Hörselundersökning

Skriv ut (ca 7 sidor)

Hörselnedsättning kan uppstå gradvis eller plötsligt och kan drabba ena eller båda öronen. Du kan uppleva att ljuden blir svagare eller förvrängda och att det blir svårare att uppfatta tal. Det kan också susa eller pipa i öronen. Du bör då göra en hörselundersökning.

Skriv ut

Förberedelser

Förberedelser

Det är bra att se till att öronen är fria från vax inför en hörselundersökning. Lite vax kan man ofta själv åtgärda med hjälp av vaxlösande droppar eller spray. Misstänker du att du har en vaxpropp bör du uppsöka läkare. Använd aldrig bomullspinne. Det finns risk att skada örat och att vaxet trycks längre in.

Fäll ihop

Varför görs undersökningen?

Varför görs undersökningen?

En hörselnedsättning kan vara tillfällig eller bestående och ha många olika orsaker. Den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel är att hörselorganen åldras. Du kan också ha fått en tillfällig hörselnedsättning, till exempel av en vaxpropp i örat. Även sjukdomar, skador, ärftliga förändringar och buller kan leda till nedsatt hörsel.

Ibland kan en hörselundersökning även ingå i en hälsokontroll.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

En hörselundersökning görs av en audionom eller en läkare. En audionom är en specialist på utredning av hörseln och kan ta ställning till om du behöver hörselrehabilitering. Audionomen kan också hjälpa till med utprovning av hörhjälpmedel. Om audionomen upptäcker något som behöver undersökas av en läkare kan du få en remiss till en specialist i öron-näsa och halssjukdomar eller hörsel- och balansrubbningar.

Vid besöket får du berätta om dina problem med örat och hörseln. Hör du dåligt på ett eller båda öronen? Känns det smärtsamt? Känns det som ett lock eller som ett tryck inne i örat? Känner du dig yr? Hör du ljud, så kallad tinnitus? När började det? Har du släktingar som hör dåligt? Du kan också få frågor om nästäppa eller snarkningar. Det är viktigt att berätta om andra i familjen, vänner eller arbetskamrater, har märkt av hörselnedsättningen.

Vid en hörselundersökning kontrollerar audionomen eller läkaren bland annat att trumhinnan är hel och rör sig normalt.

Trumhinnan kan undersökas på ett enkelt sätt

För att ljud ska uppfattas och omvandlas till en nervsignal i hörselorganen måste trumhinnan kunna röra sig fram och tillbaka. Läkaren eller audionomen börjar med att undersöka örat genom att titta på trumhinnan med en speciell lampa med förstoringsglas eller ett öronmikroskop. Trumhinnans rörlighet kan enkelt kontrolleras genom att blåsa in luft i hörselgången med en liten gummiballong.

För att mäta trumhinnans rörlighet och trycket innanför trumhinnan är det vanligt att man använder en så kallad tympanometer. Det är en apparat som hålls tätt intill hörselgångens mynning. Med hjälp av en svag ton, en så kallad bärton, och en kort tryckförändring registrerar den om trumhinnan står som den ska och om rörligheten är oförändrad eller minskad. Om du till exempel har en kraftig förkylning kan det kännas som ett lock för örat, medan det susar och låter ihåligt. Det beror på att förkylningen gör att trycket innanför trumhinnan förändras och trumhinnan därför rör sig sämre.

Hörselutredning

Hörselundersökning med så kallad tonaudiometri är den vanligaste undersökningsmetoden. Den visar hur mycket hörseln är nedsatt och om nedsättningen beror på ett mekaniskt fel i mellanörat eller en skada på innerörat eller hörselnerven.

För att kunna göra en så bra undersökning som möjligt görs hörselmätningen i de flesta fall i ett ljudisolerat rum. Rummet är stängt under mätningen men har oftast en glasruta. I rummet finns en mikrofon så att du vid behov kan samtala med audionomen som sitter utanför rummet med sin mätutrustning. Men om du tycker att det känns obehagligt att sitta i ett ljudisolerat rum med stängd dörr brukar det gå att göra testet på annat sätt.

Även om hörseln är som den ska vara kan det skilja lite mellan höger och vänster öra. Är hörseln nedsatt av någon anledning kan skillnaden vara stor. Audionomen undersöker ett öra i taget för att få reda på om hörseln skiljer sig åt. Hen börjar ofta mäta på det öra som du själv tycker du hör bäst med.

