Ångest, fobier och tvångstankar hos barn

Skriv ut (ca 12 sidor)

Det är vanligt att barn och tonåringar känner rädsla, oro eller ångest. Att ha ångest är inte farligt, och det brukar gå över av sig själv. Om ångesten är så stark att den påverkar och begränsar livet varje dag är det dags att söka vård. Det finns bra hjälp att få.

Skriv ut

Hur märks ångest hos barn och tonåringar?

Hur märks ångest hos barn och tonåringar?

Den här texten handlar om hur ångest och olika ångestsyndrom kan märkas hos barn och tonåringar och riktar sig till dig som är förälder eller vårdnadshavare.

Om du är tonåring kan du läsa mer om ångest på UMO.se. Där finns råd och tips på hur du kan hantera känslor av oro och ångest, och vad du kan göra för att må bättre.  

Vad är ångest?

Ångest innebär starka känslor av oro och rädsla som de flesta känner någon gång. Det kan kännas mycket obehagligt att ha ångest, men det är inte farligt. Ångest brukar kännas både som stark rädsla eller oro, och genom att kroppen reagerar på olika sätt. 

Barn beskriver symtom på olika sätt

Ett barn med ångest kan klaga över att hjärtat bultar hårt och snabbt, eller beskriva andra typiska symtom som till exempel:

  • att det känns som fjärilar i magen.
  • att det ligger en klump i magen och gör ont.
  • att det är ett hårt tryck över bröstet och blir svårt att andas.
  • att det gungar och snurrar i huvudet och är svårt att hålla balansen.
  • att man blir kissnödig eller får diarré och snabbt måste springa till toaletten.

Symtomen på ångest är obehagliga och beror på att stresshormoner går ut i blodet. Det är reaktioner från nervsystemet som du inte kan styra själv. Ångest kan upplevas olika för olika barn, och även kännas på olika sätt olika gånger.

Ångest eller perioder av övergående rädsla 

Ångesten är olika stark hos olika personer. Om det är ångest eller en övergående, förklarlig rädsla för något som oroat barnet kan vara svårt att avgöra som förälder. Perioder av rädsla för olika saker, som till exempel spöken eller monster under sängen, brukar för det mesta gå över av sig själv. Om rädslan börjar påverka barnet i vardagen eller inte går över kan det handla om ångest. Oavsett vilket är det viktigt att försöka förstå och bekräfta barnets känsla och försöka vara ett bra stöd.

Ett barn eller tonåring kan också visa sin ångest genom att till exempel lätt börja gråta, få utbrott, visa rastlöshet, ha svårt att somna, ha svårt att koncentrera sig, bli tystlåten eller vara svår att nå. 

Kan märkas genom förändrat beteende

Det kan också märkas genom att barnet eller tonåringen plötsligt blir rädd för någonting, eller får svårt att göra någonting som hen tidigare klarat, som exempel att sova borta eller prata fritt i skolan eller i främmande miljöer. Det kan också märkas genom att hen börjar visa oro för att någonting ska hända med familjen.

När det gäller större barn och tonåringar kan det visa sig genom att man drar sig undan, vägrar gå till skolan, eller undviker vissa personer. 

Att uttrycka sig kan hjälpa

Ett barn med ångest är ofta inte helt säkert på om det finns en verklig anledning till rädslan. Som vuxen kan du försöka stötta och hjälpa barnet att uttrycka vad hen är rädd för. Samtidigt är det bra om du kan visa att du inte tycker att det är farligt. Då kan du hjälpa barnet att skilja på upplevelse och verklighet. 

Ångesten går över 

Ångest går alltid över efter en stund, men kan komma tillbaka. Att försöka undvika ångest kan oftast göra att ångesten känns starkare. Därför är det bra om man kan uppmuntra den som har ångest att göra det som hen ska eller tänkte göra innan hen fick ångest, även om personen känner obehag. Om barnet börjar våga göra sådant som hen tidigare undvikit är det bra att uppmuntra det.

Fäll ihop

Ångestsyndrom hos barn och tonåringar

Ångestsyndrom hos barn och tonåringar

De allra flesta som har ångest får inte någon diagnos, utan lär sig att leva med olika skiftande känslor och undvikanden av ångest. Med tiden lär sig de flesta att hantera sin ångest på olika sätt.

