|
|
Levaxin / Läkemedelsinformation
Reviderad: 2010-08-20
|
Levaxin är ett läkemedel som används vid störningar och sjukdomar i sköldkörteln. Det används framför allt vid hypotyreos, när kroppen själv bildar för lite sköldkörtelhormon. Hypotyreos kan uppstå av sig själv eller till exempel efter behandling mot hypertyreos, det vill säga när det bildas för mycket sköldkörtelhormon i kroppen. Läkemedlet kan också användas för behandling, ensamt eller i kombination med andra läkemedel, mot olika sköldkörtelsjukdomar.
Levaxin tillhör läkemedelsgruppen sköldkörtelhormoner, som även kallas tyreoideahormoner. Medicinen innehåller det verksamma ämnet levotyroxin. Det är ett konstgjort hormon som verkar på samma sätt som det naturliga sköldkörtelhormonet tyroxin, T4.
Läs mer i 1177.se om hypotyreos – brist på sköldkörtelhormon. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar. | | Sköldkörteln, tyreoidea, sitter på halsens framsida och har som viktigaste uppgift att styra ämnesomsättningen i kroppen genom sköldkörtelhormonerna tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3. När sköldkörteln inte bildar tillräckligt med sköldkörtelhormon sjunker ämnesomsättningen och kroppen går på lågvarv. Man kan känna sig frusen, trög och nedstämd, håret blir sprött och man går ofta upp i vikt. Då kan man tillföra det konstgjorda hormonet levotyroxin, som fungerar på samma sätt som tyroxin.
Effekten av medicinen börjar komma efter några dagar, men det kan ta upp till ett år innan man känner sig helt återställd. Ofta måste man sedan fortsätta att ta läkemedlet hela livet.
Om sköldkörteln producerar för mycket tyroxin finns olika behandlingar, till exempel kirurgi eller läkemedel eller radiojod, som stoppar eller minskar bildningen av sköldkörtelhormon. Efter sådana behandlingar behöver man oftast ett tillskott av levotyroxin som ersättningsmedel. | | Levaxin finns som tabletter i flera styrkor från 25 upp till 200 mikrogram. Läkemedlet är receptbelagt.
Medicinen är känslig för ljus. Därför ska man förvara lösa tabletter i burken och tablettkartor i ytterkartongen.
Om man förändrar mängden sojaprodukter i maten påtagligt kan därför dosen behöva kontrolleras. | | När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.
Dosen anpassas speciellt för varje person och måste provas ut av läkare. När behandlingen börjar får man först en låg dos, som höjs efter hand tills man har hittat den dos som är lagom. Därför måste man gå på täta läkarkontroller i början av behandlingen.
En vanlig dos är ungefär 100–150 mikrogram Levaxin per dygn, men det kan variera mycket. Vanligen tar man hela dygnsdosen på en gång, men man kan dela upp dosen på två gånger om man upplever att man mår bättre då.
Om man har glömt att ta medicinen kan man ta dosen senare på dagen, och därefter fortsätta enligt sitt vanliga doseringsschema. Har man glömt att ta medicinen en hel dag tar man bara den vanliga dosen dagen efter, utan att ta någon extra dos. | | Om man har hjärtproblem och hjärtbesvären ökar när man tar medicinen ska man kontakta läkare. Då kan dosen behöva ändras. | | Om man tar vissa läkemedel samtidigt finns det risk för att medicinerna påverkar varandra. Det kan till exempel ha betydelse för vilken dos man ska ta. Därför ska man alltid berätta för läkaren vilka mediciner, naturläkemedel eller hälsokostpreparat man använder. Även apotekspersonalen kan ge råd.
Man ska inte ta Levaxin samtidigt som man tar mediciner mot halsbränna och sura uppstötningar, så kallade antacida, inte heller samtidigt med mediciner som innehåller järn eller kalcium. Det bör gå minst två timmar från det att man tar något av dessa läkemedel innan man tar Levaxin. Om man tar medicinerna samtidigt eller med för litet mellanrum kan effekten av Levaxin minska. | | Det är ovanligt med biverkningar. Om man får biverkningar beror det oftast på att man tar en för hög dos hormon under en längre tid. Då kan man få till exempel hjärtklappning, kärlkramp, skakningar, svettningar, sömnlöshet, huvudvärk och diarré. En del kan känna av nervositet eller gå ner i vikt. Om man får sådana besvär ska man kontakta läkare. Då kan dosen behöva ändras. | | Man kan använda medicinen när man är gravid.
Man kan använda läkemedlet när man ammar, trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Det bedöms inte påverka barnet om man följer de doseringsanvisningar som följer med läkemedelsförpackningen.
Man bör ändå alltid rådgöra med läkare när man är gravid eller ammar, eftersom dosen ofta behöver ökas något. | | Det finns ett annat läkemedel som innehåller levotyroxin. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera preparat som innehåller samma verksamma ämne, eftersom man då kan få i sig för mycket av ämnet. Läkemedlet heter Man kan läsa mer i 1177.se om Euthyrox. Länk finns i kapitlet fördjupning och länkar. | |
|
Nästa kapitel