Anknytning hos barn

Skriv ut (ca 12 sidor)
Foto som visar ett spädbarn i famnen på sin förälder.

För att ett barn ska må bra och kunna utvecklas som person behöver hen någon att knyta an till. Den personen lever nära barnet och behöver förstå barnets behov, och ge trygghet och tröst. Om anknytningen inte fungerar finns det hjälp att få.

Skriv ut

I den här texten får du en grundläggande förklaring till vad anknytning är och varför den är så viktig.

Du får också veta hur du kan göra för att din och barnets relation ska vara så bra som möjligt, med en del praktiska råd. Du får även information om hur du gör om du känner oro över kontakten med ditt barn.

Ett kapitel handlar om anknytning hos barn som har adopterats.

Vad är en bra anknytning och varför är den viktig?

Vad är en bra anknytning och varför är den viktig?

En bra anknytning är ett slags känsla som barnet får när hen känner sig trygg och skyddad av en eller några vuxna som barnet har en nära relation med.

Anknytningen skapas när du om och om igen tröstar, lugnar, bekräftar och skyddar barnet när hen är rädd, orolig eller ledsen. Då känner sig barnet trygg igen.

Barnet lär sig att hens trygghet, behov och känslor är viktiga, och att barnet kan lita på människor i hens omvärld.

Anknytning har ibland i vissa sammanhang en bredare innebörd och handlar då om all slags kontakt med barnet och alla känslor barnet har, även det som inte är tröst eller trygghet.

Vem knyter barnet an till?

Ett litet barn blir tröstat av en vuxen. Foto. Barn knyter an till dem som de lever med eller som de träffar ofta. Det brukar vara två till tre personer. Barnet behöver dessa personer när hen är ledsen och rädd. För ett litet barn är det väldigt ofta.

Från det att barnet är cirka sex månader är det tydligare vilka dessa personer är. Det är den eller de personer som barnet bland annat sträcker sig efter och kryper efter. Detta brukar vara väldigt tydligt när barnet är mellan ett och två år.

Barnet utvecklas genom att utforska sin omvärld

Anknytning handlar också om att barnet vågar upptäcka och utforska sin omgivning.
Utforskande är en del i utvecklingen, och startar när barnet är liten. Om barnet är trygg och litar på att du finns där vågar hen upptäcka. Barnet kan då komma tillbaka till dig för att få trygghet.

När barnet upptäcker lär hen sig om sig själv och andra.

Anknytningen påverkar hela livet

Hur anknytningen blir är en viktig del i hur barnet mår hela livet, både som barn och som vuxen.

Den påverkar hur man har nära relationer i livet. En bra anknytning gör att man lättare vågar lita på andra och känna att man får hjälp när man behöver det, samtidigt som man är självständig och klarar sig själv.

Du lär barnet om livet

Människor formas och utvecklas tillsammans med andra. Hur du gör och är mot barnet är viktigt för hur hen tror att andra kommer att göra och vara. En bra anknytning gör det lättare för barnet att kunna lita på och känna sig trygg med andra människor.

Viktigt att barnet vet att känslorna är okej

Från början förstår inte barnet vad hen känner. Du hjälper barnet med detta, genom att visa eller på annat sätt berätta hur det kan kännas.

Låt barnet få känna det hen känner. Visa att alla slags känslor är okej, även när hen är arg och ledsen. Värdera inte, utan berätta vad barnet upplever, tänker och uttrycker. Att visa barnet att känslorna är okej kallas också för att bekräfta.

Är barnet till exempel glad kan du visa det genom att själv se glad ut och säga "tycker du det var roligt?" och låta glad på rösten. Är barnet ledsen kan du visa det med en lite ledsen min, och med en medkännande röst säga "är du lite ledsen?" för att sedan ta upp barnet och trösta. Säg inte "sluta gnälla nu, det är inte farligt!".

Barn lär sig då att någon bryr sig om dem och förstår deras känslor och hur olika känslor känns. Barnet blir trygg och vågar visa sin egen vilja att utforska vidare.

Bra anknytning kallas för trygg anknytning

En bra anknytning kallas för trygg anknytning. Då har barnet lärt sig hur du brukar vara och att du finns där när hen behöver närhet och ser när hen behöver utforska i fred.