Men ibland kan problemen utvecklas till ett beteende som upprepas, till ett mönster. När ångesten blir så stark att den påverkar och begränsar barnets vardag kan det sammanfattas som ett ångestsyndrom. Ett ångestsyndrom behöver alltid tas på allvar, och ofta behandlas.

Sju olika syndrom

Ångestsyndrom är ganska vanligt bland barn och tonåringar. Ångestsyndrom finns i sju varianter och det är vanligt att ett barn eller tonåring har fler än ett syndrom. Ångestsyndrom finns i form av:

  • Specifika fobier
  • Paniksyndrom
  • Agorafobi – torgskräck
  • Separationsångest
  • Generaliserat ångestsyndrom, GAD
  • Social ångest (som tidigare hette Social fobi)
  • Selektiv mutism – ofrivillig tystnad

Hur symtomen yttrar sig varierar från person till person och skiljer sig åt beroende på vad som utlöser ångesten. Ångestsyndromet kan också ta sig olika uttryck beroende på hur gammalt barnet är. 

Många blir bra med behandling

Ångestsyndrom är vanliga hos både barn och vuxna. Det finns bra behandling och många barn med dessa svårigheter blir av med sina besvär efter behandlingen. Den behandling som rekommenderas i första hand är kognitiv beteendeterapi, KBT, samt rådgivning och pedagogiska stödinsatser. 

Fäll ihop

Specifika fobier

Specifika fobier

När ångesten triggas av en speciell situation, plats eller sak kallas det för en specifik fobi. Vanliga specifika fobier hos barn är bland annat rädsla för åska, spindlar, trånga utrymmen, höga ljud, främmande människor eller att kräkas. 

Ett barn som har en fobi upplever så stark rädsla att det påverkar livet varje dag. Rädslor för olika saker utvecklas i olika åldrar. Yngre barn har oftare fobi för djur, blod, sprutor och åska. Däremot brukar exempelvis rädsla för trånga utrymmen eller vissa platser utvecklas först i tonåren. 

Fobier brukar gå över av sig själv, även om det kan ta tid. Om en fobi innebär ett dagligt lidande och inte går över efter sex månader kan man behöva söka vård. Det finns behandling som hjälper.

Fäll ihop

Paniksyndrom

Paniksyndrom

Om en person får stark ångest som kommer plötsligt och känns starkt i kroppen kallas det för panikångest. Det som sker kallas för en panikattack. Återkommande panikattacker och stark oro för nya attacker kallas för paniksyndrom. Det är vanligt att barn som får panikattacker tror att de håller på att svimma, kommer att kräkas, att de har fått en sjukdom eller att de håller på att dö. Symtomen beror på att nervsystemet reagerar på en impuls, och kommer utan förvarning. 

Det är inte ovanligt att föräldrar till barn med panikattacker söker akut sjukvård på grund av de kroppsliga symtomen. Barnets rädsla kan bli så stark att hen utvecklar en fobi för att vistas på vissa platser eller miljöer. Det kallas agorafobi. Läs mer om agorafobi i nästa kapitel.

Till exempel är det vanligt att den som har paniksyndrom börjar undvika att åka buss eller tåg, gå på bio eller besöka varuhus. Gemensamt för platserna eller situationerna är känslan av att inte kunna fly därifrån. Panikattacker är ganska vanligt för barn och tonåringar som också har en annan variant bland ångestsyndrom. Att få en panikattack en enstaka gång betyder inte att man har paniksyndrom. Det finns behandling som hjälper.

Fäll ihop

Agorafobi – torgskräck

Agorafobi – torgskräck

Att vara rädd för att hamna i situationer där man känner sig utsatt och har svårt att fly kallas agorafobi, eller torgskräck. Agorafobi räknas inte som en "specifik fobi" eftersom rädslan inte är kopplad till en specifik sak, plats eller företeelse eller handlar om rädslan för upplevelsen av att vara trängd och tappa kontrollen. 

Rädslan kan leda till att barnet undviker platser eller situationer som är svåra att lämna snabbt, som folksamlingar eller platser som biografer eller varuhus. Ofta kan rädslan handla om att åka tåg, buss, spårvagn eller tunnelbana. 

