Frågor och svar om vaccination mot livmoderhalscancer (HPV)

1. Är flickor som har vaccinerats mot livmoderhalscancer helt skyddade mot sjukdomen?
Svar: Nej, vaccination skyddar mot ungefär 70 procent av all livmoderhalscancer.


2. Har cellprovskontroller blivit onödiga nu när det finns ett vaccin mot livmoderhalscancer?
Svar: Absolut inte, eftersom vaccinerade flickor står utan skydd mot 30 procent av all livmoderhalscancer. Det är därför mycket viktigt att även de som är vaccinerade deltar i de gynekologiska cellprovskontroller som erbjuds alla kvinnor från 23 års ålder.


3. Behövs vaccination när det redan finns ett sätt att upptäcka cellförändringar innan de utvecklas till livmoderhalscancer?
Svar: Forskning visar att kombinationen vaccination och cellprovskontroller ökar skyddet mot sjukdom till ca 90 procent, något som kommer att spara många kvinnors liv.


4. Hur länge varar skyddet av vaccinet?
Svar: Än vet man inte om, och i så fall när, flickorna som nu vaccineras behöver förnya vaccinationsskyddet. Skyddets varaktighet kommer att följas kontinuerligt och har nu följts i 11 år efter de första vaccinationerna. Skyddsnivån är fortfarande god.


5. Hur många doser ges av vaccinet till flickor av olika ålder?
Svar: Flickor upp till 14 års ålder ges två doser med minst sex månaders mellanrum. De unga får ett mycket bra skydd på detta sätt. Äldre kvinnor behöver tre doser för att få samma skydd som de yngre. Andra dosen ges 1 till 3 månader efter första. Tredje dosen kan ges 3 till 12 månader efter andra.


6. Börjar man om ifall man inte vet hur lång tid det har gått från spruta ett eller att tjejen kommer först efter 4-5 månader?
Svar: En given dos är i allmänhet alltid en dos, d.v.s. flickan kan fortsätta i programmet med dos två och eventuellt dos tre. Bedömning måste dock göras i varje enskilt fall av läkare. Det är dock bättre att börja om från början om det är helt oklart när dos ett gavs, för att försäkra sig om ett bra skydd.  Om dos ett och två givits korrekt, är behovet att börja om mindre om det dröjer till dos tre.

7. Varför får inte pojkar HPV-vaccinet för att minska smittorisken?
Svar: Ja, det kan bli så att vi vaccinerar även pojkar i framtiden. Eftersom livmoderhalscancer enbart drabbar kvinnor har man hittills främst studerat effekten av att vaccinera flickor. Studier pågår för att undersöka i vilken mån vaccinet också kan skydda pojkar mot andra typer av cancer. Skyddsnivån av vaccinet mot de ingående HPV-typerna är nära nog 100 % hos en icke-infekterad kvinna. Vi tror därför att vi inte behöver vaccinera alla pojkar för att uppnå det önskade skyddet hos kvinnorna. Det förutsätter dock en hög anslutning bland flickor för att samhällsvinsten med vaccinationen ska uppnås. 

8. Tydliga argument till varför tjejer ska vaccinera sig? Främst till föräldrar som känner att deras flicka inte utsätts för smittorisken.
Svar: Vem som helst kan få livmoderhalscancer. Det räcker att man blir smittad av en sexpartner för att det ska utvecklas till cancer efter många år. Unga kvinnor reagerar väldigt bra på vaccinationen och får ett mycket starkt skydd redan efter två doser med minst sex månaders mellanrum. Äldre behöver tre doser. Biverkningarna är lindriga.


9. Finns risk för narkolepsi och är Gardasil säkert?
Svar: Nej, det finns ingen risk för narkolepsi. Det finns några enstaka rapporter där man misstänkt narkolepsi efter HPV-vaccination. Utredningarna visar på ett möjligt tidsmässigt samband, men däremot inget orsakssamband. Gardasil är uppbyggt på ett helt annat sätt och innehåller inte de ämnen som sannolikt utlöste narkolepsin efter pandemivaccinationen.

