Senast reviderad 2013-12-18

Vad är hydrocefalus och hur behandlas det? 

Fråga

Jag har fått diagnosen benign (godartad) intrakraniell tryckstegring. Man kanske ska operera in en shunt för att leda bort likvorvätskan. Hoppas ni kan ge mig lite god information kring shunt-ingrepp samt hur det är att leva med shunt.

Svar

Benign intrakraniell tryckstegring, hör till en grupp av olika åkommor som gäller spinalvätskan. Denna vätska omger hjärnan och transporteras därifrån via en förbindelse ner i ryggmärgskanalen för att slutligen sugas upp i blodet.

Den mesta vätskan finns i speciella hålrum i hjärnan, de så kallade ventriklarna. Sjukdomar som orsakas av störningar i produktionen eller av transporten av spinalvätskan kallas hydrocefalus (hydro= vatten, cefalus= skalle), vattenskalle.

Hos barn kan man ibland se medfödda förhöjda tryck i hjärnans hålrum. I de vätskefyllda rummen är det normalt en ständig balans mellan tillskott, produktion och avflöde. Av någon anledning händer det ibland att för mycket vätska produceras eller att transporten till ryggmärgskanalen försämras eller till och med stoppas upp vilket leder till ett förhöjt tryck. Hos barn förstoras skallen om man inte inleder behandling.

Vuxna och äldre kan få en hydrocefalus som beror på skador i systemet. Dessa skador orsakas oftast av proppar, olika slags hjärnblödningar (ibland av skallskada) eller infektioner (hjärnhinneinflammation). I mer än hälften av fallen kan den bakomliggande orsaken aldrig fastställas.

Hos dig har vätskan svårt att passera ut från ventriklarna ner i ryggmärgskanalen vilket den alltså normalt gör. Vid låg- eller normaltryckshydrocefalus är flödet sämre men det har (ännu) inte påverkat trycket. Trots det finns det risk att det försämrade flödet kan leda till skada på hjärnan på grund av att hålrummen, ventriklarna, långsamt förstoras.

Om man får symtom vid låg- eller normaltryckshydrocefalus är det främst tre slags symtom: det kan vara svårt att gå, man kan få svårigheter att hålla tätt med urinen och sedan kan man få störningar i den intellektuella förmågan, till exempel minnesstörning.

Med hjälp av datortomografi eller magnetkameraundersökning går det att se de vanligtvis förstorade hålrummen bra och därigenom fastställa felet.

Behandlingen är alltså att vid lämplig tidpunkt operera in en tunn slang som placeras i en av ventriklarna. Sedan leds slangen i huden antingen direkt in i ett större blodkärl eller vanligare ända ner till bukhålan. När spinalvätskan kommit till bukhålan genom den tunna slangen sugs den upp via kärlväggen i de många blodkärl som finns i buken.

På slangen finns en eller ibland flera ventiler, med vilka det går att reglera flödet av spinalvätska så att det inte blir för stort och inte för litet.

Naturligtvis är det viktigt att behandla med shunt bara när det verkligen är viktigt och nödvändigt. Själva operationen anses vara ett litet ingrepp och riskerna små. Sällsynta biverkningar är att ingreppet åstadkommer en blödning eller en infektion. I efterförloppet kan det ibland uppstå sämre flöde i själva plastslangen - shunten. Detta kräver då särskild behandling.

Diagnostik och operation av denna sjukdom sköts i vårt land av några få specialister som därigenom har stor vana vid dessa ingrepp. De väger mycket noga fördelar mot nackdelar av ingreppet och är skickliga på att avgöra när ingrepp ska respektive inte ska utföras.

Behandlingen fungerar oftast utan komplikationer. Livsföringen påverkas knappast alls av denna shunt och resultaten av sådan behandling är goda. De förebygger skador av hjärnan, som det annars på lång sikt finns risk för vid hydrocefalus.

Lars-Olof Hensjö, Läkare, specialist i allmänmedicin