Med hjälp av en stämgaffel kan läkaren undersöka om det är skillnad på hörseln i höger och vänster öra. Stämgaffelproven kan dessutom ge svar på om du har ett ledningshinder, det vill säga fel i ytter- eller mellanörat som gör att ljudet inte leds in rätt. Proven kan också visa om skadan i stället sitter i innerörat eller hörselnerven. 

Tonaudiometri

När du undersöks får du sätta på dig hörlurar och lyssna med ett öra åt gången på en serie rena toner. När du hör en ton markerar du det genom att trycka på en knapp.

Vid stor sidoskillnad mellan öronen måste det bästa örat maskeras med brus medan du testar det sämre örat. Ljudet kan annars ledas genom huvudet och uppfattas av det bättre örat så att det sämre örat felaktigt uppfattas bättre än vad det är.

I ett fullständigt tonaudiogram ingår också en benledningsmätning. Det går till så att en så kallad benledningstelefon, som är en slags vibrator, sätts mot skallbenet bakom örat. På det sättet passerar inte ljudet hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan du kan höra ljudet direkt i snäckan i innerörat. Om du hör ljudet bra genom en benledningstelefon så är det inte fel på nervcellerna i snäckan, hörselnerven eller nerverna upp till hjärnan.

Resultatet visas i ett audiogram

Läkaren visar dig resultatet av en tonaudiometri med hjälp av ett så kallat audiogram, där du kan se vilka toner just du kan uppfatta. Resultatet visar ljudfrekvenser och mäts i hertz, som står för svängningar per sekund.

De svagaste tonerna som du kan uppfatta kallas hörtrösklar och registreras samtidigt i diagrammet. Tonerna ligger inom frekvensområdet 125-8000Hz, vilket motsvarar ljusspektret för tal. Ett fullständigt audiogram omfattar 10 frekvenser; 125, 250, 500, 1000, 1500, 2000, 3000, 4000, 6000 och 8000 Hz.

Hörselnedsättning mäts i decibel

Ljudstyrka och förmågan att höra brukar anges i decibel (dB). När du blir undersökt jämförs resultatet med unga och friska människors ännu helt oskadade hörselförmåga, vars hörtröskel anges till noll decibel. Hur svårt du har att höra beror på hur många toner, eller frekvenser, som är nedsatta i örat. Ju fler som skadats, desto svårare är det att uppfatta ljud korrekt. Här följer en översiktlig beskrivning av olika resultat:

  • Vid 0-20 decibels hörselnedsättning hör du bra, i detta intervall ligger de flesta människor.

  • Vid 30 decibel hörselnedsättning börjar du märka att du hör dåligt.

  • Vid 40 decibel hörselnedsättning har du svårt att höra svagt tal också på nära håll.

  • Vid 60 decibel hörselnedsättning har du svårt att uppfatta vanligt tal och du blir beroende av hörapparat.

  • Vid 75 decibel hörselnedsättning har du svårt att uppfatta starkt tal även på nära håll.

  • Vid 90 decibel hörselnedsättning räcker hörapparater inte längre till och du är i praktiken döv.

Talaudiometri

Talaudiometri innebär att du får höra talade ord som du sedan ska upprepa. Orden är enstaviga eller tvåstaviga och sägs med eller utan bakgrundsbrus. Dessa tester ger information om du hör tillräckligt bra för att klara dig i vardagslivet. Testet ger också ett mått på hörselns kvalitet och en viss uppfattning om vilken typ av hörselnedsättning du har.

Talaudiometri med bakgrundsbrus, även kallat tal-i-brus test, genomförs oftast med hörlurar över öronen. Ett öra testas i taget på så vis att korta meningar presenteras samtidigt som det hörs ett brusljud. Man kan även göra taltester via högtalare och på så vis testa förbättringen med hörapparater.

Ibland kan det vara svårt att höra när någon pratar när du samtidigt är omgiven av ljud eller buller, även om tonaudiometritestet visar sig vara helt normalt. Då kan ett brustest ge en rättvisare bild av de bekymmer du har med din hörsel.

Otoakustiska emissioner (OAE)

Små rörelser, så kallade otoakustiska emissioner, bildas när örat bearbetar ljud. Hos alla människor med fungerande hörselorgan, det vill säga hörselgång, trumhinna, hörselben och inneröra kan OAE registreras med hjälp av känslig utrustning.

Undersökningen går till så att läkaren sätter in en särskild propp i hörselgången som sedan skickar in en rad klickljud i örat. Proppen har även en liten mikrofon som fångar upp de svaga svarssignalerna från örat. Om hörseln fungerar registreras OAE som svar på detta klickljud. Om resultatet visar inga eller svaga OAE måste din hörsel utredas ytterligare.