Även när anknytningen inte blir är det ett slags anknytning. När anknytningen inte fungerar kan det till exempel handla om att barnet inte får den trygghet som hen behöver, eller att barnet får trygghet ibland och ibland inte.

Fäll ihop

Så kan du göra för att skapa en trygg relation

Så kan du göra för att skapa en trygg relation

Små barn är helt beroende av andra. Bebisar kan inte prata utan försöker få fram sina behov genom att till exempel skrika och visa med kroppen. Det kan bland annat betyda att barnet behöver äta, sova, få en ren blöja, få trygghet eller närhet, eller få utforska.

Barn klarar inte att vara rädda eller ledsna länge. De behöver bli hållna och få hjälp att lugna sig. De första månaderna kan barnet inte lugna sig själv alls, men efter cirka ett halvår kan de lugna sig själva lite genom att till exempel suga på sina fingrar.

Att lära känna ett barn

Att bli förälder är en stor omställning och det är vanligt att tycka att det är svårt och jobbigt. Den allra första tiden är det ofta svårt att förstå barnet. Med tiden lär du dig och känner dig säkrare på vad hen behöver. Alla föräldrar gör fel ibland. Barnet klarar det.

Du lär känna ditt barn genom att vara tillsammans med, ta hand om, mata, skydda, leka med och trösta barnet. Då förstår du vad hen är rädd för, tycker om, blir glad och ledsen för och hur hen reagerar.

Ställ inte för höga krav på dig själv. Ditt barns anknytning till dig formas när ni är tillsammans. Det räcker att finnas där för barnet. För barnet är det viktigare att till exempel få vara med dig, leka, få närhet och känna gemenskap, än att ni går på aktiviteter.

Barn är olika, de har olika personligheter och temperament. En del barn kommer lättare till ro och blir lugna. Det är också olika lätt att trösta och lugna olika barn. För att förstå ditt barn kan det vara bra att läsa om hur barnet utvecklas i olika åldrar.

Ge trygghet och var nyfiken

Fundera vad barnet tänker och vill. Var nyfiken.

Alla barn är olika och har olika behov, men den allra första tiden är behoven väldigt lika.

För att barnet ska känna sig trygg är detta viktigt:

  • Trösta och lugna.
  • Var fysiskt nära.
  • Bekräfta det barnet känner och upplever med miner, ansiktsuttryck och kroppsspråk. De första månaderna är detta extra viktigt eftersom barnet inte ser så långt. När ett barn gråter kan du till exempel visa ledsenhet med ditt eget ansiktsuttryck.
  • Prata med barnet, även om hen inte förstår orden än. Småprata om sådant du gör, ser eller tänker.
  • Lek med barnet.
  • Uppmuntra ditt barnet att utforska omgivningen och vad som finns runt hen medan du vakar över situationen.
  • Ha ögonkontakt ofta. Barnet behöver ögonkontakt för att stämma av och tolka saker, och för att känna sig trygg. Det är därför viktigt att inte använda mobilen eller se på teve för mycket när du är med ditt barn, till exempel vid matning. Ögonkontakt är särskilt viktig i främmande miljöer. Ha därför barnet vänt mot dig, till exempel när hen åker barnvagn. Det minskar också risken för att barnet blir överstimulerat av alla sinnesintryck utifrån.

När ni är tillsammans mycket utvecklas ett sätt att vara med varandra. Det kallas ibland för samspel.

Här kan du läsa mer om hur barn leker, hur de kommunicerar och utvecklas.

Förbered barnet på vad som ska hända

För både barn och vuxna känns det bra att vara förberedd på vad som ska hända. Ett exempel är om du vill ta upp barnet. Då kan du säga "nu ska jag ta upp dig" och samtidigt sträcka ut armarna. Barnet kopplar ihop ord, kroppsspråk och ansiktsuttryck och kommer snart att förstå vad som ska hända.

Visa när du går och när du kommer tillbaka

Att ni är ifrån varandra en stund kan först vara jobbigt för barnet, men hen lär sig att lita på att du kommer tillbaka. Att barnet blir ledsen är som det ska vara, det betyder att barnet har knutit an på ett tryggt sätt. När barnet blir äldre klarar barnets hjärna av att förstå att du försvinner men ändå finns kvar.

