som passerat klimakteriet kan få den här behandlingen. Den sköts av läkare med specialistkunskap inom området. 

Du tar själv läkemedlet som en spruta varje dag i ett och ett halvt år. Innan du börjar med medicinen får du lära dig hur du ska ta sprutan.

Biverkningar av parathormon

En del personer kan må illa, få förstoppning eller diarré. Andra kan få ont i till exempel armarna, benen eller ryggen. Vissa kan också få ont i huvudet, bli yra eller trötta.

Exempel på läkemedel som innehåller parathormon

  • Forsteo.
Fäll ihop

Kalcium i kombination med vitamin D

Kalcium i kombination med vitamin D

När du behandlas mot benskörhet får du i regel även läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D för att stärka den nybildade benvävnaden. Kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet och vitamin D ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Om det finns för lite kalcium i kroppen hämtas kalcium från skelettets benvävnad.

Att enbart använda kalcium och vitamin D i förebyggande syfte har inte visat sig minska risken för framtida benbrott, förutom bland äldre personer med skört skelett.

Om du har ett högt intag av kalcium i kosten behöver du ett läkemedel som bara innehåller vitamin D. Exempel på sådana läkemedel är Divisun, Detremin, Benferol och Devitre.

Viktigt när du använder kalcium och vitamin D

Innan du börjar med extra kalcium och vitamin D kontrolleras halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar. Har du haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om du får för mycket kalcium. Du ska därför alltid rådgöra med en läkare innan du börjar använda kalcium och vitamin D.

Biverkningar av kalcium och vitamin D

Den vanligaste biverkningen är besvär från magen, framför allt förstoppning.

Exempel på läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D

Fäll ihop
Skriv ut (ca 6 sidor)
Senast uppdaterad:
2018-10-18
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ewa Waern, läkare, specialist i åldrandets sjukdomar, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal