Bipolär sjukdom

Symtomen på bipolär sjukdom är symtom på mani och depression. Oftast kommer de i olika perioder, men en del kan ha maniska och depressiva symtom samtidigt. Några har bara maniska sjukdomsperioder, men det är ovanligt.

Mani

Om du har en manisk period kan du vara

• överdrivet glad och upprymd
• överaktiv
• ha ett extremt stort självförtroende.

De flesta behöver mindre sömn än de brukar. Vissa blir irriterade lättare än vanligt, eller till och med aggressiva.

Man kan få dåligt omdöme och göra ogenomtänkta saker, som att göra av med mycket pengar eller försätta sig själv eller andra i farliga situationer.

Om de maniska symtomen är lindriga och inte leder till konflikter eller får andra allvarliga följder, kallas tillståndet för hypomani.  

Depression

Om du har en depression känner du dig sällan glad, inte ens när du gör sådant som du vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och även vardagliga sysslor kan kännas tunga.

Det är också vanligt att man

• har svårt att koncentrera sig
• har dåligt självförtroende
• har obefogade skuldkänslor
• har svårt att sova
• inte vill äta eller äter mer än vanligt
• känner hopplöshet
• har minskad sexlust. 
• Om depressionen djupnar kan man få självmordstankar.

Du kan ha en depression utan att det handlar om bipolär sjukdom.

Läs mer om olika typer av depression och vad som kännetecknar dem. 

Psykotiska symtom

En kraftig mani eller svår depression kan leda till att du uppfattar och tolkar verkligheten på ett annorlunda sätt än vanligt, en så kallad psykos. Symtomen vid en depressiv psykos kan till exempel vara att tro att man är utsatt för förtal eller förföljelse. Vid en manisk psykos kan det förhöjda stämningsläget med det starka självförtroendet leda till att man till exempel tror att man kan lösa världsproblem.

De psykotiska symtomen brukar försvinna i takt med att man börjar må bättre.

Lindriga symtom som inte är sjukdom

Alla människor svänger ibland mellan att känna sig nöjda eller mindre nöjda med sig själva och sina liv. Det är vanligt med perioder av lindrig nedstämdhet som inte kan betraktas som depression.

En del personer har dessutom återkommande perioder med glatt humör och kreativitet, bättre självförtroende och mindre sömnbehov. Symtomen är då så lindriga att du ändå har full kontroll över dig själv, och det hela går över utan några problem.

Det här kan vara ett förstadium till bipolär sjukdom, men det kan också vara så att du har ett temperament där humöret lätt svänger. Det kallas ibland för cyklotymt temperament. Det är då inte frågan om någon sjukdom, utan om en typ av personlighet. Många med den här sortens humörsvängningar har nytta och glädje av sin energi, kreativitet och sitt goda humör. Samtidigt kan man behöva lära sig hantera sina humörsvängningar.

Om du ofta har perioder med nedstämdhet kan olika stresshanteringsmetoder vara till god hjälp, till exempel att öka förmågan till medveten närvaro, så kallad mindfulness.

Sjukdomsförloppet vid bipolär sjukdom kan vara mycket olika för olika personer och kan även förändras med tiden.

Om depressioner varvas med kraftiga manier, ofta med psykotiska symtom, kallas tillståndet för bipolär sjukdom typ 1. Om depressionerna istället varvas med hypomanier kallas tillståndet för bipolär sjukdom typ 2.

En del har mer av maniska perioder, andra mer av depressioner. Ibland kan man ha så kallade blandepisoder med både maniska och depressiva symtom samtidigt. Sjukdomsepisodernas längd varierar också. En del har mycket långvariga manier och depressioner, medan andras symtom bara varar några få dagar.

Många som har bipolär sjukdom är helt utan symtom mellan sjukdomsepisoderna, medan andra har ständiga humörsvängningar. Några är nästan konstant deprimerade och har mycket korta perioder med hypomani eller mani.

