SMÄRTA OCH HUVUDVÄRK

Långvarig smärta

Innehållet gäller Halland

Långvarig smärta innebär att du haft ont varje dag i minst tre till sex månader. Det är mycket vanligt. Du som har långvarig smärta behöver få ett individuellt omhändertagande där hänsyn tas både till typ av smärta och till din situation i övrigt.

Långvarig smärta betraktas numera som en egen sjukdom, till skillnad från akut smärta som är ett slags larm om att något inte står rätt till i kroppen. Långvarig smärta är sällan farligt, men ofta är smärtan komplex och svår att komma tillrätta med. Risken är att smärtan tar över vardagen och leder till låg livskvalitet: kanske gör smärtan att du avstår från aktiviteter som du tidigare tyckt om, kanske slutar du träffa vänner och bekanta.

Många faktorer spelar in när det gäller långvarig smärta, som till exempel annan sjuklighet eller hur du har det runtomkring dig. Det är därför det är viktigt med en individuell bedömning.

Symtom

Den som har smärta varje dag i minst 3-6 månader har långvarig smärta. Smärtan kan ha olika karaktär. I många fall sprider den sig, ofta blir den värre efter belastning och ofta blir man öm i stora delar av kroppen. Det är normalt att långvarig smärta drabbar humöret, och tyvärr är det inte ovanligt att långvarig smärta leder till depression och ångest – som i sin tur kan förvärra smärtan.

När ska jag söka vård?

Eftersom smärta och särskilt akut smärta kan vara ett tecken på annan sjukdom så ska oförklarad smärta utredas. Ibland går det att hitta en förklaring till smärtan, ibland inte. Det är viktigt att du som patient känner dig färdigutredd. Om du efter utredning har stora besvär av din långvariga smärta kan du ta en ny kontakt med vården. Olika landsting har olika upplägg när det gäller omhändertagande av patienter med långvarig smärta, men du kan alltid börja med din vårdcentral.

I Halland finns också Mottagningen för smärtrehabilitering som vårdcentralen kan skriva en remiss till, om det behövs mer specialiserad hjälp. Men redan på vårdcentralen kan det göras teaminsatser där flera yrkesgrupper inom vården är involverade, som exempelvis sjukgymnast, kurator, psykolog, arbetsterapeut och läkare.

Vad händer i kroppen?

I hjärnan finns smärtsinnet. Smärtsinnet tar emot smärtsignaler från kroppen och fungerar som ett slags ”smärtvolymknapp”. Det är alltså hjärnan som bestämmer hur ont man har. Att smärtsinnet sitter i hjärnan är inte detsamma som att smärtan är psykisk, och om man ska vara petig så är även ryggmärgen inblandad i smärtregleringen.

Smärtsinnets känslighet ökar när man har haft ont länge, så vid långvarig smärta är det tyvärr vanligt att smärtvolymknappen ställer sig på max. Detta kallas på läkarspråk ”central sensitisering” och innebär ofta att smärtnivån ökar och att smärtan breder ut sig.

Central sensitisering är svår att behandla. Tillståndet kan också leda till att andra delar av nervsystemet retas upp och reagerar ologiskt. Eftersom nervsystemet styr det mesta i kroppen kan man i så fall få många olika symtom. Beröring kan ge smärta, till exempel, och man kan få värmekänsla, domningar och en rad andra symtom.

Vad händer psykologiskt?

Även om smärtans grundorsak väldigt sällan är psykisk så påverkas hjärnan, som bestämmer hur ont du ska ha, hela tiden av psykologiska faktorer. Detta är på gott och ont. En fördel är att man ibland kan påverka smärtnivån och måendet positivt och ”lura hjärnan” med hjälp av psykologiska metoder och insatser. En nackdel är att långvarig smärta kan leda till stress, psykisk ohälsa och depression som i sin tur förstärker smärtan.

Att leva med långvarig smärta

Många som har långvarig smärta upplever att den tar över hela vardagen. Därför är det viktigt att vara fysiskt aktiv, att göra sådant man tycker är roligt, och att försöka med både smärtbehandling och smärtrehabilitering. Att acceptera sin smärta och att vara snäll mot sig själv kan också vara kloka strategier.

Att vara närstående

Smärta är en upplevelse, så det går aldrig att veta hur ont en annan människa har. Och olika personer med långvarig smärta ger olika uttryck för sin smärta. Som närstående är det förstås bra om du orkar stötta den som har långvarig smärta, och engagera dig lagom, och på ett sätt som fungerar för er båda. Att stimulera till fysisk aktivitet och att göra roliga saker, gärna tillsammans, är också bra. Allt utifrån vad som passar dig och den i din närhet som har långvarig smärta.

Till toppen av sidan