Det är viktigt att alltid vara tydlig när du går och när du kommer tillbaka. När någon passar barnet behöver det vara en person som barnet är trygg med, och att den som passar barnet berättar när du ska komma.

Här är ett exempel på när anknytningen fungerar bra

Ett barn leker eller utforskar omgivningen. Hen känner sig lugn och litar på att du finns i närheten, att du har koll på vad hen gör och att det inte är farligt. Något händer som oroar barnet och hen börjar att gråta. Då tar du dig till barnet, tar upp hen i famnen. Du ser efter om det var något farligt, sedan visar och säger du till exempel "blev du rädd? jag är här, det är ingen fara". Efter en stund lugnar sig barnet och kan fortsätta leka.

Fäll ihop

När barnet blir äldre

När barnet blir äldre

Även äldre barn och tonåringar behöver veta att det finns vuxna som vill veta hur de mår och som de kan kontakta om de behöver. Barn i alla åldrar behöver en vuxen som kan ge trygghet och känslomässig närhet.

Ju äldre barnet blir desto mindre är behovet av närhet och fysisk kontakt. Barnet vet inom sig att du finns där när det behövs. Det blir då viktigt att finnas där på andra sätt. Det kan till exempel vara att prata, ha ögonkontakt, att lyssna och vara intresserad.

Barnet blir allt mer självständigt och vill klara sig mer själv. Hen får relationer med kompisar som blir viktiga. Här kan du läsa mer om barnets utveckling.

Fäll ihop

När barnet börjar förskola eller annan barnomsorg

När barnet börjar förskola eller annan barnomsorg

Det är olika hur barn vänjer sig och trivs i förskola eller annan barnomsorg. För en del barn tar det längre tid att bli trygg med miljön, de andra barnen och nya vuxna. Det är viktigt att de vuxna på förskolan lär sig hur just ditt barn fungerar och vad hen behöver.

När barnet ska skolas in spelar det roll hur barnet förstår att du kommer tillbaka. Både hur länge du är borta och att du lämnar och hämtar på liknande tider spelar in.

En del barn kan bli avvaktande, arga eller inte vilja se den som hämtar. Barnet kan på det sättet skydda sig mot att bli mer besviken.

Det är vanligt att barn är trötta, gnälliga och sover dåligt i samband med inskolningen. Ge då barnet mycket tid tillsammans med dig.

Tips för att göra det lättare för barnet i barnomsorgen:

  • Gör på ungefär samma sätt när du till exempel lämnar och hämtar barnet. Det ger trygghet och kan dämpa barnets oro när ni ska skiljas åt.
  • Visa och berätta för barnet att det är trevligt på förskolan och att du kommer tillbaka varje eftermiddag. Var tydlig när du säger hej då och visa att nu är det personalen som tar hand om barnet och att du litar på personalen. Detta är viktigt även om barnet inte visar oro eller är ledsen när du ska gå.
  • Visa att du är lugn och glad över att se barnet när du hämtar, även om barnet drar sig undan eller är arg.
  • Det kan vara bra att inte göra för mycket efter. Var i stället tillsammans så att barnet får trygghet och närhet från dig.
  • Ta med något hemifrån, till exempel en filt eller ett kramdjur. Det gör det tryggare för barnet.
  • Lek lämning och hämtning. Visa och lek, till exempel med dockor eller kramdjur.
  • Prata om förskolan hemma, till exempel vad de har gjort under dagen.
Fäll ihop

När anknytningen inte fungerar eller när det är svårt

När anknytningen inte fungerar eller när det är svårt

Ibland kan det bli problem i kontakten med barnet. Det kan bland annat bero på problem som gör att du inte finns där på det sätt som barnet behöver. Det kan till exempel vara en kris av något slag, såsom en skilsmässa eller att en närstående blir allvarligt sjuk. Det kan också vara att må psykiskt dåligt eller att ha ett missbruk.

Det kan också bero på att du har egna svåra erfarenheter som gör att du inte förstår eller kan ge barnet det hen behöver. Du kanske till exempel blir arg eller rädd när barnet skriker. En annan orsak kan vara att du aldrig har fått lära dig hur man gör, eller själv fått en trygg anknytning.

Kontakten med barnet kan också bli sämre om barnet har förseningar i sin utveckling som påverkar vad hen förstår.