Börjar ofta med depression

Bipolär sjukdom börjar ofta med en eller flera depressioner. Då kan det vara svårt att veta om det är en vanlig depressionssjukdom utan manier, eller om det handlar om bipolär sjukdom. Återkommande depressioner är betydligt vanligare än bipolär sjukdom. Om man har börjat få depressioner i tonåren kan man ha en större risk att få bipolär sjukdom.

Bipolär sjukdom typ 1

Bipolär sjukdom typ 1 är den form av sjukdomen som är mest känd, och som tidigare kallades manodepressiv sjukdom. Den innebär att du omväxlande får kraftiga manier och svåra depressioner.

Båda tillstånden är allvarliga och innebär ofta att man får svårt att klara sig själv. Särskilt vid mani brukar det vara nödvändigt att få vård på sjukhus. Om man får en kraftig mani kan man bli så uppvarvad att man helt tappar omdömet. Man kan också bli så aggressiv att man blir farlig för sig själv och andra. Vid en svår depression kan det finnas risk för självmord.

Ibland kan det behövas tvångsvård. Det kan hända om man riskerar att skada sig själv eller andra, och inte själv inser att man är sjuk.

Mellan perioderna av sjukdom kan man ofta må bra och leva som vanligt.

Det är vanligt att man blir sjuk för första gången i tonåren. Risken att bli sjuk är större om man har en nära släkting som har sjukdomen.

Bipolär sjukdom typ 2

Många som får återkommande depressioner har också perioder med hypomanier, alltså lindrigare maniska symtom. Symtomen kan då vara att du får ökad energi, större kreativitet, skämtsamhet och ett allmänt glatt humör som kan vara svårt att uppfatta som ett sjukdomstillstånd. Det är ändå viktigt att kartlägga de perioderna, eftersom vanlig depressionsbehandling ofta inte fungerar.

I stället måste man få medicin som stabiliserar stämningsläget. De allra flesta som har bipolär sjukdom typ 2 utvecklar aldrig några riktigt maniska perioder, men ungefär en av tio gör det.

Snabb pendling mellan mani och depression

Sjukdomen kan ibland förändras så att man snabbt pendlar mellan depression och mani. Om man har fyra eller fler episoder av mani eller depression under ett år kallas tillståndet rapid cycling. Det betyder just snabb pendling.

Ibland är svängningarna ännu snabbare, och kallas då ultrarapid cycling. Det kan ibland vara svårt att skilja från andra tillstånd som borderline eller adhd. För att diagnosen och behandlingen ska bli rätt bör tillståndet undersökas noga.

Manisk period och depression samtidigt

Ungefär en tredjedel av alla som har bipolär sjukdom har vid en eller flera perioder blandade tillstånd med både maniska och depressiva symtom samtidigt, så kallade blandepisoder. Man kan till exempel vara manisk och samtidigt ha depressiva symtom som förtvivlan och hopplöshetskänslor. Man kan också vara deprimerad och samtidigt överaktiv som vid mani.

Om du misstänker att du har bipolär sjukdom kan du kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning.

Om du är orolig för att du själv eller någon närstående kan vara farlig för sig själv eller andra ska du ringa en psykiatrisk akutmottagning.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller psykiatrisk mottagning du vill i hela landet.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Sök vård vid självmordstankar

Om du har tankar på att ta ditt liv behöver du hjälp.

Om du mår mycket dåligt och känner att du inte orkar mer ska du söka hjälp direkt på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning, eller ringa 112. 

Du kan också ringa en telefonjour. Här finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd i hur du ska komma vidare och vart du kan vända dig. Hit kan du ringa anonymt.

Om du är närstående till någon som har tankar eller planer på att ta sitt liv ska du hjälpa den personen att söka vård direkt på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning, eller ringa 112.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

När du kommer till läkaren får du berätta om hur du mår. Du får även berätta om de symtom som du har. Om du är akut sjuk vid det första läkarbesöket baseras bedömningen också på hur du beter dig. Det kan till exempel handla om hur fort du talar eller hur du rör dig.

