Senast reviderad 2018-10-16

Brukar den som har bipolär sjukdom känna när hen behöver vård?

Fråga

Min bror har bipolär sjukdom. När han är frisk är han som vem som helst, man märker inte av hans sjukdom. Men när han insjuknar är det nästan omöjligt att få honom att söka vård. Brukar det vara så?

Svar

Ja, det vanliga är att den som lider av bipolär sjukdom inte har någon sjukdomsinsikt. Att inte ha någon sjukdomsinsikt innebär att den sjuke inte själv känner att något är galet eller fel. I stället är det omgivningen som reagerar.

Vid bipolär sjukdom kan man både ha perioder av depression, alltså djup nedstämdhet. Och dessutom perioder av mani då man är överdrivet upprymd och överaktiv. När man är manisk är man ofta också omdömeslös och ansvarslös.

En mildare form av mani kallas för hypomani då omdömet inte är påverkat på samma sätt. Då har man svårt att sova och är överaktiv, men går oftast inte över gränserna på samma sätt som vid mani.

Sjukdomsinsikten är oftast större under perioder av depression än vid perioder med mani eller hypomani. Under maniska perioder upplever den som har bipolär sjukdom ofta att hen mår utmärkt, men att omgivningen är irriterande och tråkig som säger emot. Det kan väcka ilska och frustration. 

Det gör att det ofta är svårt för den som är närstående, och för vårdpersonal, att övertala den som är sjuk om att hen behöver vård. Ibland kan det därför bli nödvändigt med tvångsvård. Tvångsvård brukar framför allt vara motiverat om det finns risk att den som är sjuk utsätter sig själv eller andra för fara.

Vid en djup depression kan den som är sjuk också ha bristande insikt och förståelse om att hen behöver vård.

Svaret på din fråga är alltså att den som har bipolär sjukdom ibland kan ha sjukdomsinsikt under en depressiv period, men inte alltid. Ofta kan den som är sjuk också känna av när hen börjar bli lite "uppvarvad", och kan då kanske ta kontakt med vården. Det kan då vara viktigt att justera medicineringen och skärpa övervakningen av tillståndet.

Som närstående kan man ofta känna sig hjälplös. Det är vanligt. Det är otacksamt och jobbigt att stå bredvid en närstående person som saknar sjukdomsinsikt.

Ett sätt kan vara att tillsammans med den som har bipolär sjukdom sätta sig ner när hen har en frisk period. Kanske med en eller ett par närstående där det finns ömsesidigt förtroende. Man kan då försöka komma överens om vad som ska gälla vid ett insjuknande. Det kan vara att känna igen tidiga tecken på en humörförändring och upprätta en krisplan, eventuellt skriftligt, så det finns en överenskommelse att hänvisa till.

Anders Hernborg, läkare, specialist i allmänmedicin