Om du röker är den allra viktigaste delen av behandlingen att sluta röka. Kan du inte sluta på egen hand kan du få hjälp av sjukvården. Vissa distriktssköterskor har specialutbildning för att hjälpa till med detta och ibland kan du komma med i en sluta röka-grupp.
Ett alternativ är Sluta-Röka-Linjen som du kan nå både via telefon och via nätet.
Gångträning på egen hand är effektiv behandling
Träning i form av promenader är också viktigt. Har du kärlkramp i hjärtat får du rådet av läkaren att vila så fort det gör ont i bröstet. Med benen är det tvärtom. När du får ont ska du försöka gå en bit till innan du vilar. Helst ska du promenera minst en halvtimme minst tre gånger i veckan. Ju mer du går desto bättre är det. Tåhävningar är också ett bra sätt att träna vadmusklerna. Regelbunden träning under ett halvår ökar sträckan du kan gå betydligt jämfört med om du inte tränar. Om du har kärlkramp både i hjärtat och i benen är det besvären från hjärtat som får avgöra hur mycket du orkar. Nyttan är bäst dokumenterad om träningen sker i organiserad form med handledning, av exempelvis en sjukgymnast.
Det är oklart varför träning hjälper. Blodflödet tycks inte förbättras direkt, men på sikt kan det bildas nya blodkärl som leder blodet förbi det förträngda blodkärlet. Det finns även teorier om att muskelcellerna tränas i att utnyttja det blodflöde som ändå finns på ett bättre sätt. Kanske beror förbättringen på att hjärtats pumpfunktion förbättras. Även träning av armarna tycks ha en liknande effekt.
Sjukdomen drabbar huvudsakligen äldre människor som redan har en sjukdom som kan försvåra träning, till exempel ledsjukdom, balansproblem, hjärtinfarkt, hjärtsvikt eller stroke. Vissa klarar ändå att träna på exempelvis en motionscykel och lite träning är bättre än ingen alls.
Läkemedel om inte rökstopp och gångträning hjälper
En medicin, Pletal, som innehåller cilostazol kan göra att du kan gå något längre utan att få ont. Medicinen verkar dels genom att vidga blodkärlen lite grann, dels genom att påverka blodplättarna i blodet så att de klumpar ihop sig mindre. Det är en måttlig effekt, gångsträckan kan öka med omkring femtio meter.
Du kan ha nytta av medicinen om rökstopp och gångträning inte hjälper och om du får smärta i benen redan efter en kortare sträcka. Mot smärta i vila är medicinen däremot inte lämplig.
Viktigt att sköta om sin diabetes
Om du har diabetes är det viktigt att sköta den på bästa sätt. Troligen kan du förebygga försämrad blodcirkulation om du får behandling mot högt blodtryck, kolesterolsänkande och läkemedel som förebygger blodpropp om det behövs.
Förebygg sår på fötterna
Om du har dålig cirkulation i pulsådrorna bör du undvika att få sår på fötterna. Det gäller särskilt om du har diabetes. Sår kan nämligen infekteras och leda till kallbrand. Bra fotvård kan däremot minska antalet amputationer bland personer med diabetes.
- Inspektera fötterna dagligen för att upptäcka sår, sprickor, rodnader och förhårdnader. Med hjälp av en liten spegel kan du se hela foten.
- Tvätta fötterna regelbundet i ljummet vatten. Torka särskilt noga mellan tårna. Använd en mjuk handduk.
- Smörj in med fuktighetsbevarande kräm vid torr och sprucken hud.
- Byt strumpor varje dag. Det är bra att vända sömmarna utåt och använda strumpor som inte är så täta.
- Skär eller klipp aldrig förhårdnader. Använd fotfil av sandpapper.
- Klipp naglarna rakt över och inte för kort. Fila ner kanterna med en nagelfil om de känns vassa.
- Vid problem kan du rådfråga distriktssköterskan eller professionell fotvårdare. Ibland behövs specialskor från en ortopedteknisk avdelning.
Vilken mat är lämplig?
Det finns inga vetenskapliga bevis för vilken kost som är bäst just vid åderförfettning i benen. Därför kan kostråden vara olika beroende på vem du frågar. Men följande råd är många experter ense om:
- Använd vatten eller lättöl som huvudsaklig dryck.
- Ät fisk, gärna fet, minst två gånger i veckan.
- Ät mer av magert kött, frukt, rotfrukter och grönsaker.
- Ät mindre av socker, mejeriprodukter och hårda matfetter.
Förebyggande läkemedel ges mest för hjärtats skull
Kärlkramp i benen i sig kan inte behandlas med läkemedel. Däremot brukar du få vissa läkemedel för att minska följderna av samma kärlsjukdom i andra delar av kroppen. Har du kärlförträngningar i benartärerna har du nämligen oftast samma sak i övriga delar av kroppen, inklusive hjärtat. Det kan du ha utan att du känner av det. Vanliga läkemedel som du kan få är:
- Acetylsalicylsyra. Läkemedel med acetylsalicylsyra minskar risken för blodproppar i hjärtats kranskärl, hjärtinfarkt, men även stroke genom att blodplättarna inte klibbar ihop lika lätt. Exempel på sådan medicin är Trombyl.
- Blodfettsänkare, statiner, är läkemedel som sänker kolesterolet i blodet, minskar försämring av åderförfettning och därmed risken att råka ut för hjärtinfarkt och stroke. Exempel på sådana mediciner är simvastatin och atorvastatin.
- Blodtryckssänkande läkemedel. Många med försämrad blodcirkulation i benen har också högt blodtryck. Genom att sänka blodtrycket bromsas processen med åderförfettning i kroppens blodkärl och därmed minskar risken för hjärtinfarkt och stroke även om det på kortare sikt ibland kan minska blodflödet i benen.
När behöver du få vård hos en specialist?
De flesta med dålig blodcirkulation i benen kan få hjälp av en allmänläkare på en vårdcentral. Om du har svåra smärtor när du vilar och sår som inte läker, kan läkaren skriva en remiss till en kärlkirurgisk specialist som bedömer om det är lämpligt att operera.
Även vid kärlkramp i benen som starkt begränsar livsföringen och är invalidiserande, kan läkaren remittera till en kärlspecialist.
Olika operationer
Vid en bypass-operation syr kirurgen in ett nytt kärl som för blodet förbi hindret i det förträngda kärlet. Till det nya kärlet används konstmaterial eller en blodåder, ven, från någon annan del av kroppen. Ibland räcker det att rensa ut de inlagrade förträngningarna, så kallad endartärektomi.
Kirurgen kan också göra en ballongvidgning av en förträngning på liknande sätt som i hjärtats kranskärl. Tekniken kallas PTA, perkutan transluminal angioplastik. En tunn kateter, plastslang, förs in via ljumsken till det förträngda området. Där blåser en ballong på kateterns spets upp sig och förträngningen vidgas. För att motverka en ny förträngning sätter kirurgen ofta in en så kallad stent. Stenten är ett fint rör av metallnät som trycks på plats med ballongen.
Vid måttliga besvär av kärlkramp i benen görs som regel inga kärlkirurgiska ingrepp, men vid mer invalidiserande besvär som starkt påverkar livskvaliteten kan de övervägas. Vanligast görs de om du har vilosmärtor, svårläkta sår eller så kallad kritisk syrebrist med risk för kallbrand.
Hur länge varar förbättringen efter ett ingrepp?
Förträngningar i benens pulsådror kan sitta i bäckenartärerna, i låret eller nedanför knäet. Ju längre upp i kroppen stoppet sitter, desto bättre resultat ger ingreppen. Nio av tio som opererats i bäckenet är fortfarande bättre efter fem år. Av dem som opererades nedanför knäet är fyra av tio bättre efter lika lång tid. Anledning till detta faktum är sannolikt att det högre blodflödet i kärlen ovanför ljumsken gör att åtgärderna där får bättre effekt.
Stopp i blodflödet måste åtgärdas snabbt
Om det har blivit ett plötsligt stopp i blodflödet till något av benen måste du snabbt få behandling på sjukhus. Benet kan räddas om blodflödet återställs inom cirka sex timmar. Är det en propp som har fastnat i en kärlförgrening, kan den ofta tas bort genom att en ballongkateter förs in via ljumsken till blodkärlet. Spetsen med den hopfallna lilla ballongen förs förbi hindret, ballongen fylls och när katetern dras tillbaka kan kirurgen rensa bort proppen från blodkärlet. Om det har blivit stopp i en gammal förträngning krävs ett mer omfattande kärlkirurgiskt ingrepp.
Har stoppet uppkommit något mindre akut används ibland blodproppsupplösande medicin som ges med kateter direkt i den aktuella pulsådern. Detta kallas trombolys, en teknik som ibland också används vid hjärtinfarkt.
Amputation kan vara en lösning när sjukdomen gått långt
Många som får veta att de har åderförfettning i benen undrar om det kan leda till kallbrand och amputation. De allra flesta behöver inte oroa sig för det. Risken är liten, särskilt om du slutar röka.
Men ibland har sjukdomen gått så långt att det inte går att göra en bypass-operation eller ballongvidgning. Har man till exempel svåra smärtor, långvariga fotsår som inte läker eller början till kallbrand kan situationen bli mycket bättre efter en amputation.
En amputation kan omfatta en tå, flera tår eller hälften av foten. Oftast görs amputationen på underbenet en bit under knäet så operationssåret ska kunna läka bra. Därmed kan benet lättare passa i en underbensprotes.
Efter en amputation av underbenet hjälper sjukgymnast och ortopedtekniker till med inpassning av protes och gångträning. Om man kunde gå själv före amputationen är det oftast möjligt att lära sig att gå med protes.
Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta vilken behandling som passar dig.
Rätt till information
För att du ska kunna vara aktiv i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får. Vårdpersonalen är skyldig att se till så att du gör det. Ställ frågor. Du kan också be att få informationen nedskriven så att du kan läsa den i lugn och ro. Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk till exempel med hjälp av en språktolk. Du har även rätt att få tolkhjälp om du har en hörsel- eller synnedsättning.