Det finns inga prover eller kroppsliga undersökningar som kan visa om du har bipolär sjukdom, utan bedömningen görs utifrån det som kommer fram i samtalet. Ibland kan du få lämna blodprover, för att till exempel utesluta att det finns kroppsliga orsaker till dina symtom.

Ofta får du också fylla i ett eller flera så kallade skattningsformulär. De innehåller olika frågor och svarsalternativ och handlar om hur svårt man har det när det gäller till exempel nedstämdhet, sömn och koncentration. Det brukar också vara värdefullt om någon av dina närstående kan vara med.

Utifrån den sammanlagda bilden gör läkaren sedan en bedömning och ställer en diagnos.

Stämningsdagbok

Det går även att använda så kallade stämningsdagböcker. Där kan du själv notera ditt stämningsläge, antal sömntimmar och andra symtom, för att du och din behandlare ska få bättre kontroll över sjukdomsförloppet.

Om du är ung när du blir sjuk första gången kan det vara svårt att skilja symtomen från dem vid andra psykiska sjukdomar, som till exempel depression eller schizofreni.

Att få diagnosen bipolär sjukdom kan väcka blandade känslor. Du kanske har besvärats av humörförändringar i flera år, sökt vård och varit med om långa och påfrestande sjukhusvistelser men inte fått rätt diagnos. I en sådan situation är det för det mesta en lättnad att få sjukdomsbeskedet och förebyggande behandling. Det kan också kännas som att du äntligen blir förstådd och situationen blir mer hoppfull.

Men det kan också vara svårt att acceptera att man har fått en livslång sjukdom. Ibland har det varit tungt under många år. När du blir fri från symtomen kan du också drabbas av en livskris och sörja det som kan upplevas som förlorade år. Då är det bra att få samtalsbehandling. Prata med läkaren om du vill ha sådan hjälp. Det finns på alla psykiatriska mottagningar. 

Det är viktigt att du får behandling tidigt eftersom sjukdomen annars kan medföra stora problem. Risken för självmordsförsök och självmord är särskilt stor vid depression. Vid manier kan du genom bristande omdöme och överaktivitet göra sådant som förstör både relationer och ekonomi.

Om du har en depression när du söker hjälp kan du behöva antidepressiv medicin i kombination med läkemedel som stabiliserar humöret. Annars finns det risk att depressionen övergår i en mani. Du kanske också behöver läkemedel mot sömnbesvär eller ångest under en period då depressionen är som svårast.

Samtidigt behöver du kanske samtalsstöd för att stå ut under tiden det tar att få effekt av medicinen. Om depressionen inte är så svår kan samtalsstödet också leda till en snabbare förbättring.

Om du söker hjälp vid mani får du ofta en kombination av rogivande och stämningsstabiliserande läkemedel. Vid många dygns sömnbrist kan det också bli nödvändigt med stora doser av sömngivande läkemedel och vård på sjukhus för att bromsa förloppet.

Om du söker hjälp innan manin hunnit bli svår kan det vara till stor hjälp med en kortare sjukskrivning och att tillsammans med behandlare gå igenom din kalender och skära ner på aktiviteterna.     

Flera sorters behandlingar behövs

Mediciner och psykoterapi kan göra att svängningarna i humöret minskar och att du slipper bli så sjuk igen. Det är också viktigt att du får kunskap om din sjukdom så att du kan känna igen tidiga tecken på att du håller på att bli dålig.

För att få skydd mot återfall i sjukdomen behövs

• förebyggande behandling med läkemedel
• kunskap om tidiga tecken på återfall
• stöd av närstående och andra i omgivningen
• bra förmåga att kommunicera och lösa problem
• god kontakt med din behandlare.

Förebyggande behandling med läkemedel

Den förebyggande behandlingen med läkemedel ska vara anpassad efter just dig och dina behov. Behandlingen går framförallt ut på att minska svängningarna i humöret och att förebygga återfall. Den ska påbörjas så snart som möjligt efter att du har blivit sjuk.