Den som har agorafobi kan vid risken att hamna i en utsatt situation vara rädd att ångesten ska utvecklas till en panikattack, en stark ångest som känns i kroppen. Agorafobi brukar ofta hänga ihop med paniksyndrom, men inte alltid. Om man har agorafobi brukar man börja undvika många saker i vardagen vilket oftast kan begränsa livet på ett mycket mer omfattande sätt jämfört med om man har en specifik fobi. Det finns behandling som hjälper mot agorafobi.

Fäll ihop

Separationsångest

Separationsångest

De flesta barn upplever då och då en rädsla för att bli lämnade av sina föräldrar eller någon annan närstående. Men om rädslan påverkar hela tillvaron har barnet separationsångest. Ångesten kan visa sig när barnet ska skiljas från föräldrarna för att gå till förskolan eller skolan, besöka en kompis eller någon aktivitet.

Många barn med separationsångest vill inte att föräldrarna lämnar dem ensamma hemma för att exempelvis gå och handla eller gå till tvättstugan. Det hjälper oftast inte att en barnvakt är med barnet. Rädslan kan också påverka barnet på natten, och innebära att hen får svårt att sova i sin egen säng eller i ett eget rum. En vanlig oro är att det ska hända någon någonting, som till exempel en olycka. En del barn oroar sig för att föräldrarna ska lämna dem och inte komma tillbaka igen eller att de ska dö när det är borta hemifrån.

Barnets rädsla visar sig ofta genom gråt, spändhet, magont och huvudvärk och genom att hen inte vill leka borta eller göra andra saker på fritiden som innebär att man måste vara borta hemifrån.Vissa barn kan bli arga och trotsiga i situationer när de vet att de ska skiljas från föräldrarna. När väl separationen sker kan barnets ångest bli så stark att barnet får en panikattack. Separationsångest är ett av de vanligaste ångestsyndromen hos barn under tio års ålder. Hos tonåringar är det inte alls lika vanligt. Oftast försvinner problemet av sig själv, men det finns även behandling som hjälper.

Fäll ihop

Generaliserat ångestsyndrom, GAD

Generaliserat ångestsyndrom, GAD

Allmän oro som kommer ofta och så starkt att den påverkar hur barnet fungerar hemma, i skolan och med kamrater kallas generaliserat ångestsyndrom, eller GAD. Gad är en förkortning av engelskans general anxiety disorder. 

Vad som utlöser oron kan variera från person till person, och även vara olika från gång till gång för den det gäller, men ofta handlar oron om att någon i familjen eller man själv ska bli sjuk eller råka ut för en olycka. Oro för familjens ekonomi eller katastrofer som krig och naturkatastrofer är också vanligt. 

Förutom att barnet eller tonåringen återkommande uttrycker sin oro och ältar de oroliga tankarna, förekommer kroppsliga symtom som:

Koncentrationssvårigheter är också vanligt eftersom oron upptar mycket tid och kraft och kan göra det svårt att fokusera på något annat. Generaliserat ångestsyndrom är ett av de vanligaste ångestsyndromen i tonåren, men finns också hos yngre barn.

Fäll ihop

Social ångest

Social ångest

De flesta barn och tonåringar är i perioder mer eller mindre blyga. Om man har en stark och intensiv ångest inför att stå i centrum för andras uppmärksamhet kan det vara social ångest. Rädslan handlar om att bli granskad, avslöjad och att göra bort sig bland andra människor.

Ibland är rädslan så stark att barnet eller tonåringen undviker de flesta sociala sammanhang. Det kan till exempel handla om att prata i telefon, prata med främmande människor, äta tillsammans med andra, räcka upp handen i klassrummet eller umgås med flera människor samtidigt. Att göra sådana saker kan göra att man rodnar, får svettningar, magont, darrningar, skakningar, illamående och ibland yrsel

För att stötta ett barn med social ångest behöver man ställa lagom höga krav och se till att det blir rimliga utmaningar i sociala sammanhang. Social ångest kan förekomma hos barn från sju år och uppåt. Det finns behandling som hjälper mot social ångest.

