KOL - kroniskt obstruktiv lungsjukdom / Vård och behandling
Reviderad: 2009-02-17
|
Hjälp att sluta röka och förebygga återfall är den viktigaste delen i behandlingen av KOL. Rökstopp är den enda åtgärd som kan stoppa utvecklingen av sjukdomen, som annars fortsätter. Eftersom nikotinberoendet är mycket starkt är det ofta svårt att lyckas sluta röka, trots vetskap om rökningens skadeverkan. | |
Sjukvården har idag resurser att hjälpa människor att sluta röka. I den mån det finns organiserade mottagningar för rökavvänjning bör man naturligtvis utnyttja dem.
Sköterskor och läkare på vårdcentral kan också ge god hjälp och handledning när man försöker sluta röka. Det kan vara lättare att sluta om man får möjlighet att samtala med en klok och erfaren person kring farhågor, förväntningar och problem vid rökstopp.
Forskning visar att andelen rökare som lyckas med rökstopp ökar om nikotinersättningsmedel eller receptbelagda läkemedel för rökavvänjning används. Nikotinersättning finns i form av tuggummi, plåster och tabletter. Läkemedel som kan användas vid rökstopp minskar suget efter nikotin eller blockerar nikotinets positiva effekter. Nikotinersättningsmedel och andra läkemedel tas som en kur under några veckor upp till några månader.
En annan bra hjälp är Sluta röka-linjen, som har telefonnummer 020-84 00 00. Vill man sluta röka kan man här få kvalificerade råd och stöd av specialutbildade sjuksköterskor. Sluta röka-linjens webbplats
| |
Den skada som redan skett på lungorna när man får diagnosen KOL går inte att reparera. Därför går behandlingen av KOL ut på att försöka hejda en fortsatt försämring och förstöring av lungblåsorna. En viktig del av behandlingen är att man får den hjälp man behöver för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt, med den skada som redan skett. | |
Det är bra att skaffa sig kunskap om sjukdomen så att man kan vara mer aktiv i sin behandling. På sjukhusen har det sedan ganska länge funnit så kallade KOL-skolor. Här kan man få information om KOL tillsammans med andra personer som har samma diagnos. | |
Den normala reaktionen när man lider av andnöd är att undvika fysiskt ansträngande aktiviteter. Så är det ofta även vid KOL. På så sätt kan man hamna i en ond cirkel där inaktivitet ger ytterligare försämrad ork, vilket leder till ännu sämre kondition och så vidare. Det är därför viktigt att försöka hålla igång på ett sätt som känns roligt. Det kan ske i form av vardagliga aktiviteter som promenader, att gå i trappor eller cykling. Många klarar även av lättgympa. Fysisk träning under handledning av sjukgymnast är ett utmärkt alternativ om man har lite svårare sjukdom. Motion ökar välbefinnandet och minskar känslan av anfåddhet. | |
Eftersom sjukdomen påverkar lungornas elasticitet kan luftrören inte fjädra tillbaka när man andas ut, utan faller ihop. För att motverka detta kan man andas ut med halvstängda läppar för att alstra ett mottryck.
Den nedsatta elasticiteten gör också att vissa delar av lungorna aldrig blir tömda på luft. Det leder till att man måste vidga bröstkorgen och lungorna väldigt mycket för att få i sig tillräckligt med luft. För att klara av det måste man ofta använda extramuskler, oftast de kring skuldrorna, eftersom andningen blir så krävande. Då kan det vara skönt att ha stöd för armarna, till exempel att ha armbågarna på ett bord eftersom det gör att det blir lättare att andas. | |
Det är viktigt att känna till att ingen av de mediciner som används vid KOL kan hejda själva sjukdomen. Läkemedlen används främst för att lindra de dagliga symtomen men ges ibland också för att minska antalet perioder då sjukdomen försämras.
Har man en lindrig form av KOL märker man oftast inte av några symtom. Därför är det inte meningsfullt att ta någon medicin alls, bortsett från de läkemedel som används vid rökavvänjning. | |
Det är viktigt att man tillsammans med sin läkare gör en utvärdering av varje läkemedel som man får prova. Spirometriundersökning kan ge viss vägledning, men allra viktigast är hur man själv mår av ett nytt läkemedel. Olika människor reagerar olika på mediciner mot KOL. Om ett läkemedel inte ger en förbättring, bör man fråga läkaren om det är meningsfullt att fortsätta medicineringen.
En viktig värdemätare i bedömningen av hur man påverkas av läkemedlet är att upptäcka om man ofta råkar ut för perioder då sjukdomen förvärras. Andra viktiga symtom är till exempel hur bra man sover om nätterna, hur mycket andnöd man har, hur mycket man orkar rent allmänt och i vilken mån sjukdomen inskränker på de vardagliga aktiviteterna. | |
De olika typer av läkemedel som används vid KOL är: - luftrörsvidgande medel
- kortison
- acetylcystein
- syrgas.
| |
Om man har mild till måttlig KOL och bara märker av symtomen ibland används oftast ett luftrörsvidgande läkemedel som man andas in genom en inhalator. Vid lindrig sjukdom kan det räcka att använda en luftrörsvidgande medicin vid behov. Vid svårare KOL behöver man ofta dessutom medicinera med luftrörsvidgande läkemedel i fast dosering en till två gånger dagligen. Det är ofta bäst att man själv får avgöra vilken medicin som har bäst effekt. | |
Vid måttlig till svår KOL, framför allt om man ofta får perioder då man blir sämre, används ibland både kortison som man andas in och en annan långverkande luftrörsvidgande medicin.