Du får behandlingen på en psykiatrisk klinik eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. På flera ställen finns också specialiserade psykiatriska mottagningar för personer med bipolär sjukdom och svårbehandlade depressioner.

De vanligaste läkemedlen är så kallade stämningsstabiliserande mediciner. Ofta behövs flera olika sorters mediciner. I första hand får man läkemedel som innehåller litium.

Man kan också få läkemedel som används vid epilepsi och innehåller de verksamma ämnena valproat, lamotrigin och karbamazepin.

En annan grupp läkemedel som kan användas för att stabilisera stämningen är antipsykotiska läkemedel. De kallas också neuroleptika.

Behandling med litium

Litium är ett grundämne som finns i naturen i små mängder. Det läkemedel som används i Sverige heter Lithionit, och är det hittills mest beprövade läkemedlet för att minska humörsvängningarna vid bipolär sjukdom.

Dosen ställs in genom att mäta koncentrationen av litium i blodet. Det är viktigt att hitta en nivå där du får bra effekt, samtidigt som biverkningarna är så få som möjligt. Det kan ta tid, från flera månader upp till något år.

Biverkningar av litium

De flesta brukar inte få några större besvär av litium. I början kan man få biverkningar som lös avföring, lätt illamående, darrningar i händerna och att kissa mycket. Biverkningarna beror på koncentrationen av litium i blodet. Det är därför mycket viktigt att regelbundet gå på kontroller och mäta litiumhalten.

Lös avföring och illamående brukar gå över efter en tid. Darrigheten i händerna kan kännas besvärlig, men den brukar minska så småningom.

Att man kissar mer beror på att njurarna inte kan koncentrera urinen lika mycket som före behandlingen med litium. För en del kan det bli ett stort problem. Det kan hjälpa att minska dosen eller få en motmedicin. Allvarliga skador på njurarna är mycket ovanliga.

Litium gör ibland att produktionen av sköldkörtelhormon minskar och ämnesomsättningen blir sämre. Då behöver man ta ett läkemedel med sköldkörtelhormon. Den behandlingen brukar inte ge några biverkningar.

Knappt en av fem personer som behandlas med litium går upp i vikt. Det kan undvikas genom att vara noga med vad man äter och dricker och att motionera.

Provtagning under behandlingen

Du behöver lämna blodprov tre till fyra gånger per år. Det görs för att kontrollera koncentrationen av litium i blodet, samt sköldkörtelns och njurarnas funktion.

Du besöker också en läkare eller sjuksköterska på mottagningen. Hur ofta du gör det bestäms utifrån dina behov.

Du träffar din psykiater minst en gång varje år om sjukdomen är okomplicerad och medicineringen fungerar bra. En psykiater är en läkare som är specialist på psykiska sjukdomar. Ni går igenom provsvar, sjukdomsförlopp, din medicinering och eventuella biverkningar. Annars kan du behöva ha kontakt med din psykiater oftare.

Litiumnivån får inte bli för hög

Litium försvinner ut ur kroppen när du kissar. Om du förlorar mer vätska än vanligt kan du få för hög litiumnivå i kroppen. Det kan till exempel vara om du svettas kraftigt vid värme eller hård träning, har hög feber, diarré eller ändrar dina matvanor. Då behöver du dricka mer vatten för att behålla rätt litiumnivå.

Att få för hög litiumnivå är allvarligt. Symtom på det är att du blir sömnig, slö, får svårt att koncentrera dig, muskelsvaghet, grova skakningar i händerna, sluddrigt tal, illamående, diarré och magsmärtor. Vid sådana symtom ska du omedelbart kontakta läkare.

