BARNS SÖMN

Barn som drömmer mardrömmar, har nattskräck eller går i sömnen

Sömnproblem hos barn kan bero på många saker, till exempel feber, stress, förändringar i livet eller sömnbrist. Att barn drömmer mardrömmar är väldigt vanligt, medan nattskräck och att gå i sömnen är mer ovanligt. Barn som drömmer mardrömmar brukar vilja bli tröstade, medan barn med nattskräck ofta stöter bort den som försöker trösta. De här tre typerna av sömnproblem är ofarligt, men tänk på att barn som går i sömnen kan ramla och göra sig illa.

Mardrömmar

Mardrömmar är en del av barns utveckling, och är därför väldigt vanligt. Många barn drömmer mer mardrömmar i samband med att de lär sig nya saker eller när andra förändringar sker, till exempel om de har varit med om en separation, ska flytta eller börja förskola eller skola. Det är även vanligt att barn drömmer mer när de är förkylda eller har feber.

Drömmarna kan komma från barnets fantasi, men de kan också komma från en verklig händelse, till exempel om något har hänt barnet eller en familjemedlem.

Barn kan drömma redan när de är små, men det är inte helt fastställt vid vilken ålder de brukar börja drömma mardrömmar.

I 3–5-årsåldern kan spöken, monster, tjuvar och mörker börja kännas läskigt. För en del barn börjar rädslorna tidigare än så. Från 5–6-årsåldern brukar drömmarna bli mer verklighetstrogna. Det är till exempel vanligt att drömmar i den här åldern handlar om döden, prestationer i skolan eller att någon i barnets närhet råkar skadas.

Hur kan jag hjälpa ett barn som drömmer mardrömmar?

De flesta barn, både yngre och äldre, behöver tröst och försäkran om att det var en dröm. Försök att lugna, hålla om och hjälpa ditt barn att somna om igen. Du behöver inte väcka ditt barn om hen fortsätter att sova under mardrömmen. Prata gärna med barnet dagen efter om du märker att hen vill eller behöver det.

Hur mycket tröst ett barn behöver kan skilja sig väldigt mycket åt, till exempel beroende på ålder. Försök att möta och bekräfta barnets rädsla, till exempel genom att förklara att det är okej och inte farligt att vara rädd för främmande saker. Ta barnets känslor på allvar, lyssna lugnt och respektera hens upplevelse av vad som har hänt. Då vet barnet att det är okej att prata om det.

Försök att trösta ”lagom mycket”, tills du känner att barnet har blivit lite lugnare. För mycket tröstande kan signalera att det verkligen finns något att vara rädd för, och då få motsatt effekt. Försök att själv vara trygg och lyssna på barnets tankar, snarare än att övertyga hen om att till exempel monster eller spöken inte finns.

Många barn kommer ihåg mardrömmen och tycker att det är befriande att få berätta om den dagen efter. Om barnet vill kan ni tillsammans hitta ett bra slut på den. Kanske vill barnet berätta om drömmen genom att rita den?

Du kan även pröva att prata om och läsa böcker om rädslor på dagtid.

Om ditt barn drömmer mardrömmar ofta

Barn som ofta brukar drömma mardrömmar kan vara oroliga för att gå och lägga sig. Försök att ge ditt barn tydliga läggningsrutiner så att hen hinner bli lugn före läggdags. Fråga gärna barnet om hen till exempel vill ha en nalle eller nattlampa. Berätta att du eller någon annan vuxen finns i närheten när hen sover.

Behöver barn som drömmer mardrömmar vård?

Barn som drömmer mardrömmar behöver sällan vård. Men det finns hjälp att få om du märker att ditt barn mår väldigt dåligt av drömmarna på natten, och kanske också på dagen. Till exempel kan en del barn gråta eller få panik vid läggdags och därefter sova oroligt och vakna ofta, vilket kan leda till sömnbrist om det fortsätter under en lång period.

Ditt barn kan få hjälp på:

Risken för mardrömmar ökar även om barnet har varit med om en traumatisk händelse, till exempel misshandel, krig eller om någon i familjen dör.

Lättläst för barn:10-årige Amadi har hemska minnen från sitt hemland.

Nattskräck

Nattskräck är vanligast hos barn mellan tre och tolv år, men även yngre barn kan få nattskräck. Det är en ganska ovanlig sömnstörning. Nattskräck kan börja redan cirka en timme efter att barnet har somnat, och ibland börjar den lite senare när sömnen är som djupast.

Vanliga tecken är att barnet

  • skriker och visar intensiv rädsla (men barnet brukar inte komma ihåg något av händelsen dagen efter)
  • verkar vaket men går inte att få kontakt med
  • viftar med armarna eller puttar undan om du försöker trösta
  • snabbt somnar om igen efter en attack.

Hur länge nattskräck håller i sig kan variera mycket mellan olika barn – alltifrån mellan 1 och 20 minuter.

Oftast stannar barnet i sin säng, men en del barn är uppe och går. Nattskräcken går oftast över när barnet vaknar eller återgår till lugn sömn igen.

Varför får vissa barn nattskräck?

En av förklaringarna till nattskräck är sömnbrist. Barn som har sömn att ta igen sover ofta väldigt djupt i början av natten, och därför ökar risken för nattskräck. Ett sätt att minska risken är därför att vara noga med barnets rutiner, både på dagen och på kvällen.

Att vara kissnödig kan också öka risken för nattskräck hos barn som har en tendens att få det. Försök därför se till att ditt barn kissar ordentligt före läggdags. 