Sammanfattningsvis är vaccinet säkert och det har huvudsakligen konstaterats lindriga biverkningar i prövningarna före och i uppföljningarna efter registreringen. Cirka 87 miljoner doser har hittills givits till ca 30 miljoner kvinnor. Biverkningarna handlar om ont i armen vid injektionen, rodnad och ömhet någon dag efter sprutan.

Det har rapporterats i media och bloggar på webben om en del misstänkta biverkningar, där man trots omfattande undersökningar inte har kunnat finna något orsakssamband mellan vaccinationen och biverkningen.

Det finns flera och andra " informationsglidningar" på internet, där det till exempel lyfts fram att vaccinet innehåller kvicksilver, vilket det inte gör. Mängden aluminium uppges också vara så hög att den ger svåra förgiftningar, vilket inte heller stämmer. Mängden aluminium i vaccinet motsvarar den mängd ett spädbarn får via modersmjölksersättningen under två dygn.

Det är särskilt viktigt att följa för alla vacciner om de utlöser autoimmuna sjukdomar (t.ex. Guillain-Barrés syndrom och multipel skleros, MS), reumatologiska och bindvävssjukdomar (t.ex. Crohns sjukdom), rektioner i immunsystemet (t.ex. allergisk chock), hudreaktioner (t.ex. nässelutslag) samt neurologiska reaktioner (t ex. narkolepsi).

Många gånger kan man se ett tidssamband mellan biverkningen och vaccinationen, men det läggs ner mycket arbete på att avgöra om reaktionerna kan direkt förklaras av vaccinet.

Uppföljande undersökningar av misstänkta fall har dock inte påvisat något orsakssamband. Fall av Guillain-Barrés syndrom, ett förlamningstillstånd, efter HPV-vaccination har uppmärksammats. Trots noggrann genomgång har man inte kunnat konstatera något orsakssamband. Med hänsyn till tids-sambandet har sjukdomen ändå listats som biverkning i produktresumén.

En stor undersökning på 190 000 kvinnor som fått Gardasil, visade ingen ökad risk för biverkningar i form av 16 olika autoimmuna sjukdomar, som bl.a. MS, blodsjukdomar, reumatoid arthrit, typ 1 diabetes, sköldkörtelsjukdomar, sjukdomar i centrala nervsystemet, Guillain-Barrés syndrom eller ögonskador.

Dödsfall efter vaccination mot HPV finns rapporterade. I de flesta fall har man dock kunnat konstatera andra orsaker, t.ex. en underliggande sjukdom. I andra fall har informationen varit otillräcklig för att göra en riktig bedömning.

Amerikanska läkemedelsverket, FDA, och Europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, har kommenterat frågan om främmande DNA i vaccinet, ”inget smittsamt HPV DNA finns i vaccinet. Gardasil är därför fortfarande säkert och effektivt” och ”att inget DNA ingår som kan föröka sig eller ge vårtinfektioner. Balansen mellan Nytta och Risk har därför inte påverkats. Gardasil anses fortsatt säkert och effektivt”.


10. Vad finns det för erfarenheter av vaccination med Gardasil från andra länder?
Svar: Australien var ett av de första länderna introducerade ett nationellt vaccinationsprogram för skydd mot livmoderhalscancer (Gardasil) i april 2007. Vaccinationstäckningen är 79% i åldern 12-17 år (56% i gruppen18-26 år). Efter första året konstaterades 58% minskning av kondylom hos kvinnor, men också 28% minskning hos heterosexuella män. Efter tre år samkördes vaccinations- och cellprovsregister och det visade på 38% minskning av tecken på förstadier till livmoderhalscancer hos kvinnor <18 år.

Senast uppdaterad:
2016-10-30
Redaktör:

Charlotte Tavelin, kommunikatör

Manusunderlag:

Mats Erntell, Smittskyddsläkare, Region Halland