Litiumbehandling och graviditet

Det finns en liten risk att litiumbehandling kan ge hjärtfel hos fostret, även om det är mycket ovanligt. Din och barnets säkerhet måste vägas mot risken för allvarliga återfall, som ju också är en risk för barnet. Denna riskvärdering ska du göra tillsammans med en psykiater. Om du är gravid och får behandling med litium behöver du gå på täta läkarkontroller.

Efter graviditetens tredje månad minskar risken för att fostret ska påverkas.

Tillägg av andra läkemedel

Om du får manier eller depressioner trots behandling med litium behöver du få tillägg av andra mediciner. Depressioner behandlas med antidepressiva läkemedel. Maniska symtom kan dämpas med antipsykotiska läkemedel.

Om du har bipolär sjukdom och har fått en depression som behandlas med antidepressiv medicin är det viktigt att du samtidigt har en humörstabiliserande behandling med litium eller läkemedel mot epilepsi. Annars finns risk att depressionen övergår i en mani.

Nedstämd trots behandling

Även om den stämningsstabiliserande behandlingen fungerar bra kan en del känna sig nedstämda och uppleva brist på kreativitet. Om du känner så ska du diskutera det med din läkare, så att ni tillsammans kan se vilka vinsterna och förlusterna är med behandlingen. Ibland kan medicindosen behöva minskas eller kombineras med andra läkemedel.

Vård på sjukhus kan behövas

Symtomen vid både mani och depression kan bli så allvarliga att du behöver vård på sjukhus. Vid depression kan det röra sig om svårigheter att klara vanligtvis enkla uppgifter, som att äta och sköta personlig hygien. Har man en svår depression är det stor risk för självmord.

Vid mani kan man bli så uppvarvad och aggressiv att man blir farlig för sig själv eller andra. Då bör vården ske på sjukhus, vanligtvis på en psykiatrisk klinik.

Elbehandling

Om du får en mycket allvarlig eller svårbehandlad depression kan du få elbehandling. Det görs alltid på sjukhus eftersom du blir sövd en kort stund under behandlingen. Ibland är man inlagd på sjukhuset, men man kan också enbart komma dit för behandlingen och gå hem igen några timmar efteråt.

Psykoterapi

För många är psykoterapi en viktig del i behandlingen av bipolär sjukdom. I terapin får du hjälp att bearbeta tidigare upplevelser och personliga svårigheter som kan utlösa sjukdomen eller få den att fortsätta.

I kognitiv beteendeterapi, KBT, arbetar man med både sina tankar och sitt beteende. Man fårhjälp av terapeuten att analysera vad som är problematiska beteenden, vad som utlöser dem och hjälp att lära in ett nytt beteende. En del beteenden kan ibland utlösa bipolära sjukdomsepisoder.

KBT kan också innehålla andra behandlingsmetoder, till exempel mindfulness som kan hjälpa dig att förebygga depression. Ibland kan fokus för terapin vara att reflektera över för och nackdelar med långvarig medicinering. Du kan också få hjälp att öka din förmåga kommunicera och lösa konflikter, vilket kan ha stor betydelse för sjukdomsförloppet.

Du får också lära dig att känna igen och hantera tidiga symtom på återfall i sjukdomen. Även olika metoder för att bättre hantera sjukdomssymtom, stress och problemlösning ingår i terapin.

Ibland sker KBT vid bipolär sjukdom i grupp, eftersom många uppskattar att träffa andra med liknande problem.

Psykopedagogik

Psykopedagogik är en behandling där du lär dig att förstå och förhålla dig till din sjukdom. Psykoedukation är ett annat namn för samma sak. Om du har bipolär sjukdom eller är närstående kan det vara till stor hjälp att träffa andra i en liknande situation. Under dessa gruppträffar får du möjlighet till det.

Målsättningen är att både du som har sjukdomen och dina närstående ska få större kunskap om sjukdomens orsaker, symtom och behandling. Du tränas även här i att känna igen tidiga tecken på återfall och vad du i så fall ska göra. Gruppträffarna brukar vara mycket uppskattade och leder nästan alltid till att stressen i familjen minskar. Metoden används på många psykiatriska kliniker.