Det går att få en trygg anknytning senare i livet

Det går att skapa en trygg anknytning även när barnet är äldre. Det går att göra i alla åldrar men är lättast om barnet är under tre-fyra år. För att göra detta behövs ofta stöd.

Fäll ihop

När och var ska jag söka stöd och hjälp?

När och var ska jag söka stöd och hjälp?

Sök stöd om du inte själv kan finnas där på det sätt som barnet behöver. Be om hjälp från ditt eget nätverk, såsom vänner och släktingar. Ibland behöver du söka hjälp av vården.

Sök stöd och hjälp om en eller flera av dessa saker stämmer:

  • Du är orolig för din kontakt med barnet.
  • Du är orolig för att barnet inte känner sig trygg och mår bra.
  • Du har svårt för att förstå barnet.
  • Du har svårt att ta hand om ditt barns behov.
  • Du har svårt att få kontroll över dig själv när du blir arg eller ledsen.
  • Du har ett missbruk.

Här kan du få hjälp

Kontakta barnavårdcentralen, bvc, eller en vårdcentral. Där kan du få kontakt med bland annat en kurator eller psykolog. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

På en del orter finns familjecentraler där ni kan få stöd.

Många kommuner har stöd för föräldrar. Kontakta kommunens socialtjänst för att få veta vad som gäller där du bor. Kontaktuppgifter finns på din kommuns webbplats.

Du kan också kontakta en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning, bup.

Sök hjälp om du redan under graviditeten känner oro för hur du ska få kontakt med barnet eller hur du ska känna för ditt barn. Du kan kontakta en barnmorskemottagning.

Ibland kan det vara någon inom vården eller socialtjänsten som råder dig att söka hjälp.

Har du redan en kontakt i vården kan du prata med den personen.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Sök stöd direkt om du är på väg att skada ditt barn

Sök hjälp på bvc, bup eller kommunens socialtjänst om du känner att du är på väg att skada ditt barn. Är det akut ska du kontakta den sociala jouren i din kommun.

Fäll ihop

Vilken hjälp kan vi få?

Vilken hjälp kan vi få?

De flesta föräldrar går på besök på bvc. Då brukar ni prata om hur det går i vardagen med alla rutiner, och om hur du och barnet mår. Du får också svara på frågor i ett formulär. Det görs för att fånga upp hur ni mår och om det finns risk för att anknytningen påverkas.

Om det behövs extra stöd kan du eller personal du träffar kontakta till exempel bvc, kommunens socialtjänst eller bup. Stödet brukar vara i form av samtal, oftast tillsammans med en sjuksköterska, barnmorska eller psykolog. Ni pratar om hur det är och hur du och barnet mår, om hur barn utvecklas och vilka behov de har. Den du träffar behöver också träffa ditt barn.

Ibland kan stödet vara så kallad samspelsbehandling. Då träffar du och barnet tillsammans en person som vet mycket om hur du och barnet får det bättre tillsammans.

På en del orter i landet finns personal inom bup som är särskilt inriktade på att ge behandling till de yngsta barnen och deras föräldrar.

Fäll ihop

Anknytning vid adoption

Anknytning vid adoption

Adopterade barn har oftast erfarenheter av en otrygg anknytning. Här får du exempel på hur barnets tidigare erfarenheter och de förändringar som adoptionen innebär kan påverka och märkas.

Läs också de övriga kapitlen som handlar om anknytning för alla barn.

Barnet kan ha svårt att knyta an

Barn som är adopterade har varit med om minst två, och ofta flera, separationer. Den anknytning som barnet påbörjat med någon i sin närhet har avbrutits och hen har gång på gång behövt börja nya relationer. Det kan därför vara mycket svårt för barnet att våga knyta an på nytt.

Det är vanligt att barnet har bott sin första tid på ett eller flera barnhem eller i fosterfamilj. De mest grundläggande behoven såsom närhet, mat och skötsel har barnet fått från många olika personer.

Olika sätt att klara sig utan någon viktig vuxen

När det inte finns någon som kan trösta och lugna utvecklar barnet beteenden och strategier för att klara sig. Det kan till exempel vara att lugna och trösta sig själv, eller att hen slutar skrika eller på annat sätt visa att hen behöver något.

Barn som har fått knyta an till någon eller några kan lättare knyta an igen. Hur barnet har haft det innan adoptionen är mer avgörande än hur gammal barnet är vid adoptionen.

