Det är viktigt att du får behandling tidigt eftersom sjukdomen annars kan medföra stora problem. Risken för självmordsförsök och självmord är särskilt stor vid depression. Vid manier kan du genom bristande omdöme och överaktivitet göra sådant som förstör både relationer och ekonomi.
Om du har en depression när du söker hjälp kan du behöva antidepressiv medicin i kombination med läkemedel som stabiliserar humöret. Annars finns det risk att depressionen övergår i en mani. Du kanske också behöver läkemedel mot sömnbesvär eller ångest under en period då depressionen är som svårast.
Samtidigt behöver du kanske samtalsstöd för att stå ut under tiden det tar att få effekt av medicinen. Om depressionen inte är så svår kan samtalsstödet också leda till en snabbare förbättring.
Om du söker hjälp vid mani får du ofta en kombination av rogivande och stämningsstabiliserande läkemedel. Vid många dygns sömnbrist kan det också bli nödvändigt med stora doser av sömngivande läkemedel och vård på sjukhus för att bromsa förloppet.
Om du söker hjälp innan manin hunnit bli svår kan det vara till stor hjälp med en kortare sjukskrivning och att tillsammans med behandlare gå igenom din kalender och skära ner på aktiviteterna.
Flera sorters behandlingar behövs
Mediciner och psykoterapi kan göra att svängningarna i humöret minskar och att du slipper bli så sjuk igen. Det är också viktigt att du får kunskap om din sjukdom så att du kan känna igen tidiga tecken på att du håller på att bli dålig.
För att få skydd mot återfall i sjukdomen behövs
- förebyggande behandling med läkemedel
- kunskap om tidiga tecken på återfall
- stöd av närstående och andra i omgivningen
- bra förmåga att kommunicera och lösa problem
- god kontakt med din behandlare.
Förebyggande behandling med läkemedel
Den förebyggande behandlingen med läkemedel ska vara anpassad efter just dig och dina behov. Behandlingen går framförallt ut på att minska svängningarna i humöret och att förebygga återfall. Den ska påbörjas så snart som möjligt efter att du har blivit sjuk.
Du får behandlingen på en psykiatrisk klinik eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. På flera ställen finns också specialiserade psykiatriska mottagningar för personer med bipolär sjukdom och svårbehandlade depressioner.
De vanligaste läkemedlen är så kallade stämningsstabiliserande mediciner. Ofta behövs flera olika sorters mediciner. I första hand får man läkemedel som innehåller litium.
Man kan också få läkemedel som används vid epilepsi och innehåller de verksamma ämnena valproat, lamotrigin och karbamazepin.
En annan grupp läkemedel som kan användas för att stabilisera stämningen är antipsykotiska läkemedel. De kallas också neuroleptika.
Behandling med litium
Litium är ett grundämne som finns i naturen i små mängder. Det läkemedel som används i Sverige heter Lithionit, och är det hittills mest beprövade läkemedlet för att minska humörsvängningarna vid bipolär sjukdom.
Dosen ställs in genom att mäta koncentrationen av litium i blodet. Det är viktigt att hitta en nivå där du får bra effekt, samtidigt som biverkningarna är så få som möjligt. Det kan ta tid, från flera månader upp till något år.
Biverkningar av litium
De flesta brukar inte få några större besvär av litium. I början kan man få biverkningar som lös avföring, lätt illamående, darrningar i händerna och att kissa mycket. Biverkningarna beror på koncentrationen av litium i blodet. Det är därför mycket viktigt att regelbundet gå på kontroller och mäta litiumhalten.
Lös avföring och illamående brukar gå över efter en tid. Darrigheten i händerna kan kännas besvärlig, men den brukar minska så småningom.
Att man kissar mer beror på att njurarna inte kan koncentrera urinen lika mycket som före behandlingen med litium. För en del kan det bli ett stort problem. Det kan hjälpa att minska dosen eller få en motmedicin. Allvarliga skador på njurarna är mycket ovanliga.
Litium gör ibland att produktionen av sköldkörtelhormon minskar och ämnesomsättningen blir sämre. Då behöver man ta ett läkemedel med sköldkörtelhormon. Den behandlingen brukar inte ge några biverkningar.
Knappt en av fem personer som behandlas med litium går upp i vikt. Det kan undvikas genom att vara noga med vad man äter och dricker och att motionera.
Provtagning under behandlingen
Du behöver lämna blodprov tre till fyra gånger per år. Det görs för att kontrollera koncentrationen av litium i blodet, samt sköldkörtelns och njurarnas funktion.
Du besöker också en läkare eller sjuksköterska på mottagningen. Hur ofta du gör det bestäms utifrån dina behov.
Du träffar din psykiater minst en gång varje år om sjukdomen är okomplicerad och medicineringen fungerar bra. En psykiater är en läkare som är specialist på psykiska sjukdomar. Ni går igenom provsvar, sjukdomsförlopp, din medicinering och eventuella biverkningar. Annars kan du behöva ha kontakt med din psykiater oftare.