Testet görs framför allt på nyfödda barn för att så tidigt som möjligt upptäcka måttliga till grava hörselnedsättningar. För vuxna används OAE ofta som komplement till andra undersökningar av hörseln.

Undersökningen tar ett par minuter och känns inte. Du kan sitta eller ligga under tiden. På nyfödda barn brukar undersökningen göras medan de sover.

Lekaudiometri

Lekaudiometri är en form av tonaudiometri för barn. Istället för att trycka på en knapp när ljudet hörs får barnet lägga till exempel ringar på en pinne. Barnet ser hur tornet av ringar växer allteftersom testet framskrider. Vid hörselundersökning på barn används ofta en vobblande ton, en så kallad warble tone. Det låter lite mer spännande än de rena sinustoner som används till vuxna. Warble toner används även vid test med högtalare, om barnet till exempel vägrar använda hörlurar. Lekaudiometri passar på barn upp till sex år och används på BVC när barnet är fyra år.

Små barn under tre års ålder kan sällan aktivt medverka till hörseltest. Istället iakttas barnets reaktioner på ljud, så kallad observationsaudiometri. Ibland används en annan metod där barnet lär sig att söka en belöning, till exempel en rolig bild på en bildskärm när ljudet kommer. Vid test av små barn används ofta så kallade instickstelefoner istället för de tunga hörlurarna. Det är små plastslangar med skumgummi i änden som sätts in i hörselgången. De gör ingen skada och accepteras oftast väl av barnet.

Obehag för toner kan också testas

En del personer reagerar på vissa ljud med obehag eller fysisk smärta. Det här testet görs för att ta reda på om du är känsligare än vad som räknas som normalt. Testet går till så att du får lyssna på toner som sakta blir starkare och starkare. När tonerna är så starka att det känns som att du inte kommer att tåla ännu en nivåhöjning får du trycka på en knapp. Ett öra i taget testas. En ökad känslighet med nedsatt hörsel tyder på en skada på både de inre och yttre hårcellerna som finns i innerörat. En ökad känslighet för starka ljud är även vanligt vid hörselnedsättning som beror på en nervskada.

Om testresultatet visar att du har en ökad känslighet för toner trots att tonaudiometritestet visar normal hörsel kan orsaken vara stress eller oro.

Skada på hörselnerven

Du kan behöva gå igenom ytterligare några undersökningar om läkaren misstänker att hörselnedsättningen beror på en nervskada.

En av dem kallas hjärnstamsaudiometri. Då testas hörselnervens funktion med hjälp av elektriska nervsignaler som fångas upp av elektroder som sätts fast på huden. Resultatet ger information om nervsignalerna leds fram på normalt sätt eller om det finns något hinder på vägen. När du gör det här testet kan du få sitta eller ligga ner, och det gör inget om du somnar eftersom mätningen går att göra utan att du medverkar aktivt.

Ibland behöver du fortsätta utredningen med datortomografi eller magnetkamera. Med dessa metoder kan läkaren upptäcka avvikelser i mellanöra, inneröra och hörselnerv. Ibland, men det är mycket ovanligt, kan hörselnedsättningen orsakas av mycket små tumörer som trycker på hörselnerven.

Hörsel och balans hör nära samman och ibland kompletteras utredningen med en undersökning av balansorganet. Undersökningen används för att se om det finns en störning på balansnerven, eftersom den också startar i innerörat och kan påverkas samtidigt som hörselnerven.

Fäll ihop

Hur mår du efteråt?

Hur mår du efteråt?

En hörselundersökning gör inte ont och du kan åka hem direkt efteråt.

Fäll ihop

Varför görs undersökningen?

Varför görs undersökningen?

En hörselnedsättning kan vara tillfällig eller bestående och ha många olika orsaker. Den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel är att hörselorganen åldras. Du kan också ha fått en tillfällig hörselnedsättning, till exempel av en vaxpropp i örat. Även sjukdomar, skador, ärftliga förändringar och buller kan leda till nedsatt hörsel.

Ibland kan en hörselundersökning även ingå i en hälsokontroll.

Fäll ihop

Påverka och delta i din vård

Påverka och delta i din vård

Som patient har du enligt patientlagen möjlighet att påverka din vård.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Du ska förstå informationen

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård och behandling.

Även barn ska vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning eller talsvårigheter.

Om du behöver hjälpmedel ska du få information om vad som finns och hur du får det.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 7 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-10-20
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Inger Uhlén, läkare, specialist i hörsel- och
balansrubbningar, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge