Biobankslagen

Skriv ut (ca 3 sidor)

Det finns flera tillfällen i hälso- och sjukvården då du behöver lämna prover, oftast blodprov, urinprov eller vävnadsprov.

Skriv ut

Prover kan också tas vid hälsokontroller, till exempel vid gynekologisk cellprovtagning som är en vanlig och återkommande undersökning hos kvinnor. 

De flesta prov som tas inom vården kastas efter slutförd analys.Vissa prover sparas dock i en så kallad biobank efter att ha analyserats.

En biobank är en samling prover, till exempel blodprov, cellprov eller andra vävnadsprover, som tas i hälso- och sjukvården och sparas mer än två månader. Proverna ska gå att koppla till den person de kommer ifrån.

Prover sparas för att följa patienten

Prover sparas för att följa patienten

Det främsta skälet till att prover sparas är att du som patient ska få en säkrare vård och behandling. Den som ställer diagnos kan behöva jämföra ett nytt prov med ett tidigare sparat prov på dig. Så är det till exempel med många infektionssjukdomar.

Sparade prover är också viktiga för att läkaren ska kunna välja rätt behandling. Om till exempel en person som tidigare haft cancer blir sjuk igen, så påverkas ofta valet av behandling av om det är en nytillkommen cancer eller om det är ett återfall av den tidigare tumören.

När hälso- och sjukvården har tillgång till sparade prover blir det också möjligt att i efterhand kontrollera om ett tidigare analysresultat eller en diagnos var korrekt. Biobanker behövs också för utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och för kvalitets- och utvecklingsarbete inom vården.

Biobanker är värdefulla även vid forskning. Tillgång till insamlade och sparade prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga både folksjukdomar och mer ovanliga sjukdomar samt för att kunna utveckla diagnostiken och pröva nya behandlingsmetoder eller läkemedel.

Personuppgifter och prover skyddas

De sparade proverna förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem. Personuppgifter som hör till provet noteras i patientjournalen och i särskilda register över prover. Alla personuppgifter skyddas av såväl sekretesslagen som patientdatalagen.
Prover från biobanker får inte lämnas ut i vinstsyfte eftersom det är förbjudet att handla med prover från en människa.

Forskning ska godkännas

Vissa prover kan vara av stort värde för den medicinska forskningen. Alla forskningsstudier som inleds ska godkännas av en regional etikprövningsnämnd. Etikprövningsnämnden bedömer om studien är viktig för vården och om den kan genomföras utan att en patients personliga integritet äventyras.

Fäll ihop

Du väljer själv

Du väljer själv

Vissa prov som tas i sjukvården sparas för patientens vård. Enligt biobankslagen ska du i samband med en provtagning bli tillfrågad om du samtycker till att provet sparas. Personalen är skyldig att informera om hur provet kan komma att användas och det är du själv som bestämmer om provet får lagras och vad det får användas till.

Ett samtycke dokumenteras i patientjournalen. Skulle du inte ge ditt samtycke ska det också dokumenteras och en nej-talong ska skickas in. Nej-talongen får du i samband med provtagningen.

Om du senare bestämmer dig för att provet inte ska sparas har du alltid rätt att när som helst ändra ditt beslut. Antingen kan du begränsa ändamålen eller så kan du begära att prover slängs. Då förstörs eller avidentifieras proverna.

Om du är tveksam

Du har alltid rätt att ändra sig, men ett prov som har slängts är borta för alltid. Om du är osäker och vill tänka över ditt beslut kan det vara bra att samtycka till att spara provet tills vidare. Du kan senare när som helst ändra sig genom att skicka in en nej-talong som du kan få i samband med provtagningen. Du kan också ladda ned och fylla i en nej-talong på Nationella biobanksrådets webbsida, Biobanksverige.

På nej-talongen specificerar du var provet togs, datum och typ av prov och kryssar i för vilka ändamål provet får sparas. Om du kryssar nej på alla alternativen kommer provet antingen att förstöras eller avidentifieras.

Den ifyllda och signerade nej-talongen ska sändas till det landsting eller region där provet togs. Adresser till mottagare av nej-talonger hos landstingen och regionerna hittas på www.biobanksverige.se under "Kontakt".

Fäll ihop
Skriv ut (ca 3 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-03-03
Skribent:

Texten är framtagen av Nationella biobanksrådet.

Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Sonja Eaker, ordförande i Nationella Biobanksrådet, Stockholm