Litiumnivån får inte bli för hög
Litium försvinner ut ur kroppen när du kissar. Om du förlorar mer vätska än vanligt kan du få för hög litiumnivå i kroppen. Det kan till exempel vara om du svettas kraftigt vid värme eller hård träning, har hög feber, diarré eller ändrar dina matvanor. Då behöver du dricka mer vatten för att behålla rätt litiumnivå.
Att få för hög litiumnivå är allvarligt. Symtom på det är att du blir sömnig, slö, får svårt att koncentrera dig, muskelsvaghet, grova skakningar i händerna, sluddrigt tal, illamående, diarré och magsmärtor. Vid sådana symtom ska du omedelbart kontakta läkare.
Litiumbehandling och graviditet
Det finns en liten risk att litiumbehandling kan ge hjärtfel hos fostret, även om det är mycket ovanligt. Din och barnets säkerhet måste vägas mot risken för allvarliga återfall, som ju också är en risk för barnet. Denna riskvärdering ska du göra tillsammans med en psykiater. Om du är gravid och får behandling med litium behöver du gå på täta läkarkontroller.
Efter graviditetens tredje månad minskar risken för att fostret ska påverkas.
Tillägg av andra läkemedel
Om du får manier eller depressioner trots behandling med litium behöver du få tillägg av andra mediciner. Depressioner behandlas med antidepressiva läkemedel. Maniska symtom kan dämpas med antipsykotiska läkemedel.
Om du har bipolär sjukdom och har fått en depression som behandlas med antidepressiv medicin är det viktigt att du samtidigt har en humörstabiliserande behandling med litium eller läkemedel mot epilepsi. Annars finns risk att depressionen övergår i en mani.
Nedstämd trots behandling
Även om den stämningsstabiliserande behandlingen fungerar bra kan en del känna sig nedstämda och uppleva brist på kreativitet. Om du känner så ska du diskutera det med din läkare, så att ni tillsammans kan se vilka vinsterna och förlusterna är med behandlingen. Ibland kan medicindosen behöva minskas eller kombineras med andra läkemedel.
Vård på sjukhus kan behövas
Symtomen vid både mani och depression kan bli så allvarliga att du behöver vård på sjukhus. Vid depression kan det röra sig om svårigheter att klara vanligtvis enkla uppgifter, som att äta och sköta personlig hygien. Har man en svår depression är det stor risk för självmord.
Vid mani kan man bli så uppvarvad och aggressiv att man blir farlig för sig själv eller andra. Då bör vården ske på sjukhus, vanligtvis på en psykiatrisk klinik.
Elbehandling
Om du får en mycket allvarlig eller svårbehandlad depression kan du få elbehandling. Det görs alltid på sjukhus eftersom du blir sövd en kort stund under behandlingen. Ibland är man inlagd på sjukhuset, men man kan också enbart komma dit för behandlingen och gå hem igen några timmar efteråt.
Psykoterapi
För många är psykoterapi en viktig del i behandlingen av bipolär sjukdom. I terapin får du hjälp att bearbeta tidigare upplevelser och personliga svårigheter som kan utlösa sjukdomen eller få den att fortsätta.
I kognitiv beteendeterapi, KBT, arbetar man med både sina tankar och sitt beteende. Man fårhjälp av terapeuten att analysera vad som är problematiska beteenden, vad som utlöser dem och hjälp att lära in ett nytt beteende. En del beteenden kan ibland utlösa bipolära sjukdomsepisoder.
KBT kan också innehålla andra behandlingsmetoder, till exempel mindfulness som kan hjälpa dig att förebygga depression. Ibland kan fokus för terapin vara att reflektera över för och nackdelar med långvarig medicinering. Du kan också få hjälp att öka din förmåga kommunicera och lösa konflikter, vilket kan ha stor betydelse för sjukdomsförloppet.
Du får också lära dig att känna igen och hantera tidiga symtom på återfall i sjukdomen. Även olika metoder för att bättre hantera sjukdomssymtom, stress och problemlösning ingår i terapin.
Ibland sker KBT vid bipolär sjukdom i grupp, eftersom många uppskattar att träffa andra med liknande problem.
Psykopedagogik
Psykopedagogik är en behandling där du lär dig att förstå och förhålla dig till din sjukdom. Psykoedukation är ett annat namn för samma sak. Om du har bipolär sjukdom eller är närstående kan det vara till stor hjälp att träffa andra i en liknande situation. Under dessa gruppträffar får du möjlighet till det.
Målsättningen är att både du som har sjukdomen och dina närstående ska få större kunskap om sjukdomens orsaker, symtom och behandling. Du tränas även här i att känna igen tidiga tecken på återfall och vad du i så fall ska göra. Gruppträffarna brukar vara mycket uppskattade och leder nästan alltid till att stressen i familjen minskar. Metoden används på många psykiatriska kliniker.
Du och dina närstående kan behöva ytterligare stöd. På många orter kan sjukvården erbjuda det. Då får ni tillsammans lära er hur ni kan förbättra er kontakt och kommunikation med varandra.