Fäll ihop

Selektiv mutism

Selektiv mutism

Selektiv mutism eller ofrivillig tystnad innebär att ett barn pratar i vissa miljöer, till exempel hemma, men är helt tyst i andra som till exempel i skolan. Ibland kallas det för selektivt tal. Barnets upplevelse av att plötsligt inte kunna tala blir ett obehagligt minne, som kan leda till en låsning. Eftersom låsningen inte går att styra med viljan kan tillståndet även kallas ofrivillig tystnad. 

Det vanligaste är att ett barn med selektiv mutism pratar hemma med familjen men inte i skolan med lärare och kompisar. Därför kan det vara svårt för föräldrarna att upptäcka. Mindre än en procent av alla barn i tidig skolålder lider av selektiv mutism. Det är vanligt att barn som börjar skolan blir blyga och tystnar under en tid. Men det brukar gå över efter cirka en månad. För att det ska räknas som selektivt tal ska problemet hålla i sig längre än så. 

Selektiv mutism uppkommer hos barn i förskoleåldern. Till skillnad från barn med till exempel autism uppstår problemet endast i vissa miljöer. Selektiv mutism är vanligare hos barn från flerspråkiga familjer jämfört med barn som är uppvuxna i familjer där man enbart pratar ett språk. De allra flesta som talar selektivt har inte autism. Selektiv mutism förekommer även hos tonåringar och hos vuxna, men det är ovanligt. Oftast försvinner problemet av sig själv, men det finns även behandling som hjälper.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

Sök hjälp om du upplever att ditt barn har sådana besvär av ångest att det påverkar det dagliga livet, och du som förälder upplever att situationen är svår att hantera. Detsamma gäller om du är orolig att besvären påverkar barnets utveckling. Beroende på barnets ålder kan du kontakta: 

Du kan kontakta bup direkt eller få en remiss från vårdcentralen.

I de flesta landsting och regioner finns mottagningar som har ett särskilt uppdrag att ta ansvar för barns och ungas psykiska hälsa. Det kallas för första linjens psykiatri. Det kan vara på en vårdcentral eller barnläkarmottagning och kallas ofta för samtalsmottagning.

En tonåring kan också själv ta kontakt med bup eller en ungdomsmottagning, eller elevhälsan om hen går i skolan. Även personer under 18 år ska få vara med och bestämma om sin egen behandling. Bedömningen och behandlingen blir oftast bättre om föräldrar eller närstående är delaktiga i vården.

Man kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177. När du kontaktar vården eller ringer 1177 kan du fråga vad som finns där du bor. Du kan också söka efter mottagningar här.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Behandlingsmetoder mot ångestsyndrom hos barn och tonåringar är:

  • Kognitiv beteendeterapi, KBT
  • Annan psykologisk behandling, enskilt eller i grupp 
  • Psykopedagogik – att lära sig mer om ångest och rädslor för att lättare kunna känna igen om det kommer tillbaka.
  • Logopedbehandling (vid selektiv mutism)
  • Läkemedel kan användas vid behov.

KBT – aktivt arbete med tankar och känslor

Den behandlingsmetod som är vanligast, och som också har det starkaste vetenskapliga stödet när det gäller behandling av ångestsyndrom hos barn och tonåringar, är kognitiv beteendeterapi, KBT

Det är en form av psykoterapi där man arbetar aktivt med tankar och känslor från sin vardag. Antingen får man enbart behandling med KBT. Ibland får man psykoterapi i kombination med läkemedel.

Kartläggning och analys av problemet 

Oftast inleds behandlingen med att samtalsbehandlaren träffar både barnet eller den unga personen och föräldrarna. Samtalen är till för att förstå vilka rädslor som finns, och vilka svårigheter de skapar. Terapeuten, som till exempel kan vara en psykoterapeut eller psykolog, gör en kartläggning av problemet som barnet eller tonåringen vill ha hjälp med och stämmer av så att målsättningen med behandlingen är klar för alla.

Det är viktigt att både barnet eller tonåringen och föräldrarna är delaktiga i behandlingen så mycket som det är möjligt. Kartläggningen ska ge en beskrivning av i vilka situationer problemen uppstår, en förståelse varför de uppstår och vad som gör att det inte går över. Utifrån den analysen planeras sedan hur behandlingen ska läggas upp.

