Reportage: Göte har artros

– När jag äntligen fick en diagnos och en förklaring till hur artros fungerar kunde jag börja träna och sätta upp mål. Plötsligt hade jag något att tro på och kämpa för. För första gången på många år mådde jag bra, både kroppsligt och själsligt.

Göte har artros, som innebär att broskskiktet på ledytorna minskar eller försvinner helt. I dag är han 73 år och besvären har han levt med sedan 40-årsåldern.
– Jag sökte vård första gången i slutet av 80-talet. Mina händer var kalla och svullna och ringarna satt hårt på fingrarna, minns Göte.

På den här tiden var kunskapen om artros liten och läkarna visste inte vad problemet var. De hittade helt enkelt inget fel på Göte.
– Ordinationen blev vila men det brydde jag mig inte om. Jag var van vid ett fysiskt aktivt liv och mådde inte bra av att sitta stilla.

Värk på nya ställen

Götes berättelse är lång och detaljerad. Värk i händer, axlar, nacke, rygg, bäcken, tummar och fötter. Undan för undan har kroppens leder gett sig till känna. Och undan för undan har de opererats.
– Lederna i bäckenet är mitt stora besvär. Det är de leder som gravida kvinnor får ont i vid foglossning. Smärtan strålar framåt och påverkar hela bäckenet. De andra lederna har jag opererat undan för undan men just den här leden är svår att operera.

Vid 61-års ålder hade Göte så stora besvär att han blev han sjukpensionär.
– Det kändes inte alls bra. Jag ville ju hålla igång och jobba med ungdomarna i skolan, säger Göte som varit lärare.

Vändpunkten

I slutet av 90-talet hände något inom artrosvården. Synen på sjukdomen och hur den skulle behandlas förändrades, vila ersattes av fysisk aktivitet anpassad till patientens förutsättningar.

För Göte kom vändpunkten när han skickades till ett rehabiliteringscenter i Hälsingland.
– Jag hade kryckor och kunde knappt gå ombord på tåget. På hemresan fyra veckor senare behövde jag dom inte längre, minns han.
– På rehabcentret fanns duktiga sjukgymnaster med specialkunskaper om just artros. I motsats till tidigare standardträningsprogram gick de igenom min kropp för att ta reda på när det gjorde ont och anpassade rörelserna till det jag klarade av. För första gången på många år började jag må bra, både kroppsligt och själsligt.

Göte hade nu en diagnos och en förklaring till hur sjukdomen fungerade. Med det i bakhuvudet började han träna och sätta upp mål. Han fick något att tro på och så hade det inte varit tidigare.

Viktig träning vid operation

Göte behandlades på rehabcentret i Hälsingland i två omgångar. Framgångarna fortsatte sedan på Spenshults sjukhus i Halland ett par år senare. Där träffade Göte en sjukgymnast som var expert på just bäckenbesvär. Sjukgymnasten tog fram ett träningsprogram så att Göte kunde träna upp de små magmusklerna inuti bålen. Resultatet blev utomordentligt bra.
– Efter träningen, och operationen av en axel, kom en fantastisk period när jag kunde gå en hel kilometer.

Göte betonar vikten av fysisk aktivitet och träning i alla lägen.
– Träningen är inte bortkastad även om det blir en operation av leden. Rehabiliteringen har visat sig gå mycket snabbare när jag tränat bra före ingreppet.

Expertpatient

Så här har livet fortsatt. Sjukdomen finns där hela tiden. Den går upp och ner och Göte följer med så gott han kan. Ledstjärnan i hans liv är att vara aktiv. Han motionerar på kroppens egna villkor och sjunger i kör en gång i veckan.

Efter drygt 20 år som patient har Göte samlat på sig mycket erfarenhet, värdefull kunskap som andra patienter kan ha nytta av. Och han delar gärna med sig. Sedan fem år arbetar han i ett artrosteam tillsammans med sjukgymnast och arbetsterapeut. Göte är expertpatient. I en artrosskola får patienterna genom teori och träning lära sig om sjukdomen och hur de kan leva med den, till exempel hur sjukdomen fungerar, varför och hur man ska träna, vilken effekt träningen har, och vad man kan göra för att hantera sin smärta.

Välmående i både kropp och själ

I dag tränar Göte regelbundet och han sköter träningen själv. Varje måndag går han på bassängträning. I källaren hemma har han ett gym med bland annat en motionscykel. Målet är att träna en timma varje dag. I verkligheten blir det ibland sju dagar i veckan och andra veckor bara tre gånger.
– Jag motiverar mig alltid genom att fokusera på något annat än själva träningen. När jag trampar på motionscykeln lyssnar jag på en ljudbok eller tittar på TV. När sommaren kommer cyklar jag i väg för att titta på vitsippor och på hösten blir det svampplockning. Det är ett bra knep.

– Att arbeta i trädgården, kratta löv och sopa, anses för de flesta inte vara träning men det är det för mig.

FOTNOT: Göte heter egentligen något annat

Publicerad:
2013-05-30
Skribent och redaktör:

Ann-Sofie Mellqvist, 1177 Vårdguiden