Andra orsaker kan vara feber, stress eller förstorade halsmandlar. Nattskräck kan även vara ärftligt.

Hur kan jag hjälpa ett barn som har nattskräck?

Nattskräck är ofarligt. Försök att inte dras med i barnets rädsla – barnet sover egentligen djupt. Väck inte barnet, utan sitt lugnt bredvid och visa att du är där så att hen kan somna om.

En del föräldrar brukar lyfta upp sitt barn och sedan snabbt lägga ner hen igen, vilket kan ha en lugnande effekt.

Det kan även hjälpa att väcka barnet i förväg

För en del barn kommer nattskräcken samma tid varje kväll. Du kan pröva att väcka barnet ungefär 15–30 minuter innan attacken brukar komma. Väck barnet försiktigt, det räcker med att hen öppnar ögonen lite. Barnet hinner då inte ner i den djupa sömn där nattskräcken brukar börja.

Förbered dig först under en vecka. Skriv ner vilken tid barnet somnar och vilken tid attacken kommer så att du vet när det är dags. Utgå från den kortaste tiden det tog från det att barnet somnade tills nattskräcken kom.

I nästa kapitel kan du läsa mer om var du och ditt barn kan få hjälp om ni behöver.

Behöver barn med nattskräck vård?

Barn med nattskräck behöver sällan vård. Men om ditt barn har nattskräck ofta, eller om du tycker att tillståndet hos ditt barn inte stämmer in på beskrivningen i den här texten, kan du kontakta:

En del barn har nattskräck för att de är stressade eller mår dåligt. Ibland hör nattskräcken ihop med snarkning. Attacker som liknar nattskräck kan också vara ett epileptiskt anfall, men det är mycket ovanligt.

Kontakta en vårdcentral om nattskräcken fortsätter efter att barnet har kommit i puberteten.

Du kan alltid ringa telefonnummer 1177 för att få sjukvårdsrådgivning.

En del barn behöver extra stöd

Sömnproblem är vanligt hos barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som till exempel adhd eller autismspektrumtillstånd som aspergers syndrom.

Förutom de olika mottagningstyperna som nämns ovan kan du även kontakta mer specialiserade mottagningar.

Vid vilken ålder upphör nattskräck?

Det är väldigt olika vid vilken ålder nattskräck brukar gå över. De flesta barn blir av med det när de fortfarande är små, och allra senast när de närmar sig puberteten. Nattskräck kan fortsätta upp i vuxen ålder, men det är ovanligt.

Vad är det för skillnad på mardrömmar och nattskräck?

Nästan alla barn drömmer mardrömmar någon gång, medan nattskräck är ganska ovanligt. Det kan vara svårt att se skillnaden på mardrömmar och nattskräck. Det finns några saker som skiljer dem åt:

  • Mardrömmar är vanligast senare på natten, medan nattskräck oftast kommer i början av natten.
  • Efter en mardröm blir de flesta barn klarvakna, men efter nattskräck är barnet ofta förvirrat och svårt att få kontakt med.
  • Barn som har drömt en mardröm kan ibland ha svårt att somna om, medan barn som får nattskräck brukar kunna somna om ganska snabbt.
  • Det brukar vara ganska lätt att trösta ett barn som har drömt en mardröm, medan barn med nattskräck ofta inte vill bli tröstade.
  • Barn som har drömt en mardröm brukar komma ihåg det som har hänt, medan barn som får nattskräck ofta inte kommer ihåg något från situationen.

Att gå i sömnen

Det är vanligt att barn som brukar ha nattskräck även går i sömnen ibland.

Ungefär 15–20 procent av alla barn går i sömnen någon gång. Några få av dem går i sömnen så ofta att de vuxna i barnets närhet tycker att det har blivit ett problem.

Att gå i sömnen är vanligast hos barn mellan fyra och tolv år. Sömngång börjar ofta ett par timmar efter att barnet har somnat, när sömnen är som djupast.

Varför går vissa barn i sömnen?

Att gå i sömnen är sällan ett tecken på någon sjukdom, men ibland kan det bero på feber, sömnbrist eller stress.

Att vara kissnödig kan också öka risken för att gå i sömnen hos barn som har en tendens att göra det. Försök att se till att ditt barn kissar ordentligt före läggdags. 

Att gå i sömnen kan även vara ärftligt.

Hur kan jag hjälpa ett barn som går i sömnen?

Det är svårt att få kontakt med den som går i sömnen. Det bästa är därför att lugnt leda tillbaka barnet till sängen. Du behöver inte väcka barnet.

Barn som går i sömnen kan ramla och göra sig illa. Tänk på säkerheten om ditt barn går i sömnen ofta, till exempel genom att hindra barnet från att kunna ramla nerför en trappa, gå ut genom ytterdörren eller snubbla över möbler.

Behöver barn som går i sömnen vård?

Barn som går i sömnen behöver sällan vård. Men om du upplever att situationen med att ditt barn går i sömnen har blivit ett problem kan du kontakta:

En del barn behöver extra stöd

Sömnproblem är vanligt hos barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som till exempel adhd eller autismspektrumtillstånd som aspergers syndrom.

Förutom de olika mottagningstyperna i listan ovan kan du även kontakta mer specialiserade mottagningar.

Vid vilken ålder slutar barn gå i sömnen?

Det är väldigt olika vid vilken ålder barn slutar gå i sömnen. De flesta barn slutar när de fortfarande är små, och allra senast när de närmar sig puberteten. Om ditt barn är friskt och mår bra behöver du inte vara orolig.

Till toppen av sidan