Du och dina närstående kan behöva ytterligare stöd. På många orter kan sjukvården erbjuda det. Då får ni tillsammans lära er hur ni kan förbättra er kontakt och kommunikation med varandra.

Det är vanligt med återfall i bipolär sjukdom. Om du har blivit sjuk i en mani och inte fått behandling är risken mycket stor att du blir sjuk igen.

Nästan alla med obehandlad bipolär sjukdom får fler än fyra sjukdomsperioder under sin livstid. I början kan det ta tre till fyra år mellan återfallen.

Det går inte säkert att förutsäga vem som kommer att få återfall, men risken är större om man har någon i släkten med bipolär sjukdom.

Med hjälp av förebyggande medicinering, kunskap om tidiga tecken och god kontakt med behandlare och närstående kan risken för återfall minskas. Det finns bra behandlingsmetoder, och man kan oftast leva ett vanligt liv med arbete och familj. Det händer att man blir sjuk trots att man får behandling, men då blir symtomen oftast inte lika allvarliga och de kommer mer sällan.

Lära sig att känna igen tidiga tecken

Ett återfall börjar oftast med lindriga symtom, så kallade tidiga tecken. Tidiga tecken på depression kan vara sömnstörningar och bristande intresse för saker som man annars är intresserad av.

Oftast börjar en mani gradvis, med hypomana symtom som minskat sömnbehov, större kreativitet, skämtsamhet och pratsamhet. Vid bipolär sjukdom typ 1 är det viktigt att känna igen symtomen, eftersom tillståndet sedan utvecklas till en mani som är svårare att bromsa.

Symtomen varierar också från person till person. Ofta är det du själv eller dina närstående som är bäst på att upptäcka tidiga tecken på återfall. Därför är det viktigt att du tillsammans med din behandlare och dina närstående kartlägger vilka dina egna tidiga tecken på mani och depression är, så att du känner igen dem och dina närstående kan ge dig stöd att söka hjälp på ett tidigt stadium. Då går det ofta att stoppa utvecklingen av sjukdomen innan du blir allvarligt sjuk.

Om du får symtom är det bra att försöka minska på sådant som stressar dig, och kanske medicinera några dagar om du har sömnbesvär. Det är också viktigt att söka psykiatrisk hjälp innan symtomen blir allvarligare. På så sätt kan oftast allvarligare återfall förhindras.

Du själv kan göra mycket

Det finns mycket du kan göra själv för att minska risken för att bli sjuk igen. Det är bra att

• sova tillräckligt mycket
• ha fasta dagliga rutiner
• undvika alkohol
• undvika att göra för mycket på en gång.

 Det här är sådant som du kan påverka själv. Det är bra om du kan få hjälp och stöd av dina närstående.

Stressande livshändelser och konfliktfyllda relationer är andra saker som kan öka risken för att bli sjuk igen. Sådana situationer kan ibland vara svårare att själv göra något åt. Du kan behöva få hjälp att lära dig metoder för att samtala och hantera konflikter. Det ingår i behandlingen vid bipolär sjukdom.

Stöd och hjälp från andra

På många orter i Sverige finns det stöd- och intresseföreningar för personer som har bipolär sjukdom, som till exempel föreningen Balans eller IBIS, intresseföreningen för bipolär sjukdom. Där kan också närstående vara med.

Bland annat har föreningarna olika självhjälpsgrupper där patienter med samma sjukdom kan utbyta erfarenheter, bygga nya nätverk och ge varandra psykologiskt stöd. Du kan läsa om det på föreningarnas hemsidor. Du kan också fråga din psykiatriska mottagning om hur du lättast får kontakt med dem.

Läs mer i reportage och bloggar på 1177.se där personer själva berättar om sina liv med bipolär sjukdom:

Reportage: Arvid lever med bipolär sjukdom

Reportage: Tove har bipolär sjukdom

Blogg: Leva med adhd och bipolär sjukdom

Blogg: Bipopulär

Arv och miljö är båda viktiga orsaker till att man får bipolär sjukdom. Arvet har större betydelse än vid många andra psykiska sjukdomar.

