Posttraumatiskt stressyndrom hos barn och unga

Skriv ut (ca 3 sidor)

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga kan orsakas av traumatiska händelser som barnet eller den unge inte klarar av att ta sig igenom utan att drabbas av psykiska symtom. Typiskt för posttraumatiskt stressyndrom är att barnet återupplever den traumatiska händelsen om och om igen, ofta när det försöker somna. Kontakta den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, för att få hjälp.

Skriv ut

Posttraumatiskt stressyndrom, som förkortas PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder, är en form av ångestsyndrom.

Olika människor har olika förutsättningar att hantera påfrestande händelser i livet. Det har att göra med den enskilda individens medfödda sårbarhet och uppväxtmiljö. De flesta klarar av normal psykisk stress, men vissa traumatiska händelser kan upplevas som så svåra att barnet inte klarar av att ta sig igenom krisen, utan drabbas av psykiska symtom. Det kallas för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

En traumatisk upplevelse kan underminera barnets tilltro till omvärlden och därmed till den egna förmågan att fungera i den.

Traumatiska händelser som kan utlösa posttraumatiskt stressyndrom hos barn kan vara:

  • upprepade konflikter och familjevåld
  • misshandel och hot
  • olycksfall och svår sjukdom
  • sexuella övergrepp
  • att ha bevittnat eller upplevt våld, svåra olyckshändelser, naturkatastrofer, krig eller flykt.

Att utsättas för misshandel eller sexuella övergrepp under barn- eller ungdomsåren ökar risken för att utveckla PTSD som vuxen.

Barnets reaktion på en kris eller en traumatisk händelse beror bland annat på vilken känslomässig och fysisk utvecklingsnivå barnet befinner sig på vid tiden för händelsen.

Barnets upplevelse är också beroende av föräldrarnas och omgivningens möjlighet att ge psykisk, fysisk och social trygghet. För barn i kris är det ganska vanligt att även föräldrarnas förmåga att skydda barnet är begränsad, vilket kan medföra en förlust av den trygghet som utgör grunden i barnets tillvaro.

Symtom på posttraumatiskt stressyndrom hos unga

Symtom på posttraumatiskt stressyndrom hos unga

Barn tar skada av traumatiska händelser på ett likartat sätt som vuxna, men symtomen kan variera beroende på barnets utvecklingsnivå.

Man brukar beskriva tre grupper av symtom vid posttraumatiskt stressyndrom:

  • Återupplevande. Typiskt för PTSD är att barnet återupplever den traumatiska händelsen om och om igen, ofta när det försöker somna. Det är inte ovanligt att barn upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och tal.
  • Undvikande. Barnet betraktar de hemska händelserna utifrån ett sakligt och oberört perspektiv, vilket kan tolkas som tecken på att barnet inte har blivit påverkat. Barn med PTSD verkar ofta håglösa, likgiltiga och vill inte längre leka med sina kamrater.
  • Överdriven vaksamhet. Motvilja att gå till skolan, sömnsvårigheter, retlighet och mörkerrädsla är vanligt.

Bebisar och förskolebarn kan få ångestsymtom som separationsrädsla, främlingsrädsla, överdriven rädsla för monster eller djur, undvikande av vissa situationer, sömnsvårigheter eller upptagenhet av vissa ord eller symboler som kan ha ett samband med den traumatiska händelsen.

Fäll ihop

Sök vård

Sök vård

När ett barn eller en tonåring har kvarstående symtom som vid stressyndrom (mer än 6 månader), orsakade av tidigare specifika händelser eller situationer, bör man söka vård. I de fall symtomen på ett uttalat sätt påverkar barnets funktion i vardagen (hemma med familjen, i skolan och med kamrater)bör man söka vård tidigare. Likaså om man som förälder känner att situationen är svår att hantera.

I första hand bör man som förälder vända sig till barnavårdscentralen, elevhälsan, barnläkarmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. En tonåring kan på egen hand ta kontakt med BUP, en psykiatrimottagning eller elevhälsan.

Fäll ihop

Undersökning vid posttraumatiskt stressyndrom hos unga

Undersökning vid posttraumatiskt stressyndrom hos unga

En psykolog eller barnpsykiater samtalar med barnet tillsammans med föräldrar/vårdnadshavare för att få en bild av symtomen, när de uppkom och i vilka situationer de upplevs som svårast. Ofta är det en fördel att kombinera samtalet med olika frågeformulär för att få en så heltäckande bild som möjligt. Om barn och föräldrar accepterar det är det också bra att ta del av hur personal på förskola eller skola uppfattar barnet i olika situationer. 

Fäll ihop

Behandling av posttraumatiskt stressyndrom hos unga

Behandling av posttraumatiskt stressyndrom hos unga

Möjligheterna för ett barn att komma över en traumatisk händelse är beroende av hur föräldrarna eller andra viktiga vuxna i barnets närhet hanterar det som har hänt. Många studier visar att vissa barn med tiden spontant återhämtar sig från posttraumatiskt stressyndrom. I de fallsymtomen finns kvar under lång tid bör behandling ske exempelvis inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. PTSD bör därför helst behandlas av en psykolog.

Vissa mottagningar har speciellt utvecklade behandlingsprogram som följer en tydlig struktur varje behandlingstillfälle. manual. Behandlingen ges antingen i grupp eller individuellt och genomförs med hänsyntill respektive barns ålder, utvecklingsnivå och situation.

En viktig del av den psykoterapeutiska behandlingen är bearbetning, det vill säga att man successivt går igenom händelsen för att komma till rätta med symtomen. Barn som har posttraumatiskt stressyndrom vill ofta helt undvika minnen av eller påminnelser om det som har hänt, vilket försvårar behandlingen. Men det finns andra sätt att hjälpa barnet bearbeta händelsen än att prata om den, till exempel genom lek eller genom att låta barnet rita och måla. Man kan aldrig forcera behandlingen – den måste ges i den takt barnet orkar.

Behandlingen syftar också till att lära barnet att kontrollera stressreaktioner och att skapa trygga sociala relationer samt öka den sociala kompetensen.

Det är viktigt att föräldrarna eller andra vuxna som finns i barnets nära vardagsmiljö är med i behandlingen.

Fäll ihop

Råd till anhöriga

Råd till anhöriga

Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din närstående har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för vården.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 3 sidor)
Publicerad:
2013-12-11
Skribent:

Monica Klasén McGrath

Redaktör:

Margareta Rindforth Gillgren, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Anna Lundh, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri, BUP