Ge stöd och förstå vad barnet går igenom

Med hjälp av dig får barnet möjligheter att knyta an och känna sig trygg.

För barnet innebär adoptionen att allt förändras. Det som tidigare har varit känt försvinner, såsom ljud, ljus, dofter, smaker, klimat, språk, andra barn och vuxna. Barnet kan ha svårt att ta emot den omsorg och närhet du vill ge. Du behöver acceptera, förstå och ge stöd i den stora omställningen. Det påverkar hur anknytningen blir.

Barn kan reagera olika på det nya

Här ges några exempel på hur barnet kan reagera:

Är otrygg och rädd

Barnet kanske undviker ögonkontakt, eller vill inte bli tröstad, sitta i knät eller bli kramad. Det kan bero på att barnet tror att hen bara ska vara tillfälligt i familjen eller att hen inte är van vid kroppskontakt och en känslomässig närhet. En del barn litar inte på vuxna och vill klara av och bestämma allt själva.

Går tillbaka i utvecklingen

Barnet kan tillfälligt gå tillbaka i sin utveckling och visa beteenden som är vanliga hos yngre barn. Det kan till exempel vara att kissa på sig fast hen har slutat med blöja, vilja bli buren, sitta i vagn eller vilja matas med sked eller nappflaska.

Se det som barnets sätt att våga vara beroende av dig och ta igen den omsorg som hen inte har fått. Oroa dig inte för tillfälliga tillbakagångar, utan se det som en möjlighet att ge omsorg och göra anknytningen starkare.

Har svårt att somna och svårt att sova

Barnet kanske kämpar emot att somna då hen kan vara orolig för att du ska försvinna under sömnen. I drömmen kan barnet bearbeta sådant som hen har varit med om tidigare. Hen kanske vaknar många gånger för att få trygghet.

Vill först vara till lags

Barnet kan ha lärt sig att enda sättet att få uppmärksamhet är att anpassa sig. Hen kan tro att det gäller att vara snäll för att inte bli ivägskickad. Det är inte ovanligt att barnet till en början upplevs som lätt att ha att göra med. När hen börjar reagera på alla förändringar genom att exempelvis vara orolig eller ledsen är det ett tecken på att barnet kan ta till sig tröst och trygghet från dig som förälder.

Har svårt att hantera mat och matstunder

Om barnet till exempel har fått för lite mat eller enbart har fått flytande föda, kan det göra att hen blir orolig för om det kommer finnas mat även i morgon. Det kan göra att barnet äter mycket, det kan verka som att hen äter utan att kunna sluta. Att äta mycket kan också vara ett sätt att lugna ner oro och ledsamhet. Barnet kan också ha svårt för att känna både sig mätt och hungrig.

Har svårt att veta vem som är viktig

För en del barn kan det ta tid att förstå att relationen till dig som förälder är en särskild relation. Det kan därför till en början vara svårt för barnet att skilja på kända och okända personer. Det kan verka som om hen är social och öppen men det är ofta en strategi som hen har behövt för att få uppmärksamhet och omsorg från alla. När barnet känner sig trygg i sin nya familj behövs inte strategin längre.

Så hjälper du ditt barn med anknytningen

Den första tiden i sin nya familj kan barnet först behöva få sörja det hen har förlorat. Sedan kan barnet lära känna sitt nya liv. Det blir tryggare för barnet om hen vet vad som ska hända i vardagslivet, om miljön och rutinerna är lika från dag till dag.

Ta dig tid att lära känna barnet, var nyfiken och tillgänglig. Hen behöver ta det lugnt och förstå det nya. Bekräfta och lär barnet vad hen känner. Du kan berätta, visa med ansiktsuttryck och kroppsspråk.

Barnet känner sig trygg när hen blir omhändertagen kroppsligt och känslomässigt. Det kan till exempel vara att få ny blöja, bli matad, få hjälp att somna eller bli tröstad. Barnet vågar knyta an när hen förstår att det går att få tröst och omsorg.

Ha tid och tålamod

Tänk att det tar olika lång tid för barn och föräldrar att lära känna varandra. Ha tid och tålamod. Finns där för barnet och var tillsammans.

