Diabetes är en kronisk sjukdom, det vill säga en sjukdom du har hela livet, men det finns bra behandling som kan anpassas efter dina vanor och rutiner. Behandlingen består av att du får ta insulin. På så sätt kan cellerna ta upp sockret som finns i blodet och blodsockervärdet hålls på en bra nivå.
Du behöver ta insulin resten av livet. Det är viktigt att komma igång med behandlingen så snart som möjligt och att försöka hålla ett blodsockervärde i närheten av det som personer utan diabetes har.
Kortsiktigt är målet med behandlingen att undvika akuta symtom som uppstår vid för höga eller för låga blodsockervärden. Det långsiktiga målet är att förebygga komplikationer, till exempel skador i små och stora blodkärl.
Insulinpennor eller insulinpump
Insulin finns inte som tabletter utan måste sprutas in i underhuden, oftast på magen eller i låret, med sprutor eller med hjälp av en insulinpump. Sprutorna ser oftast ut som pennor och kallas därför för insulinpennor:
- Engångspennor som är fyllda med en viss mängd insulin och kastas när de är slut.
- Insulinpennor som du laddar med ampuller som innehåller insulin. Ampullerna byts ut när de är tomma.
Insulinpumpar är små insulinbehållare som doserar insulin till kroppen i små doser, dygnet runt. Med en insulinpump behöver du inte sticka dig varje gång du behöver insulin.
Insulinpumpens dosering styrs av ett schema som du kan programmera in i pumpen. Behöver du mer eller mindre insulin går det att öka eller minska dosen.
Det finns två varianter av insulinpumpar:
- En som du kan bära i ett bälte utan att det syns utanpå kläderna. Pumpen är kopplad via en tunn plastslang, en så kallad kateter, till en nål som du har under huden på magen.
- En i form av en liten kapsel som trycks fast i underhudsfettet med en tunn nål. Den placeras oftast på överarmens utsida. Pumpen styrs trådlöst genom en fjärrkontroll.
Dosering och val av insulin
Det finns många olika typer av insulin. De skiljer sig åt när det gäller hur snabbt effekten kommer efter en injektion och hur länge effekten sitter i. De olika typerna av insulin gör att du kan få en behandling som är helt anpassad efter dina behov och vanor.
Vilka insulindoser som behövs varierar från person till person. Insulinbehovet beror på blodsockervärdet, som i sin tur beror på hur mycket du motionerar, vad du äter samt hur mycket du äter. Så småningom kommer du att lära dig hur blodsockervärdet reagerar på olika former av aktiviteter och på olika typer av mat, och kunna anpassa insulindosen därefter.
I början av behandlingen behöver du gå igenom de olika insulinsorterna och doserna med din läkare och diabetessköterska. Det är viktigt att du kommer fram till vilka insulindoser och hur många injektioner per dag som du behöver och som passar dina dagliga rutiner. Att behandlingen fungerar väl är en förutsättning för att du ska kunna hålla ditt blodsockervärde så bra som möjligt.
När ni diskuterar behandlingen är det bra att försöka få svar på följande frågor:
- Vilken roll vill du själv ha i behandlingen?
- Vilket stöd behöver du från diabetesteamet?
- Hur ser dina dagar ut och hur vill du leva ditt dagliga liv?
Kontrollera blodsockervärdet
En viktig del i behandlingen är att ha kontroll över blodsockervärdet. Blodsockervärdet är det mått som anger hur mycket socker du har i blodet. Det anges med mmol/l, en förkortning för millimol per liter. En person som inte har diabetes har ett blodsockervärde på 4–5 mmol/l på morgonen före frukost, och ett värde på 5–7 mmol/l en till två timmar efter en måltid.
Blodsockervärdet påverkas av mat och fysisk aktivitet
Blodsockervärdet ökar när du äter och sjunker i samband med fysisk aktivitet. Värdet beror också på vad och hur mycket du har ätit, och hur intensivt du har tränat. Helst bör blodsockervärdet inte stiga över 9 mmol/l efter en måltid, men det är viktigare att se hur det genomsnittliga blodsockervärdet har legat under en längre tid på veckor och månader. Detta görs med ett blodprov som heter HbA1c, ibland även kallat för långtidssockret eller långtidssockerprov.
Så här mäter du med en mätsticka och blodsockermätare
Du mäter ditt blodsockervärde själv:
- Börja med att tvätta händerna med tvål och vatten.
