En blodpropp i lungan är ett allvarligt tillstånd som omedelbart måste behandlas av läkare, och du vårdas oftast på sjukhus.
Hur det går beror bland annat på proppens storlek, hur gammal du är, hur snabbt du får behandling och om du har andra hjärt-lungsjukdomar. Oftast kan du gå hem redan efter ett par dagar om du mår bra. Du kan inte behandla blodproppar på egen hand eller med alternativmedicin.
Propplösande läkemedel används vid stora blodproppar
Blodproppar i lungorna kan lösas upp med propplösande läkemedel som sprutas in direkt i blodet, framför allt om proppen är stor och hjärtat har svårt att hålla igång en tillräcklig blodcirkulation. Behandlingen är inte helt riskfri utan kan göra att du får en blödning någon annanstans i kroppen. Läkaren bedömer därför om behandlingen är nödvändig och om den går att utföra.
Om propplösande läkemedel inte ger ett tillräckligt bra resultat går det att operera bort proppen, men sådana ingrepp behövs sällan och görs bara i ett fåtal fall vid ett fåtal sjukhus.
För att lindra de besvär som blodproppen ger får du behandling med syrgas och smärtstillande läkemedel, ofta morfin. Du kan även få läkemedel som gör att blodkärlet där proppen sitter slappnar av i stället för att dras ihop. Ibland behövs också läkemedel som stärker hjärtat eller gör att hjärtslagen blir mer som de brukar vara.
Vanligt att man får blodförtunnande mediciner
Det vanligaste när du får en blodpropp i lungan är att du får behandling med blodförtunnande mediciner som gör att blodet inte levrar sig. Behandlingen förhindrar att proppen blir större och hjälper kroppen att lösa upp den. Dessutom minskar risken för nya proppar. Behandlingen pågår i minst sex månader, ibland längre om risken för nya proppar är hög eller om du har haft en stor propp som påverkat hjärtat och gjort att du har fått ett högt tryck i lungorna. Ibland kan du behöva få behandling resten av livet.
Oavsett om du har fått propplösande behandling eller inte får du blodförtunnande mediciner som gör att blodet inte levrar sig.
I vissa utvalda fall får du blodförtunnande behandling med heparin som dropp. Heparin är ett ämne som förhindrar att blodet levras.
Om blodproppen inte är alltför stor börjar den blodförtunnande behandlingen med sprutor som innehåller så kallat lågmolekylärt heparin. Du tar sprutorna i bukfettet. Ofta får du lära dig att ta sprutorna själv så att du kan fortsätta med dem när du har kommit hem från sjukhuset, kanske med hjälp av en anhörig. Om det behövs kan du få hjälp av en distriktssköterska. Man tar sprutorna en eller två gånger om dygnet.
Läkaren gör en individuell bedömning av om du ska fortsätta med sprutorna under hela behandlingsperioden, eller om du kan gå över till tabletter som innehåller warfarin. Warfarin är också ett ämne som förhindrar att blodet levras. Tabletternas effekt kontrolleras regelbundet med blodprover, och med ledning av dessa bestämmer läkaren eller en sjuksköterska hur många tabletter du ska ta varje dag. I början får du lämna prov varje vecka, men när värdena blir mer stabila kan det räcka med varannan vecka eller kanske en gång i månaden.
Nya blodförtunnande tabletter
Det finns en ny typ av blodförtunnande läkemedel som används vid blodpropp i ben eller lunga. Tabletterna heter Xarelto, Eliquis, Pradaxa eller Lixiana. De tas en eller två gånger dagligen och kräver inte några blodprovskontroller som vid behandling med warfarin. Vissa av dessa nya blodförtunnare gör att du kan slippa ta heparinsprutor. Den läkare som behandlar dig avgör tillsammans med dig vad som är lämpligast i ditt fall.
Risken för blödningar ökar
Eftersom den blodförtunnande behandlingen minskar blodets förmåga att levra sig blöder du lättare om ett blodkärl skadas. Du kan till exempel få näsblod, blod i urinen eller mörk avföring, som är ett tecken på att det finns blod i avföringen. Blödningarna kan i ett fåtal fall vara livshotande. Om du får större blödningar ska du kontakta läkare omedelbart.
Nya proppar kan bildas
Om du en gång fått en blodpropp finns det en ökad risk att du får en igen, speciellt om du tillhör någon av de grupper som har lättare att få en blodpropp. En blodpropp i lungan kan också vara en engångsföreteelse, som aldrig återkommer och som inte efterlämnar några bestående besvär.
För att minska risken för att få ytterligare blodproppar ska du vara noga med att ta den blodförtunnande medicinen enligt läkarens anvisningar.
Om du har haft en stor blodpropp eller flera små kan cirkulationen i lungorna bli långsammare. Det innebär att den högra sida av hjärtat får arbeta mot ett större motstånd än vanligt och mer än den vänstra sidan, vilket så småningom kan ge hjärtsvikt. Därför får du gå på återkontroller hos en läkare tills hjärtat fungerar som det ska igen.
Rätt till information
Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta vilken behandling som passar dig.
För att du ska kunna vara aktiv i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får. Vårdpersonalen är skyldig att se till så att du gör det. Ställ frågor. Du kan också be att få informationen nedskriven så att du kan läsa den i lugn och ro. Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk till exempel med hjälp av en språktolk. Du har även rätt att få tolkhjälp om du har en hörsel- eller synnedsättning.