Kortison i tablettform rekommenderas när sjukdomen i perioder blir svårare och man tydligt märker att man mår sämre. Kortisontabletter har då visat sig kunna förkorta sådana perioder. Däremot bör man undvika att använda kortisontabletter regelbundet eftersom biverkningarna då kan bli både många och svåra. | |
Acetylcystein är en brustablett som löses i vatten. Acetylcystein har länge ansetts ha en slemlösande effekt, men någon sådan verkan är inte bevisad när medlet tas som tablett. Däremot har acetylcystein en viss skyddseffekt mot akuta perioder då sjukdomen blir värre. Därför kan man få pröva medicinen i vissa fall.
| |
Om man blir akut försämrad och får ökade andningssvårigheter kan man behöva syrgasbehandling på sjukhus.
Vid svår KOL kan man behöva syrgasbehandling i hemmet. Sådan behandling för hemmabruk provas ut på sjukhus. Den är enbart till hjälp om sjukdomen är så svår att lungorna inte klarar att ge blodet tillräckligt mycket syre då man andas vanlig luft. Syrgas ger både lindring av symtomen och ökad chans till överlevnad. | |
Det som oftast gör att sjukdomen akut försämras är om man får en infektion i luftvägarna. Vanligen får man en virusinfektion i de övre luftvägarna, som till en början bara ger vanliga förkylningssymtom. När man har KOL är försvaret mot infektioner i de nedre luftvägarna inte lika kraftfullt som när man är helt frisk. Detta gör att risken är stor att infektionen vandrar djupare ner i luftvägarna. Slemmet blir då rikligare och tjockare och färgen på det blir gulgrön. Det gör att man måste hosta mer och att andnöden ökar. Om man får några av dessa symtom bör man kontakta sjukvården, men om andnöden är svår kan man behöva åka till en akutmottagning. Man kan själv behöva öka sin dos av luftrörsvidgande mediciner för att lindra svåra besvär. | |
Att bli sämre i perioder på grund av infektioner är ofta en stor belastning när man lever med KOL. Detta kan även leda till livshotande tillstånd. Därför bör man årligen vaccinera sig mot influensa, om man har KOL.
För att minska risken att drabbas av svår lunginflammation bör man även vaccinera sig mot pneumokocker. Detta skydd räcker i fem till sex år och bör därefter förnyas en gång.
| |
På vissa ställen i landet finns speciella KOL-mottagningar. Ofta knyts dessa till redan existerande astmamottagningar. Men för att kunna ta hand om och behandla KOL fordras en bredare kompetens jämfört med astma. På KOL-mottagningen finns läkare, sköterskor, sjukgymnaster, dietister, arbetsterapeuter och kuratorer. | |
Har man svår KOL är det vanligt att den allra enklaste vardagssyssla känns tung att sköta. Eftersom man har begränsad ork innebär minsta kroppsansträngning att man får kraftig andnöd och därefter behöver vila och återhämta sig en lång stund.
Vardagen kan göras lättare genom enkla råd om hur man bäst hushållar med krafterna. Det kan man få hjälp att lära sig av en sjukgymnast eller en arbetsterapeut, som kan ge råd om vilka tekniker som ger bäst effekt. De kan senare även bedöma vilka hjälpmedel som kan vara lämpliga i hemmet. Sjukgymnasten ger också råd om vilken typ av konditionsträning man kan ägna sig åt. Vanligen rekommenderas motionsformer som promenader, cykling, gymnastik och vattenjympa.
Sjukgymnasten kan också ge råd om andningsteknik, hur man skonsammast får upp slem och hur man tar de läkemedel som man ska andas in för att de ska ge bäst effekt. Många har hjälp av att träna in avspänningsövningar med hjälp av sjukgymnast. Om man hostar mycket kan det fresta på bäckenbottnen vilket kan ge risk för att man läcker urin. Här kan sjukgymnasten ge råd om övningar som stärker bäckenbottnens muskler. | |
Det är vanligt att man tappar i vikt när sjukdomen pågått under en längre tid. Är man mager minskar möjligheterna att stå emot kommande kroppsliga påfrestningar. Svårigheterna att behålla normal kroppsvikt har många orsaker och beror inte bara på att andningsarbetet förbrukar mycket energi. När sjukdomen pågått under en lång tid ökar lungorna ofta i volym, vilket gör att mellangärdet, som även kallas diafragman, förskjuts ner mot bukhålan. Om man då äter en stor måltid trycker matsäcken uppåt mot lungorna, vilket kan göra att det blir jobbigare att andas. Därför är ett bra tips att öka antalet måltider och att äta energirik mat. Det kan också vara bra att få råd av en dietist innan man har tappat så mycket i vikt att man fått undervikt. | |
En annan följd av KOL är att man lider större risk att drabbas av benskörhet. Orsakerna kan vara biverkningar av det kortison man fått mot KOL. Men det kan också bero på att man tvingas vara mer inaktiv än vanligt på grund av andnöden.
Rökning i sig ökar risken för benskörhet, även hos dem som inte är drabbade av KOL
Om man tappar mycket i vikt kan även det bidra till att skelettet blir skörare. För att förhindra benskörhet brukar man få
förebyggande läkemedel.
Många som har KOL har även en låg halt av D-vitamin i blodet, vilket också ökar risken för benskörhet. Att sola är ett effektivt sätt att öka kroppens förmåga att bilda D-vitamin. | |
Om man lider av svår och handikappande KOL är det vanligt att man drabbas av depression. Det är lätt att förstå med tanke på de många sociala aktiviteter man på grund av sjukdomen inte inte kan delta i. För att komma ur depressionen kan man via sjukvården få stödsamtal hos kurator eller annan lämplig vårdpersonal. Ofta kan man behöva antidepressiv medicin. | |
Nästa kapitel