Gemensamt arbete

Behandlingen planeras individuellt för varje barn och är tydligt fokuserad på det aktuella problemet. Ibland kan det hjälpa att få behandling i grupp. Ett exempel är programmet "Cool kids". Då får barn och vuxna behandling i parallella grupper.

Behandlingstidens längd varierar. I en del fall kan det räcka med ett par behandlingstillfällen medan andra kan behöva behandling under ett år eller mer. Oftast ses man en gång varje eller varannan vecka. Ofta får barnet eller tonåringen hemuppgifter mellan besöken, och dessa kan påverka hur snabbt behandlingen ger resultat. Närstående och andra personer har också en mycket viktig roll i det arbetet.

Behandling med läkemedel

SSRI-preparat är en grupp läkemedel som används mot depression och de dämpar även ångest. Ibland används läkemedel tillsammans med övrig behandling. Det kan till exempel handla om insomningstabletter för att barnet eller tonåringen ska sova ordentligt. Det är vanligare att tonåringar får läkemedel, men det finns även vissa SSRI-preparat som kan ges till barn över sex års ålder.

Fäll ihop

Vad beror ångestsyndrom på?

Vad beror ångestsyndrom på?

Kunskaperna om varför vissa barn och tonåringar, såväl som vuxna, får ett ångestsyndrom är begränsade. Men det finns en medfödd rädsla för vissa hotfulla saker eller situationer i våra gener. Det gäller exempelvis saker som finns i vår omvärld sedan urminnes tider, som åska, trånga utrymmen och giftiga djur. Vissa personer är känsligare än andra och kan reagera på ett sätt som ger symtom även i vardagen.

Vanliga orsaker att få ångest

Det är vanligt att få ångest när något svårt i livet händer, eller när en stor förändring sker. För ett barn eller en tonåring kan ångesten utlösas om man exempelvis måste flytta och börja i en ny skola eller om någon närstående blir allvarligt sjuk eller dör.  

Ibland kan barnets ångest vara kopplad till något som hänt eller något hen tror ska hända, men ibland kommer den utan någon uppenbar orsak. För det mesta går ångesten och rädslan över efter några veckor upp till några månader och barnet eller tonåringen fortsätter att utvecklas som innan. 

Levnadsvanor påverkar

Om det handlar om en tonåring som har ångest kan det vara bra att stötta hen när det gäller att ta hand om grundläggande behov som att äta och dricka regelbundet och få tillräckligt med rörelse, sömn och vila. Det kan ge personen starkare motståndskraft mot ångest och jobbiga tankar. Bra att veta är att ångest och sömnproblem ofta förvärras av alkohol och tobak.

Fäll ihop

Att vara förälder eller närstående till ett barn med ångest

Att vara förälder eller närstående till ett barn med ångest

Starka känslor hos barn kan väcka starka känslor hos föräldrar. Som förälder till ett barn som får en ångestproblematik kan det kännas skrämmande när ångesten och fobierna blir starka och börjar påverka vardagslivet. Många upplever en maktlöshet och rädsla över att inte veta vad de ska göra.

Skaffa dig kunskap 

Det första du kan göra för att hjälpa ditt barn och dig själv är att skaffa dig mer kunskap om ångestsyndrom, exempelvis genom att läsa böcker och artiklar.  Du kan också prata med någon som arbetar med barn och ungdomar med ångestproblematik, som till exempel inom skolhälsovården eller barn och ungdomspsykiatrin, bup

Ta problemet på allvar

Det är viktigt att du tar barnets problem på allvar från början och inte tvekar att söka professionell hjälp, helst i samråd med barnet. Om barnet inte vill ha hjälp är det svårt att få behandlingen att fungera. Då kan du behöva inleda med att försöka motivera och försöka förstå vad barnet upplever som det största problemet. 

Ju större kunskaper om barnets specifika problem du har skaffat dig, desto bättre stöd och hjälp kan du ge när barnet har besvär på grund av sin ångest. Som förälder kan du också behöva påminna dig om att ångest inte är farligt och mycket sällan beror på ett dåligt föräldraskap.