Flera gener tycks vara inblandade när bipolär sjukdom utvecklias. Generna påverkar hjärnans celler. Det skapar en känslighet för påfrestningar i livet, och en ökad risk att bli sjuk.

Stressande livshändelser kan utlösa sjukdomen

Ofta är det någon stressande livshändelse som orsakar en sjukdomsperiod, särskilt i början av sjukdomen. Det gäller oftast depression, men också en mani kan utlösas av yttre påfrestningar. Det kan vara sådant som att någon dör, en separation eller att bli arbetslös. Men det kan också vara förändringar som egentligen är positiva och efterlängtade, som att börja på ett nytt jobb, flytta eller bli förälder.

Med tiden tycks sådan yttre påverkan få allt mindre betydelse och sjukdomsperioderna återkommer oftast utan någon tydlig orsak.

Många andra omständigheter, som personlighet, långvarig stress, kroppsliga sjukdomar och omgivningens sätt att reagera kan påverka sjukdomen på lång sikt.

Att leva nära en person med kraftiga humörsvängningar kan vara påfrestande. Du som är närstående kan ställas inför svåra avväganden och beslut när den som är sjuk är manisk eller djupt deprimerad.

Många närstående beskriver också att det är väldigt jobbigt att inte kunna veta i förväg hur situationen kommer att vara. Det blir svårt att planera gemensamma aktiviteter. Den gemensamma ekonomin kan bli ansträngd av långa sjukskrivningsperioder och perioder då den som är sjuk gör av med mycket pengar.

Ofta blir det mycket lättare om alla i familjen har bra kontakt med läkaren som behandlar den som har bipolär sjukdom. Det kan vara bra att den som är sjuk, tillsammans med närstående och behandlande läkare, under en frisk period kommer överens om hur man ska förhålla sig till varandra och vem som ska kontaktas vid nya sjukdomsperioder. Ett gott råd brukar vara att försöka vara öppen och tydlig mot varandra om när och hur man ska kontakta sjukvården.

Det kan vara bra att söka stöd hos andra som har liknande erfarenheter. Man kan till exempel vända sig till en intresseförening för patienter och närstående som till exempel Föreningen Balans eller IBIS. 

Här kan du läsa mer om att vara närstående till någon med depression.

Reportage: Pebbles och Hanna väljer att prata öppet om psykisk ohälsa i familjen

Att leva med en psykiskt sjuk förälder

Om du är barn eller tonåring, och den vuxne som tar hand om dig är sjuk  kan du påverkas av det på olika sätt.

Du kan till exempel känna dig rädd, orolig eller ledsen. Kanske tänker du mycket på hur det ska gå eller undrar om den som är sjuk någonsin kommer att må bra igen. Hon eller han kanske inte orkar göra saker tillsammans eller bry sig om hur du har det i till exempel skolan.

Du kanske får ta ansvar för saker som vuxna brukar ta hand om hemma. Det kan vara att ta hand om småsyskon eller se till att det finns kläder och mat. Så stort ansvar ska du inte behöva ta som barn.

Du är inte ensam

Det kan vara bra att veta om att du inte är ensam. Det finns många andra som också har en förälder eller annan närstående som mår dåligt. Ibland kan det hjälpa att prata med andra som har det på samma sätt som man själv.

Krönikor av Hanna E Karlsson: Att ha en förälder som inte mår bra.

För barn upp till 12 år: Våga berätta

Läs mer på umo.se: Att ha en förälder eller närstående som har en psykisk sjukdom

Andra sidor på nätet som är bra att besöka om du är barn eller ung

Här kan du träffa andra som har en närstående som har psykisk ohälsa och till exempel ställa frågor, chatta, läsa andras upplevelser eller skicka in din egen berättelse.

Andra sidor där du kan hitta stöd