Obduktion

Skriv ut (ca 3 sidor)

En obduktion innebär en undersökning av en avlidens människas kropp. Syftet är att få veta mer om dödsfallets orsak och eventuella sjukdomar hos den avlidna. En obduktion görs bara vid vissa dödsfall.

Skriv ut

En obduktion kan väcka många känslor hos de närstående. Undersökningen görs kort tid efter ett dödsfall och känslorna av sorg kan vara starka. Samtidigt kan det kännas viktigt att få veta mer om dödsorsaken. 

Om obduktioner

Om obduktioner

Det är alltid en läkare som är ansvarig för undersökningen av kroppen. Läkaren arbetar tillsammans med en obduktionstekniker, men flera andra personer kan också närvara.

En obduktion kan göras från några timmar efter dödsfallet till en vecka efter. Enstaka gånger kan den göras något senare, men väldigt sällan längre än två veckor efter dödsfallet.

En obduktion ska ske med respekt för den avlidna personen och med hänsyn till de närstående. Möjligheten att utföra obduktioner regleras i en särskild lag. 

Två typer av obduktion

Det finns två slags obduktioner som kan göras efter ett dödsfall: klinisk obduktion och rättsmedicinsk obduktion.

Fäll ihop

Klinisk obduktion

Klinisk obduktion

Det är en läkare som avgör om en klinisk obduktion behöver göras. En klinisk obduktion kan göras av flera skäl:

  • För att fastställa den omedelbara orsaken till att personen har dött.
  • För att få viktig kunskap om den sjukdom som har orsakat dödsfallet.
  • För att få kunskap om effekterna av en behandling.
  • För att få försöka förstå varför en viss behandling inte har gett någon effekt.
  • För att ta prov för analys om det finns misstankar om att den avlidna personen hade en ärftlig sjukdom eller någon smittsam infektion.  

Vid undersökningen kan läkaren också upptäcka att personen hade andra skador eller sjukliga förändringar, utöver dem som vården eller de anhöriga kände till sedan tidigare.

En klinisk obduktion fungerar bland annat som en kvalitetskontroll av sjukvården, eftersom den kan ge svar på frågor om behandling och vård av den avlidna.

Läkaren berättar om svaren

Själva obduktionen utförs på en obduktionsavdelning som är knuten till en större patologiavdelning.  

Svaren från obduktionen skickas till den läkare som behandlade den avlidna personen. Läkaren berättar sedan om resultaten för de närstående. Svaren skickas aldrig direkt till de närstående.

Om någon har motsatt sig obduktion

Om den avlidna personen tidigare har motsatt sig en obduktion får den bara göras om det är särskilt viktigt att dödsorsaken fastställs. Exempel på detta är om läkaren misstänker att den avlidna personen hade en anmälningspliktig eller smittsam sjukdom.

Samma sak gäller om de närstående motsätter sig en obduktion. Då får en obduktion bara göras om det är särskilt viktigt att dödsorsaken fastställs eller om den avlidna själv uttryckligen önskat att en obduktion ska utföras.

Fäll ihop

Rättsmedicinsk obduktion

Rättsmedicinsk obduktion

Ett dödsfall ska anmälas till polisen om läkaren inte är säker på att det är en sjukdom som har orsakat döden. Polisen kan då begära att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Den kan göras om det till exempel finns misstankar om något av följande:  

  • Dödsfallet beror på ett brott, som till exempel mord eller dråp.
  • Dödsfallet beror på en olyckshändelse eller ett självmord.
  • Dödsfallet har skett samband med att personen har blivit felbehandlad i vården.

En annan orsak kan vara att personen har varit död så länge att det krävs rättsmedicinsk kunskap för att kunna bedöma dödsorsaken.

Förutom polisen kan också allmän domstol eller åklagare besluta om att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Som närstående kan du också göra en egen polisanmälan, om du har misstankar om att orsaken till dödsfallet är något onaturligt.  

En rättsmedicinsk obduktion görs på någon av landets sex rättsmedicinska avdelningar.

Som närstående ska du alltid få information av polisen om att en rättsmedicinsk obduktion kommer att göras, men beslutet kan inte överklagas. 

Fäll ihop

Att vara närstående

Att vara närstående

Det kan vara svåra händelser som gör att en obduktion behövs. Döden kan ha kommit plötsligt. Omständigheterna kring dödsfallet kan påverka hur du som närstående upplever frågan om en obduktion. Du kan känna många olika känslor, som också kan vara motstridiga.

Du kan också få mycket frågor kring dödsfallet: Vad hände? Har sjukvården gjort rätt? Om dödsfallet beror på en sjukdom kan du undra om sjukdomen är ärftlig. Genom svaren från obduktionen kan du få veta mer. Det kan göra att det känns lättare.

Fråga om du undrar över något

Som närstående kan du alltid prata med den behandlande läkaren om du har frågor eller vill veta mer om en klinisk obduktion. Du kan också kontakta den läkare som har genomfört obduktionen, men det är alltid den behandlade läkaren som berättar om vad svaren har visat.

Vid en rättsmedicinsk obduktion är det den rättsmedicinska enheten som du ska kontakta om du undrar något eller vill veta mer om obduktionen.

Om du behöver annat stöd kan du till exempel prata med en kurator på sjukhuset.

Efter en obduktion tas kroppen om hand respektfullt. Du brukar få se den avlidna personen efteråt om du vill.

Det är sällsynt, men ibland måste en obduktion göras trots att du som närstående inte vill eller trots att den avlidna tidigare har motsatt sig det. Då är det viktigt att du som närstående får information och känner att du förstår varför det behövs en obduktion.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 3 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-06-02
Redaktör:

Klara Johansson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Elisabet Englund, läkare, specialist i patologi, Lund, Region Skåne