- Stoppa in en mätsticka i en blodsockermätare.
- Gör ett litet stick på fingertoppen så att det bildas en bloddroppe.
- Håll mätstickan mot droppen så att blodet sugs in i stickan.
- Efter en kort stund kan du läsa av blodsockervärdet.
Det finns flera olika blodsockermätare och mätstickor som du kan använda. Blodsockermätarna kan köpas på apotek eller hos en diabetessjuksköterska. Mätstickorna är kostnadsfria. De skrivs ut på så kallade hjälpmedelskort av en läkare eller diabetessjuksköterska och hämtas ut på apotek. Inom vissa landsting får du hämta mätarna och stickorna på din vårdcentral. För synskadade finns talande blodsockermätare.
Sensorer mäter hela tiden
Det är allt vanligare att ha en liten sensor som mäter blodsockervärdet i underhudsfettet kontinuerligt. Du sätter själv fast sensorn i underhudsfettet. Blodsockervärdet läser du av på en liten monitor, i en mobiltelefon eller i en insulinpump som är kopplad till sensorn.
Det finns sensorer som kan larma om blodsockervärdet blir lågt.
Det finns också sensorer som är ihopkopplade med en insulinpump. Den typen av sensorer kan aktivera insulinpumpen. Då kan pumpen tillför mer eller mindre insulin, beroende på blodsockernivån.
Diabetesdagbok
Det tar en tid innan du lär dig hur du ska dosera ditt insulin för att hålla blodsockret på en bra nivå. I början får du prova dig fram genom att ofta mäta ditt blodsockervärde. Skriv gärna dina värden i en diabetesdagbok eller ladda ner värdena från din mätare till speciella program på datorn. På så sätt kan du se hur blodsockervärdet varierar i olika situationer och över dygnet, och det kan det bli lättare att förstå hur de påverkas av insulindoser, mat, dryck och fysisk aktivitet. Det här är exempel på vad du kan anteckna:
- Din blodsockernivå före en måltid och en och en halv timme efteråt, för att se hur olika sorters mat påverkar blodsockret.
- Vad och hur mycket du har ätit.
- Hur mycket insulin du har tagit.
- Din blodsockernivå före och efter motion, för att se hur motion sänker värdet.
- Vad för typ av motion du gjort.
- Vilket blodsockervärde du har innan du lägger dig för natten.
Regelbunden kontakt med diabetesteam
Om du har typ 1-diabetes kommer du att följas upp och kontrolleras vid en diabetesmottagning på sjukhuset. Där finns så kallade diabetesteam med sjukvårdspersonal som har specialkunskaper om sjukdomen. I ett team ingår alltid en läkare som ansvarar för behandlingen och en diabetessjuksköterska som bland annat visar hur du ska ta insulinet och blodsockerprover. Ofta har teamet också tillgång till personer inom andra yrkesgrupper:
- En psykolog som du kan prata med.
- En dietist som berättar hur mat påverkar blodsockret och som ger råd i frågor om mat.
- En kurator som svarar på frågor om ekonomiskt och socialt stöd.
- En sjukgymnast.
- En fotterapeut.
Det är viktigt att du har en regelbunden kontakt med teamet. Tillsammans utformar ni den behandling som passar dig bäst. Teamet hjälper dig att förstå din sjukdom och hur du kan påverka den själv, men de ger även stöd och uppmuntran samt råd om hur du kan hantera olika situationer i vardagslivet.
Du kommer främst att ha en regelbunden kontakt med läkaren och diabetessköterskan, till en början flera gånger per år. De andra i teamet får du träffa vid behov. Hur ofta du har återbesök hos diabetesteamet förändras med tiden.
Vid återbesöken tittar läkaren på hur behandlingen fungerar
Genom att ta blod- och urinprov kan läkaren bland annat se hur blodsockervärdet har legat de senaste två till tre månaderna och hur njurarna fungerar. Läkaren eller diabetessköterskan undersöker även huden där du tar ditt insulin. Du kommer att få ditt blodtryck och dina blodfetter undersökta en gång per år.
Ni kommer att prata om följande:
- Hur behandlingen fungerar och hur du tar sprutorna.
- Om dina matvanor.
- Om fysisk aktivitet.
- Om du använder andra läkemedel.
- Om eventuella rökvanor.
Viktigt att förstå
För att kunna vara aktiv i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro.
Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk, till exempel med hjälp av en språktolk. Du kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.