Barn som har adopterats behöver ofta en längre tid hemma för att i lugn och ro få knyta an. Det är bra att vara hemma, och att inte ha för mycket aktiviteter utanför hemmet eller träffa många människor som barnet inte känner.

Det är du som förälder som behöver vara den som ger all omsorg som har med mat och skötsel, och att det är du som får barnet att sova, tröstar och lugnar. Barnet behöver lära sig att det är du som finns där för hen. Anknytningen till dig som förälder är alltid den viktigaste.

Skapa kontakt med barnet

Här är några råd för att skapa kontakt:

  • Var fysiskt nära om barnet tillåter det. Om barnet inte vill kramas eller sitta i knät får du hitta på knep för att vara nära, till exempel leka något som ger närhet. Sitt bredvid och prata lugnande om barnet inte vill ha kroppslig kontakt för att bli tröstad.
  • Försök ha ögonkontakt, men respektera också att många barn inte vill ha det innan de känner sig trygga
  • Lek med barnet, gärna lekar med "turtagning" såsom rulla boll och leka titt-ut.
  • Prata och berätta. Sätt ord på, benämn och bekräfta det barnet gör.

När barn som är adopterade börjar i förskolan eller skolan

Det är bra för anknytningen att vara föräldraledig under minst ett år med ett barn som inte har börjat skolan. Ha inte för bråttom med att börja förskolan eller annan barnomsorg.

Ett barn som är äldre än sex år när hen kommer kan behöva ha en förälder med i skolan under en tid. Ibland kan det vara bra att skjuta upp skolstarten.

Eftersom barn som är adopterade kan ha extra svårt vid separationer är det bra att vara förberedd vid förändringar, till exempel när barnet ska börja förskolan eller skolan.

Prata med personalen innan barnet böjar så ni är överens om vad som blir bra för barnet. Förbered barnet så gott det går.

Några tips:

  • Hälsa på inför starten och träffa personalen.
  • Ta kort på byggnaden, på personalen och hur det ser ut inomhus.
  • Lek hemma att ni lämnar och hämtar.
  • Läs böcker om att börja förskolan eller skolan.

Anpassa till just ditt barn

Anpassa så att det blir så bra som möjligt för barnet. Det är bra om det går att vara flexibel när det gäller hur lång inskolning barnet behöver i förskolan. Det är också viktigt att barnet får en kontaktperson som barnet kan känna sig trygg med.

Läs mer om att börja förskolan genom att ladda ner eller beställa broschyren "Ska jag vara här?". Den finns på myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds webbplats.

Läs mer om när barn ska börja skola på webbplatsen elevhalsan.se.

Kontakta barnavårdscentralen, bvc, eller kommunens familjerätt om ni till exempel behöver hjälp att prata med förskolan om vad som är bäst för barnet.

Hjälp och stöd för barn och vuxna som har blivit en familj genom adoption

Kontakta bvc om du känner oro för din kontakt med barnet eller för att hen inte är trygg och mår bra.

För barn i skolan kan du kontakta elevhälsan.

Om barnet har svårare traumatiska erfarenheter med sig kan du behöva kontakta bup.

Du kan också kontakta familjerätten i kommunen eller kommunens föräldrastöd för att få information om vilket stöd som finns att få i just din kommun. Kontaktuppgifter finns på din kommuns webbplats.

Adopterade barn har rätt till lika många besök på bvc som barn som är nyfödda. I en del kommuner finns extra stöd för adoptivfamiljer.

Adoptionsorganisationerna har mer information om att adoptera. De erbjuder också kurser och träffar med andra familjer. På sociala medier kan ni få stöd, till exempel i Facebook-grupper.

Läs mer om hur ni kan göra i kapitlet När och var ska jag söka hjälp och stöd.

Mer information om adoption

Här kan du läsa mer om att adoptera, och att bli och vara en familj genom adoption.

Här kan du läsa mer på myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Det finns flera skrifter och broschyrer att ladda ner eller beställa.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 12 sidor)
Senast uppdaterad:
2018-09-11
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Katrin Bernstad, psykolog, specialist i psykologisk behandling och psykoterapi, psykoterapeut, Viktoriagården, barn- och ungdomspsykiatrin Malmö

Granskare kapitlet om Adoption: Anita Fryklund, socionom och adoptivrådgivare, Duvnäs föräldrastöd, Stockholms stad

Fotograf:

Juliana Wiklund