FLER BEHANDLINGAR

Ablationsbehandling av hjärtarytmi

Innehållet gäller Halland

Patientinformation från Hallands sjukhus

Allmänt om hjärtrytmrubbningar

De flesta vuxna människor känner någon gång av att hjärtat slår ovanligt fort eller långsamt, eller att det slår extra hårt och ”i otakt”. Detta är i de flesta fall helt normalt, och kräver ingen ytterligare behandling eller utredning.

Vid vissa tillfällen kan det dock vara nödvändigt att göra en utredning av hjärtat för att klargöra vilken typ av rytmrubbning som finns, och om det kan vara symptom på någon annan bakomliggande hjärtsjukdom.

Hjärtrytmrubbningar kan huvudsakligen indelas i två huvud-sakliga grupper; de som innebär att hjärtat slår för långsamt och de som innebär att hjärtat slår för fort.

Hjärtrytmrubbningar där hjärtat slår för fort

Denna typ av rytmrubbning innefattar allt från enstaka extraslag till ihållande hjärtklappningar då hjärtat slår mycket fort. Symptomen varierar men kan vara hjärtklappning, en känsla av att hjärtat slår ovanligt ”hårt” i bröstet, yrsel, illamående och i vissa tillfällen bröstsmärtor och svimning.

Man skiljer på regelbunden hjärtklappning och oregelbunden hjärtklappning, och det är även viktigt att veta ungefär hur snabb pulsen är samt hur länge hjärtklapp-ningen varar. Ibland kan man som patient själv bryta sin hjärtklappning genom att man aktiverar en nerv som påverkar hjärtats rytm och därigenom kan bryta hjärtklappningen (”vagusstimulering”). Det finns olika sätt att aktivera denna nerv, till exempel genom att krysta eller dricka iskallt vatten.

Man delar ofta in hjärtklappningar i olika typer beroende på var i hjärtat de uppkommer. De vanligaste hjärtklapp-ningarna uppkommer i hjärtats förmak, och de är ofta ganska ofarliga. I ovanliga fall kan hjärtklappning uppkomma i hjärtats kammare, och den typen av hjärtklappning är vanligen mera allvarlig.

Den absolut vanligaste typen av hjärtklappning är förmaksflimmer, som yttrar sig som snabb oregelbunden hjärtklappning med varierande grad av andra symtom såsom andfåddhet, trötthet och ibland bröstsmärtor.

Vanligen försöker man först att behandla hjärtklappningar med läkemedel, och när detta inte fungerar, eller orsakar biverkningar, så kan man behandla med så kallad ablation. Det finns dock vissa typer av hjärtklappningar där man rekommenderar ablation direkt.

Ablation är en behandling som innebär att man lokaliserar det området i hjärtat som orsakar rytmrubbningen, och därefter bränner eller fryser det området så att de elektriska signalerna släcks ut. Ofta kan man från ett vanligt EKG avgöra vilken typ av hjärtklappning det rör sig om, men ibland kan det vara oklart och då kan man först avgöra detta i samband med undersökningen på så kallat arytmilab.  

Hur en ablation går till

Vid en ablation börjar läkaren med att placera några tunna plastskidor (tunna plaströr) i ett kärl i ljumsken (vena femoralis). Med hjälp av dessa plastskidor kan man sedan via nedre hålvenen föra upp tunna sladdar, så kallade katetrar, till hjärtat och placera dem på utvalda ställen, olika beroende på vilken typ av hjärtrytmrubbning som skall behandlas.

För att navigera katetrarna till hjärtat används röntgengenomlysning, vilket bland annat innebär att ingreppet ej utförs om Du är gravid. Med hjälp av ett speciellt system kan läkaren sedan via katetern ge behandling inifrån hjärtat, och därigenom förhindra att den oönskade hjärtklappningen uppkommer igen.

Vanligen tar en ablationsbehandling mellan 2 och 4 timmar, men ibland kan det ta längre tid än så. Behandlingen görs oftast i lokalbedövning, utom vid behandling av förmaksflimmer då man alltid får smärtstillande. Efter ablationsbehandlingen observeras man på hjärtavdelningen, och skrivs vanligen ut förmiddagen efter.

Kateterbaserad ablationsbehandling är en invasiv behandling, och det medför att biverkningar och komplikationer kan förekomma. Generellt är dock behandlingsmetoden mycket säker och välbeprövad.

Till toppen av sidan