Försök att behålla ditt lugn

Många föräldrar blir frustrerade och kanske till och med arga när barnet inte vågar göra tillsynes vardagliga saker, vilket då hindrar resten av familjen. Det är inte konstigt att bli arg, men det kan vara bra att känna till att det inte hjälper att skälla eller bli arg på ett barn som redan känner rädsla.  

En del kan också känna skam och oroa sig för vad andra ska tycka om deras barn och familj. Den känslan kan blandas med en skuldkänsla över att ha orsakat barnets ångestsyndrom, kanske genom dålig uppfostran eller att inte ha gett barnet en trygg uppväxt. 

Sök hjälp för egen del

Om sådana känslor gör det svårt för dig att klara av din egen vardag kan det vara bra att prata med någon. Är du osäker på vem du ska prata med eller behöver stöd på en gång kan det vara en bra idé att kontakta hjälplinjen eller någon annan chatt- eller telefonjour. 

Om du och ditt barn har kontakt med en barnpsykiatrisk mottagning kan du kontakta den för egen del. Om du inte har den möjligheten kan du söka hjälp med samtalsstöd för egen del via vårdcentralen. Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177. Där kan du även få hjälp med var du kan söka vård. 

Prata med andra

Det finns även anhörigföreningar och ideella föreningar där du kan få ökad kunskap och en möjlighet till värdefulla kontakter. Det räcker ofta att prata med någon som lyssnar för att du ska få ett bättre perspektiv på problemen. Dessutom kan du lära dig av andras erfarenheter när du delar med dig av dina egna. Du kan besöka bland annat 

Fäll ihop

Sök hjälp i Gävleborg

Gävleborg

Sök hjälp i Gävleborg

Barn och unga

Hit kan du vända dig om du har frågor eller behöver hjälp och stöd. Vänd dig i första hand till den verksamhet som står överst i listan:

Barn- och familjehälsan

Ungdomsmottagningen

Hälsocentralen

Barn- och ungdomspsykiatri (BUP)

Fäll ihop

Att vara närstående till någon som inte vill ha hjälp

Att vara närstående till någon som inte vill ha hjälp

Det betyder mycket att du som närstående eller förälder finns där för den som mår dåligt. Att du lyssnar, visar att du bryr dig och erbjuder dig att hjälpa, är viktigt för att hen ska må bättre. Men om personen själv inte vill ta emot behandling, kan du troligen inte få hen att göra det. Detta gäller även personer under 18 år.

Det kan vara en mycket svår och jobbig situation för dig. Försök att respektera personens önskan. Det du kan göra är att fortsätta prata om hur hen mår. Ta upp frågan om hjälp vid flera tillfällen, på ett kravlöst sätt.

Försök formulera vad du själv känner: ”Jag blir orolig när jag ser att du drar dig undan och inte umgås med dina vänner. Finns det något sätt jag kan hjälpa dig med?”

Ibland behövs tvångsvård

En huvudregel i svensk sjukvård är att ingen ska vårdas mot sin vilja eller behandlas utan att själv ha gått med på det. Detta gäller även personer under 18 år. Samtidigt finns det lagar som säger att en person kan tvingas till vård i vissa situationer där livet står på spel.

Det kan till exempel bli aktuellt om någon riskerar att skada sin hälsa allvarligt på något annat sätt, till exempel med droger eller annat självdestruktivt beteende. Då ges vård utanför hemmet, till exempel i ett så kallat hem för vård och boende, HVB-hem. Insatser enligt lagen för vård av unga, LVU, är inte frivilliga och regleras i Socialtjänstlagen, SoL.

Personer kan också tvingas till vård enligt en lag som heter vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Den gäller till exempel om någon riskerar att allvarligt skada sig själv eller andra på grund av allvarlig psykisk störning, och vägrar ta emot vård och behandling. 

Det kan handla om någon som är deprimerad och har allvarliga planer på att ta sitt liv och vägrar ta emot vård. Om det förekommer våld kan polis hjälpa till så att den som mår psykiskt dåligt kommer till en psykiatrisk klinik. En läkare bedömer om LPT ska tillämpas. Lagen gäller både barn och unga och personer över 18 år. 

Fäll ihop
Skriv ut (ca 12 sidor)
Publicerad:
2017-03-24
Redaktör:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Anna Lundh, läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, bup, Stockholm